Förslag till resolution - B8-1353/2015Förslag till resolution
B8-1353/2015

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Burundi

9.12.2015 - (2015/2973(RSP))

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

Mariya Gabriel, Davor Ivo Stier, Cristian Dan Preda, Bogdan Brunon Wenta, Michael Gahler, Maurice Ponga, Joachim Zeller, Eleni Theocharous, Kinga Gál, Anna Záborská, Fernando Ruas, Elisabetta Gardini, Lorenzo Cesa, Lara Comi, József Nagy, Ramón Luis Valcárcel Siso för PPE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1348/2015

Förfarande : 2015/2973(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B8-1353/2015
Ingivna texter :
B8-1353/2015
Debatter :
Antagna texter :

B8-1353/2015

Europaparlamentets resolution om situationen i Burundi

(2015/2973(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2248 (2015) av den 12 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 november 2015 från FN:s vice generalsekreterare, Jan Eliasson, ordföranden för Afrikanska unionen, Nkosazana Dlamini Zuma, och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om Burundi,

–  med beaktande av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds beslut av den 13 juni, 17 oktober och 13 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 24 oktober 2015 från gruppen med internationella sändebud och företrädare för området kring de stora sjöarna i Afrika, i vilket de uttryckte stöd för Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds kommuniké om situationen i Burundi,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 9 oktober 2015 om den politiska krisen och säkerhetskrisen i Burundi,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi[1],

–  med beaktande av uttalandet av den 23 juli 2015 från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, efter presidentvalet i Burundi,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 7 juli 2015 om FN:s valobservatörsuppdrag i Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 24 juni 2015 av medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om situationen i Burundi,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 juni 2015 av säkerhetsrådets ordförande om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av det uttalande som statscheferna i Östafrikanska gemenskapen gjorde den 31 maj 2015 i Dar es Salaam (Tanzania),

–  med beaktande av Arushaavtalet om fred och försoning i Burundi,

–  med beaktande av Burundis författning, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 96 i Burundis författning och artikel 7.3 i Arushaavtalet om fred och försoning får en president endast sitta två mandatperioder. President Pierre Nkurunziza har innehaft presidentposten sedan 2005. Han blev omvald 2010 i ett val som oppositionen bojkottade efter att ha anklagat regeringen för skrämseltaktik.

B.  President Pierre Nkurunziza tillkännagav den 26 april 2015 att han ställde upp som kandidat för en tredje mandatperiod, vilket har lett till att landet har hamnat i den djupaste politiska krisen sedan inbördeskriget. Polisen har använt övervåld mot fredliga demonstranter med betydande förluster av människoliv som följd. Den 28 maj 2015 avbröt EU sitt valobservatörsuppdrag, eftersom minimivillkoren för att genomföra demokratiska val inte var uppfyllda. President Pierre Nkurunziza blev omvald den 26 augusti 2015 efter en valprocess som enligt världssamfundet inte var vare sig inkluderande eller trovärdig.

C.  Enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har minst 198 personer dödats sedan april 2015. Bland annat blev nio civilpersoner summariskt avrättade den 13 oktober 2015 i stadsdelen Ngagara i Bujumbura, och det finns uppgifter om att det var poliser som verkställde dessa avrättningar. På begäran av FN:s generalsekreterare har en undersökningskommitté tillsatts av åklagarmyndigheten i Burundi.

D.  Uppskattningsvis har över 200 000 människor flytt från Burundi till grannländerna. På grund av den förvärrade humanitära situationen i landet ökade EU i juli 2015 sitt humanitära bistånd och uppbringade ytterligare 4,5 miljoner euro i stöd för de människor som tvingats på flykt.

E.  Människorättsorganisationerna påpekar att det politiskt motiverade våldet och straffriheten ökar i landet och att människorättssituationen har försämrats betänkligt. Dessutom slår de fast att det förekommer summariska och utomrättsliga avrättningar, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, bl.a. av människorättsförsvarare, och att tortyr, hot och trakasserier används, framför allt från makthavarnas sida. Inga av dessa brott har dock utretts, och gärningsmännen har inte ställts inför rätta.

F.  Under de senaste veckorna har regeringen skärpt kontrollen över de oberoende medierna och dagstidningarna. Flera journalister har allvarligt misshandlats av polisen och utsatts för rättsövergrepp. Den 23 november 2015 stängde Burundis inrikesministerium ner verksamheten i de viktigaste civilsamhällesgrupperna och icke-statliga organisationerna.

G.  Burundi var, tillsammans med Rwanda och Centralafrikanska republiken, ett de första länderna i området kring de stora sjöarna där en valcykel inleddes. Det fanns därför förväntningar på att landet skulle bli ett exempel på den respekt för internationella och konstitutionella ordningar som är en förutsättning för en hållbar demokratisering, fred och utveckling i regionen.

H.  Afrikanska unionen har nyligen inlett en utredning om människorättskränkningar i Burundi och har efterlyst riktade sanktioner. Både EU och USA har beslutat att införa riktade och individuella sanktioner.

I.  Den 26 oktober 2015 begärde EU att man skulle inleda överläggningar enligt artikel 96 i Cotonouavtalet för att undersöka den bristande respekten för grundsatserna i avtalet, dvs. de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen.

J.  Det politiska dödläget i Burundi och den försämrade säkerhetssituationen och ekonomiska situationen har allvarliga konsekvenser för befolkningen och innebär risker för stabiliteten i hela regionen.

K.  Världssamfundet spelar en betydande roll i regionen som garant för Arushaavtalen. Hittills har dock inga regionala och subregionala försök att ta itu med krisen och återupprätta dialogen mellan alla politiska krafter lett till förväntade resultat.

L.  Den 1 augusti 2015 samlades medlemmar av den politiska oppositionen och grupper från det civila samhället i Addis Abeba för att bilda ett nationellt råd för återupprättande av Arushaavtalen och rättsstaten.

M.  Den 23 september 2015 undertecknade president Nkurunziza ett dekret för att skapa en nationell kommission för inhemsk burundisk dialog som skulle leda förhandlingarna under sex månader. Det civila samhället uttryckte stor skepsis när det gäller de positiva resultat som denna kommission ska kunna uppnå.

N.  I en skrivelse till FN:s säkerhetsråd med krav på ett stopp för massövergreppen i Burundi angav FN:s generalsekreterare, Ban Ki Moon, den 31 november 2015 att det finns tre möjligheter att gripa in i landet. En möjlighet är att skapa en fredsbevarande insats.

O.  EU bidrar i hög grad till Burundis årsbudget, som till ungefär hälften består av internationellt bistånd. Dessutom avsatte EU nyligen 432 miljoner euro till Burundi – ett av världens fattigaste länder – från Europeiska utvecklingsfonden för 2014–2020.

P.  Det blir allt vanligare med angrepp mot biståndsarbetare.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allvarliga säkerhetsmässiga och politiska situationen i Burundi och över den snabbt försämrade humanitära situationen i landet. Parlamentet kräver ett omedelbart slut på våldet och på de politiska trakasserierna av meningsmotståndare och begär att alla väpnade grupper som är allierade med politiska partier omgående ska avväpnas. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med alla offers anhöriga.

2.  Europaparlamentet påminner de burundiska myndigheterna om deras skyldigheter att säkerställa de grundläggande rättigheter som fastställs i Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och i andra internationella och regionala människorättsinstrument.

3.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck all användning av våld mot fredliga, obeväpnade demonstranter. De burundiska myndigheterna uppmanas enträget att utreda påståendena om att poliser och statstjänstemän ska ha begått människorättskränkningar och att ställa de ansvariga till svars. De burundiska myndigheterna uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att avmilitarisera alla väpnade grupper utan att på något sätt tumma på folkrätten och de mänskliga rättigheterna. I dessa väpnade grupper finns det många unga människor. Parlamentet begär därför att ett särskilt förhållningssätt ska tillämpas gentemot dem och uppmanar världssamfundet att stödja återintegreringen av dessa unga människor och främja deras delaktighet i en fredlig politisk process.

4.  Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att fortsätta demokratiseringsprocessen i landet och att respektera, skydda och främja de medborgerliga och politiska rättigheterna för landets befolkning och respektera de grundläggande friheterna, särskilt yttrandefriheten.

5.  Europaparlamentet understryker än en gång att det endast är genom dialog och konsensus – med deltagande av Burundis regering, opposition och civila samhälle i enlighet med Arushaavtalet och Burundis författning – som man kan nå en varaktig politisk lösning som skapar säkerhet för alla burundier. Parlamentet välkomnar och stöder därför de medlingsinsatser som görs av Afrikanska unionen (AU), Östafrikanska gemenskapen (EAC) och FN samt den färska utnämningen av en särskild FN-rådgivare för Burundi. Människorättsobservatörerna och medlaren uppmanas att uppmärksamma situationen för kvinnorna och deras delaktighet i den politiska dialogen och i återgången till ett lugnt samhällsklimat.

6.  Europaparlamentet påminner om att EU:s partnerskap med Burundi regleras av Cotonouavtalet och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter. Aktiveringen av mekanismen i artikel 96 visar också att EU känner engagemang inte bara för mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokrati, utan också för det burundiska folket.

7.  Europaparlamentet gläder sig över att AU har skickat människorättsobservatörer och militära experter för att övervaka människorättsläget, samt understryker betydelsen av att samarbeta med dem för att underlätta genomförandet av deras uppdrag. AU och FN uppmanas att överväga att skicka en fredsbevarande styrka om säkerhets- och människorättsläget i Burundi skulle försämras ytterligare.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det stigande antalet burundier som flyr till grannländerna och upprepar sitt stöd för och sin solidaritet med alla de humanitära organisationer som arbetar på plats och de grannländer som tar emot flyktingarna. Parlamentet välkomnar därför EU:s åtagande att öka det ekonomiska stödet och humanitära biståndet för att tillgodose befolkningens akuta behov.

9.  Europaparlamentet uppmanar AU och EU att allvarligt beakta den regionala dimensionen och förhindra all ytterligare destabilisering i regionen, i synnerhet genom att upprätthålla en löpande politisk dialog mellan länderna i regionen, inte bara på statsnivå, utan också mellan organisationerna i det civila samhället och på administrativ och politisk nivå.

10.  Europaparlamentet vidhåller sitt stöd för de riktade sanktioner som godkänts av EU, i enlighet med AU:s och FN:s beslut, som svar på rättsstatens förfall och det förvärrade människorättsläget i landet.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Burundis regering, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Afrikanska unionen, Östafrikanska gemenskapen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Panafrikanska parlamentet.