FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Irak
15.7.2014 - (2014/2716(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Alyn Smith, Klaus Buchner, Bodil Ceballos, Barbara Lochbihler, Molly Scott Cato, Tamás Meszerics för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0059/2014
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av uppgifter från FN enligt vilka över 220 000 flyktingar från Syrien för närvarande finns i Irak medan cirka 500 000 irakier har flytt från Mosul och 480 000 har flytt från Anbar sedan början av juni 2014, inbegripet uppskattningsvis 250 000 barn, varav de flesta har flytt till den kurdiska autonoma regionen,
– med beaktande av att Echo har betalat ut 36 miljoner euro i stöd till Irak sedan 2013,
– med beaktande av uppgifter från FN:s biståndsmission i Irak (Unami), enligt vilka minst 2 417 irakier har mist livet och ytterligare 2 287 har skadats i juni 2014 till följd av terrordåd och våldsamheter – de högsta siffrorna för en månad sedan 2007,
– med beaktande av uttalandet av den 16 juni 2014 från Navi Pillay, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, där hon fördömer Isils summariska avrättningar och framför åsikten att de med stor sannolikhet kan betraktas som krigsbrott,
– med beaktande av uttalandet från Phumzile Mlambo-Ngcuka, FN:s biträdande generalsekreterare och verkställande direktör för Förenta nationernas enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women), där det uttrycks särskild oro för kvinnors och flickors säkerhet i Irak, i synnerhet i de områden som kontrolleras av Isil,
– med beaktande av rapporten av den 12 juli 2014 från Human Rights Watch enligt vilken irakiska säkerhetsstyrkor och milisgrupper kopplade till regeringen verkar ha utomrättsligt avrättat åtminstone 255 fångar under den senaste månaden, uppenbarligen för att hämnas det dödande som ska ha begåtts av kämpar för Islamiska staten,
– med beaktande av uttalandet av den 11 juni 2014 från vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton, där hon uppmanar samtliga demokratiska krafter i Irak att samarbeta på grundval av den irakiska författningen,
– med beaktande av parlamentsvalet i Irak den 30 april 2014,
– med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan,
– med beaktande av sina resolutioner om Irak, särskilt resolutionen av den 27 februari 2014 om situationen i Irak[1], den 10 oktober 2013 om den senaste tidens våldsvåg i Irak[2], den 14 mars 2013 om Irak: den svåra situationen för minoritetsgrupper, däribland irakiska turkmener[3], och den 17 januari 2013 om partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak[4],
– Med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika[5], sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd[6], och sin resolution av den 3 april 2014 om EU:s strategi gentemot Iran[7],
– med beaktande av interimsavtalet av den 23 november 2013 mellan EU+3 och Iran för att nå en slutlig överenskommelse som sätter stopp för den årtiondelånga tvisten om den iranska statens kärnenergiprogram, med beaktande av att den överenskommelse som gällt sedan januari 2014 löper ut den 20 juli 2014 men kan förlängas om alla berörda parter kommer överens,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Irak har varit i blåsväder ända sedan koalitionens invasion av Irak 2003 i strid med internationell rätt, vilket skapade stor oreda i eller till och med förstörde stora delar av de tidigare sociala och administrativa strukturerna.
B. Den andra regeringen under premiärminister Nuri al-Malikis har drivit en alltmer auktoritär och shia-sekteristisk politik vilket under de senaste månaderna har accelererat känslan av främlingskap och marginalisering hos sunniminoriteten.
C. I samband med kriget i Syrien och upplösningen av gränsen mellan Irak och Syrien har extremistiska sunnitiska stridande för Islamska staten (IS, tidigare Isil eller Isis) nyligen invaderat och ockuperat betydande delar av nordvästra Irak, inte minst Iraks näst största stad Mosul, den 10 juni 2014 – ett drag som har accepterats och till och med stötts av delar av den missnöjda sunnibefolkningen och tidigare anhängare av baathregimen.
D. IS genomför utomrättsliga avrättningar, förstör kulturella och religiösa platser och utövar grymt förtryck samt sprider medvetet rapporter om dessa övergrepp, vilket sprider omfattande skräck bland den irakiska befolkningen.
E. Som en reaktion på IS-styrkornas framryckning gick storayatollan Ali al-Husseini al‑Sistani, som är den högst uppsatte inom shiiternas prästerskap, ut med ett upprop till alla vapenföra irakier att frivilligt gå med i säkerhetsstyrkorna för att försvara landet.
F. I början av juli 2014 tillkännagav ledningen för IS att det islamiska kalifatet återupprättats i Syrien och Irak och dess i skymundan levande ledare Abu Bakr al-Baghdadi predikade en fredag i Mosuls största moské och ifrågasatta de moderna staternas gränser i regionen.
G. Militära enheter från den halvautonoma regionen Kurdistan övertog kontrollen över den multietniska staden Kirkuk i mitten av juni 2014 så att ett oljerikt och i flera decennier omstritt område kom att integreras i den kurdiska provinsen. Den kurdiska regeringen tillkännagav planer på en folkomröstning bland den kurdiska befolkningen för att vinna självständighet från Irak.
H. Regeringstrupper som stöds av shiitisk milis kämpar för att återta kontrollen över staden Tikrit och andra områden som erövrats av IS, alltmedan terroristanfall och självmordsbombare, som merendels riktar in sig på shiiterna, fortsätter att destabilisera landet.
I. Iraks regering har fått jetjaktplan från Ryssland och Iran och underrättelsestöd från Förenta staterna, medan väpnade sunnitiska extremistgrupper i regionen, bland dem IS, under de gångna åren fått ideologiskt och fysiskt stöd från Saudiarabien och Gulfstaterna.
J. Parlamentsvalet den 30 april 2014 överskuggades av att ISIS hotade med våld de sunnimuslimer som vågade gå och rösta. Den 7 juli 2014 misslyckades det nya bräckliga parlamentet för andra gången med att välja ett nytt ledarskap, som skulle ha utrymme för flera åsikter och kunna leda landet bort ifrån sönderfallets brant.
1. Europaparlamentet uttrycker djup oro över den ytterst allvarliga politiska krisen i Irak, som är på väg att falla sönder så att hela regionen dras in i kaos, och uppmanar med kraft alla politiska ledare i landet att trappa ned den politiska spänningen och bidra till att krisen löses i en anda av politiskt ansvarstagande och kompromissvilja.
2. Europaparlamentet fördömer våldet och de massavrättningar som IS-styrkorna rapporteras ha gjort, så att befolkningens lidande förvärras genom att de övergrepp som redan i dagens läge begås av regeringens säkerhetsstyrkor utökas med nya övergrepp. Parlamentet anser att antalet av ofta unga människor, även från Europa, som blivit radikala och som lockats in i uppsjön av väpnade rörelser med extremistiska ideologier, såsom IS, håller på att anta sådana proportioner i Irak, Syrien och på andra håll att det akut måste göras en samordnad regional insats som inte inriktar sig bara på säkerheten, utan också på systeminbyggda politiska, ekonomiska och sociala frågor.
3. Europaparlamentet anser att man absolut måste få framför allt Iran, Saudiarabien, Qatar, Turkiet, Syrien och Irak att komma till förhandlingsbordet, för att det ska bli slut på stödet till och finansieringen av IS eller andra väpnade islamska extremister och för att konflikten mellan sunniter och shiiter, som hotar att sätta hela regionen i brand, inte ska trappas upp ytterligare.
4. Europaparlamentet uppmanar alla länder att inte ge ytterligare militärt stöd till al‑Malikis regering, eftersom detta stöd kommer att förvärra spänningen och blodsutgjutelsen i landet utan att lösa konflikten och uppmanar EU:s medlemsstater att, i enlighet med uppförandekoden om vapenexport, inte leverera några vapen till Irak.
5. Europaparlamentet erinrar om att Iraks konstitution garanterar alla medborgare likhet inför lagen, tillsammans med att de olika nationaliteterna i landet garanteras administrativa, politiska, kulturella och utbildningsrelaterade rättigheter, samt att Iraks regering är ansvarig för att dessa rättigheter tillförsäkras, tillsammans med välbefinnande och säkerhet för hela befolkningen.
6. Europaparlamentet uppmanar Iraks representantråd att lägga fram konkreta beslut, exempelvis om en nationell enhetsregering där hela den politiska, religiösa och etniska mångfalden i det irakiska samhället kommer vederbörligen till synes, för att få slut på blodsutgjutelsen i och splittringen av samhället.
7. Europaparlamentet kritiserar skarpt bristen på god förvaltning i Irak, vilket lett till omfattande fattigdom, stor arbetslöshet, ekonomisk stagnation, miljöförstöring och brist på grundläggande offentliga tjänster, trots de stora intäkterna från oljan. Parlamentet påpekar att säkerhetsstyrkorna tidigare, utan några rättsliga påföljder, systematiskt har slagit ner på flera fredliga demonstrationer där människor krävt utökade sociala, ekonomiska och politiska rättigheter.
8. Europaparlamentet fördömer invasionen av Irak 2003, vilken stöddes av ett flertal EU-medlemsstater och uttrycker sitt beklagande till alla som fått lida av konsekvenserna, och uppmanar alla de ledare som bidragit till att deras länder aktivt deltagit i kriget att ta på sig en del av ansvaret för situationen i Irak i dag.
9. Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang att det varit en illavarslande symbol att Tony Blair utsetts till särskilt sändebud för Mellanösternkvartetten (Förenta staterna, Förenta nationerna, Europeiska unionen och Ryssland) och att hans uppdrag bör avslutas, i synnerhet efter de kommentarer om Irak han nyligen gjort.
10. Europaparlamentet noterar Kurdistans regionala regerings tillkännagivande av en folkomröstning om självständighet. Parlamentet vädjar dock till parlamentet i det irakiska Kurdistan samt presidenten i provinsen, Massoud Barzani, om att rättigheterna för icke-kurdiska minoriteter som bor i provinsen ska upprätthållas, så att dessa människor inte blir ställda utanför.
11. Europaparlamentet värdesätter att den kurdiska regionen tjänat som tillflyktsort för hundratusentals icke-kurdiska medborgare i Irak som flytt från konfliktzonen. Parlamentet välkomnar det stöd som EU tidigare gett till internflyktingarna och uppmanar EU och medlemsstaterna att öka det ekonomiska stödet för att hjälpa administrationen komma till rätta med bördan.
12. Europaparlamentet understryker att EU bör utveckla ett heltäckande politiskt grepp på regionen och, framför allt, att Iran, Saudiarabien och övriga Gulfstater måste få medverka som viktiga aktörer i alla insatser för avspänning i Syrien och Irak.
13. Europaparlamentet anser i fråga om Iran att en första förutsättning för att insatser för avspänning ska krönas med framgång är att man så snabbt som möjligt får slut på tvisten om kärntekniska frågor med hjälp av en kompromiss och vädjar till alla parter att agera utgående från situationens brådskande karaktär. Parlamentet vill att det tillsätts en EU-delegation i Teheran och skapas utsikter för kontakter på olika samhällsnivåer i andra frågor än bara frågorna om kärnteknik och mänskliga rättigheter, framför allt inom områdena energi, miljö, transport, forskning och utbildning.
14. Europaparlamentet anser i fråga om Saudiarabien och Qatar att EU bör inleda en öppen och kritisk dialog om det påstådda stödet till antidemokratiska och extremistiska islamistgrupper och vidhåller att EU bör kräva att regeringarna bör göra allt som står i deras makt för att stoppa allt som görs av officiella eller privata organ för att propagera för och sprida extremislamiska ideologier, antingen i ord eller handling.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2014)0171.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2013)0424.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2013)0101.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2013)0022.
- [5] Antagna texter, P7_TA(2014)0207.
- [6] EUT C 247E/01, 17.8.2012, s. 1.
- [7] Antagna texter, P7_TA(2014)0339.