FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet
13.4.2015 - (2015/2590(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Charles Tannock, Ryszard Antoni Legutko, Ryszard Czarnecki, Kazimierz Michał Ujazdowski, Marek Jurek, Angel Dzhambazki, Mark Demesmaeker, Bas Belder, Kosma Złotowski, Sajjad Karim för ECR-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0342/2015
B8-0348/2015
Europaparlamentets resolution om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 18 juni 1987 om en politisk lösning på den armeniska frågan[1],
– med beaktande av FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,
– med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur[2],
– med beaktande av årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och av EU:s politik på området,
– med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet[3],
– med beaktande av resolutionen från den parlamentariska församlingen Euronest av den 17 mars 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. En av de främsta drivkrafterna bakom rörelsen för Europas enande är viljan att förhindra nya krig och brott mot mänskligheten i Europa.
B. År 2015 markerar hundraårsminnet av det armeniska folkmordet som begicks av det osmanska riket och som ledde till att nästan 2 miljoner armenier deporterades, varav 1,5 miljoner dödades.
C. Förutom osmanska armenier, blev också osmanska pontier, greker, assyrier, yazadier och andra etniska och religiösa minoriteter offer för utrotningspolitiken.
D. Europaparlamentet erkände i sin resolution av den 18 juni 1987 att massakern på armenierna som ägde rum mellan 1915 och 1923 utgör ett folkmord enligt definitionen i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord.
E. Många andra länder har erkänt och fördömt det armeniska folkmordet, däribland Belgien, Cypern, Frankrike, Grekland, Italien, Kanada, Litauen, Nederländerna, Polen, Slovakien, Sverige och Tyskland. Turkiet har hittills vägrat.
F. Det armeniska folkmordet får en ännu större betydelse mot bakgrund av högtidlighållandet av hundraårsminnet av första världskriget.
1. Europaparlamentet högtidlighåller också minnet av det armeniska folkmordet i en anda av europeiskt brödraskap, solidaritet och rättvisa.
2. Europaparlamentet betonar att förnekande av folkmord och andra brott mot mänskligheten, såväl som rasistiska och främlingsfientliga handlingar samt handlingar som uttrycker religiöst motiverat hat, utgör ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och att de som sådana bör fördömas.
3. Europaparlamentet välkomnar att alltfler EU-medlemsstater och deras nationella parlament samt alltfler tredjeländer erkänner det armeniska folkmordet. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta till sig detta och att tillsammans med EU:s institutioner bidra till ett erkännande från medlemmar av det internationella samfundet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att erkänna det armeniska folkmordet.
4. Europaparlamentet understryker vikten av att vidta de lagstiftningsåtgärder som krävs för att förhindra ett förnekande av det armeniska folkmordet.
5. Europaparlamentet föreslår att en europeisk minnesdag för folkmord inrättas för att ännu en gång påminna om alla världens människors och nationers rätt till fred och värdighet.
6. Europaparlamentet hedrar minnet av de oskyldiga offren i alla folkmord och brott mot mänskligheten.
7. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att respektera och fullt ut uppfylla de rättsliga skyldigheter som landet åtagit sig, inklusive de bestämmelser som rör skyddet av kulturarv, och att framför allt med ärligt uppsåt inventera det armeniska och det övriga kulturarv som förstördes under förra århundradet.
8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Armeniens president och parlament samt Turkiets president och parlament.