FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den årliga rapporten 2014 från Olafs övervakningskommitté
3.6.2015 - (2015/2699(RSP))
i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen
Petri Sarvamaa, Ingeborg Gräßle för PPE-gruppen
Bart Staes för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0539/2015
B8-0539/2015
Europaparlamentets resolution om den årliga rapporten 2014 från Olafs övervakningskommitté
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999,[1]
– med beaktande av sitt beslut av den 29 april 2015 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan[2],
– med beaktande av sitt beslut av den 3 april 2014 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan[3],
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om årsrapporten för 2011 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier[4],
– med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier[5],
– med beaktande av den årliga rapporten 2014 från Olafs övervakningskommitté (nedan kallad kommittén),
– med beaktande av kommitténs yttrande nr 4/2014 Control of the Duration of Investigations conducted by the EuropeanAnti-fraud Office,
– med beaktande av Olafs svar på kommitténs yttrande nr 4/2014,
– med beaktande av kommitténs yttrande nr 5/2014 OLAF external reporting on the duration of investigations,
– med beaktande av Olafs svar på kommitténs yttrande nr 5/2014,
– med beaktande av kommitténs rapport nr 1/2014 Safeguarding OLAF’s investigative independence,
– med beaktande av kommitténs rapport nr 2/2014 Implementation by OLAF of the Supervisory Committee’s recommendations,
– med beaktande av kommitténs rapport nr 3/2014 Opening of cases in OLAF in 2012,
– med beaktande av Olafs svar på kommitténs rapport nr 3/2014,
– med beaktande av kommitténs meddelande om sin analys av Olafs utkast till utredningsprioriteringar för 2015,
– med beaktande av kommitténs årliga verksamhetsrapport för 2013,
– med beaktande av kommitténs yttrande nr 2/2013 Establishing an internal OLAF procedure for complaints,
– med beaktande av kommitténs yttrande nr 1/2014 OLAF Investigation Policy Priorities,
– med beaktande av kommitténs yttrande nr 2/2014 Case selection in OLAF,
– med beaktande av kommitténs iakttagelser om Olafs utredningsförfaranden,
– med beaktande av kommitténs rekommendationer för 2012,
– med beaktande av kommitténs dokument Mission, competences and objectives of the Supervisory Committee of the European Anti-Fraud Office – Mid-term strategy (2014-2015),
– med beaktande av kommitténs samarbetsarrangemang med Olaf,
– med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om den årliga rapporten 2014 från Olafs övervakningskommitté (O-000060/2015 – B8-0553/2015, O-000061/2015 – B8-0554/2015 och O-000066/2015 – B8-0555/2015),
– med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I sin årliga verksamhetsrapport för 2014 konstaterade Olafs övervakningskommitté (nedan kallad kommittén) att vid tidpunkten för omorganiseringen av Olaf (den 1 februari 2012) inleddes på samma dag behandlingen av 423 fall, utgående från ett enda beslut av Olafs generaldirektör. Utgående från sin analys kom kommittén fram till i) att Olaf inte gjort någon lämplig bedömning av den information den fått i något enda av de fall som analyserades av kommittén, ii) att det i det överväldigande flertalet fall inte ens fanns ett spår av någon bedömningsverksamhet och iii) att Olafs generaldirektör inlett behandlingen av samtliga fall utan att på förhand fastställa att det rådde tillräckligt allvarlig misstanke om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, något som strider mot det lagfästa krav som på den tiden gällde för att Olaf skulle få inleda en utredning.
B. Kommittén har i sina meddelanden till EU-institutionerna påpekat att Olafs generaldirektör inte underrättade kommittén 2014 om de Olaf-rekommendationer som inte genomförts, trots att det i artikel 17.5 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 klart fastställs en skyldighet att göra detta.
C. Under första hälften av sin uppdragsperiod utfärdade kommittén 50 rekommendationer till Olaf, av vilka endast 8 genomförts fullständigt, 6 genomförts delvis, 1 väntar på att genomföras och 20 inte genomförts. I 15 fall kunde kommittén till följd av otillräckliga uppgifter om sakförhållandena inte fastställa om genomförande ägt rum.
D. I sitt meddelande om Olafs utkast till utredningsprioriteringar för 2015 gjorde kommittén iakttagelsen att Olaf inte hade beaktat de tre rekommendationerna i kommitténs yttrande nr 1/2014: i) Olafs generaldirektör hade inte utfärdat några riktlinjer om tillämpningen av de urvalsprinciper som följer av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (effektiv resursanvändning, proportionerlighet, subsidiaritet/mervärde) och, i stället för att se över de ekonomiska indikatorerna för att anpassa dem till utgiftsprogrammens realiteter, avskaffat dem helt. ii) I utkastet till utredningsprioriteringar för 2015 såg det ut som om man beaktat ett flertal dokument från berörda parter, men det verkade inte ha förekommit någon dialog med berörda parter om de ekonomiska indikatorerna och om en eventuellt uppföljning av de fall där tillräckliga misstankar om bedrägeri förelåg men som avskrivits på grundval av utredningsprioriteringarna eller urvalsprinciperna. iii) Olafs generaldirektör hade inte tillställt kommittén någon bedömning av tillämpningen av de tidigare utredningsprioriteringarna, och inte heller någon sammanfattning av responsen från de berörda parterna, trots en tidigare utfästelse att göra detta.
E. Kommittén hade genomgående påpekat att den inte kunde övervaka Olafs oberoende, dess utredande funktion, tillämpningen av förfarandegarantier och utredningarnas längd, eftersom den saknade tillgång till nödvändig information.
F. Kommittén har konstaterat att dess huvudsakliga problem med att utföra sin övervakningsfunktion inte består i att samarbetsarrangemangen tillämpas dåligt utan i att kommittén och Olafs generaldirektör har helt olika syn på kommitténs roll.
G. Parlamentet har i sina ovannämnda resolutioner om årsrapporterna för 2011 och 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier uppmanat till att kommittén ska få bättre förmåga att utföra sina uppgifter.
H. Kommittén har vid ett flertal tillfällen uppmanat EU:s institutioner att antingen förstärka kommitténs befogenheter, framför allt genom att ge den oinskränkt tillgång till Olafs handlingar i målen, eller att vidta andra åtgärder för att säkerställa Olafs ansvarsskyldighet.
I. I mars utfäste sig Olafs generaldirektör att en gång om året rapportera till kommittén om antalet mottagna klagomål samt om man hunnit behandla dem i tid och om de klassificerats som berättigade eller oberättigade. Kommittén rapporterar dock att den inte mottagit någon information av detta slag.
J. I förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 fick kommittén en starkare roll för att övervaka längden på Olafs utredningar. Trots att Olaf formellt fullgjort sin skyldighet att regelbundet rapportera till kommittén om utredningar som varar längre än 12 månader slöt sig kommittén i sitt yttrande nr 4/2014 – Control of the duration of investigations conducted by OLAF – till att den inte fått tillräckligt med information för att ordentligt och effektivt kunna övervaka längden på Olafs utredningar.
K. I sitt yttrande nr 5/2014 – OLAF external reporting on the duration of investigations – slöt sig kommittén till att Olafs rapporter om längden på dess utredningar inte gett en heltäckande bild av hur effektivt Olaf sköter sitt utredningsarbete. Olaf framhöll visserligen i sin årliga rapport att utredningarna numera blir klara på kortare tid, men kommittén drog slutsatsen att de förbättrade resultaten av Olafs utredningar berodde på att det införts nya beräkningsmetoder.
L. I sin rapport nr 1/2014 – Safeguarding OLAF’s independence – ville kommittén ha en klarläggning av Olafs roll i samband med genomförandet av kommissionens politik mot bedrägerier inom cigarettsektorn.
M. Två år i följd har kommittén i sin årliga verksamhetsrapport uttryckt oro över bristen på insyn i Olafs deltagande i kommissionens Clearing House-möten, med den risk det innebär för Olafs förmåga att utföra opartiska utredningar.
N. Kommittén har uppmärksammat EU:s institutioner på behovet av att uppfylla de krav om att kommitténs sekretariat ska fungera oberoende som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.
O. Kommittén har utpekat fyra grundkrav för att dess sekretariat ska kunna fungera oberoende, nämligen att i) sekretariatets chef ska rekryteras, bedömas och befordras utgående från kommitténs beslut, ii) sekretariatets chef ska få ställning som högre chef, iii) sekretariatets personal ska rekryteras, bedömas och befordras av sekretariatets chef, iv) genomförandet av sekretariatets budget ska vidaredelegeras till sekretariatets chef.
P. Parlamentet har behandlat Olafs svar på de av kommitténs rapporter och yttranden som tillställts parlamentet.
1. Europaparlamentet framhåller med skärpa att Olaf är skyldigt att rätta sig efter lagstiftningens krav för att en utredning ska få inledas. När det gäller de 423 fall som började behandlas samma dag erinrar parlamentet om att endast 8,4 % av de fall som avslutades gav upphov till rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommittén att regelbundet följa upp efterlevnaden av kraven i lagstiftningen.
2. Europaparlamentet hänvisar till sin ovannämnda resolution av den 29 april 2015 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, och uppmanar med kraft Olaf att utan oskäligt dröjsmål lägga fram en motivering för de fall där Olaf inte genomfört kommitténs rekommendationer.
3. Europaparlamentet anser det beklagligt att kommittén inte kunnat sluta sig till om utredningsprioriteringarna identifierats korrekt och inte heller om tillämpningen av dem fått positiva eller negativa konsekvenser för kampen mot bedrägeri och korruption.
4. Europaparlamentet beklagar djupt att kommittén inte till fullo kan utföra sitt uppdrag. Parlamentet hänvisar till sina ovannämnda resolutioner om årsrapporterna för 2011 och 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen och kampen mot bedrägerier, och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kommittén bättre ska kunna övervaka Olafs oberoende, dess utredningsfunktion, tillämpningen av förfarandegarantier och utredningarnas längd, utan att för den skull Olafs oberoende äventyras.
5. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att underlätta förhandlingarna mellan Olaf och kommittén genom att senast den 31 december 2015 utarbeta en handlingsplan för att ändra samarbetsarrangemangen och skapa ett arbetsklimat där kommittén kan fullgöra sitt uppdrag. Parlamentet anser att samarbetsarrangemangen i sin ändrade lydelse bör klarlägga kommitténs roll för alla berörda parter. Parlamentet konstaterar att övervakningsorganets sekretariat står under övervakningsorganets (administrativa) kontroll.
6. Europaparlamentet vill se ett infriande av utfästelsen från Olafs generaldirektör om att tillhandahålla kommittén uppgifter om antalet mottagna klagomål samt om man hunnit behandla dem i tid och om de klassificerats som berättigade eller oberättigade.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft Olaf att rätta sig efter lagstiftningens krav för att kommittén ska kunna fullgöra en av sina kärnfunktioner när det gäller att övervaka längden på Olafs utredningar.
8. Europaparlamentet välkomnar dock att Olaf och kommittén har börjat arbeta tillsammans för att förbättra den information som Olaf tillhandahåller kommittén och för att berika innehållet i rapporterna om utredningar som varar längre än 12 månader.
9. Europaparlamentet konstaterar att 13 av 134 utredare (10 %) vid utgången av 2014 var anknutna till tobaks- och förfalskningsenheten och 44 (33 %) till enheterna för jordbruks- och strukturfonder, vilka svarade för 86 % av de ekonomiska intressen som stod på spel (1,9 miljarder EUR). Parlamentet rekommenderar därför Olaf att ompröva fördelningen av sina resurser.
10. Europaparlamentet oroar sig för insynen i Olafs deltagande i kommissionens Clearing House-möten.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
- [1] EUT L 248, 18.8.2013, s. 1.
- [2] Antagna texter, P8_TA(2015)0118.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2014)0287.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2013)0318.
- [5] Antagna texter, P7_TA(2015)0062.