FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hågkomsten av Srebrenica
7.7.2015 - (2015/2747(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Igor Šoltes, Terry Reintke, Ulrike Lunacek, Davor Škrlec för Verts/ALE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0716/2015
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2009 om Srebrenica[1],
– med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, som undertecknades i Luxemburg den 16 juni 2008 och ratificerades av samtliga EU-medlemsstater,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 16 mars 2015 om Bosnien och Hercegovina,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 827 (1993), 1551 (2004) och 1575 (2004),
– med beaktande av generalsekreterarens rapport av den 15 november 1999 till följd av generalförsamlingens resolution 53/35 om Srebrenicas fall.
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 11 juli 1995 föll den östbosniska staden Srebrenica, som hade utropats till en skyddad zon genom FN:s säkerhetsråds resolution 819 (1993), till de serbiska styrkor som leddes av general Ratko Mladić och lydde under Republika Srpskas dåvarande president, Radovan Karadžić.
B. Under flera dagar av massmord efter Srebrenicas fall blev mer än 8 000 muslimska män och pojkar, som hade sökt sin tillflykt till detta område som stod under FN:s skyddsstyrkas (UNPROFOR) beskydd, summariskt avrättade av bosnienserbiska styrkor på order av general Mladić, och av paramilitära enheter, däribland serbiska irreguljära polisenheter som hade tagit sig in på bosniskt territorium från Serbien och även så kallade frivilliga från EU-medlemsstater. Nästan 30 000 kvinnor, barn och äldre tvångsdeporterades i en massiv kampanj för etnisk rensning, vilket gör detta till den värsta krigsförbrytelse som har ägt rum i Europa sedan andra världskrigets slut.
C. Denna tragedi, som Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien och Internationella domstolen har klassificerat som folkmord, ägde rum i en av FN:s säkerhetszoner och blir därför en symbol för det internationella samfundets oförmåga att ingripa i konflikten och skydda den oskyldiga civilbefolkningen.
D. År 1999 förklarade FN:s generalsekreterare i sin rapport om Srebrenicas fall att FN hade misslyckats med att utföra sitt mandat, särskilt med avseende på skyddet av de så kallade säkra områdena, och är således medansvarigt.
E. De bosnienserbiska trupperna begick en mängd brott mot den muslimska civilbefolkningen i Srebrenica enligt Genèvekonventionen. Bland annat deporterades tusentals kvinnor, barn och äldre, och ett stort antal kvinnor våldtogs.
F. Trots de ansträngningar som gjorts för att hitta och gräva upp massgravar och enskilda gravar har kropparna tillhörande nästan 1 200 män och pojkar från Srebrenica ännu inte lokaliserats och identifierats.
G. Den 30 januari 2015 fastslog Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien domarna mot fem högt uppsatta bosnienserbiska arméofficerer som hade fällts för att ha deltagit i folkmordet i Srebrenica 1995, och bekräftade således den första slutliga domen om folkmord. Några av de dömda officerarna rapporterade direkt till den dåvarande ledaren för den bosnienserbiska armén, Ratko Mladić, som nu står inför rätta vid Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, anklagad för brott, inklusive folkmord.
H. Bristerna i EU:s beslutsmekanismer och avsaknaden av en verklig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik hade också en negativ effekt på händelseförloppet.
1. Europaparlamentet uppmärksammar och hedrar minnet av samtliga offer för folkmordet i Srebrenica och för de ohyggligheter som utspelade sig där under kriget i f.d. Jugoslavien. Parlamentet uttrycker sitt deltagande och sin medkänsla med offrens anhöriga.
2. Europaparlamentet betonar att förebyggande i tid och verkningsfulla straff för folkmord och brott mot mänskligheten bör vara några av EU:s huvudprioriteringar.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att förhindra att sådana här barbariska grymheter någonsin sker i Europa igen, och att utreda huruvida EU-medborgare var medhjälpare till eller begick folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott på Bosnien och Hercegovinas territorium mellan 1992 och 1995.
4. Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas parlamentariska församling att anta en resolution om folkmordet i Srebrenica, och välkomnar Förenade kungarikets initiativ till en FN-resolution om samma tema.
5. Parlamentet uttrycker sitt stöd för organisationer i civilsamhället, till exempel organisationen Srebrenica- och Zepa-enklavernas mödrar, för deras centrala roll i fråga om att öka medvetenheten och bygga en bredare grund för försoning mellan alla medborgare i landet. Alla medborgare i Bosnien och Hercegovina uppmanas att i samband med tjugoårsdagen av folkmordet i Srebrenica arbeta för en större försoning och ett bättre samarbete, som är viktiga förutsättningar för att alla länder i regionen ska kunna gå vidare på sin europeiska bana. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att uppmärksamma betydelsen av försoningspolitik, och framhåller den viktiga roll som religiösa ledare, medier och utbildningssystem spelar i denna svåra process.
6. Europaparlamentet påminner om att FN:s fredsbevarande styrka UNPROFOR misslyckades med att skydda de områden som hade förklarats säkra. Parlamentet påminner om att några av EU:s medlemsstater bidrog med en stor andel av UNPROFOR:s personal och därför var och är tvungna att axla en stor del av ansvarsbördan.
7. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, inför årsdagen av folkmordet i Srebrenica och Potočari, bekräfta EU:s engagemang för det europeiska perspektivet i alla länder i västra Balkan och EU:s stöd till anslutningsprocessen, inte minst genom att underlätta ett utökat regionalt samarbete.
8. Europaparlamentet konstaterar att Dayton-avtalet har varit ett viktigt instrument för att återställa fred i regionen, men betonar att det har blivit svårt att befästa ett livskraftigt politiskt system i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet påpekar att alla medborgare måste ta sitt ansvar för att nå en konstitutionell uppgörelse och skapa en livsduglig stat för alla. Parlamentet påminner om att diplomater från EU och dess medlemsstater medverkade i utarbetandet av Dayton-konstitutionen, och att EU och dess medlemsstater därför har ett särskilt ansvar för att reformera landet.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna, regeringen och parlamentet i Bosnien och Hercegovina och dess enheter samt till regeringarna och parlamenten i länderna på västra Balkan.
- [1] EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 111.