Förfarande : 2015/2589(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0365/2015

Ingivna texter :

B8-0365/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 29/04/2015 - 10.66
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0175

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 149kWORD 75k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0363/2015
27.4.2015
PE555.139v01-00
 
B8-0365/2015

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om den andra årsdagen av Rana Plaza-byggnadens kollaps och läget för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) 2015/2589 (RSP).


Jean Lambert, Ska Keller, Yannick Jadot, Ulrike Lunacek, Monika Vana, Karima Delli, Judith Sargentini, Davor Škrlec för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om den andra årsdagen av Rana Plaza-byggnadens kollaps och läget för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) 2015/2589 (RSP).  
B8-0365/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt de av den 23 maj 2013 om arbetsförhållanden och arbetsmiljöstandarder efter de fabriksbränder och den byggnadskollaps som nyligen inträffade i Bangladesh(1), den 17 januari 2013 om offren för den senaste tidens bränder i textilfabriker, framför allt i Bangladesh(2), den 6 september 2007(3), och den 10 juli 2008(4),

–       med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(5) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(6),

–       med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling(7),

–       med beaktande av det gemensamma uttalandet från Karel De Gucht, före detta kommissionsledamot med ansvar för handel, och László Andor, före detta kommissionsledamot med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering, med anledning av översynen efter första året av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh,

–       med beaktande av ILO:s konventioner om ett ramverk för främjande av arbetsmiljö (2006, C-187) och om arbetarskydd och arbetsmiljö (1981, C-155), vilka inte har ratificerats av Bangladesh, och av rekommendationerna i dessa (R-197), och med beaktande av konventionen om yrkesinspektion (1947, C-081), som Bangladesh har undertecknat, och rekommendationerna i denna (R-164),

–       med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681) och av resultaten av det offentliga samrådet om kommissionens arbete med inriktning av sin politik för företagens sociala ansvar efter 2014,

–       med beaktande av sina betänkanden om företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt och om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla,

–       med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, vilka fastställer ett ramverk för både regeringar och företag att skydda och respektera mänskliga rättigheter, och vilka antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter i juni 2011,

–       med beaktande av kommissionens förslag till en förordning om inrättande av ett unionssystem för tillbörlig aktsamhet, med syftet att med lagstiftningen införliva OECD:s vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     EU har sedan länge goda förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling, det allmänna preferenssystemet och arrangemanget Allt utom vapen.

B.     Den 24 april 2013 kollapsade Rana Plaza, en byggnad i Savar utanför Dhaka som rymde flera klädfabriker. I denna olycka miste över 1 100 människor livet och omkring 2 500 människor skadades.

C.     Innan olyckan inträffade hade Bangladesh blivit världens näst största exportör av kläder, efter Kina. Lönerna inom konfektionsindustrin var bland de lägsta i världen och textilbranschen stod för nära 85 procent av landets export. 60 procent av de kläder som producerades gick till EU, som är Bangladeshs huvudsakliga exportmarknad. En fjärdedel av landets befolkning är indirekt beroende av inkomster från denna bransch.

D.     Efter att multifiberavtalet löpt ut och till följd av att konfektionsindustrin är mycket arbetsintensiv har utvecklingsländer såsom Kina, Bangladesh, Indien och Vietnam blivit producenter i världsomfattande skala. I och med att branschen lagts om utgående från modellen med den integrerade värdekedjan har det blivit omöjligt att få beställningar på något annat sätt än genom att förbättra produktiviteten och sänka produktionskostnaderna ännu mer, vilket gjort att arbetskraften i Bangladesh och andra utvecklingsländer fått en särskilt utsatt ställning.

E.     I Bangladesh, Kambodja och Sri Lanka är ekonomin mycket beroende av konfektionsindustrin och där har lönerna gått ned fastän både produktionsanläggningarna och arbetskraften expanderat enormt.

F.     Enligt information från International Labour Rights Forum har mer än 600 konfektionsarbetare dött i fabriksbränder i Bangladesh sedan 2005, och ingen bland fabriksägarna eller ledningen har, enligt rapporter från människorättsorganisationer, någonsin ställts inför rätta.

G.     Ägaren till fabriken Rana Plaza, Sohel Rana, greps några dagar efter katastrofen och, tillsammans med ytterligare 40 personer som ägde de många fabrikerna i byggnadskomplexet, står han nu åtalad för mord.

H.     Byggnadskomplexet Rana Plaza som störtade samman var ett svartbygge och följde inte säkerhetsnormerna. Efter katastrofen kom 32 fabriker i Bangladesh att läggas ned för gott på grund av allvarliga farhågor om säkerheten och 26 fabriker blev delvis nedlagda. Fortfarande finns det dock ett avsevärt antal fabriker som ännu inte fått upp sina normer till en tillfredsställande nivå.

I.      Den 24 april 2013 undertecknades Rana Plaza-avtalet (kompensationsfonden) om ersättning till katastrofoffren och deras anhöriga av företrädare för Bangladeshs regering, lokala konfektionstillverkare, internationella varumärken inom konfektionen, lokala och internationella fackföreningar och internationella icke-statliga organisationer. Det belopp som fastställts för att täcka kostnaderna för alla anspråk uppgår till 30 miljoner US-dollar. Den 24 april 2015 hade man via frivilliga bidrag från företagen fått ihop sammanlagt omkring 27 miljoner US-dollar, så att det alltså återstår 3 miljoner. Läkarvårdskostnaderna för de offer som behöver långsiktig medicinsk vård kommer inte att kunna betalas om fonden förblir underfinansierad.

J.      Rana Plaza-katastrofen ledde till att EU, tillsammans med regeringen i Bangladesh och ILO, i juli 2013 utformade en överenskommelse om kontinuerlig förbättring av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh (överenskommelsen om godtagbarhet – Sustainability Compact), där Bangladesh åtog sig att vidta åtgärder för att förbättra arbetsnormer och arbetsförhållanden i landets konfektionsindustri.

K.     Den första översynen av överenskommelsen skedde i oktober 2014 och visade att även om framsteg hade gjorts så skulle Bangladeshs regering vara tvungen att vidta ytterligare viktiga åtgärder, särskilt i fråga om att förbättra och genomföra arbetsrätten, förbättra arbetstagares rättigheter i industriella frizoner för bearbetning på export, och anställa fler yrkesinspektörer. Den andra översynen av överenskommelsen kommer att ske på hösten 2015.

L.     Arbetsrätten ändrades i juli 2013. Men den uppfyller fortfarande inte internationella normer och det är fortfarande mycket svårt för arbetstagare i Bangladesh att utöva sina grundläggande rättigheter utan att råka ut för repressalier. I dagens läge kan bara ett fåtal fackföreningar förhandla om kollektivavtal.

M.    Ett och ett halvt år efter katastrofen har Bangladeshs regering ännu inte skapat förutsättningarna för att arbetsrätten ska kunna tillämpas. Tillämpningen av lagstiftningen är en förutsättning för att landet ska kunna väljas till ILO:s Better Work‑program och för att avtalet om brand- och byggnadssäkerhet (nedan kallat avtalet) ska kunna fungera ordentligt.

N.     I Bangladesh arbetar 10 procent av de konfektionsanställda i industriella frizoner för bearbetning på export. I juli 2014 antog regeringen en ny lag om arbete i dessa frizoner, men enligt den lagen får man bl.a. inte organisera sig fackligt i frizonerna och frizonernas arbetsdomstolar i både första och andra instans har behörighet och funktioner som är avsevärt kringskurna, jämfört med de allmänna arbetsdomstolarna i både första och andra instans. Föreningarna för arbetstagares välfärd (Worker Welfare Associations) har inte samma rättigheter och förmåner som fackföreningar.

O.     Sedan början av 2013 har ungefär nya 300 fackföreningar registrerats i konfektionsindustrin. År 2014 avslogs 66 ansökningar, vilket motsvarar 26 % av alla ingivna ansökningar. Under 2015 har flertalet registreringsansökningar avslagits från myndighetshåll, av anledningar som saknar stöd i lagen och på ett sätt som får det att se ut som om man inriktade sig på oberoende fackföreningar, som hittills haft största framgång med det fackliga organisationsarbetet.

P.     Sedan överenskommelsen lanserades har minst 45 allvarliga fall av fackföreningsfientligt handlande rapporterats. De har begåtts av många olika förövare och vissa av dem har innefattat våld.

Q.     Innan olyckan inträffade hade Bangladesh endast 92 inspektörer för att övervaka omkring 5 000 konfektionsfabriker och andra industrier i landet. Regeringen hade utfäst sig att rekrytera ytterligare 200 inspektörer fram till utgången av 2013, men uppnådde inte sitt mål och antalet ytterligare inspektörer uppgår i dag till 173. Yrkesinspektionerna är fortfarande sällsynta och ineffektiva, särskilt när det gäller att driva igenom att arbetsnormerna följs.

R.     I dagens läge har 175 varumärken inom modebranschen och detaljhandelsbranschen undertecknat avtalet, som är ett rättsligt bindande avtal mellan varumärken och fackföreningar och omfattar nästan hälften av de fabriker i Bangladesh som arbetar för exportmarknaden och två miljoner arbetstagare. 26 andra nordamerikanska företag, såsom Walmart och Gap, har anmält intresse för Alliansen för arbetstagares säkerhet i Bangladesh (Alliance for Bangladesh Worker Safety), en ensidig överenskommelse med syfte att förbättra säkerheten i fabriker, där det dock varken sägs något om fackföreningarnas roll eller krävs att företagen ska stödja avhjälpandet av brister.

S.     Bangladesh har gjort stora framsteg med att minska könsklyftan i samhället och lyckats uppnå det tredje av FN:s millennieutvecklingsmål, om jämställdhet mellan könen. Av 4 miljoner konfektionsanställda är 3,2 miljoner kvinnor. Att de har arbete har i många fall påverkat deras ställning i samhälle och familj till det bättre.

T.     Textil- och konfektionsvaror är världshandelns näst största industriprodukt i dag och textilindustrin anses som en av de mest förorenande industrierna. Att spinna, väva och producera textilfibrer i industriell skala förorenar luften, medan färgning och tryckning förbrukar enorma mängder vatten och kemikalier och leder till utsläpp i atmosfären av många olika lättflyktiga ämnen som är särskilt skadliga för arbetstagarna, konsumenterna och miljön.

U.     Enligt sammanslutningen Worker Rights Consortium skulle fabrikspriset på vart och ett av de 7 miljarder klädesplagg som varje år säljs från Bangladesh till olika varumärken i väst stiga med mindre än 10 cent om de 5 000 konfektionsfabrikerna i Bangladesh inom fem år rustades upp så att de kom att motsvara västerländska säkerhetsnormer. Det finns ingenting som tyder på att kläder och textilvaror stigit i pris under de senaste två åren.

V.     Konfektionsbranschen domineras av stora detaljhandlare, varumärkestillverkare och marknadsförare som kontrollerar världsomspännande produktionsnät och direkt dikterar villkoren för leverantörerna. I dag, när branschen blivit global, har tillverkarna av kläder och textilvaror ofta inget annat val än att gå med på lägre priser, öka kvalitetsnormerna, förkorta leveranstiderna, skära ned minimikvantiteterna och ta så många risker som möjligt.

W.    Konfektionsbranschen kännetecknas av knivskarp konkurrens, ojämna maktförhållanden och konkurrens mellan utvecklingsländerna om utländska investeringar och detta kan göra att regeringarna får svårare att åtgärda frågor om de anställdas rättigheter och om säkerhet.

X.     Unionsmedborgarna har ingett otaliga framställningar och ordnat kampanjer med krav på ökad ansvarsskyldighet för varumärkena inom konfektionsbranschen, för att deras produkter ska tillverkas på ett etiskt sätt.

1.      Europaparlamentet minns offren på denna andra årsdag för Rana Plaza-tragedin, som är en av de mest förödande industrikatastrofer som någonsin inträffat, och uttrycker sitt deltagande med alla som skadats eller lemlästats, liksom också med de familjer som mist anhöriga.

2.      Europaparlamentet uppmanar med kraft de varumärken som får leveranser från Rana Plaza eller som har stark anknytning till Bangladesh, liksom också myndigheterna i Bangladesh, att se till att de 3 miljoner US-dollar som återstår från kompensationsfonden med 30 miljoner US-dollar fördelas till offrens familjer så fort som möjligt. Parlamentet beklagar att kravet på att betala ut den överenskomna kompensationen senast den andra årsdagen efter katastrofen inte har uppfyllts.

3.      Europaparlamentet erinrar om att Rana Plaza-arrangemanget, som lade grunden till inrättandet av kompensationsfonden, är avsett att tjäna som grund för det långsiktiga målet att skapa ett stadigvarande och hållbart system för kompensation. Parlamentet uppmanar regeringen i Bangladesh att infria sin utfästelse i den nationella trepartshandlingsplanen om att inrätta ett stadigvarande nationellt system för försäkring mot olycksfall i arbetet, så att betingelserna för arbetsmiljöfrågor i Bangladesh radikalt förändras längre fram.

4.      Europaparlamentet konstaterar att avtalet och alliansen slutfört inspektionerna av alla fabriker som omfattas av deras behörighet. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att komplettera denna verksamhet med att snabbt inspektera de fabriker som faller under dess ansvar och anta lämpliga avhjälpande åtgärder. Parlamentet välkomnar engagemanget hos de tillverkare som önskar förbättra normerna och uppmuntrar avtalet och alliansen till bättre samarbete och systematiskt utbyte av fabriksinspektionsrapporter, för att dubbelarbete och olikartade normer ska kunna undvikas. Parlamentet uppmanar alliansen att offentliggöra sina rapporter också på språket bangla och förse dem med bilder så att alla i landet kan ta del av dem.

5.      Europaparlamentet konstaterar att minimilönen i konfektionsbranschen fortfarande är låg, trots lönehöjningen 2013, och uppmanar regeringen, i fullt samråd med fackföreningar och arbetsgivare, att fastställa en minimilön som det gå att leva på. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft regeringen att se till att alla konfektionsfabrikanter faktiskt betalar ut alla löner de är skyldiga att betala.

6.      Europaparlamentet konstaterar vilka åtgärder Bangladesh vidtagit för att ändra sin arbetsrätt. Parlamentet beklagar att ett antal inskränkningar av arbetstagarnas föreningsfrihet inte åtgärdas och att arbetsrätten fortfarande inte följer ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen och parlamentet i Bangladesh att prioritera antagandet av de föreskrifter och bestämmelser som behövs för att arbetsrätten ska genomföras effektivt.

7.      Europaparlamentet är oroat över situationen i industriella frizoner för bearbetning på export och betonar att de som arbetar där bör ha samma rättigheter som arbetstagare på annat håll i landet. Parlamentet beklagar djupt att förslaget till arbetsrätt för dessa zoner fortfarande innefattar ett förbud för arbetstagarna att organisera sig fackligt och att arbetstagarnas rättigheter i dem överlag är på en lägre nivå, och påpekar att föreningarna för arbetstagares välfärd i fråga om sina rättigheter och förmåner, inte på långt när kan jämföras med fackföreningarna. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att omedelbart utsträcka arbetsrätten till att gälla även i industriella frizoner för bearbetning på export.

8.      Europaparlamentet välkomnar att det sedan början av 2013 registrerats 300 nya fackföreningar för konfektionsanställda, men beklagar djupt att ett trettiotal av de nyligen registrerade fackföreningarna inte längre lär vara verksamma, till följd av svåra antifackliga repressalier, där det ibland förekommit våld, och att ytterligare ett trettiotal fackföreningar upplösts till följd av fabriksnedläggelser. Parlamentet konstaterar att de nyligen registrerade fackföreningarna företräder 4 procent av de konfektionsanställda. Parlamentet oroar sig över de tilltagande hoten samt trakasserierna av och det fysiska våldet mot arbetstagares företrädare och uppmanar därför regeringen i Bangladesh att snabbt och med insyn effektivt motverka de otillbörliga metoderna inom arbetslivet med hjälp av nödvändiga åtgärder för att förebygga, utreda och lagföra fall av orättmätigt handlande, också när det tar sig uttryck som diskriminering av och repressalier mot fackföreningarna. Parlamentet är övertygat om att lämplig utbildning och information om arbetstagares rättigheter är ett effektivt sätt att minska den antifackliga diskrimineringen.

9.      Europaparlamentet förstår att det går trögt med rekryteringen av inspektörer, eftersom personer ju måste få en lämplig utbildning innan de kan tillträda sina tjänster. Parlamentet beklagar dock att inte ens målet med att rekrytera ytterligare 200 inspektörer fram till utgången av 2013 hade uppnåtts i april 2015 och understryker att 200 inspektörer inte på långt när räcker till för att man ska kunna övervaka en bransch med fyra miljoner anställda. Parlamentet betonar att yrkesinspektörerna bör få behörighet att verkställa påföljder för brott mot arbetsrätten och att böterna bör vara avskräckande och indrivas effektivt.

10.    Europaparlamentet litar på att man kan göra avsevärda framsteg med alla frågor med anslutning till arbetsrätt och arbetsmiljö fram till den andra översynen av överenskommelsen om godtagbarhet, som ska ske på hösten 2015.

11.    Europaparlamentet anser att sådana detaljhandlare, varumärkestillverkare och marknadsförare som verkar i global skala bär en stor del av ansvaret för att de länder där tillverkningen sker inte kunnat förbättra vare sig arbetsförhållandena eller lönerna. Parlamentet är övertygat om att en rättvisare struktur för marknaden och de sociala villkoren skulle kunna åstadkommas om dessa företag utmed alla sina leveranskedjor tillämpade internationellt erkända normer för företagens sociala ansvar, framför allt OECD:s nyligen uppdaterade riktlinjer för multinationella företag, de tio principerna i Global Compact-initiativet, internationella standardiseringsorganisationens (ISO) vägledande standard 26000 för socialt ansvarstagande, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

12.    Europaparlamentet uppmanar OECD att införa ett flerpartsförfarande om ansvarsfulla leveranskedjor för textil- och konfektionsvaror för att ta fram praktisk vägledning om tillbörlig aktsamhet, som står i överensstämmelse med OECD:s riktlinjer för multinationella företag och med ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, för att företagen ska kunna se till att deras varor inte produceras någon annanstans än i fabriker där säkerhetsnormerna och arbetstagarnas rättigheter oinskränkt respekteras. Parlamentet anser att en sådan vägledning om tillbörlig aktsamhet bör komplettera och förstärka de nuvarande strävandena på internationell och nationell nivå, och att den skulle kunna lägga grunden till kommande lagstiftnings- och märkningsinitiativ för ansvarsfulla leveranskedjor för textil- och konfektionsvaror.

13.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa lagstiftning med krav på att företag som vill ha verksamhet på den europeiska marknaden enligt unionsrätten ska gå ut med information om hela leveranskedjan för sina produkter, i enlighet med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag, där det bland annat ingår att det ska råda insyn i leveranskedjan ända upp till produktionsanläggningen.

14.    Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera en obligatorisk och verkställbar klausul om företagens sociala ansvar i alla bilaterala handels- och investeringsavtal som undertecknas av EU, där europeiska investerare skulle åläggas att följa principerna om företagens sociala ansvar enligt definitionen på internationell nivå, inbegripet 2010 års uppdatering av OECD:s riktlinjer och standarder definierade av FN (framför allt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter), ILO och EU. Parlamentet föreslår att denna klausul harmoniserar befintliga standarder och koncept så att man kan säkerställa jämförbarhet och rättvisa och att den innehåller åtgärder för övervakning av ett effektivt genomförande av dessa principer på EU-nivå.

15.    Europaparlamentet konstaterar att anställning i konfektionsindustrin har hjälpt miljoner fattiga kvinnor från landsbygden i Bangladesh och i andra länder att fly misär och beroende av manligt stöd. Parlamentet konstaterar att den icke-fackanslutna arbetskraften merendels bestått av okvalificerade arbetstagare och konfektionsanställda kvinnor i utvecklingsländerna, som ofta inte har något annat val än att gå med på låga löner, dåliga arbetsförhållanden och flexibla arbetsarrangemang för att få fortsätta arbeta. Parlamentet erkänner att det ovillkorligen behövs framsteg med arbetstagarnas rättigheter och med arbetarskyddet för att kvinnor ska få något att säga till om, och understryker att kvinnor i högre grad måste bli fackligt företrädda, också i de fackföreningar som nyligen bildats i Bangladesh och välkomnar överenskommelsen om godtagbarhet, som ett led i sitt erkännande av att det behövs könsbaserad egenmakt för att arbetsnormerna ska kunna förbättras.

16.    Europaparlamentet menar att bara en liten prisökning på de slutprodukter som konsumenterna betalar för vore ägnad att ge arbetstagarna avsevärt bättre förhållanden och att tiden nu är inne att förhandla fram en skälig minimilön för de konfektionsanställda över hela världen.

17.    Europaparlamentet begär att arbetsmiljöfrågor bör inta en mera framträdande plats i EU:s framtida avtal med tredjeländer, såsom ett led i agendan för anständigt arbete, och att EU ska ge tekniskt stöd till genomförandet av dessa bestämmelser så att de inte blir till ett handelshinder.

18.    Europaparlamentet begär att det inrättas ett system för transnationellt rättsligt samarbete mellan EU och tredjeländer med vilka EU undertecknat bilaterala handelsavtal, för att personer som drabbas av multinationella bolags och deras omedelbara dotterbolags överträdelser av social- eller miljölagstiftningen eller av företagens sociala ansvar eller av att företagen inte bedrivit handel på rättvisa villkor ska få effektiv möjlighet till rättslig prövning i det land där överträdelsen ägt rum. Detta skulle också vara ett stöd för inrättandet av internationella rättsliga förfaranden för att vid behov säkerställa att företagens lagöverträdelser bestraffas.

19.    Europaparlamentet konstaterar att initiativet Allt utom vapen har varit viktigt för den ekonomiska utvecklingen i Bangladesh och bidragit till bättre materiella villkor för flera miljoner människor, framför allt kvinnor. Parlamentet är dock övertygat om risken för att både detta initiativ och det allmänna preferenssystemet kan komma att ytterligare försämra de dåliga arbetarskyddsnormerna och bli till förfång för anständigt arbete om de inte förenas med gedigna villkor inom områdena mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter.

20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som ett led i sin mekanism för övervakning och utvärdering av det allmänna preferenssystemet, fastställa och se till att Bangladesh följer internationella erkända konventioner inom områdena mänskliga rättigheter, arbetsförhållanden och miljön.

21.    Europaparlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant Mogherini och kommissionsledamoten Malmström att i samtalen med Bangladesh och andra länder om fortsatt handel enligt preferenssystemet ta upp frågan om ratificering av grundläggande ILO-standarder om inspektioner av arbetsmiljö och arbetsförhållanden och om föreningsfrihet.

22.    Europaparlamentet erkänner de framsteg Bangladesh gjort med att engagera berörda parter och ingå åtaganden för att förbättra situationen på platsen. Parlamentet uppmanar fler europeiska företag att gå med i avtalet och uppmuntrar till att motsvarande avtal ingås i andra högriskländer.

23.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bangladeshs regering och parlament samt till ILO:s generaldirektör.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2013)0230.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2013)0027.

(3)

EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 240.

(4)

EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 77.

(5)

EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.

(6)

EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.

(7)

EGT L 118, 27.4.2001, s. 48.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy