Förslag till resolution - B8-0346/2015Förslag till resolution
B8-0346/2015

    FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet

    13.4.2015 - (2015/2590(RSP))

    till följd av uttalanden av rådet och kommissionen
    i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

    Takis Hadjigeorgiou, Neoklis Sylikiotis, Barbara Spinelli, Curzio Maltese, Patrick Le Hyaric, Younous Omarjee, Fabio De Masi, Josu Juaristi Abaunz, Miloslav Ransdorf, Kostas Chrysogonos, Kostadinka Kuneva, Lidia Senra Rodríguez, Martina Michels för GUE/NGL-gruppen

    Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0342/2015

    Förfarande : 2015/2590(RSP)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    B8-0346/2015
    Ingivna texter :
    B8-0346/2015
    Debatter :
    Antagna texter :

    B8-0346/2015

    Europaparlamentets resolution om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet

    (2015/2590(RSP))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

    –       med beaktande av FN-stadgan,

    –       med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

    –       med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

    –       med beaktande av sin resolution av den 18 juni 1987 om en politisk lösning på den armeniska frågan[1], där det armeniska folkmordet erkändes,

    –       med beaktande av resolutionen av den 24 april 1998 från Europarådets parlamentariska församling, som högtidlighöll minnet av ”1900-talets första folkmord” och ”det brott mot mänskligheten” som begicks mot det armeniska folket,

    –       med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området[2], särskilt punkt 77,

    –       med beaktande av FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord av den 9 december 1948,

    –       med beaktande av FN:s konvention av den 26 november 1968 om icke-tillämpning av preskriptionsbestämmelser på vissa krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten,

    –       med beaktande av sin resolution av den 15 november 2000 om Turkiets framsteg inför anslutningen[3],

    –       med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet[4],

    –       med beaktande av resolutioner och uttalanden från lagstiftande organ och regeringar från ett antal EU-medlemsstater och andra stater,

    –       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

    A.     2015 markerar hundraårsminnet av det armeniska folkmordet, ett dåd som förövades i Osmanska riket till följd av ett beslut att utrota armenierna och som ledde till 1,5 miljoner människors död.

    B.     Detta folkmord, som omfattade fördrivanden, massmord, etnisk rensning och förstörelse av det armeniska kulturarvet, fick också djupgående och långvariga konsekvenser för flyktingbefolkningarna, särskilt på den europeiska kontinenten.

    C.     Europaparlamentet erkände i sin resolution av den 18 juni 1987 att de tragiska händelser som drabbade armenier i Osmanska riket 1915–1917 utgör ett folkmord enligt definitionen i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, antagen av FN:s generalförsamling den 9 december 1948.

    D.     Hittills har den turkiska regeringen vägrat att erkänna folkmordet 1915, och vägrar på detta sätt att komma till rätta med en del av landets historia. Man drar således inga lärdomar från sin historia.

    E.     I Turkiet har under senare år aktivister, journalister, författare och andra uttalat sig för ett turkiskt erkännande av folkmordet på armenierna. Detta betraktas fortfarande som en straffbar handling enligt den turkiska konstitutionen. Vissa, som journalisten Hrant Dink, har fått betala med sina liv för att ha fördömt folkmordet.

    F.     FN erkände det armeniska folkmordet 1985, och ett antal andra stater och parlament, däribland EU-medlemsstater, har också gjort så.

    G.     Ett erkännande av det armeniska folkmordet av den turkiska regeringen skulle bidra till avspänning i och förbättring av de bilaterala förbindelserna mellan Turkiet och Armenien.

    1.      Europaparlamentet deltar i högtidlighållandet av hundraårsminnet av det armeniska folkmordet och hedrar minnet av de 1,5 miljoner oskyldiga civila som fick sätta livet till.

    2.      Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaternas regeringar och parlament och civila samhällen att ansluta sig till högtidlighållandet av detta hundraårsminne. Parlamentet menar att ett deltagande i högtidlighållandet skulle bidra till att bryta den tystnadens sammansvärjning som är Turkiets linje när det gäller folkmordet, liksom när det gäller behandlingen av landets kurdiska befolkning, det fortsatta ockupationen av Cypern samt landets stöd till och inblandning i Syrienkrisen.

    3.      Europaparlamentet uppmanar Turkiet att utnyttja hundraårsminnet till att erkänna det armeniska folkmordet, som förövades av Osmanska riket, och att komma till rätta med denna del av landets historia, eftersom endast sanningen gör det möjligt för landet att verkligen demokratiseras och gå vidare fri från denna börda samt utveckla goda grannförbindelser med Armenien.

    4.      Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att öppna alla arkiv för att ge historiker, akademiker och forskare möjlighet att kasta ljus över dessa tragiska händelser och inleda en verkligt öppen debatt på alla nivåer i syfte att övervinna tystnadens politik och erkänna folkmordet.

    5.      Europaparlamentet uppmuntrar regeringar och parlament att uttrycka sin respekt för offren och att erkänna det armeniska folkmordet som en mörk sida i världshistorien.

    6.      Europaparlamentet anser att historia, däribland det armeniska folkmordet, bör läras ut i sitt rätta ljus för att inte upprepas.

    7.      Europaparlamentet föreslår att en minnesdag för folkmordet på armenierna inrättas.

    8.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Armeniens president och parlament och till Turkiets president, regering och parlament.