Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–       med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll,

–       med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–       med beaktande av FN:s havsrättskonvention,

–       med beaktande av samtliga uttalanden som har gjorts av både kommissionen och dess vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i fallet med de italienska marinofficerarna Massimiliano Latorre och Salvatore Girone,

–       med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om sjöröveri(1),

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Den 15 februari 2012 inträffade en incident i vattnen utanför Indiens kust, då två lokala fiskare dödades och två italienska marinofficerare, Massimiliano Latorre och Salvatore Girone, greps då de ansågs vara ansvariga. De två marinofficerarna var ombord på den italienska oljetankern Enrica Lexie på ett piratbekämpningsuppdrag.

B.     Detta framkallade en internationell incident som fortfarande kännetecknas av total ovisshet vad gäller de båda italienarnas framtida öde, eftersom det nu har gått nästan tre år utan att något formellt åtal väckts i samband med dödsskjutningarna.

C.     Den 12 september 2014 fick Massimiliano Latorre tillstånd av Indien att återvända till Italien under fyra månader för att genomgå läkarbehandling efter det slaganfall han drabbats av i häktet. Den 6 januari 2015 genomgick Latorre en hjärtoperation för att behandla sin sjukdom, men han behöver fortfarande läkarvård. Salvatore Girone befinner sig fortfarande i Indien.

D.     Den 16 december 2014 avslog Högsta domstolen i New Delhi de två marinofficerarnas begäran om att villkoren för deras permission skulle mjukas upp. Latorre begärde att hans vistelse i Italien skulle förlängas av medicinska skäl och Girone begärde att få tillstånd att tillbringa julen med sin familj.

E.     Den otroligt utdragna hanteringen av detta fall och det faktum att inget åtal har väckts mot de två italienska marinofficerarna är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

F.     Den italienska regeringen har i kraftiga ordalag kritiserat de indiska myndigheternas agerande, och den 17 december 2014 meddelade Italiens utrikesminister, Paolo Gentiloni, att Italiens ambassadör i Indien omedelbart skulle kallas hem för konsultation.

G.     Den 15 oktober 2014 kritiserade vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, de indiska myndigheternas agerande och uppmanade den indiska regeringen att finna en snabb och tillfredsställande lösning i enlighet med FN:s havsrättskonvention och internationell rätt.

H.     Den 16 december 2014 betonade vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, att fallet skulle kunna få inverkningar på förbindelserna mellan EU och Indien.

I.      Den 10 maj 2012 antog parlamentet en resolution om sjöröveri, i vars punkt 30 det anges att ”flaggstatens nationella jurisdiktion ska tillämpas på det berörda fartyget samt på den militära personal som finns ombord när fartyget befinner sig på öppet hav, i enlighet med internationell rätt och i samtliga fall, även när det gäller åtgärder som vidtas i kampen mot sjöröveri”. Parlamentet konstaterar att ”inga gripanden eller kvarhållanden av fartyg [får], ens som en utredningsåtgärd, beordras från någon annan myndighet än flaggstatens”.

J.      De två marinofficerarna är unionsmedborgare, och den 15 februari 2012 agerade de i egenskap av deltagare i ett piratbekämpningsuppdrag.

K.     EU har en central roll att spela när det gäller att säkerställa respekten för mänskliga rättigheter både inom EU och på internationell nivå.

1.      Europaparlamentet beklagar djupt de indiska myndigheternas agerande i samband med hanteringen av fallet med de italienska marinofficerarna, och anser att det faktum att inget åtal har väckts mot dem och att förfarandet har dragit ut enormt mycket på tiden utgör brott mot de mänskliga rättigheterna.

2.      Europaparlamentet är mycket oroat över den rättsosäkerhet som omger fallet med de italienska marinofficerarna, som efter tre år ännu inte har fått sitt öde beseglat.

3.      Europaparlamentet stöder den italienska regeringens ansträngningar för att hitta en lösning i fallet, men anser att också EU har en skyldighet att ingripa för att skydda sina medborgares rättigheter.

4.      Europaparlamentet begär bestämt att de två marinofficerarna slutgiltigt ska få återvända till Italien och att flaggstatens nationella jurisdiktion ska tillämpas i enlighet med internationell rätt, något som parlamentet begärde redan i sin resolution av den 10 maj 2012.

5.      Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda de två italienska marinofficerarna och att snarast försöka få till stånd en tillfredsställande lösning i fallet.

6.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillmäta fallet med marinofficerarna största betydelse i sina bilaterala förbindelser med Indien och att, om nödvändigt, överväga restriktiva åtgärder i syfte att få till stånd en lösning.

7.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar samt Indiens regering och parlament.

(1) EUT C 261 E, 10.9.2013, s. 34.