FÖRSLAG TILL RESOLUTION om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU
13.1.2014 - (2013/2960(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Cornelia Ernst, Paul Murphy, Alda Sousa, Marisa Matias, Marie‑Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0016/2014
B7‑0023/2014
Europaparlamentets resolution om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 21, 45 och 47 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i stadgan om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (om rätten till social trygghet),
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen[1],
– med beaktande av rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet[2],
– med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och FN:s och ILO:s agenda för anständigt arbete,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[3],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier[4],
– med beaktande av kommissionens rapport till rådet om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011)0729),
– med beaktande av domstolens dom i mål C-140/12,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2013 Fri rörlighet för EU-medborgare och deras familjer: Fem åtgärder för att skapa förändring (COM(2013)0837),
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Rätten att bo och arbeta i en annan medlemsstat än den egna ursprungsmedlemsstaten är en av unionens grundläggande friheter och en grundläggande beståndsdel i unionsmedborgarskapet och en rättighet som erkänns i fördragen.
B. Arbetstagarnas rätt till fri rörlighet kan begränsas endast i undantagsfall för en övergångsperiod. Nu är övergångsperioden för Bulgarien och Rumänien slut och dessa länders medborgare har därför anspråk på samma rättigheter som andra unionsmedborgare. Principen om fri rörlighet för arbetstagare ger unionsmedborgarna rätt att röra sig fritt inom EU för arbetsändamål på grundval av likabehandling, och skyddar arbetstagarnas och deras familjemedlemmars sociala rättigheter.
C. I artikel 45 i EUF-fördraget förbjuds all diskriminering på grund av nationalitet vad gäller anställning, lön och övriga arbetsvillkor.
D. I skäl 16 i direktiv 2004/38/EG står följande: ”Så länge de personer som omfattas av rätten till bosättning inte utgör en orimlig börda för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem bör de inte utvisas”.
E. I artikel 14.3 i samma direktiv står det att en utvisningsåtgärd inte ska vara den automatiska följden av att unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar har anlitat det sociala biståndssystemet i den mottagande medlemsstaten.
F. Direktiv 2004/38/EG bör genomföras utan diskriminering mellan dess förmånstagare på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
G. I artikel 24 i direktiv 2004/38/EG fastställs principen om likabehandling mellan den mottagande medlemsstatens medborgare och andra unionsmedborgare.
H. Vissa medlemsstater hade valt att begränsa rätten till fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien genom övergångsbestämmelser med tre etapper, vilka slutligen upphörde att gälla den 31 december 2013.
I. Enligt uppgifter i tyska massmedier lär Elmar Brok, som är ledamot av Europaparlamentet och ordförande för utrikesutskottet, ha gått ut med ett upprop om att det ska tas fingeravtryck på invandrare från EU som flyttar till Tyskland för att få sociala förmåner.
J Vissa medlemsstater och pressorgan har målat upp en overklig bild av att medborgare i de två ovannämnda medlemsstaterna börjat utvandra i massiv skala efter det att arbetsbegränsningarna upphävdes och detta har uppmuntrat till grundlösa antaganden om att dessa arbetstagare kommer för att dra nytta av andra länders arbetsmarknad, något som i vissa fall rentav gett upphov till uttalanden som innebär ren diskriminering.
K. Medborgare från Rumänien utgör mer än 80 procent av medborgarna från de båda länderna (Rumänien och Bulgarien) som bor i en annan medlemsstat, främst i Italien (41 procent) och Spanien (38 procent), följt av Tyskland (5 procent), medan bulgariska medborgare till största delen bor i Spanien (38 procent), Tyskland (15 procent), Grekland (12 procent), Italien (10 procent) och Storbritannien (7 procent).
L. Bulgarien och Rumänien har också drabbats hårt av lågkonjunkturen, och de stora löneskillnaderna mellan dem och EU-15-länderna är fortfarande en starkt attraherande faktor. Hård åtstramningspolitik och ”strukturreformer” till följd av antingen diktat från EU-ECB-IMF-trojkan (Rumänien) eller beslut av den egna regeringen (Bulgarien) förvärrar lågkonjunkturen i båda länderna och utgör en kraftig drivkraft till utflyttning.
1. Europaparlamentet anser i allmänhet att rätten till fri rörlighet för arbetstagare ska garanteras från och med det datum då ett land ansluter sig till EU och att övergångsbestämmelser som begränsar den rätten ska undvikas.
2. Europaparlamentet stöder starkt rätten till fri rörlighet för arbetstagare och betonar att den kollektiva förhandlingsrätten i de mottagande staterna måste följas och gälla för alla arbetstagare, oavsett deras ursprung.
3. Europaparlamentet konstaterar fackföreningarnas nyckelroll för att dessa rättigheter verkligen ska tillämpas och för att det inte ska uppstå en situation där alla underbjuder varandra i fråga om löner och arbetsförhållanden. Parlamentet vill i detta sammanhang få bort dagens fackföreningsfientliga lagar i medlemsstaterna, eftersom de undergräver arbetstagarnas inbördes solidaritet och kringskär deras förmåga att försvara sina löner och arbetsförhållanden.
4. Europaparlamentet framhåller än en gång sin starka uppslutning bakom principen om icke-diskriminering och likabehandling, som föreskrivs i artikel 45 i EUF-fördraget och artikel 24 i direktiv 2004/38/EG.
5. Europaparlamentet erinrar om att upphävandet av övergångsperiodens kontrollbestämmelser följer av sig självt, i och med att de anslutningsvillkor som gällt för Rumänien och Bulgarien och som medlemsstaterna själva kommit överens om när anslutningsavtalet ingicks, nu upphört att gälla. Likaså drar sig parlamentet till minnes att dessa kontrollbestämmelser för en övergångsperiod alltifrån första början varit avsedda som ett tillfälligt undantag från den grundläggande regeln om fri rörlighet för personer inom EU, något som är en grundläggande frihet som tillkommer alla medborgare inom unionen.
6. Europaparlamentet fördömer skarpt alla uttalanden som bygger på envetet fasthållna teorier men saknar varje verklighetsgrund och där ekonomiska migranter målas ut som snyltgäster i folkhemmet som får de sociala välfärdssystemen på det lokala planet att förblöda. Parlamentet erinrar om att det av olika oberoende undersökningar genomgående framgått att mobila EU-arbetstagare överlag är nettobetalare till de sociala välfärdssystemen.
7. Europaparlamentet fördömer i anslutning till detta de uttalanden som på senaste tiden påståtts ha gjorts av utrikesutskottets ordförande Elmar Brok och uppmanar honom att med detsamma ta tillbaka sina populistiska inlägg.
8. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna och samtliga aktörer att öka arbetstagarnas kunskap om sina rättigheter och de olika instrumenten (bland annat arbetsrätt, kollektivavtal, socialförsäkringsbestämmelser, bostäder, utbildning och barnomsorg) som reglerar deras anställningsförhållanden och deras arbets- och levnadsvillkor.
9. Europaparlamentet pekar på resultaten från kommissionens utkast till gemensam sysselsättningsrapport 2012, som förutspår att arbetslösheten och fattigdomen ytterligare kommer att öka i unionen till följd av den fortsatta ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet understryker att det blivit vanligare med tillfälliga arbeten och deltidsarbeten, liksom att ungdomsarbetslösheten, långtidsarbetslösheten och arbetslösheten bland lågutbildade ökat, samt att svart arbete fortsätter vara ett ihållande problem och står för mer än 20 procent av ekonomin i vissa medlemsstater. Parlamentet noterar att den stigande arbetslösheten som är en följd av den nuvarande krisen har lett till att ett stort antal arbetstagare i många medlemsstater blivit tvungna att flytta mot sin vilja. Parlamentet konstaterar att det enda motmedlet mot detta är att erbjuda tillräckliga arbetstillfällen av hög kvalitet i alla berörda medlemsstater så att fri rörlighet alltid är självvald och inte påtvingad.
10. Europaparlamentet understryker därför att rumänska och bulgariska arbetstagare mycket sannolikt kommer att utsättas för påtryckningar att de ska ”anpassa sig” till denna situation genom att acceptera arbetsförhållanden som strider mot likabehandlingsprincipen och mot deras rättigheter enligt unionslagstiftningen om fri rörlighet för arbetstagare och deras familjer.
11. Europaparlamentet kritiserar skarpt EU:s modell för ekonomisk styrning och dess sysselsättningspolitik som främjar en flexiblare arbetsmarknad, som båda syftar till att uppluckra bland annat det sociala skyddet, välfärdsstaten, arbetstagarnas rättigheter och kollektivförhandlingar etc. och som förhindrar alla förnuftiga försök att råda bot på den finansiella och ekonomiska krisen genom att mobilisera investeringar i miljömässig och socialt hållbar utveckling. Parlamentet betonar att EU:s och dess medlemsstaters åtstramningspolitik och ”strukturreformer” leder till en situation där arbetstagare underbjuder varandra, oberoende av nationalitet eller etniskt ursprung, vad gäller till exempel arbetsförhållanden, löner och socialskydd. Parlamentet understryker att EU:s nuvarande ekonomiska styrning och sysselsättningspolitik därför inte kan garantera arbetstagarnas rättigheter vid fri rörlighet.
12. Europaparlamentet upprepar sin begäran från 2008 om att rådet bör enas om ett EU-mål för minimilöner (lagstadgade kollektivavtal på nationell, regional eller sektoriell nivå), som ska ge en ersättning på minst 60 procent av relevant (nationell, sektoriell osv.) genomsnittslön, och att dessutom enas om en tidtabell för att nå detta mål i alla medlemsstater. Parlamentet påpekar att en effektiv minimilönepolitik är utslagsgivande för att inte arbetsgivarna ska utnyttja den fria rörligheten för arbetstagare för social dumpning och anser därför att yrkesinspektörer och fackföreningar har att se till att en sådan politik förverkligas som sig bör.
13. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna är skyldiga att genomföra FN:s och ILO:s agenda för anständigt arbete som sig bör. Parlamentet vidhåller att EU:s och medlemsstaternas sysselsättningspolitik måste läggas om, så att den blir till nytta för alla sidor av begreppet ”bra arbete”. Parlamentet understryker att detta är en förutsättning för att garantera arbetstagarnas och deras familjers sociala rättigheter vid fri rörlighet.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom lagstiftning effektivt förbjuda arbetsgivare att påtvinga sina anställda boendeplikt, liksom också att göra skyhöga löneavdrag för hyror eller av andra orsaker, på ett sätt som innebär rena utnyttjandet av andra människor.
15. Europaparlamentet vidhåller att principen om lika lön och lika arbetsförhållanden för likvärdigt arbete för kvinnor och män på samma arbetsplats eller ställe måste tillämpas rigoröst.
16. Europaparlamentet betonar att en effektiv yrkesinspektion är väsentlig för att garantera likabehandling och bekämpa svart arbete och social dumpning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera yrkesinspektionernas arbete samt att ge dem tillräckliga resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samarbetet och samordningen mellan yrkesinspektionerna i gränsöverskridande områden.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med problemet med falskt egenföretagande bland mobila arbetstagare och betonar att dessa arbetstagare måste tillförsäkras rättigheter och skydd.
18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förvaltningen på alla nivåer har adekvata resurser, också ekonomiska resurser, för att hantera de utmaningar som den fria rörligheten för unionsmedborgare är förenad med.
19. Europaparlamentet framhåller att direktiv 2004/38/EG inte innebär något generellt hinder mot att unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen får vissa förmåner.
20. Europaparlamentet framhåller än en gång att frågan om hur systemen för socialt bistånd och social trygghet ska vara utformade och upplagda och hur de ska förvaltas bör fortsätta vara en central befogenhet för medlemsstaterna och motsätter sig alla försök från kommissionens sida att lägga sig i det här, framför allt genom att påtvinga olika former av ekonomisk åtstramningspolitik, med allt vad det för med sig av odemokratisk budgetsamordning och övervakning av nationella budgetar.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.