FÖRSLAG TILL RESOLUTION om ursprungslandsmärkning av kött i bearbetade livsmedel
4.2.2015 - (2014/2875(RSP))
i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen
Giovanni La Via, Glenis Willmott, Julie Girling, Anneli Jäätteenmäki, Lynn Boylan, Keith Taylor, Piernicola Pedicini för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
B8‑0097/2015
Europaparlamentets resolution om ursprungslandsmärkning av kött i bearbetade livsmedel
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004[1] (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna), särskilt artikel 26.6 och 26.7,
– med beaktande av kommissionens rapport av den 17 december 2013 om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens (COM(2013)0755) och kommissionens tillhörande arbetsdokument av den 17 december 2013 Origin labelling for meat used as an ingredient: consumers’ attitude, feasibility of possible scenarios and impacts (SWD(2013)0437),
– med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä[2],
– med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2014 om kommissionens ovannämnda genomförandeförordning av den 13 december 2013[3],
– med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om livsmedelskrisen, bedrägerier i livsmedelskedjan och kontrollen över detta[4],
– med beaktande av frågan till kommissionen om ursprungslandsmärkning av kött i bearbetande livsmedel (O-000091/2014 – B8-0101/2015),
– med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,
– med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt artikel 26.6 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna skulle kommissionen senast den 13 december 2013 lägga fram en rapport för parlamentet och rådet om det obligatoriska angivandet av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens.
B. Enligt artikel 26.7 i ovannämnda förordning måste rapporten bland annat beakta konsumentens behov av att bli informerad, huruvida det är genomförbart att tillhandahålla den obligatoriska uppgiften om ursprungsland eller härkomstplats samt en kostnads–nyttoanalys avseende införandet av sådana åtgärder. Dessutom anges det att rapporten får åtföljas av förslag om ändring av relevant EU-lagstiftning.
C. Den 17 december 2013 offentliggjorde kommissionen i vederbörlig ordning sin rapport om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens och ett tillhörande arbetsdokument, Origin labelling for meat used as an ingredient: consumers’ attitude, feasibility of possible scenarios and impacts.
D. Beroende på medlemsstat uppskattas 30–50 procent av den totala mängden kött från slaktade djur bearbetas till köttingredienser i livsmedel, framför allt till malet kött, köttberedningar och köttprodukter.
E. Det återstår nu för kommissionen att lägga fram eventuella uppföljande lagstiftningsförslag. Ytterligare lämpliga steg kommer att tas efter diskussioner i parlamentet och rådet.
F. De befintliga spårbarhetssystemen i EU är inte lämpliga när det gäller att överföra uppgifter om ursprung längs livsmedelskedjan, enligt ovannämnda rapport från kommissionen om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens.
G. Enligt artikel 26.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna är angivande av ursprungsland eller härkomstort obligatoriskt i de fall där underlåtenhet att lämna sådana uppgifter skulle kunna vilseleda konsumenterna i fråga om livsmedlets rätta ursprungsland eller härkomstort, i synnerhet om den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstort.
H. Den konsekvensanalys som förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna grundas på visade att köttets ursprung förefaller att vara den viktigaste frågan för konsumenterna i hela EU[5].
I. Enligt FCEC:s (Food Chain Evaluation Consortium) konsumentundersökning från 2013 om ursprungsmärkning av olika livsmedelsgrupper var intresset störst för ursprungsmärkning av köttbaserade livsmedel. När man gör en mer ingående undersökning av olika typer av bearbetade köttbaserade produkter visar undersökningsresultaten däremot att mer än 90 procent av de tillfrågade konsumenterna anser att det är viktigt att ursprung anges.
1. Europaparlamentet konstaterar att det är obligatoriskt att ange ursprung för obearbetat nötkött och obearbetade nötköttsprodukter i EU till följd av krisen med bovin spongiform encefalopati (BSE)[6] och att det finns EU-bestämmelser om märkning av nötkött sedan den 1 januari 2002. Dessa märkningskrav omfattar redan födelseort, uppfödningsort och slaktort.
2. Europaparlamentet anser att de ovannämnda kraven på obearbetat nötkött och obearbetade nötköttsprodukter har medfört att konsumenterna ställer högre krav på information om ursprunget för andra typer av färskt kött som konsumeras i stor mängd i unionen, liksom om kött som används som ingrediens i bearbetade livsmedel.
3. Europaparlamentet konstaterar att det i skäl 31 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna understryks att köttets ursprung är den viktigaste frågan för konsumenterna, och att konsumenterna därför vill ha ordentlig information om köttets ursprungsland. Parlamentet påpekar att det i skäl 31 dessutom stadgas att kraven på obligatorisk ursprungsmärkning bör beakta proportionalitetsprincipen och den administrativa bördan för livsmedelsföretagarna och tillsynsmyndigheterna.
4. Europaparlamentet understryker att 90 procent av företagen inom köttbearbetningsindustrin är små och medelstora företag. Parlamentet betonar de små och medelstora företagens särskilda roll för att skapa tillväxt och sysselsättning, deras bidrag till en konkurrenskraftig europeisk ekonomi och deras engagemang för säkra och högkvalitativa livsmedel. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att man inrättar likvärdiga förutsättningar för aktörerna inom denna sektor.
5. Europaparlamentet upprepar sin oro över livsmedelsbedrägeriernas potentiella inverkan på livsmedelssäkerheten, konsumenthälsan, konsumentförtroendet, livsmedelskedjans funktionssätt och jordbruksprisernas stabilitet, och framhåller vikten av att man gör livsmedelsbedrägerier till en prioriterad fråga och därigenom snabbt återställer de europeiska konsumenternas förtroende.
6. Europaparlamentet anser att märkningen av ursprungsland eller härkomstort för kött och köttprodukter inte i sig förebygger bedrägerier, men anser dock att ett strikt spårbarhetssystem bidrar till upptäckt av eventuella överträdelser och till åtgärder mot dem. Den senaste tidens livsmedelsskandaler, bland annat det bedrägliga ersättandet av nötkött med hästkött, har visat att konsumenterna vill ha strängare regler för spårbarhet och konsumentinformation. Parlamentet påpekar att strängare regler för spårbarhet också skulle göra det möjligt för myndigheterna att utreda livsmedelsbedrägerier på ett effektivare sätt.
7. Europaparlamentet betonar vikten av att man betraktar hästkött såsom kött som används som ingrediens i bearbetade livsmedel, utöver nötkött och kött från svin, får, get och fjäderfä, eftersom det utgör en betydande andel av det kött som används i bearbetade livsmedel.
8. Europaparlamentet understryker vidare att kommissionen i sin egen rapport bekräftar att över 90 procent av de tillfrågade konsumenterna anser det viktigt med ursprungsmärkning på bearbetade livsmedel[7]. Parlamentet konstaterar att detta är en av flera faktorer som kan påverka konsumentbeteendet.
9. Europaparlamentet anser att ursprungsmärkning av kött som används som livsmedelsingrediens kommer att bidra till bättre spårbarhet längs livsmedelskedjan, stabilare förbindelser mellan köttleverantörer och bearbetningsföretag samt ökad noggrannhet från livsmedelsföretagens sida när de väljer sina leverantörer och produkter.
10. Europaparlamentet anser att livsmedelsmärkningen bör ge konsumenterna tydlig och lättbegriplig information samtidigt som den gör det möjligt för företagen i EU att verka på ett ekonomiskt hållbart sätt och på villkor som är godtagbara för konsumenternas köpkraft.
11. När det gäller inverkan på priserna påpekar Europaparlamentet att de forskningsresultat som en fransk konsumentorganisation lagt fram skiljer sig mycket från de resultat som kommissionen kommit fram till i sin rapport om kostnaderna för att införa ursprungslandsmärkning. Parlamentet rekommenderar att denna fråga utreds ytterligare för att man ska få en klarare bild av de eventuella priseffekterna, under förutsättning att en sådan utredning görs tillsammans med konsumentorganisationer och inte försenar lagstiftningsförslag.
12. Europaparlamentet noterar att ursprungslandsmärkning kommer att bli obligatoriskt för obearbetat kött från svin, får, get och fjäderfä från och med april 2015. Detta måste beaktas vid bedömningen av kostnaderna för att lämna uppgifter om ursprung för de här typerna av kött när de används som ingrediens.
13. Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet med frivillig uppgift om ursprung kan ge konsumenterna vilseledande information.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sådana frivilliga system för ursprungsmärkning och föreslå tydliga, konsekventa, harmoniserade och genomförbara bestämmelser när producenterna beslutar att tillämpa frivillig ursprungsmärkning.
15. Europaparlamentet konstaterar vidare att det visserligen anges i kommissionens rapport att krav på en EU/icke-EU-ursprungsmärkning skulle medföra lägre kostnader, men att undersökningar som utförts av den europeiska konsumentorganisationen BEUC och som omfattar vissa medlemsstater visar att detta inte skulle vara en acceptabel lösning för konsumenterna[8].
16. Europaparlamentet anser att kommissionen bör titta närmare på vissa europeiska återförsäljares och producenters praxis (som redan är relativt utbredd) i fråga om ursprungsmärkning av kött i bearbetade livsmedel och rapportera om sina resultat.
17. Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att göra förebyggandet och bekämpandet av livsmedelsbedrägerier till ett stående inslag i EU:s politik och att ta itu med strukturella brister inom den övergripande livsmedelskedjan, särskilt genom utökade och stärkta kontroller.
18. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att anta en genomförandeakt avseende tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, vilken hänför sig till märkning av ursprungsland för primära ingredienser såvida detta inte är samma land som livsmedlets ursprungsland.
19. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att följa upp sin rapport med förslag till rättsakter om införande av en skyldighet att ange ursprung för kött i bearbetade livsmedel, i syfte att säkerställa ökad insyn i hela livsmedelskedjan och bättre information till konsumenterna i EU. I det sammanhanget bör kommissionen ta hänsyn till sina konsekvensbedömningar och samtidigt undvika onödiga kostnader och administrativa bördor.
20. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.
- [2] EUT L 335, 14.12.2013, s. 19.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2014)0096.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2014)0011.
- [5] Se kommissionens arbetsdokument av den 30 januari 2008, som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna – Impact assessment report on general food labelling issues (SEC(2008)0092).
- [6] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).
- [7] COM(2013)0755, s. 7.
- [8] http://www.beuc.org/publications/2013-00043-01-e.pdf.