Förfarande : 2014/2967(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0315/2014

Ingivna texter :

B8-0315/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 27/11/2014 - 10.6
CRE 27/11/2014 - 10.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2014)0069

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 145kWORD 63k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0311/2014
25.11.2014
PE539.038v01-00
 
B8-0315/2014

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar (2014/2967(RSP))


Jörg Leichtfried, Evelyn Regner, Patrizia Toia, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Vilija Blinkevičiūtė för S&D-gruppen

Europaparlamentets resolution om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar  (2014/2967(RSP))  
B8‑0315/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av det offentliga samråd om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar som nyligen genomfördes och förslaget till reviderade riktlinjer för konsekvensbedömningar,

–       med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar (2010/2016(INI))(1),

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Konsekvensbedömningar är redskap som kan användas på ett tidigt stadium när lagstiftningen utarbetas, och de har en avgörande roll i EU:s beslutsprocess för att tillhandahålla transparent, övergripande och balanserad information om vad det egentligen är för problem som ska lösas, vilket mervärde EU:s åtgärder kan medföra, de eventuella ekonomiska, sociala, miljömässiga och hälsorelaterade konsekvenserna av de olika politiska alternativen samt hur de påverkar medborgarnas grundläggande rättigheter.

B.     Lissabonfördraget innehåller övergripande bestämmelser om sociala frågor och miljöskydd (artiklarna 9 och 11 i EUF-fördraget) som måste beaktas vid fastställandet och genomförandet av unionens politik och dess övriga verksamhet och som förutsätter en djuplodande analys av de sociala och miljörelaterade konsekvenserna av all lagstiftning som föreslås.

C.     I och med Lissabonfördragets ikraftträdande har Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samma rättsliga värde som EU-fördragen, och varje konsekvensbedömning bör därför omfatta en kontroll av lagstiftningens förenlighet med de grundläggande rättigheterna.

D.     Enligt gällande riktlinjer för konsekvensbedömningar har kommissionens generalsekretariat och konsekvensbedömningsnämnd en central roll när beslut ska fattas om huruvida en konsekvensbedömning ska göras för ett visst initiativ.

E.     Konsekvensbedömningsnämnden har en viktig uppgift som central instans för kvalitetskontroll av konsekvensbedömningar.

F.     Enligt riktlinjerna ska konsekvenserna beräknas i ekonomiska termer när så är möjligt. Företagens kostnader på kort sikt kan normalt sett beräknas, men det är ofta omöjligt att i ekonomiska termer kvantifiera fördelar som regleringsåtgärder för med sig på längre sikt (t.ex. minskade hälsorisker eller bevarande av ekosystem). Betoningen på kvantifiering när så är möjligt orsakar därför strukturell slagsida för sådant som är lättare att mäta, t.ex. kostnader för ekonomiska aktörer, jämfört med sociala eller miljömässiga fördelar. Detta innebär att man inte beaktar fördelar och nackdelar för samhället i stort på ett korrekt sätt, i synnerhet kostnads- och nyttoaspekter på det sociala området och för miljön.

G.     Förenklade EU-bestämmelser bör eftersträvas i den mån de till fullo överensstämmer med de arbetsmiljökrav, de rättigheter för arbetstagare och de principer och mål för miljölagstiftningen som gäller på EU-nivå.

H.     Genuina och oberoende konsekvensbedömningar är särskilt viktiga för små och medelstora företag, som ofta har det svårare än storföretagen att anpassa sig till nya rättsliga och administrativa krav och som beroende på sin storlek har sämre förmåga att föregripa regleringsändringar på ett tidigt stadium.

I.      Principen att ”tänka småskaligt först” innebär att små och medelstora företags intressen ska beaktas på ett mycket tidigt stadium i beslutsfattandet, så att lagstiftningen blir bättre anpassad till de små och medelstora företagen. Det finns en lång rad verktyg för effektivt genomförande av principen, bl.a. ett test för små och medelstora företag (SMF‑test) som ska användas på framtida lagstiftningsförslag.

Tillämpningsområde

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att regelbundet se över riktlinjerna för konsekvensbedömningar i syfte att förbättra konsekvensbedömningsmetoderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att man undersöker ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter lika ingående. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kvalitetsbedömning beaktas fullt ut så att man undviker strukturell slagsida för sådant som är lättare att mäta, t.ex. kostnader för ekonomiska aktörer, jämfört med lika viktiga sociala och miljömässiga fördelar. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att göra en bedömning av huruvida ett förslag är förenligt med de grundläggande rättigheterna.

2.      Europaparlamentet anser att kommissionen bör fortsätta med sitt nuvarande tillvägagångssätt och lämna en konsekvensbedömning för alla initiativ som uppfyller minst ett av följande kriterier:

–  Lagstiftningsförslag som ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram.

–  Lagstiftningsförslag som inte ingår i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram, men som har tydliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

–  Icke-lagstiftningsinitiativ som fastställer framtida strategier (t.ex. vitböcker, åtgärdsplaner, utgiftsprogram och förhandlingsriktlinjer för internationella avtal).

–  Delegerade akter eller genomförandeakter med betydande konsekvenser för välfärden.

3.      Europaparlamentet är övertygat om att konsekvensbedömningar är ett viktigt verktyg till stöd för beslutsfattande inom alla EU:s institutioner och ett viktigt inslag i processen för att åstadkomma bättre lagstiftning. Parlamentet anser dock att konsekvensbedömningar inte kan ersätta politisk bedömning och politiska beslut och att de inte bör användas för att hindra politiskt beslutsfattande i allmänhetens intresse.

4.      Europaparlamentet ser fram emot den nya kommissionens klargörande av hur den tänker gå vidare med översynen av riktlinjerna för konsekvensbedömningar, så att detta kan tas i beaktande när ståndpunkten angående kommissionens nya Refit‑meddelande utarbetas, utan att det påverkar parlamentets ståndpunkt i detta sammanhang.

5.      Europaparlamentet understryker att arbetet med att förenkla bestämmelserna (Refit) inte får användas som förevändning för att sänka ambitionsnivån i frågor av central betydelse för anställdas säkerhet och välbefinnande eller i miljöskyddsfrågor. Parlamentet anser att man inte bör driva en avregleringsagenda med bättre lagstiftning eller minskade bördor för små och medelstora företag som svepskäl. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte sänka sin ambitionsnivå samt framhåller att de allmänpolitiska målen, däribland miljömässiga, sociala och arbetsmiljörelaterade standarder, inte får äventyras.

6.      Europaparlamentet påminner om att fyra medlemmar i högnivågruppen för administrativa bördor, som företräder fackföreningar och konsument-, hälso- och miljöorganisationer, har reserverat sig mot högnivågruppens slutsatser, som presenterades den 14 oktober 2014, och har publicerat en avvikande uppfattning. Parlamentet konstaterar att organisationer som företräder små och medelstora företag också har riktat kritik mot flera av högnivågruppens slutsatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta denna kritik på allvar och beakta åsikterna från alla berörda parter i processen.

7.      Europaparlamentet motsätter sig bestämt förslaget från högnivågruppen för administrativa bördor om att inrätta ett externt rådgivande organ för bättre lagstiftning utanför EU:s institutioner, som skulle ansvara för bedömning av förslagens konsekvenser vad gäller administrativa bördor, fullgörandekostnad, respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, val av rättslig grund, framläggande av förslag på bättre lagstiftning och övervakning av genomförande av EU:s lagstiftning på nationell nivå. Parlamentet anser att detta alternativ innebär allvarliga legitimitets- och styrningsproblem och att det kraftigt skulle undergräva kommissionens roll och legitimitet. Parlamentet insisterar på att kommissionen bör behålla ansvaret för att genomföra övergripande och balanserade konsekvensbedömningar, med systematisk kontroll av Europaparlamentet.

Konsekvensbedömningsnämnden

8.      Europaparlamentet anser att det är mycket problematiskt att konsekvensbedömningsnämndens roll inte är tydligare definierad i förslaget till reviderade riktlinjer. Parlamentet insisterar på att kommissionen tar upp detta utelämnande till förnyad diskussion, och på ett tydligare sätt fastställer förfaranden för konsekvensbedömningsnämnden i ett nytt förslag till reviderade riktlinjer i sitt svar till parlamentet. Parlamentet anser även att alla förslag som ska åtföljas av en konsekvensbedömning måste få konsekvensbedömningsnämndens godkännande.

9.      Europaparlamentet insisterar på att kommissionen tydligt måste fastställa förfaranden för konsekvensbedömningsnämnden. Parlamentet är övertygat om att konsekvensbedömningsnämnden bör fortsätta att agera som en oberoende instans för kvalitetskontroll inom kommissionen och begär att nämndens oberoende stärks. Parlamentet anser att nämndens sammansättning måste spegla det faktum att ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor har lika stor betydelse. Parlamentet anser att EU:s institutioner även i fortsättningen alltid bör ansvara för slutresultatet och kvalitetskontrollen av konsekvensbedömningarna. Parlamentet föreslår att konsekvensbedömningsnämnden ska vara direkt underställd kommissionens vice ordförande med ansvar för bättre lagstiftning.

10.    Europaparlamentet betonar att medlemmarna i konsekvensbedömningsnämnden bör vara oberoende, vilket ska kontrolleras av Europaparlamentet, så att man kan undvika att samma aktörer är både jury och domare.

Test för små och medelstora företag

11.    Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sin översyn av småföretagsakten från 2011 beklagar att det endast är åtta medlemsstater som har infört testet för små och medelstora företag (SMF-testet) i sina inhemska beslutsprocesser. Parlamentet välkomnar kommissionens tydliga åtagande i översynen att ytterligare stärka SMF‑testet. Parlamentet beklagar dock att SMF‑testet, i strid med denna avsikt, inte ens nämns i förslaget till reviderade riktlinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att trycka på för att medlemsstaterna ska använda SMF‑testet.

12.    Parlamentet anser att SMF‑testet, kontroller av ändamålsenligheten och bedömningar av konkurrenskraften inte bör utgöra separata processer utan bör vara delar av en samlad konsekvensbedömning där man på ett välavvägt sätt beaktar samtliga aspekter (även ekonomiska, sociala och miljörelaterade aspekter) och strävar efter att utvärdera inte bara kostnaderna, utan även samhällsnyttan och potentialen för nya marknader. Dessa processer bör inte få undergräva lagstiftningens ändamålsenlighet eller medföra ytterligare administrativa bördor.

13.    Europaparlamentet anser att SMF‑testet bör behållas för att man ska kunna bedöma hur små och medelstora företag påverkas genom hela lagstiftningsprocessen, särskilt jämfört med storföretag. Parlamentet anser dock att det är olämpligt att automatiskt undanta mikroföretag. Parlamentet stödjer tanken på anpassade lösningar och enklare förfaranden för små och medelstora företag i konsekvensbedömningen om det kan påvisas att detta inte undergräver lagstiftningens ändamålsenlighet och att undantag eller enklare förfaranden inte leder till fragmentering eller hindrar deras tillträde till den inre marknaden. Parlamentet anser också att man bör lägga ner mer energi på att se till att föreslagna strategier och rättsakter skyddar små och medelstora företag från illojal konkurrens från större marknadsaktörer.

14.    Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att eftersträva administrativa förenklingar för små och medelstora företag på nationell nivå genom att på ett korrekt sätt införliva EU:s direktiv i sin nationella lagstiftning. Parlamentet understryker medlemsstaternas rätt att anta nationella bestämmelser om EU bara antagit minimibestämmelser. Parlamentet påminner om att konsekvensbedömning i efterhand aldrig bör få ersätta kommissionens skyldighet att, i egenskap av ”fördragens väktare”, övervaka medlemsstaternas genomförande av unionslagstiftningen effektivt och i rätt tid.

15.    Europaparlamentet anser att man bör lyssna bättre till de små och medelstora företagen inom ramen för lagstiftningsarbetet vad gäller exempelvis standardisering, immateriella rättigheter, forskning, innovationsfinansiering och offentlig upphandling. Parlamentet beklagar rådets ovillighet att i högre grad ta hänsyn till de små och medelstora företagens behov inom ramen för lagstiftningsarbetet.

16.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt beakta konsekvenser för investeringar, innovation och sysselsättning.

Konsekvensbedömningar i parlamentet

17.    Europaparlamentet begär att parlamentet och i synnerhet utskotten systematiskt och så tidigt som möjligt ska granska kommissionens konsekvensbedömningar.

18.    Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar, där man efterlyste en mer konsekvent användning av parlamentets konsekvensbedömningar, och påminner om att det redan finns en enhet för konsekvensbedömningar som man kan använda sig av. Parlamentet anser att det kan vara en bra idé att utnyttja parlamentets konsekvensbedömning före antagandet av väsentliga ändringar eller ändringsförslag till det ursprungliga kommissionsförslaget.

°

°       °

19.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1)

EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 31.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy