FÖRSLAG TILL RESOLUTION om parlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2015
12.1.2015 - (2014/2829(RSP))
i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen
Gabriele Zimmer för GUE/NGL-gruppen
B8‑0039/2015
Europaparlamentets resolution om Europaparlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2015
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram för 2015 (COM(2014)0910),
– med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen[1], särskilt bilaga 4,
– med beaktande av kommissionens meddelande om en investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),
– Med beaktande av kommissionens meddelande Bedömning av den ekonomiska styrningen - Rapport om tillämpningen av förordningarna (EU) nr 1173/2011, 1174/2011, 1175/2011, 1176/2011, 1177/2011, 472/2013 och 473/2013, (COM(2014)0905),
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18 december 2014,
– med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. EU kämpar fortfarande med den djupaste ekonomiska och sociala krisen sedan dess grundande, stagnerande ekonomier och ett överhängande deflationshot, hög arbetslöshet, försämrade sociala och arbetsrelaterade rättigheter och stigande socio-ekonomiska ojämlikheter, vilket innebär att EU står inför större utmaningar än någonsin.
B. Den pågående krisen har i stor utsträckning sina rötter i införandet av euron, eftersom denna valuta har allvarliga konstruktionsbrister, vilket i efterhand visar att den inte var lämplig för sitt syfte. Bristerna inkluderar avsaknaden av övervakning, med tanke på att hundratals miljarder euro har strömmat ut från de så kallade kärnländerna till EU:s periferi, och bristande förutseende eftersom det inte fanns några stödstrukturer på plats för att hantera de skador som orsakades av denna plötsliga och massiva valutarörelse över gränserna. Alla medlemsstater bär en del av ansvaret för eurons inneboende konstruktionsbrister, men den skuldbörda som har orsakats av dessa brister är i mycket hög grad oproportionerlig eftersom vissa länder gagnas medan andra har tvingats in i allvarliga depressioner. Dessa grundläggande brister liksom obalanserna har ännu inte korrigerats.
C. EU-institutionerna inför nya restriktioner för de nationella budgetarna. Denna politik kommer att leda till ökad arbetslöshet, kraftigt sänkta löner, högre pensionsålder och minskade offentliga utgifter för bland annat utbildning och sjukvård. Den kommer att hämma efterfrågan och samtidigt bana väg för ett radikalt liberaliseringsprogram, som i sin tur skapar förutsättningar för en ytterligare fördjupning av den pågående ekonomiska och sociala krisen.
D. Sju år efter finanskrisens utbrott är regleringen av finanssektorn fortfarande otillräcklig och risken finns att ”zombiebanker” överlever trots ECB:s senaste stresstest, vilket hindrar kreditflödet till företag och hushåll.
E. Diskussionerna om den så kallade kapitalmarknadsunionen visar tydligt att finansmarknadslobbyn är starkare än någonsin då den ännu en gång försöker maximera sin handlingsfrihet och vinst genom att återuppliva marknaden för skadliga produkter såsom värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet.
F. De vidtagna åtgärderna, såsom paketen om ekonomisk styrning, innebär att medlemsstaternas suveräna och demokratiskt valda regeringar fortgående fråntas rätten till politiska valmöjligheter och att de europeiska folken fråntas rätten till demokratisk kontroll, däribland de nationella parlamenten, och skapar en permanent åtstramningspolitik som för Europa in i en varaktig ekonomisk depression.
G. Skattesystemen är utformade till förmån för stora företag och inte för vanliga medborgare. Åtstramningspolitiken och de kraftfulla ekonomiska och budgetära åtgärderna tillsammans med stora minskningar av de offentliga inkomsterna på grund av skatteundandragande och skatteflykt sätter ytterligare press på medlemsstaternas budgetar samtidigt som unionens skattebetalares och arbetstagares intressen undergrävs.
H. En viktig fråga uppstår på området för social rättvisa då hemliga skatteöverenskommelser, globalt skatteundandragande och överföring av vinster till skatteparadis förblir helt lagligt, samtidigt som åtstramningsprogrammen och de nyliberala strukturreformerna vållar det europeiska folket oåterkalleliga skador.
I. Skandalen kring kommissionens ordförandes roll i skatteflyktssystemen i Luxemburg har inverkat negativt på kommissionens trovärdighet, särskilt när det gäller dess uttalade mål att bekämpa skatteparadis, skatteflykt och skattebedrägeri och att främja ett rättvist skattesystem som alla parter i samhället bidrar till.
J. Klimatkrisen utgör fortfarande ett hot mot stabiliteten, hälsan och försörjningsmöjligheterna i våra samhällen över hela världen liksom för djurens välbefinnande och den biologiska mångfalden. EU:s klimatpolitik är otillräcklig och behovet av en verklig förändring av produktionssystemet har hittills överskuggats av önskan att stärka unionens konkurrenskraft på den globala marknaden.
K. De insatser som hittills gjorts har inte enbart misslyckats med att återupprätta en hållbar och inkluderande ekonomi som kan skapa arbetstillfällen med anständiga villkor till de miljontals arbetslösa eller undersysselsatta människorna i Europeiska unionen liksom ett social skydd på hög nivå, och samtidigt skydda miljön, utan dessa inadekvata insatser har också skapat en djup misstro bland medborgarna mot EU:s möjligheter att lösa de problem de möter i vardagslivet.
L. Ökad insyn, öppenhet och demokratisering i EU, bland annat ett mer utbrett deltagande av medborgarna i utformningen av unionen, är en förutsättning för att medborgarnas förtroende för EU ska kunna återupprättas och därigenom för unionens överlevnad på lång sikt.
M. Det krävs en grundläggande övergång från den politik som för närvarande förs av kommissionen mot en politik som stärker EU:s och medlemsstaternas insatser för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och full sysselsättning och bekämpa fattigdom, social utestängning och orättvisa inkomstskillnader.
DEL 1
1. Europaparlamentet uttrycker sitt djupa missnöje över att kommissionens arbetsprogram för 2015 inte omfattar några lagstiftningsförslag som har utarbetats och diskuterats under föregående valperiod.
2. Europaparlamentet fördömer kraftfullt kommissionens princip om politisk diskontinuitet eftersom den fullständigt undergräver Europaparlamentets rättigheter som medlagstiftare. Parlamentet betonar att beslutet att dra tillbaka ett lagstiftningsärende måste fattas i enlighet med beslutsordningen. Parlamentet motsätter sig bestämt det föreslagna tillbakadragandet av förslaget om mödraledighet liksom av avfallspaketet, översynen av paketet om en politik för renare luft och initiativet för en kretsloppsekonomi som anses avgörande för hållbar tillväxt och för EU-medborgarnas välbefinnande och hälsa.
3. Europaparlamentet beklagar djupt kommissionens försök nyligen att påverka det nationella valet i Grekland. Parlamentet kräver att kommissionen avhåller sig från all inblandning i den demokratiska processen i medlemsstaterna.
4. Europaparlamentet beklagar att kommissionens arbetsprogram, trots det inneboende löftet i titeln ”En ny start”, i allt väsentligt är en fortsättning på den misslyckade politiken som baserades på finanspolitisk konsolidering, strukturreformer och avreglering.
5. Europaparlamentet anser därför att arbetsprogrammet inte behandlar de viktigaste utmaningarna EU står inför i dag, såsom stagnerande ekonomier, deflationshotet, hög arbetslöshet, försämrade sociala och arbetsrelaterade rättigheter, stigande socio-ekonomiska ojämlikheter och höga offentliga skulder och utlandsskulder. Parlamentet betonar att den ekonomiska, sociala och klimatrelaterade krisen endast kan lösas med hjälp av en radikalt ny politik som ställer folket, djuren och miljön i centrum för all politik i stället för finansmarknadernas intressen.
6. Europaparlamentet är kritiskt till arbetsprogrammets flaggskepp – det föreslagna investeringspaketet – som är fullkomligt otillräckligt för att stimulera investeringar på grund av dess konceptuella brister, eftersom det föreslår att vinsterna blir privata och förlusterna blir samhällets, och avsaknaden av nödvändiga finansiella resurser för att hantera det massiva efterfråge- och investeringsgapet i EU. Parlamentet betonar vidare behovet av att ersätta Europeiska fonden för strategiska investeringar med ett starkt och kraftfullt europeiskt investeringsprogram för hållbar utveckling, sysselsättning och social integration i syfte att främja en högkvalitativ och socialt välbalanserad tillväxt.
7. Europaparlamentet beklagar djupt att arbetsprogrammet saknar en social och miljömässig dimension. Parlamentet beklagar vidare avsaknaden av insatser till förmån för kultur, ungdomar och utbildning. Parlamentet understryker att åtstramningsåtgärderna har undergrävt de offentliga tjänsterna och äventyrat utbildningens roll i den ekonomiska återhämtningen. Parlamentet påminner om att stödet till kreativa yrken och industrier liksom till livslångt lärande måste högprioriteras för att bekämpa arbetslöshet, fattigdom och orättvisor.
8. Europaparlamentet understryker att de offentliga skulderna och utlandsskulderna i EU:s perifera länder är bland de högsta i världen, vilket påvisar integrationsprocessens bristande symmetri. Parlamentet erinrar om att dessa skulder i hög grad härrör från insatserna för att rädda finansinstitut, som tidigare ägnade sig åt otillbörlig och spekulativ verksamhet på grund av avsaknaden av lämplig reglering och demokratisk kontroll av ekonomin. Parlamentet är kritiskt till att den offentliga skulden har använts som förevändning för åtstramningsåtgärder som lett till ökad fattigdom, kränkningar av grundläggande sociala och mänskliga rättigheter och större skulder. Parlamentet anser att det är nödvändigt att omedelbart ta tag i skuldbördan, genom att omförhandla (omstrukturera och avsevärt minska) skulden och föra den till hållbara nivåer, då detta är ett akut problem och en fråga om elementär rättvisa. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om förbud mot bankernas konfiskering av egendom som innehas av vanliga medborgare som har drabbats negativt av krisen.
9. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se över Refit-programmet för att säkerställa att agendan för bättre lagstiftning och förenkling inte används som en förevändning för avreglering som försvagar arbetatagarnas sociala skydd, konsumentskyddet, miljönormerna, normerna för djurens välbefinnande och den sociala dialogen.
10. Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna måste visa verklig politisk beslutsamhet och beskatta dem som faktiskt har förmögenhet samt att en övergripande strategi måste utvecklas med konkreta och effektiva lagstiftningsåtgärder som särskilt fokuserar på internationella affärstransaktioner, överflyttningar av vinster inom multinationella företag och transaktioner inom gruppen liksom på förbud mot offshoreföretag och skatteparadis, och som inför lägsta nivåer för bolagsskattesatser.
11. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att all framtida lagstiftning blir föremål för en bedömning av de sociala konsekvenserna och konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna. Särskilt paketet om ekonomisk styrning, invandringspolitiken och EU:s program för omfattande insamling, behandling, överföring och lagring av personuppgifter bör bli föremål för en förhandsbedömning när det gäller respekten för grundläggande rättigheter.
DEL 2
SEKTORSSPECIFIKA SYNPUNKTER PÅ KOMMISSIONENS ARBETSPROGRAM 2015
En ny socialt balanserad satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar
12. Europaparlamentet understryker att den aktuella ekonomiska och sociala krisen också är resultatet av kommissionens nyliberala politik som främjar avreglerade finansmarknader, avreglerade marknader för varor och tjänster, en ökad ”finansialisering” av ekonomin samt minskade offentliga investeringar och en ökad avreglering av arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra denna politik.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om EU:s anslutning till den europeiska sociala stadgan som ett första steg mot bättre balans mellan å ena sidan sociala intressen och arbetstagarnas intressen och å andra sidan ekonomiska intressen.
14. Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att ersätta Europeiska fonden för strategiska investeringar med ett starkt och kraftfullt europeiskt investeringsprogram för hållbar utveckling, sysselsättning och social integration i syfte att främja en högkvalitativ och socialt välbalanserad tillväxt.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna för statligt stöd, i syfte att tillåta statligt stöd för att stärka projekt på det sociala och miljömässiga området och hjälpa små och medelstora företag och industrier med problem genom att bidra till att återupprätta deras produktionskapacitet som allvarligt har skadats av krisen.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag avseende halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen som verkligen avspeglar de prioriteringar som är nödvändiga för att stimulera en hållbar, högkvalitativ och socialt välbalanserad tillväxt.
17. Europaparlamentet betonar att regionalpolitiken är ett oumbärligt verktyg för att främja ekonomisk och social sammanhållning, vars främsta mål är att minska regionala skillnader och främja verklig konvergens liksom tillväxt och sysselsättning. Parlamentet kräver att sammanhållningspolitiken fullföljs och förstärks och att den förblir en oberoende politik som syftar till att nå hållbar (ekonomisk, social, miljömässig och territoriell) utveckling och minska skillnaderna mellan regionerna och eftersläpningen i fattigare regioner.
18. Europaparlamentet avvisar både kommissionens strategi där sammanhållningspolitiken underordnas den europeiska ekonomiska styrningen och användningen av makroekonomiska villkor inom stabilitets- och tillväxtpakten som ett krav för att få tillgång till sammanhållningsfonden och regionala utvecklingsfonden. Parlamentet insisterar på att sammanhållningspolitiken inte får användas som ett instrument för finansiell bestraffning.
19. Europaparlamentet anser att den befintliga EU-finansieringen och EU:s nuvarande resurser för sammanhållningspolitiken inte är tillräckliga för att kunna nå verklig konvergens och åtgärda de regionala skillnaderna, den höga arbetslösheten, de orättvisa inkomstskillnaderna och fattigdomen i EU. Parlamentet påpekar att EU:s budget för sammanhållningspolitiken måste stärkas. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över den avsevärda förseningen i genomförandet av sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020 samt över eftersläpningen i betalningarna inom sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013.
En politik på det digitala området som skyddar medborgarnas intressen och rättigheter
20. Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål att ligga i den digitala revolutionens framkant. Parlamentet betonar att internet omfattas av det offentliga området och att säkerställandet av principen om nätneutralitet måste stå i centrum för EU:s politik.
21. Europaparlamentet påpekar att medborgarnas förtroende för internet är av central betydelse för det digitala samhällets och den digitala ekonomins framgång. Parlamentet anser att cybersäkerheten är viktig, särskilt när det gäller minderåriga, men att frihet från misstänkliggörande är lika viktigt för medborgarna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att privatlivet och personuppgifter är skyddade på internet från både offentliga och privata organ.
22. Europaparlamentet anser att kommissionens strategi för den digitala inre marknaden, på grund av de redan allt vanligare otrygga arbetsvillkoren inom den digitala ekonomin, måste kompletteras med skyddsåtgärder i syfte att garantera anständiga arbetsvillkor inom denna sektor.
23. Europaparlamentet anser att en rättvisemärkning för programvaror (såsom spel och programvaruapplikationer) skulle kunna utgöra ett första steg mot detta mål.
24. Europaparlamentet betonar att den planerade reformen av den immateriella äganderätten inte enbart bör garantera ägarnas rättigheter, det vill säga författare och arbetstagare inom den kreativa sektorn å ena sidan och upphovsrättsorganisationer, förlag och underhållningsindustrin å andra sidan, utan också bör säkerställa bred tillgång för allmänheten och se till att ytterligare innovation inte stoppas.
En ny hållbar klimatpolitik och en socialt rättvis energipolitik
25. Europaparlamentet anser att klimatkrisen är resultatet av ett bristfälligt och energiintensivt produktionssystem, som är inriktat på att uppnå vinst, och att lösningen på klimatförändringen inte kan lämnas till marknaden, utan kräver en radikal förändring av produktionsmetoderna och konsumtionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sin klimatpolitik och att integrera åtgärder mot klimatförändringen i all politik.
26. Europaparlamentet beklagar kommissionens hittills bristande ambitioner när det gäller bindande mål. Parlamentet anser att ambitionerna på klimatområdet snarast måste trappas upp för att Europeiska unionen ska kunna förbli en ledare i förhandlingarna om klimatförändringen, främja grön sysselsättning och bidra till en rättvis andel av de globala åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser.
27. Europaparlamentet noterar löftet att senast 2015 lägga fram lagstiftningsförslag om genomförandet av klimat- och energipaketet för 2030. Parlamentet påminner ordförande Juncker om åtagandet att genomföra energieffektivitetsmålet på 30 %.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå bindande hållbarhetskriterier för energianvändning och biomassa. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram förslag för att åtgärda utsläppen av växthusgaser från intensiv boskapsuppfödning, eftersom dessa utsläpp har mycket större inverkan på klimatförändringen än andra växthusgaser.
29. Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att reformera och omorganisera EU:s energipolitik inom en ny europeisk energiunion i syfte att trygga energiförsörjningen, minska beroendet av import från tredjeländer, öka konsumenternas deltagande, förbättra energieffektiviteten och energibesparingarna, utveckla en internationell energiarkitektur grundad på samarbete som inkluderar Ryssland och främja forskning och innovation på energiområdet. Parlamentet betonar i detta avseende att EU:s energipolitik bör säkerställa tillgång till energi för alla, bidra till rimliga energipriser till förmån för alla konsumenter och stärka den offentliga kontrollen och regleringen av denna sektor samt bidra till en fredlig lösning av energikonflikter.
30. Europaparlamentet uppmanar också kommissinen att ingående fokusera på frågor som rör energifattigdom i samband med utarbetandet av förslaget till en strategisk ram för energiunionen.
31. Europaparlamentet betonar vikten av ambitiösa strategiska åtgärder och betydande investeringar, med utgångspunkt i den offentliga sektorn, för att kraftfullt stödja utvecklingen av förnybara energikällor och energieffektivitet, liksom behovet av att stödja distribuerade energisystem för att trygga energiförsörjningen och undvika onödiga transporter. Parlamentet understryker att finansieringen av forskning på området för teknik med låga koldioxidutsläpp, modernisering av distributionsnäten och energilagring måste stärkas.
32. Europaparlamentet håller med kommissionen om att det är viktigt att få ett slut på all isolering av medlemsstater från de europeiska nätverken för gas och elektricitet, och anser att EU bör hjälpa de mest sårbara länderna att som en prioriterad fråga diversifiera sina energikällor och försörjningsvägar. Parlamentet efterlyser en hållbar energiproduktion som samtidigt gör det möjligt för medlemsstaterna att uppfylla EU:s energimål i enlighet med sina egna specifika villkor.
En socioekonomiskt välbalanserad inre marknad med en stärk industribas
33. Europaparlamentet är extremt bekymrat över att kommissionen förespråkar ett återupptagande av värdepapperisering via kapitalmarknadsunionen. Parlamentet påminner kommissionen om att finanssektorn drog en mycket stor fördel av avregleringen av finansmarknaderna och förblir en av de främsta orsakerna till den ekonomiska krisen. Parlamentet upprepar sitt krav på en radikal nedskärning av finanssektorn, på ett återupptagande av traditionell bankutlåning till den reala ekonomin, genom att åtstramningsåtgärderna som hämmar efterfrågan på investeringar stoppas, och på ett säkerställande av demokratisk övervakning och kontroll av banksektorn.
34. Europaparlamentet beklagar att den målinriktade översynen av direktivet om utstationering av arbetstagare endast betraktades som en åtgärd för att fördjupa den inre marknaden och inte som ett direktiv om skydd av arbetstagarnas villkor. Parlamentet kräver en verklig politik till skydd för arbetstagarnas rättigheter gentemot social dumpning.
35. Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att industri- och tillverkningsverksamheten sprids över medlemsstaterna i linje med EU:s mål att 20 % av BNP ska skapas av industrin. Parlamentet konsterar att industrin står för 80 % av EU:s export och är en viktig källa till teknisk kunskap och högt kvalificerade arbetstillfällen. Parlamentet påpekar att den industriella produktionen i många medlemsstater har sjunkit med mer än 20 % till följd av krisen, att många sektorer har drabbats hårt av krisen och att det behövs en ny industripolitik för att bygga upp en ny industriell kapacitet inom hållbara verksamheter.
36. Europaparlamentet upprepar att strategiska sektorer såsom stålindustrin, råvarusektorn och byggsektorn har drabbats särskilt hårt och att de gällande konkurrensbestämmelserna inte skapar ett gynnsamt klimat för deras utveckling. Parlamentet erinrar om kommissionens mål att 20 % av BNP ska skapas av industrin.
37. Europaparlamentet betonar att det är av största vikt att ge större stöd till mikroföretag och små och medelstora företag samt kooperativ i synnerhet för att främja deras verksamhet inom ett stabilt företagsklimat, minimera effekterna av storföretagens och stora konglomerats marknadsdominans och hjälpa mikroföretagen och de små och medelstora företagen samt kooperativen att etablera sig och expandera.
38. Europaparlamentet efterlyser en regionalt balanserad strategi för industripolitiken i syfte att skapa en diversifierad industribas i alla medlemsstater och regioner, vilket är av största vikt för att säkerställa höga sysselsättnings- och verksamhetsnivåer i hela EU.
En demokratisk ekonomisk och monetär politik
39. Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att strukturen för den ekonomiska styrningen liksom EMU är odemokratiska.
40. Europaparlamentet kräver att den nuvarande stabilitets- och tillväxtpakten ersätts med en verklig sysselsättnings- och utvecklingspakt, baserad på sociala kriterier som gagnar invånarna i EU.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett stödprogram, som kompletteras med ECB-stöd, för de länder där trojkan har ingripit, om de på suveräna grunder beslutar att det har blivit ohållbart och omöjligt att behålla euron som valuta, så att de får lämplig kompensation för de förluster som orsakats inom ramen för ett förhandlat utträde ur valutaunionen.
42. Europaparlamentet kräver att en regeringskonferens anordnas i syfte att upphäva finanspakten (fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen) och förespråkar ett omedelbart tillfälligt upphävande i väntan på denna konferens.
43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nu erkänna att åtgärderna för ekonomisk styrning till fullo har misslyckats med att återskapa en ekonomisk och socialt välbalanserad tillväxt, och upprepar därför sitt krav på att man ingående ser över sexpacket och tvåpacket och ersätter dem med långtgående och socialt välbalanserade stimulansåtgärder.
44. Europaparlamentet anser att lagstiftningen om bankunionen endast tjänar det stora finanskapitalets intressen i EU och att det kränker grundläggande demokratiska principer. Parlamentet anser vidare att lagstiftningen om bankunionen bör upphävas och att banksystemet bör ställas under demokratisk offentlig kontroll.
45. Europaparlamentet förespråkar en ingående förändring av ECB:s mandat och stadga för att sätta stopp för dess falska autonomi, säkerställa att alla medlemsstater på samma villkor kan utöva en politisk och demokratisk kontroll över ECB och ge medlemsstaterna tillbaka makten över beslut om väsentliga ekonomiska val, däribland kontrollen över den egna penningpolitiken. Parlamentet förespråkar vidare att man möjliggör en omvandling av ECB till långivare i sista hand, som agerar som en vanlig centralbank som stimulerar ekonomierna när det råder deflation och recession. Parlamentet betonar i detta sammanhang att ECB och EIB direkt bör finansiera offentliga investeringar till stöd för den reala ekonomin i stället för enbart nya tillgångsbubblor.
46. Europaparlamentet begär att kommissionen gör en noggrann och transparent utvärdering av de olika åtgärderna för ekonomisk styrning, inklusive de makroekonomiska anpassningsprogram som trojkan har föreskrivit, och att den tar till sig den kritik som har framförts av inte bara kritiska ekonomer utan också av trojkans egna medlemmar. Parlamentet upprepar sitt krav på att trojkasystemet omedelbart upplöses.
47. Europaparlamentet beklagar och kräver ett omedelbart stopp för den orättvisa skattepolitiken, däribland orättvisa och regressiva skatter på vatten som införs i medlemsstaterna inom ramen för program för finanspolitisk anpassning, framför allt i de länder som övervakas av trojkan, och som kränker principen om proportionell likhet och progressiv beskattning, eftersom i synnerhet låginkomsthushållen drabbas oproportionerligt hårt av åtgärderna.
48. Europaparlamentet beklagar kommissionens kortsiktiga och halvhjärtade strategi i samband med hanteringen av ungdomsarbetslösheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de långsiktiga faktorerna bakom ungdomsarbetslösheten, med starkt fokus på att skapa hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen för unga människor, däribland genom en stark rättighetsbaserad strategi.
En ny rättvis handelspolitik
49. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allmänna inriktning som kommissionen gett EU:s internationella handelspolitik, i synnerhet dess bristande överenstämmelse med de centrala målen att skapa sysselsättning, ta itu med fattigdomen, säkerställa en hållbar ekonomi, kontrollera spekulationen, framför allt spekulation på livsmedel, skydda folkhälsan, djurens välbefinnande, ett hållbart jordbruk och miljön samt säkra kulturell mångfald.
50. Europaparlamentet avvisar det breda mandat som rådet beviljat kommissionen för förhandlingarna om omfattande frihandelsavtal såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, det övergripande avtalet om ekonomi och handel och tjänstehandelsavtalet, vilka utgör ett allvarligt hot mot bland annat livsmedelsförsörjningen och livsmedelssuveräniteten, sysselsättningen, miljön, folkhälsan och de offentliga tjänsterna, och möjliggör införandet av tvistlösning mellan investerare och stat med alla de negativa konsekvenser en sådan mekanism medför. Parlamentet uppmanar kommissionen att avbryta dessa internationella handelsförhandlingar under 2015 och ge EU:s internationella handelsavtal en ny inriktning.
51. Europaparlamentet påminner om att de konsekvensbedömningar som har beställts av kommissionen, särskilt de som gäller det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, det övergripande avtalet om ekonomi och handel och tjänstehandelsavtalet som utlovar sysselsättning och välfärd för alla, innehåller allvarliga brister och saknar trovärdighet eftersom de bygger på föråldrade ekonomiska modeller. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda mer trovärdiga ekonomiska modeller och att kontrollera resultatet av de frihandelsavtal som redan har trätt i kraft samt att jämföra dem med konsekvensbedömningarna.
52. Europaparlamentet understryker att alla frihandelsavtal måste ha som villkor att de upprätthåller de nuvarande regleringsnivåerna när det gäller arbetsrätt och skydd av miljönormer och sociala rättigheter samt skydd av offentlig upphandling och tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse, däribland staternas rätt att införa högre standarder på dessa områden i framtiden. Parlamentet betonar att alla former av tvistlösning mellan investerare och stat ska uteslutas från frihandelsavtalen i syfte att bevara en demokratisk kontroll över dessa bestämmelser.
53. Europaparlamentet avvisar sekretessen inom ramen för internationella handelsavtal och uppmanar kommissionen att offentliggöra alla förhandlingsdokument för parlamentsledamöter och alla intresserade medborgare. Parlamentet efterlyser en offentlig och demokratisk debatt med alla berörda parter, i synnerhet fackföreningar och företrädare för det civila samhället, för att säkerställa lämplig övervakning av konsekvenserna av kommissionens frihandelsagenda.
54. Europaparlamentet anser att det påskyndade inledandet av nya frihandelsavtal syftar till att undvika verkliga strategier för att lösa krisen, såsom en minskning av de ekonomiska orättvisorna inom EU, en begränsning av företagens och investerarnas missbruk, en granskning och minskning av den offentliga skuldsättningen och den nödvändiga kampen mot skatteundandragande och skatteflykt.
55. Europaparlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med medlemsstaternas och parlamentets ståndpunkt samtyckte till principen om ett ”kulturellt undantag”, enligt vilket kultur skulle behandlas annorlunda än andra kommersiella produkter och kulturella varor och tjänster inte skulle omfattas av förhandlingarna. Parlamentet anser att detta bör inkludera direktivet om audiovisuella medietjänster, offentligt stöd, finansieringsskyldigheter för sändningsföretagen, skatt på biobiljetter, avtal om samproduktion, språkpolicy, kanaler med public service-uppdrag, tak för aktieinnehav i kanaler och nät, skydd för immateriella rättigheter och särskilda sociala trygghetssystem.
En verklig politik för rättvisa och grundläggande rättigheter
56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att spela en aktiv roll i insatserna för att främja antagandet av det övergripande antidiskrimineringsdirektivet i linje med parlamentets ståndpunkt och i kampen mot diskriminering, däribland attackerna på romer, invandrare och asylsökande samt andra utsatta grupper.
57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer och rådets rekommendationer avseende åtgärder för en effektiv integrering av romerna i medlemsstaterna, samt att vid behov föreslå ytterligare åtgärder för en effektiv integrering av romerna.
58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra parlamentets resolutioner om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU, däribland betänkandena från Michel, Benova, Gal och Tavares. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att snabbt föreslå en handlingsplan med avseende på Köpenhamnsdilemmat.
59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för medlemsstaterna för att förbättra förhållandena i fängelserna, särskilt när det gäller den ofta utnyttjande möjligheten till frihetsberövande före rättegång, även i samband med en europeisk arresteringsorder. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att till fullo beakta rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende förhållandena i fängelserna.
60. Europaparlamentet är djupt besviket över kommissionens passivitet när det gäller lagstiftningsinitiativbetänkandet om översyn av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag, som beaktar parlamentets betänkande om detta ärende, särskilt frågan om proportionalitetstester.
61. Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sina nya initiativ inte har inkluderat ett förnyat uppdaterat förslag om allmänhetens tillgång till handlingar som återspeglar den överenskommelse som nåddes vid parlamentets första behandling 2011.
62. Europaparlamentet är oroat över kommissionens meddelande att den kommer att lägga fram en europeisk säkerhetsagenda. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående utvärdera huruvida befintliga instrument på området för den interna säkerheten och kampen mot terrorism och organiserad brottslighet är nödvändiga, proportionerliga och effektiva innan den föreslår nya åtgärder på det området (till exempel avseende passageraruppgifter och TFTP-protokoll).
63. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att tillmötesgå parlamentet krav i dess resolutioner om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder, i synnerhet efter den amerikanska senatens rapport om tortyr som utförts av CIA.
64. Europaparlamentet välkomnar det förnyade åtagandet avseende EU:s anslutning till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betraktar dock yttrandet från Europeiska unionens domstol om Europeiska unionens anslutning till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som ett stort bakslag för de mänskliga rättigheterna.
65. Europaparlamentet välkomnar åtagandet att ansluta sig till den förnyade sociala stadgan.
66. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta domstolens beslut av den 8 april 2014 i de förenade målen C 293/12 och C 594/12. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen i detta sammanhang att inte förslå några nya åtgärder baserade på ett allmänt datalagringssystem.
67. Europaparlamentet anser att domstolens beslut i frågan om ett allmänt datalagringssystem är relevant för insamling av passageraruppgifter för brottsbekämpande ändamål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dra tillbaka förslaget om ett EU-system för passageraruppgifter.
68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta seriösa åtgärder för att skydda medborgarna från ökad statlig övervakning.
En människorättsbaserad migrationspolitik
69. Europaparlamentet kräver att det kommande meddelandet om den europeiska agendan för migration inför en verklig helhetsstrategi för EU:s migrationspolitik med förslag om att utveckla säkra och lagliga vägar att få skydd i Europa för alla kvinnor, män och barn som är i behov av skydd, så att människor inte längre tvingas riskera sina liv i Medelhavet eller i ökenområden på vägen till Europa.
70. Europaparlamentet kräver att det kommande meddelandet om den europeiska agendan för migration utvecklar nya vägar för laglig migration för andra än högt kvalificerade arbetstagare, så att människor inte längre accepterar svartarbete.
71. Europaparlamentet fördömer den nuvarande strategin för den gemensamma europeiska migrationspolitiken, som fokuserar på förebyggande och bekämpande av irreguljär migration, även genom frihetsberövande, utan hänsyn till det allt större antalet asylsökande som flyr krig, förföljelser och klimatkatastrofer.
72. Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över kommissionens beredvillighet att stärka samarbetet med tredjeländer för att förbättra migrationshanteringen. Parlamentet oroar sig över spridningen och fördjupningen av dessa argument, inbegripet till tredjeländer där den enskildes mänskliga rättigheter inte respekteras, såsom i fallet med Khartoumprocessen och det kommande initiativet avseende migrationsvägarna Afrikas horn–EU.
73. Europaparlamentet påpekar att EU:s samarbete med tredjeländer i migrationsfrågor kan strida mot mäns, kvinnors och barns faktiska rätt att lämna sina länder. Parlamentet anser att detta bidrar till att öka kränkningarna av migranters och asylsökandes mänskliga rättigheter i alla skeden av migrationsprocessen.
74. Europaparlamentet fördömer den utökade externaliseringen av EU:s gränser inom ramen för utvecklingssamarbetet. Parlamentet påminner om att utvecklingsbiståndet inte bör bindas till ingåendet av återtagandeavtal, utveckling och användning av teknik för gränsövervakning och kvarhållande av migranter.
75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja utvärdera möjliga ändringar av det nuvarande gemensamma europeiska asylsystemet, med beaktande av relevant aktuell rättspraxis från både EU-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och av behovet av en enhetlig asylstatus som är giltig i hela unionen (i enlighet med artikel 78.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).
En fredlig global aktör
76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla en välbalanserad utrikespolitik som stärker EU:s förbindelser med strategiska partner i relevanta områden, däribland Medelhavsområdet, Ryssland, Kina och nya framväxande globala och regionala aktörer.
77. Europaparlamentet motsätter sig de riktlinjer som ligger till grund för utvecklingen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), det vill säga helt anpassade till Nato och de transatlantiska förbindelserna, eftersom de ytterligare militariserar de internationella förbindelserna, förespråkar interventioner och aktivt stöder det militärindustriella komplexet. Parlamentet kräver respekt för internationell rätt och en återgång till politiska och diplomatiska metoder för att lösa konflikter.
En union i demokratisk förändring
78. Europaparlamentet välkomnar åtagandet att lägga fram förslag till ett interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister för alla EU-institutioner, men bekräftar på nytt behovet av att stärka den representativa demokratin och deltagandedemokratin genom tillämpning av artiklarna 9 till 12 i Lissabonfördaget.
Andra prioriteringar
Fiskeripolitiken
79. Europaparlamentet kräver en decentralisering av den gemensamma fiskeripolitiken, vilket främjar modernisering och hållbar utveckling inom fiskeribranschen genom att säkerställa socioekonomisk hållbarhet, hållbart resursutnyttjande, bevarande och skapande av arbetstillfällen och förbättrade levnadsvillkor för arbetstagarna inom fiskesektorn.
80. Europaparlamentet kräver åtgärder för att höja priset på fisk i det första försäljningsledet och inkomsterna för arbetstagarna inom fiskerisektorn samt bidrags- eller kompensationsmekanismer för de arbetstagare inom fiskerisektorn som drabbas av ekonomiska och sociala svårigheter på grund av återhämtningsplanerna, flerårig förvaltning och fleråriga åtgärder för att skydda ekosystemen.
81. Europaparlamentet kräver åtgärder för att säkerställa den nationella suveräniteten i medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner och över deras fiskeresurser, vilket skulle öppna för en närbelägen förvaltning. Parlamentet anser att tolv sjömil bör behållas som en zon med exklusivt tillträde för respektive medlemsstats nationella flotta, och föreslår att man överväger möjligheten att utvidga denna till angränsande områden som motsvarar kontinentalsocklarna.
82. Europaparlamentet kräver att den biologiska mångfalden skyddas i havsmiljöer genom att man säkerställer gynnsamma villkor för fiskbeståndens förnyelse. Parlamentet förespråkar i detta avseende inrättandet av zoner med fiskeförbud i områden där fiskbestånden och den biologiska mångfalden är hotade.
83. Europaparlamentet bekräftar än en gång att man inom den gemensamma fiskeripolitiken måste erkänna det småskaliga fiskets och kustfiskets särdrag och ta reda på i vilken utsträckning nuvarande instrument är lämpliga för branschens behov och anpassa dem om det behövs.
84. Europaparlamentet uppmanar Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) att stödja småskaligt fiske, till fullo behandla de specifika problemen inom denna sektor och främja en närbelägen förvaltning, ett hållbart fiske och utvecklingen av kustsamhällena.
85. Europaparlamentet beklagar att den gemensamma fiskeripolitiken och den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter långt ifrån uppfyller de verkliga behoven inom fiskesektorn, och kräver en översyn av dessa så snart som möjligt.
86. Europaparlamentet är kritiskt till de konsekvenser som överambitiösa och drastiska nedskärningar av de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) kan få för sektorn, för försörjningsmöjligheterna och för landsbygdssamhällena, och uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att förhindra detta i framtiden.
Jordbrukspolitiken
87. Europaparlamentet anser att det europeiska jordbruket är en av de sektorer som kan upprätthålla ett visst värdeskapande, trots effekterna av krisen. Parlamentet påpekar dock att det råder brist på jordbrukare inom sektorn och att alltför få unga jordbrukare tar över jordbruksföretagen. Parlamentet beklagar detta fenomen som äventyrar världskulturarvet från vårt jordbruk och vår landsbygd, samtidigt som stora agroindustriella företag utökar sina marginaler och påtvingar oss sin modell för globala livsmedelssystem som får destruktiva effekter på miljön. Parlamentet understryker därför att jordbrukarna, och inte de stora företagen, måste stå i centrum för den europeiska jordbruks- och livsmedelspolitiken för att den verkligen ska kunna främja tillväxt och sysselsättning i alla EU:s regioner. Parlamentet konstaterar att den nuvarande trenden leder till en decimering av traditionella familjejordbruk i hela Europa och till en minskning av den sociala och ekonomiska verksamheten på landsbygden.
88. Europaparlamentet motsätter sig kraftfullt de stora livsmedelföretagens marknadsdominans och illojala prissättning, som exploaterar jordbrukarna och tvingar fram överproduktion på bekostnad av livsmedelskvalitet, människors och djurs hälsa, djurens välbefinnande och miljön.
89. Europaparlamentet betonar att EU behöver tillförlitliga, tydliga och demokratiska politiska instrument för att hjälpa jordbrukarna att sälja sina produkter till rimliga priser och främja en högkvalitativ produktion inom jordbrukssektorn, vilket är ett av de mest välkända särdragen för det europeiska jordbruket i hela världen. Parlamentet anser att det mot denna bakgrund är av största vikt att under de kommande åren se över den gemensamma jordbrukspolitiken för att inrikta den på en rättvis resursfördelning, vilket gagnar jordbrukarna snarare än storföretagen eller markägarna.
90. Europaparlamentet betonar att Europa måste utveckla offentliga instrument för att anpassa utbudet till efterfrågan, i syfte att upprätthålla jordbrukarnas inkomst- och livsmedelsproduktionsnivåer och därmed skydda dem mot prisvolatilitet.
91. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevara kvotsystemet och att sträva efter att uppnå en rättvis fördelning av odlingsrätterna mellan EU:s producenter.
92. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att förbjuda tillstånd för liksom odling och saluföring av genetiskt modifierade organismer och att starkt engagera sig för det europeiska ekologiska jordbruket, som är den enda sektor som har expanderat under de senaste årtiondena.
93. Europaparlamentet betonar att Europa måste prioritera skyddet av sin jordbruksmark, med tanke på att 2015 är det internationella året för jordmån, och lösa problemet med markrofferi, som är en väsentlig fråga av global betydelse för skyddet av jordbrukare, mark och miljö.
94. Europaparlamentet betonar att man för att skydda jordbruksmarken på lång sikt måste införa effektiva strategier för att förebygga och begränsa klimatförändringen i hela Europa, i syfte att minska koldioxidutsläppen från jordbruket samtidigt som man strävar efter att skydda de europeiska jordbruksföretagens produktivitet.
95. Europaparlamentet kräver att man ser över och stimulerar trädgårdsnäringen i samtliga medlemsstater i syfte att säkerställa minsta möjliga transportsträckor för näringsrika livsmedelsprodukter.
96. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att förbjuda alla former av patentering av utsäde i syfte att skydda jordbrukarna mot illojal konkurrens och onödig byråkrati.
97. Europaparlamentet beklagar den nuvarande bristande efterlevnaden av djurskyddsstandarderna inom den europeiska boskapsuppfödningen, och uppmanar kommissionen att säkerställa att befintlig lagstiftning genomdrivs på korrekt sätt i alla medlemsstater.
98. Europaparlamentet förespråkar en övergång från intensiv boskapsuppfödning till en rättvis, hållbar och växtbaserad form av proteinproduktion inom EU:s jordbruk.
99. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sin rapport Building a Sustainable European Food System, som redan har godkänts av tre tidigare kommissionsledamöter, och att lägga fram en handlingsplan som beaktar slutsatserna i denna rapport.
100. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra djurskyddsreglerna i gällande EU-lagstiftning om ekologiskt jordbruk och att upphäva alla undantag till dessa regler, såsom användningen av olämpliga raser, tjudring av boskap och onödig kastrering.
101. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sina förslag om kloning och att lägga fram nya förslag som återspeglar Europaparlamentets ståndpunkt och som gör det möjligt att tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet protesterar mot valet av godkännandeförfarandet för direktivet om utsläppande av livsmedel framställda av djurkloner på marknaden, eftersom detta skulle frånta parlamentet dess rätt att göra ändringar i förslaget.
102. Europaparlamentet kritiserar kraftfullt det fortsatta utnyttjandet av alla former av exportbidrag för jordbruksprodukter. Parlamentet kräver att de omedelbart avskaffas.
103. Europaparlamentet välkomnar det initiativ som nyligen tagits av Nederländerna, Tyskland och Danmark för att begränsa den maximalt tillåtna transporttiden för levande djur till åtta timmar. Parlamentet uppmanar kommissionen att brådskande se över rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden, och att förkorta den maximala transporttiden för levande djur.
104. Europaparlamentet kräver en solid och effektiv halvtidsöversyn för att hitta hållbara lösningar på de frågor som speciellt avser den gemensamma jordbrukspolitiken.
105. Europaparlamentet kräver att en debatt inleds för att utveckla en ny europeisk jordbruks- och livsmedelspolitik som tillmötesgår hela samhällets intressen.
Kvinnors rättigheter och jämställdhet
106. Europaparlamentet kräver en separat rubrik för kvinnors rättigheter och jämställdhet, i vilken
– kommissionen och rådet uppmanas att lägga fram ett förslag om en övergripande EU-strategi om våld mot kvinnor, med lagstiftning om minimistandarder för att bekämpa våld mot kvinnor; det behövs inte någon särskild handlingsplan till exempel mot kvinnlig könsstympning, våld i hemmet eller sexuellt våld, utan att alla olika former av våld mot kvinnor bör ingå i en övergripande och verkningsfull strategi baserad på ett jämställdhetsperspektiv, vilken inbegriper fullföljandet av förfarandet för EU:s anslutning till Istanbulkonventionen, som undertecknades 2011 för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet;
– Det betonas att man snarast möjligt bör utarbeta en EU-strategi om jämställdhet mellan kvinnor och män, som baseras på Pekingdeklarationen och Pekingplattformen och som behandlar de tolv kritiska områden som anges i denna; det huvudsakliga målet ska vara att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män, med början i en struktur eller ram för kvinnors rättigheter på EU-nivå; utan denna struktur, och utan denna strategi, kommer kvinnors och flickors rättigheter i Europa inte att respekteras och de kommer inte att vara jämställda (med män eller med varandra); denna strategi bör betraktas och stödjas som de europeiska institutionernas strategiska politiska svar på de utmaningar som kvinnor står inför 20 år efter antagandet av Pekingplattformen; det handlar här om EU:s trovärdighet på området för mänskliga rättigheter generellt, både i Europa och på den internationella arenan;
– Europeiska unionens råd och medlemsstaterna uppmanas att inleda och engagera sig i förhandlingar med parlamentet, att tillkännage sina officiella ståndpunkter och att stödja ett kraftfullt direktiv om mödraledighet för att säkerställa att alla kvinnor i Europa har lika rättigheter.
_____________________
107. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt arbetsprogram i linje med parlamentets resolution, däribland de sektorsspecifika synpunkter som anges i del 2 i denna resolution.
108. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.