FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Burundi
9.12.2015 - (2015/2973(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Victor Boştinaru, Norbert Neuser, David Martin, Maria Arena, Kashetu Kyenge, Elena Valenciano, Juan Fernando López Aguilar, Marlene Mizzi, Sorin Moisă, Doru-Claudian Frunzulică för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1348/2015
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner,
– med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,
– med beaktande av Arushaavtalet av den 28 augusti 2000 för fred och försoning för Burundi,
– med beaktande av Burundis konstitution, och särskilt artikel 96,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2248 (2015) av den 12 november 2015 om situationen i Burundi,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 november 2015 från FN:s vice generalsekreterare, Jan Eliasson, ordföranden i Afrikanska unionens kommission, Nkosazana Dlamini Zuma, och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om Burundi,
– med beaktande av Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds beslut av den 13 juni, 17 oktober och 13 november 2015 om situationen i Burundi,
– med beaktande av uttalandena av den 31 maj och den 6 juli 2015 från den Östafrikanska gemenskapen om situationen i Burundi,
– med beaktande av uttalandet av den 17 juni 2015 från medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om situationen i Burundi,
– med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi[1],
– med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 om Burundi,
– med beaktande av den skrivelse som rådet godkände den 26 oktober 2015 med en begäran om att inleda förhandlingar med de burundiska myndigheterna i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I artikel 96 i Burundis konstitution och artikel 7.3 i protokoll II till Arushaavtalet för fred och försoning fastställs att presidenten inte får sitta mer än två mandatperioder. President Pierre Nkurunziza har varit president sedan 2005, efter att ha återvalts 2010.
B. I Burundi anordnades parlaments- och lokalval den 29 juni 2015 och presidentval den 21 juli 2015. Inget av valen ansågs vara öppet, inkluderande, fritt eller trovärdigt av det internationella samfundet. Afrikanska unionen vägrade därför att skicka observatörer för att bevaka valet, EU avbröt sitt valobservatörsuppdrag i Burundi, och en stor del av den burundiska oppositionen beslöt att bojkotta valet.
C. Det faktum att President Nkurunziza ställde upp som kandidat för en tredje mandatperiod och att han sedan blev omvald i valet den 21 juli 2015 har gjort att landet har hamnat i den djupaste politiska krisen sedan inbördeskrigets slut.
D. Den burundiska regeringen ignorerade de beslut och rekommendationer som antogs av AU och den Östafrikanska gemenskapen den 13 juni 2015 respektive den 6 juli 2015, vilka skulle ha banat väg för trovärdiga och inkluderande val om de hade genomförts fullt ut.
E. Enligt OHCHR och andra människorättsorganisationer begicks politiskt motiverade brott mot mänskliga rättigheterna, människorättskränkningar och våldshandlingar i landet både före och efter valet. Dessa riktades i synnerhet mot oppositionens aktivister, människorättsförsvarare och journalister, däribland Pierre Claver Mbonimpa, Marguerite Barankitse, Antoine Kaburahe och Bob Rugurika. Den allmänna uppfattningen är att dessa brott huvudsakligen, men inte enbart, kan kopplas till statliga institutioner. Det huvudsakliga ansvaret för att, med respekt för rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, garantera säkerheten i Burundi och skydda den burundiska befolkningen ligger på den burundiska regeringen.
F. Över 200 000 människor har tvingats fly inom landet eller till grannländerna på grund av den allt värre politiska situationen i Burundi. I juli 2015 ökade EU sitt humanitära bistånd och uppbringade ytterligare 4,5 miljoner euro i stöd för personer som har tvingats fly.
G. Den 26 oktober 2015 begärde EU att man skulle inleda överläggningar enligt artikel 96 i Cotonouavtalet för att undersöka varför grundläggande delar av avtalet inte hade respekterats, i synnerhet mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen. Dessa överläggningar inleddes den 8 december 2015.
H. Den låsta politiska situationen i Burundi, som kännetecknas av avsaknaden av dialog mellan aktörerna i landet, vilket i sin tur har försämrat säkerheten och ekonomin, får allvarliga konsekvenser för befolkningen och utgör ett allvarligt hot mot stabiliteten i regionen.
I. Det internationella samfundet spelar en betydande roll som garant för Arushaavtalet. Hittills har inga regionala och subregionala försök att lösa krisen och återupprätta dialogen mellan alla de olika politiska krafterna lett till några positiva resultat.
J. Den 1 augusti 2015 samlades den politiska oppositionen och civilsamhället i Addis Abeba för att bilda ett nationellt råd för återupprättande av Arushaavtalet och rättsstaten.
K. Den 23 september 2015 undertecknade presidenten ett dekret för att skapa en nationell kommission för inhemsk burundisk dialog som skulle leda förhandlingarna under sex månader. Civilsamhället har visat stor skepsis när det gäller eventuella framsteg som denna kommission ska kunna göra.
L. AU, EU och USA har frusit tillgångar och infört reseförbud för ledare inom regeringen och oppositionen vars handlingar och uttalanden bidrar till att våldet fortsätter och hämmar sökandet efter en politisk lösning på krisen i Burundi.
M. Den 17 oktober 2015 begärde AU:s freds- och säkerhetsråd att man skulle slutföra beredskapsplanerna för att kunna göra ett afrikansklett ingripande för att förhindra våld i Burundi om situationen skulle kräva detta, och enades om att inleda en ingående undersökning av brotten mot de mänskliga rättigheterna och andra överträdelser mot civilbefolkningen i Burundi.
N. Den 30 november 2015 lade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fram tre förslag för FN:s säkerhetsråd med en rekommendation att se över mandatet för FN:s närvaro i Burundi utifrån hur situationen utvecklas. Dessa förslag inkluderar möjligheten att skicka en fredsbevarande styrka om situationen skulle kräva det.
O. AU och andra internationella aktörer har vid upprepade tillfällen krävt en genuin och inkluderande dialog som inbegriper alla intressenter och bygger på respekt för Arushaavtalet och den burundiska lagstiftningen för att finna en samförståndslösning på konflikten i Burundi. EU och FN stödjer denna ståndpunkt.
P. Medlingsinsatserna fortsätter, med AU:s, EU:s och FN:s fulla stöd, för att främja en inhemsk burundisk dialog så att en fredlig samförståndslösning kan uppnås på krisen i landet.
Q. EU bidrar i betydande omfattning till Burundis årsbudget, som till ungefär hälften består av internationellt bistånd, och avsatte nyligen 432 miljoner euro till Burundi från Europeiska utvecklingsfonden för 2014–2020.
R. Genom dekret 530/1597 tvingade de burundiska myndigheterna de 10 människorättsorganisationerna ACAT-Burundi, APRODH, AMINA, FOCODE, FORSC, Fontaine-ISOKO, Maison Shalom, PARCEM, RCP och SPPDF att ställa in verksamheten och spärrade deras bankkonton.
1. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro rörande den allvarliga säkerhetsmässiga och politiska situationen i Burundi, den snabbt försämrade humanitära situationen och de konsekvenser detta kan få för säkerheten och stabiliteten i hela subregionen.
2. Europaparlamentet fördömer de senaste attackerna och de allt fler brotten mot och kränkningarna av mänskliga rättigheter, inklusive mord, utomrättsliga avrättningar, kränkningar av människors fysiska integritet, tortyr och annan grym, omänsklig och/eller förnedrande behandling, godtyckliga gripanden och olagliga frihetsberövanden samt brott mot press- och yttrandefriheten liksom den utbredda straffriheten.
3. Europaparlamentet kräver att våldet, brotten mot de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna av motståndare upphör omedelbart samt att alla väpnade grupper som har kontakt med politiska partier avväpnas i strikt enlighet med internationell rätt och mänskliga rättigheter.
4. Europaparlamentet påpekar särskilt att många ungdomar ingår i de väpnade grupper som agerar i Burundi och uppmanar det internationella samfundet att särskilt verka för att de ska kunna återintegreras och för att främja deras deltagande i en fredlig politisk process.
5. Europaparlamentet kräver att alla sidor i Burundi avstår från handlingar som kan utgöra ett hot mot freden och säkerheten i landet. Parlamentet fördömer med kraft alla offentliga uttalanden som syftar till att uppvigla till våld eller hat gentemot olika grupper i det burundiska samhället och som riskerar att förvärra det spända läget, samt uppmanar alla aktörer att avstå från sådana uttalanden.
6. Europaparlamentet påminder de burundiska myndigheterna om deras skyldighet att garantera säkerheten inom landets territorium samt att säkerställa mänskliga, civila och politiska rättigheter och grundläggande friheter i enlighet med vad som fastställs i Burundis konstititon, den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och andra internationella och regionala människorättsinstrument.
7. Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att EU:s partnerskap med Burundi regleras av Cotonouavtalet, och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner i synnerhet om att artikel 96 i Cotonouavtalet öppnar för möjligheten att inleda ett samrådsförfarande om de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer eller rättsstatsprincipen inte respekteras, och välkomnar i detta sammanhang EU:s beslut at begära att samråd inleds i enlighet med denna artikel.
8. Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att skapa nödvändiga förutsättningar för att återuppbygga förtroendet och främja nationell enhet, och efterlyser ett snabbt återupptagande av en inkluderande och öppen dialog där regeringen, oppositionspartierna och det civila samhället ingår.
9. Europaparlamentet betonar att en sådan dialog, vars syfte är att uppnå varaktig fred, säkerhet och stabilitet samt att återupprätta demokratin och rättsstaten för det burundiska folkets skull, bör grundas på Arushaavtalet och Burundis konstitution, vilket kräver att internationell rätt och internationella avtal följs.
10. Europaparlamentet fördömer med kraft president Nkurunzizas brott mot Arushaavtalet genom att låta sig sväras in för en tredje mandatperiod som president.
11. Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att med både juridiska och icke-juridiska metoder, såsom en sannings- och försoningskommission och särskilda domstolar, verka för att få fram sanningen om de massbrott som begicks mellan 1962 och 2008, och därmed främja den nationella försoningen.
12. Europaparlamentet välkomnar de medlingsinsatser som den Östafrikanska gemenskapen, med stöd av AU och FN, har gjort för att underlätta dialogen mellan aktörerna i Burundi. Parlamentet uppmanar även vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att stödja dessa medlingsförsök och uppmanar den burundiska regeringen och andra berörda aktörer att till fullo samarbeta med medlaren.
13. Europaparlamentet är mycket oroat över antalet offer och de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som har rapporterats sedan krisens början. Parlamentet uppmanar berörda myndigheter att göra en snabb och grundlig utredning av omständigheterna kring och motiven bakom dessa brott samt att se till att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet upprepar att de som är ansvariga för brotten eller de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter inte får gå fria från straff.
14. Europaparlamentet kräver att dekret 530/1597, som tvingade 10 människorättsorganisationer att tillfälligt ställa in verksamheten, återkallas och att frysningen av deras bankkonton omedelbart upphävs så att dessa organisationer kan bedriva sin verksamhet fritt.
15. Europaparlamentet kräver att journalister och människorättsförsvarare i exil tillåts återvända i säkerhet, att de medier som stängdes ner efter det misslyckade kuppförsöket den 14 maj 2015 öppnas på nytt och att åtalen läggs ner mot de journalister som anklagas för att direkt eller indirekt ha deltagit i det avstyrda kuppförsöket.
16. Europaparlamentet välkomnar att AU ska skicka människorättsobservatörer och experter för att övervaka människorättsläget, samt understryker betydelsen av att samarbeta med dem för att underlätta genomförandet av deras uppdrag. Parlamentet uppmanar dessutom Internationella brottsmålsdomstolen att undersöka påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts inom dess behörighetsområde under den senaste tidens kris.
17. Europaparlamentet välkomnar de riktade sanktioner som EU har godkänt och som följer AU:s beslut om att införa riktade sanktioner, däribland reseförbud och frysning av tillgångar för burundier vars åtgärder och uttalanden bidrar till det ihållande våldet och hindrar försöken att nå en politisk lösning på krisen.
18. Europaparlamentet uppmanar EU att utvidga sådana sanktioner till att omfatta alla vars agerande utgör ett hot mot freden och stabiliteten i regionen, uppviglar till hat och bryter mot Arushaavtalet.
19. Med tanke på hur det offentliga samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet har utvecklats uppmanar Europaparlamentet EU och dess medlemsstater att styra om biståndet i syfte att stärka civilsamhället och, om nödvändigt, ställa in allt stöd till den burundiska regeringen.
20. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den fortsatta strömmen av burundiska flyktingar till grannländerna och upprepar sitt stöd för alla humanitära organisationer som arbetar på plats och för värdländerna i närområdet. Parlamentet vädjar till det internationella samfundet och humanitära organ om att fortsätta att hjälpa alla som nu är flyktingar och fördrivna på grund av konflikten. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande om att öka det ekonomiska stödet och humanitära biståndet för att tillgodose befolkningens akuta behov.
21. Europaparlamentet uppmanar AU, FN och EU att ta den regionala dimensionen i noggrant beaktande och förhindra all ytterligare destabilisering i regionen, i synnerhet genom att upprätthålla den politiska dialogen mellan länderna i regionen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang AU att överväga att skicka en Afrikaledd fredsbevarande styrka om säkerhets- och människorättsläget i Burundi skulle förvärras ytterligare.
22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS–EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, Östafrikanska gemenskapen och regeringarna i dess medlemsstater, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.
- [1] EUT L 257, 2.10.2015, s. 1.