FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den humanitära situationen i Sydsudan
5.11.2014 - (2014/2922(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Judith Sargentini, Heidi Hautala, Jordi Sebastià, Maria Heubuch, Bodil Ceballos, Igor Šoltes, Bart Staes, Davor Škrlec för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0213/2014
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av det övergripande fredsavtalet för Sudan från 2005,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981,
– med beaktande av den färdplan för Sudan och Sydsudan som lades fram i kommunikén av den 24 april 2012 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd,
– med beaktande av Afrikanska unionens undersökningskommission för Sydsudan, som utreder de människorättskränkningar som begåtts sedan konflikten utbröt den 15 december 2013,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sydsudan, särskilt av den 10 december 2013 om världssamfundets insatser på området för utveckling och statsbyggande i Sydsudan[1] och av den 16 januari 2014 om situationen i Sydsudan[2],
– med beaktande av uttalandena av den 23 januari 2014 och den 10 maj 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om situationen i Sydsudan,
– med beaktande av uttalandet av den 28 augusti 2014 från den höga representantens talesperson om situationen i Sydsudan,
– med beaktande av rådets uttalande av den 10 juli 2014 om Sydsudan,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 20 januari 2014 och den 17 mars 2014 om Sydsudan,
– med beaktande av uttalandet av den 25 september 2014 från Kristalina Georgieva, kommissionsledamot för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering,
– med beaktande av uttalandet av den 30 oktober 2014 från FN:s generalsekreterare, Ban Ki‑moon,
– med beaktande av uttalandet av den 20 oktober 2014 från den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad),
– med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Stridigheterna inleddes den 15 december 2013, då sammanstötningar utbröt efter att Salva Kiir, landets president, tillhörande folkgruppen dinka, anklagade sin avskedade vicepresident, Riek Machar, tillhörande folkgruppen nuer, för att ha planerat en statskupp mot honom, något som denne förnekade.
B. Långt innan våldet utbröt i december 2013 hotades den politiska stabiliteten i Sydsudan av den olösta och utdragna rivaliteten mellan president Kiir och den tidigare vicepresidenten Machar, som går tillbaka till 1991 års splittring av Sudanesiska folkets befrielserörelse (SPLM). Den politiska rivaliteten mellan de två männen i fråga om landets ledarskap, styre och ledning har fått näring av båda sidors utnyttjande av etniska identiteter för sina syften.
C. Den 7 januari 2014 inleddes förhandlingar i Addis Abeba mellan parterna i konflikten i Sydsudan, under överinseende av den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad). Fredssamtalen har lett till få framsteg, trots allt mer frustrerade uppmaningar till kompromisser från det internationella samfundet.
D. Ett avtal om eldupphör undertecknades den 23 januari 2014 och bekräftades åter den 9 maj 2014, men fortsätter att brytas.
E. Våld har blossat upp åtskilliga gånger mellan stammiliser i Sydsudan sedan landet förklarade sig självständigt från Sudan 2011. Våldet har orsakat tusentals civila dödsoffer, och den humanitära situationen har försämrats ytterligare.
F. FN har förklarat att katastrofnivå 3 gäller för situationen i Sydsudan – den högsta nivån för en humanitär kris.
G. Omkring 1,9 miljoner människor har flytt sina hem i Sydsudan, varav 469 000 personer har sökt skydd i grannländerna. Samtidigt har landet tagit emot ungefär en kvarts miljon flyktingar, huvudsakligen från Sudan. Sydsudan kommer sannolikt att drabbas av ytterligare folkomflyttningar om otryggheten håller i sig.
H. Sydsudan står fortfarande inför en livsmedelsförsörjningskris, även om humanitärt bistånd har bidragit till att undvika en hungersnöd för de mest utsatta. 1,5 miljoner människor väntas fortsatt stå inför en osäker livsmedelsförsörjning på kris- eller nödnivå. Kvinnorna är särskilt utsatta för osäker livsmedelsförsörjning, eftersom kvinnor är överhuvud för 57 procent av hushållen i skyddsområdena.
I. Hittills under 2014 har EU, dess medlemsstater och kommissionen gett bistånd till ett värde på över 254 miljoner euro. Kapaciteten och finansieringen för de humanitära insatserna i Sudan kan långt ifrån täcka det överväldigande behovet.
J. Konflikten präglas av illdåd från båda sidor. Den främsta rädslan är att striderna mellan president Salva Kiirs styrkor och rebeller lojala mot hans tidigare vicepresident Riek Machar kommer att återupptas så snart regntiden upphör denna månad. Ledande biståndsorganisationer, bland annat Oxfam, CARE och Cafod, har varnat för att delar av Sydsudan kan drabbas av hungersnöd i början av nästa år om striderna återupptas.
K. Antagandet av en ”lag om icke-statliga organisationer” som syftar till att begränsa utrymmet för icke-statliga organisationer och det civila samhället att arbeta i Sydsudan har skjutits upp till december. Om lagen blir verklighet kan den få betydande konsekvenser för biståndsinsatser vid denna kritiska tidpunkt, då det internationella samfundet försöker förhindra en hungersnöd.
L. Aktiva fientligheter och otrygghet i flera delstater, särskilt Unity och Övre Nilen, har fortsatt att störa humanitära hjälpinsatser och begränsa tillgången till väg- och flygtransporter för hjälparbetarna.
M. Bortsett från utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd är Sydsudans ekonomi nästan helt beroende av oljesektorn.
N. Majoriteten av befolkningen lever i utbredd fattigdom trots att landet är rikt på olja och naturtillgångar; oljeexporterna utgör mer än 70 procent av BNP och cirka 90 procent av de statliga inkomsterna.
O. Inkomsterna från oljeindustrin har gett näring åt våldsamma konflikter. Ett reformerat Sudan har potential att förvandla sina rika naturtillgångar från det som hittills varit en förbannelse till en välsignelse som skapar välstånd i landet.
P. En demokratisk politisk lösning på den pågående konflikten måste hittas, och man bör bana väg för demokratiskt utsedda institutioner för att bygga upp en livskraftig stat.
1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt de illdåd som begåtts av båda sidor i konflikten. Parlamentet fördömer i synnerhet, i starkast möjliga ordalag, de utbredda morden på civila, ofta på grund av deras etniska tillhörighet, massförstörelsen och plundringen av civil egendom samt morden på hjälparbetare. Parlamentet fördömer likaså de grova kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, såsom tortyr och sexuellt våld som begåtts av arméofficerare, även mot barn – varav vissa avlidit till följd av dessa fasansfulla dåd –, utomrättsliga avrättningar samt godtyckliga frihetsberövanden som i många fall åtföljts av misshandel. Allt detta fortsätter utan att någon bestraffas. Parlamentet är djupt oroat också över de allt större restriktionerna för yttrandefriheten, medierna och det civila samhället.
2. Europaparlamentet betonar att den enda möjliga lösningen på krisen är en fredlig lösning av meningsskiljaktigheterna mellan parterna i konflikten där landets och dess befolknings intressen sätts i första rummet. Parlamentet uppmanar båda parter i konflikten att upphöra med fientligheterna och att på allvar delta i fredsförhandlingar, i syfte att begränsa omfattningen av den humanitära katastrofen. Båda sidor uppmanas särskilt att möjliggöra obehindrat humanitärt tillträde och se till att det civila samhället deltar i fredsprocessen.
3. Europaparlamentet är djupt oroat över konfliktens etniska dimension. Parlamentet konstaterar med stor oro att ungefär 1,4 miljoner människor fortfarande är fördrivna från sina hem efter månader av strider som har krävt minst 10 000 dödsoffer och lett till att etniska mord åter blossat upp. Parlamentet konstaterar också att omkring 100 000 människor fortfarande tar sin tillflykt till FN-läger i hela landet, för rädda för att återvända hem även när striderna upphört.
4. Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionens undersökningskommission för Sydsudan, som har fått i uppgift att utreda kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt som begåtts under konflikten och lämna rekommendationer om läkande, försoning, ansvarsskyldighet och institutionella reformer, att fortsätta sina undersökningar om brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kraftfullt dess medlemmar att se till, som en förutsättning för en verklig och varaktig försoning, att förövare av brott mot mänskliga rättigheter ställs inför rätta, så att det blir ett slut på straffriheten.
5. Europaparlamentet beklagar djupt att parterna, trots den mellanstatliga utvecklingsmyndighetens (Igad) kontinuerliga ansträngningar för att medla fram en politisk lösning av konflikten i Sydsudan i syfte att inrätta en övergångsregering för nationell samling, hittills inte har gjort särskilt stora framsteg. Parterna har fortsatt att delta i sporadiska strider på fältet, med allvarliga konsekvenser för civilbefolkningen, samtidigt som det skapar en allt djupare humanitär kris och bryter mot avtalet om upphörande av fientligheter.
6. Europaparlamentet uppmanar ändå EU att fortsätta att stödja Igad i dess ansträngningar för att medla mellan de båda sidorna i konflikten, både materiellt och ekonomiskt, och att bidra med personal till övervakningen av vapenvilan och kontrollmekanismen.
7. Europaparlamentet uppmanar samtliga grannländer till Sydsudan att samarbeta för att förbättra säkerhetsläget i landet och den större regionen samt finna en väg till en fredlig och varaktig politisk lösning av den pågående krisen.
8. Europaparlamentet påminner om att långsiktiga utsikter till fredlig samexistens och utveckling kräver omfattande institutionella reformer för att ge landet ett styre som garanterar rättsstaten. Parlamentet uppmanar därför de sydsudanesiska myndigheterna att inleda grundliga institutionella reformer för att bland annat i) garantera skyddet för mänskliga och grundläggande rättigheter, inbegripet utsatta gruppers rättigheter (t.ex. kvinnor och etniska minoriteter), ii) inrätta mekanismer för en fredlig lösning av konflikten och skapa ett klimat i vilket hela mångfalden av landets befolkning kan leva fredligt sida vid sida samt iii) säkerställa en effektiv och rättvis förvaltning av naturtillgångar och utrota korruption.
9. Europaparlamentet fördömer det faktum att det humanitära tillträdet fortfarande hindras av strider och våldsamheter från båda sidor mot biståndsarbetare, utrustning och infrastruktur. Parlamentet uppmanar regeringen att, inom de områden där den har kontroll, iaktta sina skyldigheter att respektera internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning samt garantera civilbefolkningens skydd.
10. Europaparlamentet uppmanar i synnerhet parterna att underlätta flödet av humanitärt bistånd till de människor som är i akut behov av detta samt att samarbeta med och stödja den fria rörligheten för all personal som arbetar för de humanitära organisationerna.
11. Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att infria sina finansieringsåtaganden gentemot Sydsudan och regionen och att mobilisera resurser i syfte att omedelbart bemöta den allt värre humanitära situationen i landet.
12. Europaparlamentet betonar att Sydsudan på vissa områden är bland de sämsta i världen när det gäller sjukvård och näring, med problematisk tillgång till kvalitativ primärvård på grund av underutveckling, pågående konflikter, attacker mot sjukvårdsinrättningar och svårigheter att nå många regioner. Parlamentet understryker att undermålig sjukvård särskilt påverkar de mest utsatta och leder till hög dödlighet bland barn och kvinnor.
13. Europaparlamentet beklagar djupt att konflikten har stört många grundläggande sociala tjänster och att hundratusentals barn inte går i skolan. Det är djupt oroande att våldet fortsätter att främst gå ut över barnen, som utsätts för psykiska påfrestningar och saknar tillgång till grundläggande tjänster såsom utbildning. Parlamentet kräver att parterna upphör med rekrytering och användning av barn i de väpnade styrkorna och andra grova brott mot barn.
14. Europaparlamentet betonar att lämpliga institutioner och rättsliga ramar för att förvalta oljetillgångarna inom ramen för landets etniska federalism är avgörande för en fredlig utveckling. Parlamentet uppmanar i synnerhet EU att stödja en långsiktig utvecklingsstrategi för Sydsudan som gör det möjligt att inrätta ett starkt system för god förvaltning, insyn och ansvarsskyldighet (särskilt vad gäller genomförandet av utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet) och att utveckla infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård samt program för social välfärd som finansieras av oljeinkomsterna och utvecklingsbiståndet.
15. Europaparlamentet uppmanar de sydsudanesiska myndigheterna att se till att oljeinkomsterna gynnar folket. Parlamentet uppmanar förhandlingsparterna att låta frågan om insyn och offentlig granskning i oljebranschen ingå i fredsavtalet, så att inkomsterna därifrån kan användas för att åstadkomma en hållbar utveckling i landet och förbättra levnadsvillkoren för befolkningen.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Sydsudans regering, Sydsudans kommissarie för mänskliga rättigheter, Sydsudans nationella lagstiftande församling, Afrikanska unionens institutioner, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt FN:s generalsekreterare.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2013)0546.
- [2] Antagna texter, P7_TA(2014)0042.