Förfarande : 2015/2590(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0347/2015

Ingivna texter :

B8-0347/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 15/04/2015 - 16.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0094

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 129kWORD 55k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0342/2015
13.4.2015
PE555.099v01-00
 
B8-0347/2015

till följd av uttalanden av rådet och kommissionen

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet (2015/2590(RSP))


Knut Fleckenstein, Victor Boștinaru, Richard Howitt, Vincent Peillon, Arne Lietz, Gilles Pargneaux, Sylvie Guillaume, Nikos Androulakis, Demetris Papadakis, Nicola Caputo, Tonino Picula, Marlene Mizzi, Zigmantas Balčytis, Ana Gomes, Tanja Fajon, Siôn Simon, Goffredo Maria Bettini, Andrejs Mamikins, Miroslav Poche, Neena Gill, Soraya Post, Elisa Ferreira, Liisa Jaakonsaari, Pier Antonio Panzeri för S&D-gruppen

Europaparlamentets resolution om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet (2015/2590(RSP))  
B8-0347/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet(1),

–       med beaktande av FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–       med beaktande av sin resolution av den 18 juni 1987 om en politisk lösning på den armeniska frågan(2),

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Ett av de främsta motiven för rörelsen för Europas enande och ett av EU:s grundläggande värden är viljan att förhindra en upprepning av krig och brott mot mänskligheten i Europa.

B.     År 1915, kort efter att Osmanska riket gått in i första världskriget, beordrade och utförde Kommittén för enhet och framsteg i en centralt planerad operation massdeportationer och massmord som drabbade mer än en miljon osmanska armenier samt en utradering av deras kultur. Europaparlamentet har i sin resolution av den 18 juni 1987 erkänt att dessa händelser utgör ett folkmord enligt definitionen i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.

C.     År 2015 markerar hundraårsminnet av det armeniska folkmordet, som begicks i Osmanska riket.

D.     Samtidigt dog hundratusentals osmanska muslimer under första världskriget efter att ha fallit offer för svält och sjukdomar, men även riktade mord. Detta får inte avleda uppmärksamheten från det faktum att massmordet på de osmanska armenierna var den största enskilda krigsförbrytelsen under första världskriget.

E.     Republiken Turkiets grundare, Mustafa Kemal Atatürk, erkände själv krigsförbrytelserna mot de osmanska armenierna och kallade dem en ”skamlig handling”. Republiken Turkiet underlät att ta fasta på detta erkännande och konfrontera de mörka sidorna i nationens historia och gick i stället in för olika former av officiellt förnekande och fortsatt förstörelse av det armeniska kulturarvet. Förnekandet utgör den sista etappen i ett folkmord.

F.     Förändringarna i det turkiska samhället sedan början av 2000-talet och de reformer som banade väg för inledandet av anslutningsförhandlingarna med EU har skapat förutsättningar för en mer öppen och fri debatt om historiska frågor i Turkiet, inklusive den armeniska frågan. Som en följd av detta har det utvecklats många initiativ från det civila samhället och kulturella utbyten mellan Turkiet och Armenien. Ett antal turkiska icke-statliga organisationer och intellektuella förbereder sig för att offentligt högtidlighålla hundraårsdagen av det armeniska folkmordet i Istanbul.

G.     Turkiet och Armenien har inlett en process för diplomatisk normalisering och undertecknade i Genève 2009 protokoll om att inrätta och utveckla förbindelser, bland annat att öppna gränsen. Denna process har emellertid avstannat.

H.     Turkiets president, Recep Tayyip Erdoğan, har uttryckt sitt deltagande med familjerna till offren för det armeniska folkmordet och kallat massmorden ”omänskliga”. Turkiets premiärminister, Ahmet Davutoğlu, har förklarat att Turkiet ”delar armeniernas lidande”, sagt att tabun måste brytas för att bearbeta det ”stora trauma som fick tiden att stanna 1915” och förklarat sig vara fast besluten att ge ”vederbörligt erkännande åt det armeniska kulturarvet i Turkiet”.

I.      Europaparlamentet betonade i sin resolution av den 2 april 2009 vikten av att hålla liv i minnet av det förflutna, eftersom det inte kan bli någon försoning utan sanning, hågkomst och rättvisa.

1.      Europaparlamentet deltar i högtidlighållandet av hundraårsminnet av det armeniska folkmordet i en anda av solidaritet och rättvisa, och hedrar minnet av de oskyldiga offren för detta folkmord. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ansluta sig till högtidlighållandet av hundraårsminnet. Parlamentet uttrycker sin tacksamhet gentemot alla dem som bidragit till utredningen, erkännandet och minnet av det armeniska folkmordet.

2.      Europaparlamentet betonar att förebyggande i tid och verkningsfulla straff för folkmord och brott mot mänskligheten bör prioriteras av det internationella samfundet och EU.

3.      Europaparlamentet välkomnar, som ett steg i rätt riktning, de uttalanden som president Erdoğan och premiärminister Davutoğlu gjort för att uttrycka deltagande med och erkänna krigsförbrytelserna mot de osmanska armenierna. Parlamentet uppmanar Turkiet att använda hundraårsminnet av det armeniska folkmordet som ett viktigt tillfälle för att fortsätta sina ansträngningar för att komma till rätta med sitt förflutna, erkänna folkmordet på armenierna och på så sätt bana väg för en verklig försoning mellan turkar och armenier.

4.      Europaparlamentet är övertygat om att öppen och fri debatt i det turkiska samhället om historiska frågor, däribland det armeniska folkmordet, är oupplösligt kopplad till demokratiseringsprocessen, eftersom en sund, mogen demokrati inte kan byggas på en grundval av förnekande av historiska fakta och vägran att ta ansvar för det förflutna. I detta sammanhang erkänner parlamentet den avgörande roll som inledningen av anslutningsprocessen till EU spelade för att främja demokratiseringen av Turkiet. Parlamentet efterlyser i detta avseende en nystart för förhandlingsprocessen med EU som en viktig katalysator för en mer öppen och fri debatt om historiska frågor, däribland massmordet på de osmanska armenierna.

5.      Europaparlamentet uppmanar både Turkiet och Armenien att förnya sina ansträngningar för att normalisera sina förbindelser genom att villkorslöst ratificera protokollen om upprättande av diplomatiska förbindelser och öppnande av gränsen. Parlamentet betonar de sociala, mänskliga, kulturella och ekonomiska fördelar som normaliseringen av förbindelserna mellan Turkiet och Armenien kommer att medföra för de turkiska och armeniska folken, bland annat genom att befria dem från fientlighet och fördomar mot varandra.

6.      Europaparlamentet stöder det arbete som utförs av turkiska och armeniska akademiker, icke-statliga organisationer och kulturpersonligheter för att främja dialog och försoning mellan turkar och armenier. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att konsekvent och proaktivt stödja dessa verksamheter.

7.      Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna, politikerna och medierna på alla nivåer att avstå från provocerande uttalanden mot minoriteter, däribland armenier, och att göra sitt yttersta för att bekämpa hatpropaganda och fördomar mot minoriteter, bland annat genom att rensa ut alla nedsättande och diskriminerande ordvändningar ur skolböckerna och införa en heltäckande lagstiftning mot diskriminering som omfattar ett förbud mot diskriminering på grund av etnisk och religiös identitet.

8.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Armeniens president och parlament samt Turkiets president och parlament.

 

(1)

EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 163.

(2)

EGT C 190, 20.7.1987, s. 119.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy