FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hågkomsten av Srebrenica
7.7.2015 - (2015/2747(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao för EFDD-gruppen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2009 om Srebrenica[1],
– med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, som undertecknades i Luxemburg den 16 juni 2008 och ratificerades av samtliga EU-medlemsstater,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2015 om Bosnien och Hercegovina,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 827 (1993), 1551 (2004) och 1575 (2004),
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 11 juli 1995 föll den östbosniska staden Srebrenica, som hade förklarats som en skyddad zon genom FN:s säkerhetsråds resolution 819 (1993), i händerna på general Ratko Mladićs styrkor, som lydde under Republika Srpskas dåvarande president Radovan Karadžić.
B. Under ett flera dagar långt blodbad efter Srebrenicas fall blev mer än 8 000 muslimska män och pojkar, som hade sökt skydd i området under FN:s skyddsstyrkas (UNPROFOR) beskydd, summariskt avrättade av bosnienserbiska styrkor under ledning av general Mladić och av paramilitära styrkor, bland annat icke officiella polisenheter. Nästan 30 000 kvinnor, barn och äldre tvångsdeporterades i en massiv kampanj för etnisk rensning, vilket gör detta till den värsta krigsförbrytelse som har ägt rum i Europa sedan andra världskrigets slut.
C. Denna tragedi, som Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) har klassat som folkmord, ägde rum i en av FN:s säkerhetszoner och är därför en symbol för världssamfundets oförmåga att ingripa i konflikten och skydda den oskyldiga civilbefolkningen.
D. Många brott mot Genèvekonventionen begicks mot civila i Srebrenica. Bland annat deporterades tusentals kvinnor, barn och äldre, och ett stort antal kvinnor våldtogs.
E. Trots de ansträngningar som gjorts för att hitta och gräva upp massgravar och enskilda gravar har kropparna tillhörande nästan 1 200 män och pojkar från Srebrenica ännu inte lokaliserats och identifierats.
F. Den 30 januari 2015 fastställde Icty domarna för fem höga bosnienserbiska arméofficerare som dömts för sin inblandning i tragedin i Srebrenica 1995. Detta är den första lagakraftvunna fällande domen för folkmord. Några av de dömda officerarna rapporterade direkt till den före detta arméledaren Ratko Mladić, som nu står inför rätta vid Icty.
G. Bristerna i EU:s beslutsmekanismer och avsaknaden av en verklig gemensam utrikes- och säkerhetspolitik hade också en negativ effekt på händelseförloppet.
H. Ett införande av en minnesdag är det bästa sättet att hedra minnet av folkmordets offer och sända ett tydligt budskap till kommande generationer.
1. Europaparlamentet hedrar minnet av alla offren för de illdåd som begicks under krigen i f.d. Jugoslavien. Parlamentet uttrycker sitt deltagande och sin medkänsla med offrens anhöriga.
2. Europaparlamentet betonar att förebyggande i tid och verkningsfulla straff för folkmord och brott mot mänskligheten bör vara några av EU:s huvudprioriteringar.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att förhindra att sådana här barbariska grymheter någonsin sker i Europa igen.
4. Europaparlamentet betonar att det är viktigt med en försoningspolitik och understryker den viktiga roll som de religiösa auktoriteterna, medierna och utbildningssystemen har i denna svåra process.
5. Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med fred och stabilitet i regionen. Vidare framhåller parlamentet vikten av ökat regionalt samarbete.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i medlemsstaterna, regeringen och parlamentet i Bosnien och Hercegovina och dess enheter samt till regeringarna och parlamenten i länderna på västra Balkan.
- [1] EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 111.