Förfarande : 2013/2960(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B7-0024/2014

Ingivna texter :

B7-0024/2014

Debatter :

PV 15/01/2014 - 15
CRE 15/01/2014 - 15

Omröstningar :

PV 16/01/2014 - 8.5
CRE 16/01/2014 - 8.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2014)0037

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 130kWORD 63k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0016/2014
13.1.2014
PE527.214v01-00
 
B7-0024/2014

till följd av uttalanden av rådet och kommissionen

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen


om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU (2013/2960(RSP))


Renate Weber, Nadja Hirsch, Metin Kazak för ALDE-gruppen

Europaparlamentets resolution om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU (2013/2960(RSP))  
B7‑0024/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 20, 21, 45, 47 och 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen(2),

–   med beaktande av förordning (EG) nr 883/2004(3) och genomförandeförordning (EG) nr 987/2009 om samordning av de sociala trygghetssystemen(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2013 Fri rörlighet för EU-medborgare och deras familjer: Fem åtgärder för att skapa förändring (COM(2013)0837),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2010 Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar (COM(2010)0373),

–   med beaktande av vice ordförande Redings uttalande om fri rörlighet av den 5 december 2013 vid rådets möte (rättsliga och inrikes frågor),

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2012 om rapporten om EU‑medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter(6),

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. EU-medborgarnas rätt att fritt flytta till och bo i vilket EU-land som helst, tillsammans med sina familjemedlemmar, är en av de fyra grundläggande friheterna i EU‑lagstiftningen och en hörnsten i den europeiska integrationen.

B.  Fri rörlighet är en rättighet som garanteras alla EU-medborgare, oavsett eventuella gränskontroller som vissa medlemsstater infört för EU-medborgares inresa till deras territorium. Det faktum att alla medlemsstaterna inte ingår i Schengenområde påverkar inte EU-medborgarnas fria rörlighet inom unionen.

C. EU-medborgarnas frihet att bo var som helst i unionen gäller samtliga EU-medborgare utan begränsningar, men de är enligt direktiv 2004/38/EG underställda villkoret att efter tre månader bevisa att man har tillräckliga tillgångar för att inte bli en belastning för värdmedlemsstaten.

D. Arbetstagare i EU har dragit nytta av denna frihet sedan 1960-talet. Genom Maastrichtfördraget erkändes rätten till fri rörlighet för samtliga unionsmedborgare, oavsett om de är förvärvsarbetande eller inte. Möjligheten att kunna röra sig fritt för andra ändamål än arbete, t.ex. för att pensionera sig, studera eller vara medföljande, har blivit en viktig aspekt av unionsmedborgarskapet.

E.  Två miljoner arbetsplatser kan inte tillsättas på grund av låg rörlighet, och samtidigt konfronteras EU med arbetslöshet utan tidigare motstycke. Den fria rörligheten för arbetstagare är ett positivt socioekonomiskt exempel för både EU och medlemsstaterna och en milstolpe för EU:s integration, ekonomiska utveckling och sociala sammanhållning samt för enskildas kompetenshöjning, vilket motverkar de negativa effekterna av den ekonomiska krisen och befäster unionens position som en mer kraftfull ekonomisk makt som är beredd att ta itu med de utmatningar de globala förändringarna medför.

F.  Rörligheten drivs främst av efterfrågan på arbetskraft, och då det råder obalans i fråga om utbud och efterfrågan på arbetskraft i EU kan tillfälliga hinder hämma de europeiska företagens ekonomiska utveckling samt rätten att arbeta och uppehålla sig i en annan medlemsstat.

G. Från och med den 1 januari 2014 avskaffades övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien.

H. Principen om likabehandling och icke-diskriminering innebär att alla EU-medborgare har samma rättigheter och skyldigheter som medborgarna i det land där de är bosatta (förordning 883/2004 och 987/2009 baseras på denna princip). Varje medlemsstat beslutar om sitt eget nationella system för social trygghet, och de nationella systemen för social trygghet samordnas men harmoniseras inte på EU-nivå.

I.   Den senaste tidens utveckling i vårt samhälle, framför allt till följd av förändringar inom industrin, globaliseringen, nya arbetsmönster, demografiska förändringar och utvecklingen av transportsätt, kräver större rörlighet bland arbetstagarna.

J.   Under den nuvarande konjunkturnedgången i EU kan de penningförsändelser som mobila arbetstagare skickar till sina hemländer ha en positiv nettoeffekt på ursprungsländernas betalningsbalans. Med beaktande av den demografiska situationen i många medlemsstater kommer deras framtida ekonomiska stabilitet och tillväxt att vara avhängig av arbetstagare från andra medlemsstater.

K. Tack vare den fria rörligheten för arbetstagare i EU har tusentals arbetslösa, särskilt ungdomar utan utsikt att hitta ett jobb till följd av den pågående ekonomiska och finansiella krisen i Europa, funnit anställning i en annan medlemsstat.

L.  Unionsmedborgarna ser den fria rörligheten som den rättighet som är närmast förknippad med unionsmedborgarskapet, som den mest positiva utvecklingen inom EU och som något som bidrar till ekonomiska fördelar för deras respektive lands ekonomi.

M. Rådet har bekräftat sitt stöd för den fria rörligheten och erkänt de ömsesidiga förmåner som den medför, t.ex. nyligen under en debatt i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 8 oktober 2013 och den 5–6 december 2013.

N. Nu när valet till Europaparlamentet närmar sig har den fria rörligheten för EU‑medborgarna blivit en kampanjfråga för vissa politiska partier. Om denna debatt inte hanteras rationellt kan den medföra en risk för att man utpekar unionsmedborgare från vissa medlemsstater eller rörliga unionsmedborgare till syndabockar, vilket kan få rasismen och främlingsfientligheten att öka.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina fördragsenliga skyldigheter i fråga om EU:s regler för fri rörlighet och se till att principen om jämlikhet och den grundläggande rätten till fri rörlighet upprätthålls i alla medlemsstater.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att unionslagstiftningen tillämpas strikt, så att alla arbetstagare i EU garanteras lika behandling och att det inte förekommer någon diskriminering i fråga om tillgång till arbete, anställnings- och arbetsvillkor, lön, uppsägning, beskattning och sociala förmåner, och därmed säkerställa att det råder sund konkurrens mellan företag. Parlamentet uppmanar bestämt de nationella myndigheterna att bekämpa alla omotiverade begränsningar och hinder för arbetstagarnas rätt till fri rörlighet, liksom allt utnyttjande av dessa arbetstagare.

3.  Europaparlamentet påminner om att arbetstagares fria rörlighet ger varje EU-medborgare, oberoende av var han eller hon har sin hemvist, rätt att flytta fritt till en annan medlemsstat för att arbeta och/eller bo av arbetsrelaterade orsaker.

4.  Europaparlamentet förkastar varje försök att begränsa antalet migrerande unionsmedborgare, eftersom det går stick i stäv mot EU-fördragets princip om fri rörlighet för personer. Parlamentet noterar att rörligheten för arbetskraft bidrar till den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande COM(2013)0837, där det anges fem åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna och deras lokala myndigheter att ta tillvara alla de möjligheter som EU:s lagar och verktyg erbjuder. I detta avseende stöder parlamentet helt och fullt följande åtgärder, som ska genomföras tillsammans med medlemsstaterna: hjälpa medlemsstaterna att bekämpa skenäktenskap (handbok), hjälpa myndigheterna att tillämpa EU:s bestämmelser om samordning av social trygghet (praktisk handledning), hjälpa myndigheterna att möta utmaningar vid social integration (finansiering), främja utbyte av bästa praxis mellan de lokala myndigheterna samt utbilda och stödja lokala myndigheter att tillämpa EU:s bestämmelser om fri rörlighet.

6.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag i 2013 års rapport om EU‑medborgarskapet, som går ut på att se över förordningen om samordningen av social trygghet och utvidga den obligatoriska minimiperiod då hemmedlemsstaterna ska tillhandahålla sina medborgare förmåner från tre till sex månader. Parlamentet anser att ett sådant förslag kommer att öka tryggheten för arbetssökande när de flyttar till andra EU‑stater och minska skattekostnaderna för värdmedlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet betonar att den europeiska ekonomin behöver insatser för att förbättra den fria rörligheten och arbetskraftens rörlighet i EU i stället för att begränsa den, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa fri rörlighet för alla medborgare och arbetstagare i syfte att möjliggöra utvecklingen av en genuin EU-arbetsmarknad, avskaffa flaskhalsar och ge arbetstagarna i unionen möjlighet att flytta till områden där deras kunskaper är efterfrågade.

8.  Europaparlamentet påminner om att arbete i en annan medlemsstat medför en skyldighet för medborgarna att bidra till den medlemsstatens system för social trygghet, och därmed även en rätt att få tillgång till detta system.

9.  Europaparlamentet beklagar och uttrycker sin oro över den oriktiga och missvisande koppling som vissa medieaktörer och politiska aktörer på nationell och europeisk nivå har gjort mellan unionsmedborgare från andra medlemsstater och ett lågt antal fall av missbruk av systemet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra sådant missbruk, medräknat från deras egna medborgares sida. Parlamentet påminner i detta avseende om kommissionens initiativ för att hjälpa myndigheterna att tillämpa EU:s bestämmelser om samordning av social trygghet samt den praktiska handledningen för att fastställa begreppet hemvist.

10. Europaparlamentet påminner om att det inte finns något statistiskt stöd för en eventuell koppling mellan rörligheten för arbetstagare i EU och generositeten hos värdlandets system för social välfärd.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regeringarna att inte beskylla unionsmedborgare från andra medlemsstater för de kärva ekonomiska följderna av den ekonomiska och finansiella krisen, utan i stället välkomna dessa arbetstagares närvaro och göra sina egna medborgare medvetna om arbetstagarnas bidrag till värdlandets ekonomi.

12. Europaparlamentet understryker behovet av att stödja städer att tillhandahålla migrerande EU-medborgare utbildnings- och integrationsprogram.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att möjliggöra ökad flexibilitet i användningen av medel, särskilt vid omfördelning av resurserna om medlemsstaterna inte har använt sin budget i tid. Parlamentet betonar att kommissionen bör respektera medlemsstaternas behörighet i fråga om social välfärd. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte öka byråkratin i medlemsstaterna genom att kräva olämpliga utredningar av enskilda fall.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt pågående arbete med att se till att medlemsstaterna korrekt och fullt ut införlivar och genomför direktiv 2004/38/EG och att utnyttja alla delar av sin befogenhet att inleda överträdelseförfaranden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa befintliga rättsliga och praktiska hinder för medborgarnas fria rörlighet och att inte införa tungrodda, omotiverade administrativa förfaranden eller godta oacceptabla metoder som inskränker tillämpningen av denna rättighet.

15. Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till medlemsstaterna att garantera den fria rörligheten för alla EU-medborgare och deras familjemedlemmar, utan diskriminering på grund av sexuell läggning eller nationalitet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att till fullo tillämpa de rättigheter som enligt artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG inte enbart beviljas makar av olika kön utan också registrerade partner, medlemmar av en unionsmedborgares hushåll och partner med vilken en unionsmedborgare har ett vederbörligen styrkt varaktigt förhållande, inklusive partner i samkönade par, på grundval av principerna om ömsesidigt erkännande, jämlikhet, icke‑diskriminering, värdighet och respekt för privatlivet och familjelivet. I samband med detta uppmanar parlamentet kommissionen att se till att direktivet tillämpas strikt.

16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(2)

EUT L 141, 27.5.2011, s. 1.

(3)

EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

(4)

EUT L 284, 30.10.2009, s. 1.

(5)

EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 6.

(6)

EUT C 257 E, 6.9.2013, s. 74.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy