Förfarande : 2014/2844(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0111/2014

Ingivna texter :

B8-0111/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/09/2014 - 10.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2014)0028

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 128kWORD 63k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0111/2014
16.9.2014
PE537.013v01-00
 
B8-0111/2014

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Libyen (2014/2844(RSP))


Barbara Lochbihler, Tamás Meszerics, Judith Sargentini, Ernest Urtasun, Bodil Ceballos, Ernest Maragall för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Libyen (2014/2844(RSP))  
B8‑0111/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Libyen, däribland resolution nr 2174 av den 27 augusti 2014,

–       med beaktande av den lägesrapport som FN:s särskilda representant för generalsekreteraren och chef för FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) presenterade i FN:s säkerhetsråd den 27 augusti 2014,

–       med beaktande av rapporten från Unsmil och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 4 september 2014 om kränkningarna av internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt i samband med det våld som förekommer i Libyen,

–       med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser – bl.a. av den 15 augusti 2014 – om Libyen,

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionen av den 10 mars 2011 om södra grannskapet, i synnerhet Libyen(1), och resolutionen av den 15 september 2011 om situationen i Libyen(2),

–       med beaktande av de nyliga uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om Libyen,

–       med beaktande av de uttalanden som gjordes på plats den 27 juni 2014 av EU:s militära stabs chef för uppdraget i Libyen om mordet på Bugaighis,

–       med beaktande av den franska försvarsministerns – Jean-Yves Le Drian – uttalande av den 9 september 2014,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Libyen har upplevt en dramatisk följd av politiska, institutionella och säkerhetsrelaterade kriser sedan rebellgrupper, med stöd av Natostyrkor, störtade Muammar Gaddafi 2011.

B.     Striderna har rasat i och kring den östligt belägna staden Benghazi sedan mitten av maj, då den före detta generalen Khalifa Haftar inledde en väpnad kamp mot en koalition av islamistiska milisgrupper, inklusive jihadistgruppen Ansar al-Sharia, och andra väpnade styrkor.

C.     Striderna tilltog kraftigt den 13 juli 2014 när väpnade milisgrupper från Zintan och deras allierade, å ena sidan, och koalitionen ”Libyens gryning”, huvudsakligen bestående av islamistiska milisgrupper från Misrata, å andra sidan, stred om kontrollen över Tripolis internationella flygplats. Styrkorna från Libyens gryning tog över flygplatsen den 24 augusti 2014 och har sedan dess kontrollerat stora delar av Tripoli, bland annat ministerier och institutionella högkvarter.

D.     I parlamentsvalet den 25 juni 2014 besegrades de tidigare dominerande islamistiska partierna. Det nya parlamentet – representanthuset – har ersatt den tidigare generalförsamlingen och flyttats från Tripoli till den östligt belägna staden Tobruk av säkerhetsskäl. Representanthuset har efterlyst insatser utifrån för att lösa säkerhetsläget.

E.     Styrkorna från koalitionen Libyens gryning har kritiserat representanthusets flytt och gjort gällande att överföringen av befogenheter till det nya parlamentet inte är förenlig med landets författning. Generalförsamlingen sammankallades på nytt i Tripoli den 25 augusti 2014 och valde den islamiststödde Omar al-Hasi som premiärminister samt uppmanade honom att bilda en regering för ”nationell räddning”.

F.     Representanthuset har fördömt alla grupper som strider inom ramen för Libyens gryning och Ansar al-Sharia och stämplat dem som terrorister. Libyens gryning och dess allierade har fördömt representanthuset eftersom de anser att det kontrolleras av tidigare Gaddafianhängare.

G.     Det har rapporterats att oidentifierade flygplan har genomfört luftangrepp mot grupper från Libyens gryning i Tripoli. Amerikanska styrkor har anklagat Egypten och Förenade Arabemiraten för att stå bakom dessa angrepp. Egypten har förnekat att landet genomfört luftangrepp eller andra militära operationer i Libyen.

H.     Ett möte med Libyen och dess grannländer hölls i Kairo den 25 augusti 2014. Under mötet vädjade Libyen om internationellt skydd för sina oljefält och flygplatser och gjorde gällande att landet inte har styrkan att stå emot de väpnade grupperna. De deltagande länderna enades om att inte blanda sig i Libyens inhemska angelägenheter och uppmanade till nationell dialog.

I.      FN:s försök både att medla fram en vapenvila mellan de stridande grupperna och att få till stånd en nationell dialog har hittills misslyckats. FN:s nyligen utsedda särskilda sändebud, Bernadino Leon, befinner sig för närvarande i Libyen. Frankrikes försvarsminister varnade den 9 september 2014 för att Libyen är på väg att bli en ”kontaktpunkt för terroristgrupper” och efterlyste kraftfulla internationella åtgärder.

J.      Konflikterna i Benghazi och Tripoli har lett till en kraftig försämring av såväl situationen för de mänskliga rättigheterna som den humanitära situationen. De stridande grupperna har urskillningslöst beskjutit civila områden i både Tripoli och Benghazi, vilket har resulterat i ett betydande antal döda och sårade och dessutom skador på civila byggnader och motsvarande infrastruktur. De icke-statliga organisationerna Amnesty International och Human Rights Watch har båda framhållit att sådan beskjutning utgör krigsförbrytelser. Den framstående människorättsförsvararen Salwa Bugaighis mördades i Benghazi den 25 juni 2014.

K.     Den civila befolkningen i Tripoli och Benghazi saknar mat, bränsle och andra basförnödenheter. Försämringen av säkerhetsläget inbegriper enligt rapporter också en ökad brottslighet och en utbredning av terroristgrupper.

L.     Unsmil räknar med att den senaste vågen av strider har drivit minst 100 000 libyer på flykt internt och att ytterligare 150 000 människor, däribland många migrerande arbetstagare, har lämnat landet. Utländska hjälparbetare och diplomater, även EU- och Unsmilpersonal, har evakuerats från Libyen. Tunisiens interimistiske premiärminister, Jomaa, har sagt att det massiva inflödet av flyktingar från Libyen sätter landets kapacitet på hårda prov.

M.    Hundratals migranter och flyktingar som flyr från våldet i Libyen har rapporterats ha omkommit i sina försök att ta sig över Medelhavet till Europa, vilket resulterat i en allvarlig flyktingkris i Italien och Malta. FN:s flyktingkommissariat rapporterar att 1 600 personer har omkommit sedan juni i sina försök att nå Europa. Libyen är det främsta avreselandet för migranter som försöker ta sig till Europa. Enligt FN:s flyktingkommissariats beräkningar antas – per den 29 augusti 2014 – cirka 98 000 av ungefär 109 000 personer som tagit sig till Italien ha kommit från Libyen.

N.     Den 26 februari 2011 hänsköt FN:s säkerhetsråd situationen i Libyen till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Den 27 juni 2011 utfärdade ICC tre arresteringsorder för Muammar Gaddafi, Saif al-Islam Gaddafi och Abdullah al-Senussi för brott mot mänskligheten. De återstående misstänkta är inte i domstolens förvar. De libyska myndigheterna har insisterat på att de prövas inom ramen för landets nationella rättssystem.

1.      Europaparlamentet ger uttryck för sin stora oro över det ökande våldet och de väpnade konfrontationerna i Libyen, framför allt kring städerna Tripoli och Benghazi, och är djupt bekymrat över denna situation, som får förödande konsekvenser för civilbefolkningen och dess institutioner samt hotar att ytterligare minska stabiliteten i regionen i stort.

2.      Europaparlamentet uppmanar parterna i konflikten att omedelbart upphöra med alla väpnade strider och inleda en politisk dialog som omfattar samtliga parter. I detta avseende ger parlamentet FN:s ansträngningar sitt fulla stöd – särskilt de insatser som FN:s särskilda representant Bernardino Leon stått för – när det gällt att underlätta denna process för att inrätta konsensusorienterade institutioner som driver en bred nationell agenda för försoning. Det är mycket viktigt att kvinnor och minoriteter involveras i denna process.

3.      Europaparlamentet uppmanar med kraft det nya representanthuset att utöva sina lagstiftningsfunktioner på ett sätt som omfattar samtliga parter och att rikta sig till hela den libyska befolkningen.

4.      Europaparlamentet betonar att FN:s säkerhetsråds senaste resolution möjliggör bredare internationella sanktioner som kan hantera hinder från alla sidor.

5.      Europaparlamentet fördömer den urskillningslösa beskjutning av civila områden i Tripoli och Benghazi som de stridande parterna gjort sig skyldiga till under de senaste månaderna. Parlamentet är djupt bekymrat över den försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna i hela landet, t.ex. i form av godtyckliga gripanden, tvångsförsvinnanden, olagligt dödande samt tortyr av och våld mot journalister, tjänstemän, politiska aktörer och människorättsförsvarare, såsom det brutala mordet på den framstående aktivisten Salwa Bugaighis. Det är absolut nödvändigt att säkerställa att de skyldiga ställs till svars för alla kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

6.      Europaparlamentet fördömer regionala aktörers fortgående, dolda inblandning i Libyens inhemska angelägenheter, vilken i hög grad bidragit till att landet alltmer präglas av politiskt och militärt kaos. Libyens grannländer och andra regionala aktörer uppmanas att avstå från varje form av åtgärd som skulle kunna öka spänningarna inom landet.

7.      Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater, med tanke på deras inblandning i kriget 2011, har ett särskilt ansvar att bistå den libyska befolkningen.

8.      Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra sitt yttersta för att stödja FN och andra icke-militära initiativ för att lösa den pågående krisen. I synnerhet uppmanas EU att öka sitt humanitära bistånd som ett svar på den libyska befolkningens svåra situation, särskilt i de hårdast drabbade områdena, och att vara redo att hantera eventuella ytterligare försämringar av situationen.

9.      Europaparlamentet anser att EU har misslyckats med att utarbeta och genomföra en sund och heltäckande strategi för att hjälpa till under övergångsperioden efter Gaddafi. Parlamentet beklagar i synnerhet den ihållande bristen på samordning av politiken i de olika EU-medlemsstaterna gentemot Libyen samt Europeiska utrikestjänstens misslyckande med att främja en gemensam och effektiv EU-strategi.

10.    Europaparlamentet beklagar särskilt djupt EU:s låga ambitionsnivå och ineffektivitet på säkerhetsområdet. Parlamentet ifrågasätter unionens begränsade inriktning på gräns- och migrationsförvaltning, som inneburit att man inte tagit itu med de grundläggande orsakerna till osäkerheten i Libyen. EU uppmanas med kraft att utarbeta en bred plan för en reform av säkerhetssektorn i Libyen, med särskilt fokus på parlamentarisk kontroll av denna sektor, inklusive starka inslag av utbildning i mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

11.    Europaparlamentet påminner om den omfattande vapenexporten från många medlemsstater till Gaddafis säkerhetstjänster. Medlemsstaterna och EU har ett särskilt ansvar att bistå i avväpningen, demobiliseringen och återanpassningen (DDR) av tidigare stridande och att bidra till insamlingen och destrueringen av de många olagliga vapnen i landet. Parlamentet efterlyser ett brett EU-program såväl på DDR-området som för insamling och destruering av olagliga vapen.

12.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att till fullo utnyttja instrumentet för stabilitet och fred när det gäller medling, dialog och försoning, och att med kraft och utan dröjsmål stödja medlingsinsatser, i samarbete med Unsmil. På samma sätt uppmanas EU eftertryckligen att stödja insatser för att stärka organisationer från det civila samhället, framför allt kvinnogrupper, så att man utan våld kan få till stånd lösningar på landets olika kriser.

13.    Europaparlamentet ger uttryck för sin stora oro över situationen för migranter, asylsökande och flyktingar i Libyen, vilkas redan prekära situation har förvärrats ytterligare. De fortsatta rapporterna om fasansfulla förhållanden på statliga förvarsanläggningar för tusentals migranter och flyktingar är mycket oroande. Parlamentet insisterar på att EU och medlemsstaterna håller inne med sitt finansiella stöd till denna sektor tills övergreppen har både utretts noggrant och stoppats.

14.    Europaparlamentet motsätter sig att man utvidgat EU:s migrationspolitik till att omfatta tredjeländer, framför allt genom inrättandet av mottagningscentrum i länder som inte undertecknat Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning – t.ex. Libyen – och som därmed inte garanterar en hög skyddsnivå.

15.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att med effektiva åtgärder bistå Italien i dess lovvärda ansträngningar att ta itu med de ökande migrationsströmmarna från norra Afrika, särskilt Libyen. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att Mare Nostrum-projektet får fortsätta, och uppmanar medlemsstaterna att stödja det. Medlemsstaterna – framför allt Italien – uppmanas att till fullo handla i överensstämmelse med EU:s flyktinglagstiftning och motsvarande internationella lagstiftning, inklusive respekten för principen om ”non-refoulement” och en enskild bedömning av varje situation.

16.    Europaparlamentet ger uttryck för sin oro över rapporterna om Libyens bristfälliga rättssystem och de allvarliga bristerna när det gäller att upprätthålla normerna för rättvisa rättegångar. Libyens myndigheter uppmanas att samarbeta fullt ut med ICC genom att bistå i dess utredningar och följa dess beslut. Det är oroande att de libyska myndigheterna inte gett Abdullah al-Sanussi och Saif al-Islam Gaddafi, som står under ICC-åtal, grundläggande rättigheter till en rättvis rättegång. Parlamentet påminner om sitt absoluta motstånd mot dödsstraffet under alla omständigheter, oavsett vilken typ av brott det rör sig om, och uppmanar Libyen att avskaffa dödsstraffet. EU uppmanas att överväga att stödja insatser för att stärka rättsstatsprincipen i landet.

17.    Europaparlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att tillämpa strikta öppenhetsnormer inom den inhemska utvinningssektorn så att Libyens naturtillgångar kan komma hela befolkningen till godo, och särskilt att utan dröjsmål åta sig att följa kraven enligt utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet. Parlamentet kräver att europeiska företag i Libyen redogör för sina finansiella förehavanden inom energisektorn.

18.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, det libyska representanthuset, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalförsamling, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Arabförbundet och Afrikanska unionen.

 

(1)

EUT C 199 E, 7.7.2012, s.158.

(2)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 114.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy