Förslag till resolution - B8-0042/2015Förslag till resolution
B8-0042/2015

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om yttrandefrihet i Turkiet: Den senaste tidens gripanden av journalister och mediechefer samt systematiska påtryckningar på medierna

12.1.2015 - (2014/3011(RSP))

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

Rebecca Harms, Ska Keller, Michel Reimon, Judith Sargentini, Barbara Lochbihler, Davor Škrlec, Jean Lambert, Heidi Hautala, Bodil Ceballos, Ulrike Lunacek för Verts/ALE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0036/2015

Förfarande : 2014/3011(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B8-0042/2015
Ingivna texter :
B8-0042/2015
Debatter :
Antagna texter :

B8‑0042/2015

Europaparlamentets resolution om yttrandefrihet i Turkiet: Den senaste tidens gripanden av journalister och mediechefer samt systematiska påtryckningar på medierna

(2014/3011(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionen av den 7 mars 2014 om 2013 års framstegsrapport om Turkiet[1], av den 12 juni 2013 om situationen i Turkiet [2] och av den 13 november 2014 om turkiskt agerande som skapar spänningar i Cyperns exklusiva ekonomiska zon[3],

–       med beaktande av det gemensamma uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och kommissionsledamot Johannes Hahn om polisrazzior och gripanden av medierepresentanter i Turkiet den 14 december 2014,

–       med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 16 december 2014,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Den 14 december 2014 grep turkiska säkerhetsstyrkor ett antal journalister, mediechefer och andra runtom i Turkiet, bland annat chefredaktören för Zaman, Ekrem Dumanli, chefen för tv-kanalen Samanyolu, Hidayet Karaca, andra journalister samt en polischef från östra Turkiet.

B.     Dessa gripanden verkar vara ett led i president Erdoğans pågående konflikt med Hizmet-rörelsen som leds av den USA-baserade muslimske predikanten Fethullah Gülen och kommer ett år efter det att polis och åklagare gått ut med korruptionsanklagelser mot medlemmar i Erdoğans regering.

C.     Den 6 januari 2015 greps en nederländsk journalist, Frederike Geerdink, i Diyarbakir. Han förhördes av polis och släpptes samma dag efter ingripande från den nederländske utrikesministern som råkade vara på besök i Turkiet just då, och den 7 januari greps en annan nederländsk journalist, Mehmet Ülger, då han anlände till flygplatsen i Istanbul. Han förhördes av polis och släpptes samma dag.

D.     I november 2014 presenterade president Erdoğan ett ”lagförslag för landets säkerhet” för allmänheten, och nu ska nationalförsamlingen ta ställning till detta. Lagförslaget innebär nya långtgående befogenheter för att kunna slå till mot omstörtande verksamhet i form av utökade möjligheter för polisen att göra husrannsakan, för domstolar att konfiskera tillgångar och för regeringen att göra avlyssningar. Lagen kommer att öka övervakningen av och restriktionerna för brottslingar, men kan också användas mot oppositionella, och kompletterar det senaste tillslaget på internet.

E.     Den 17 december 2014, på 10-årsdagen av rådets beslut att inleda anslutningsförhandlingar, avvisade president Erdoğan bestämt EU:s kritik av Turkiet och underströk att EU inte kan predika om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter för Turkiet. Kritiker av Erdoğan och hans regering har hamnat i brottsmålsprocesser och många har förlorat sina jobb. De påstås ha utsatts för regeringens försök att trakassera och kriminalisera oliktänkande.

F.     Påtryckningarna mot medier i Turkiet har under de senaste åren ökat, bland annat mot ägare av och chefer för mediegrupper. Turkiet har under senare år varit ett av de värsta länderna i fråga om press- och mediefrihet, särskilt om man ser till antalet fängslade journalister. Många av de journalister som för närvarande sitter fängslade är från kurdiska medier. Vissa journalister sitter inte i fängelse, utan inväntar rättegång eller överklagande, och ännu fler har suttit fängslade en kort tid av året, vissa bara några dagar eller månader. Den turkiska regeringen griper journalister, huvudsaklingen med stöd av landets antiterroristlag och artiklar i strafflagen som rör terroristorganisationer.

G.     Respekten för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, inklusive yttrandefriheten, är kärnan i EU:s värden vilka Turkiet formellt har förbundit sig till genom sin ansökan om EU-medlemskap och dess pågående anslutningsprocess.

H.     I början av 2014 utlovade den turkiske premiärministern, Recep Tayyip Erdoğan, ett ”europeiskt år” som skulle ge ny kraft åt landets ansökan om medlemskap i EU.

1.      Europaparlamentet beklagar gripandena av dussintals journalister och de razzior som den 14 december 2014 genomfördes mot oppositionens medier. Parlamentet betonar att dessa gripanden är ytterligare ett angrepp mot pressfriheten och åsiktsmångfalden i Turkiet och kräver att alla journalister omgående friges.

2.      Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att snabbt lägga fram trovärdiga och konkreta bevis på att de gripna personerna har begått de brottsliga handlingar som de anklagas för, och att omgående inleda ett öppet rättsligt förfarande med adekvata rättsäkerhetsgarantier, eller att annars lägga ned alla åtal.

3.      Europaparlamentet tror att denna enorma våg av gripanden hade planerats i förväg och att det inte är någon slump att de som har publicerat anklagelser om korruption mot medlemmar i det regerande partiet nu utsätts för förföljelse. Parlamentet uppmanar mot bakgrund av detta president Erdoğan och den turkiska regeringen att avbryta alla åtgärder som syftar till att tysta hans kritiker och kriminalisera oliktänkanden genom att beskriva dem som fiender till nationen på grund av deras avvikande åsikter.

4.      Europaparlamentet betonar att pressfrihet, yttrandefrihet och en levande debatt är viktiga inslag i en demokratisk stat och att dessa gripanden och razzior överensstämmervarken med rättsstatsprincipen eller med demokratiska standarder. Parlamentet uppmanar således de turkiska myndigheterna att lägga ned åtalen mot de fredliga Gezi-demonstranterna.

5.      Europaparlamentet beklagar det beslut som den turkiska parlamentariska kommitté, som inrättades i maj för att granska åklagarnas akter i vilka fyra tidigare ministrar anklagas för förseelser, har fattat om att inte ställa dessa korruptionsanklagade före detta ministrar inför rätta, och fördömer förra månadens avstängning av de fyra åklagare som inledde utredningen. Parlamentet anser att detta är ytterligare ett tecken på rättsstatsprincipens urholkning och på regeringens ökade inflytande över rättsväsendet.

6.      Europaparlamentet uppmanar vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen att öka pressen på Turkiet när det gäller rättsliga frågor, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter eftersom dessa områden är avgörande för anslutningsprocessen och bör prioriteras framför frågor om den inre marknaden. Parlamentet anser att det verkligen skulle hjälpa om förhandlingar inleddes om kapitlen 23 och 24 om rättsliga reformer och grundläggande rättigheter.

7.      Europaparlamentet beklagar att 2014, som utropades till ”europeiska året” av Erdoğan, inte alls har levt upp till förväntningarna eftersom Turkiets uttalade EU-ambitioner och strävanden går stick i stäv med hur landet agerar.

8.      Europaparlamentet efterlyser ökat stöd för de oberoende medierna med hjälp av instrumentet för stöd inför anslutningen. Parlamentet understryker vidare betydelsen av att också stödja det civila samhällets organisationer eftersom endast ett öppet och välfungerande civilt samhälle kan skapa förtroende och tillit mellan olika delar av ett levande och demokratiskt samhälle.

9.      Europaparlamentet påminner Turkiet om dess skyldigheter som medlem i Europarådet och om behovet av ytterligare rättsliga reformer, framför allt på grund av de många målen mot Turkiet i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Ankara att fullt ut genomföra alla Europarådets beslut.

10.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, medlemsstaterna, Turkiets president, Turkiets regering, den turkiska nationalförsamlingen samt Europarådet.