Förfarande : 2016/2529(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0162/2016

Ingivna texter :

B8-0162/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/02/2016 - 8.10
CRE 04/02/2016 - 8.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0051

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 278kWORD 81k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0149/2016
27.1.2016
PE576.523v01-00
 
B8-0162/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om Isis systematiska massmord på religiösa minoriteter (2016/2529(RSP))


Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Isabella Adinolfi, Rolandas Paksas för EFDD-gruppen

Europaparlamentets resolution om Isis systematiska massmord på religiösa minoriteter (2016/2529(RSP))  
B8-0162/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 21.1 i EU-fördraget,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 9 i 1950 års europeiska konvention om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 9 december 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, särskilt artiklarna 5–14,

–  med beaktande av EU:s inlägg inför FN:s råd för mänskliga rättigheter den 25 mars 2015 (den interaktiva dialogen om rapporten om Irak från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2015 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Isil/Daish, av den 20 oktober 2014 om Isil/Daish-krisen i Syrien och Irak, av den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien, av den 14 april 2014 och den 12 oktober 2015 om Syrien, och av den 15 augusti 2014 om Irak,

–  med beaktande av rådets beslut 2002/495/RIF, som bekräftades genom rådets beslut 2003/335/RIF av den 8 maj 2003 om utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfrihet, EU:s riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt, EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem, EU:s riktlinjer om politiken gentemot tredje land i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, samt EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien, samt hennes svar på följande parlamentsfrågor: Genocide of Greek Orthodox Christians in Syria (E‑004733/2015), avgett den 1 juni 2015, Iraq — Christians martyred and robbed of their belongings (E-004152-15), avgett den 30 juni 2015, Persecution and genocide of Christians (P-012721/2015), avgett den 30 oktober 2015, Abduction of Christians in Syria (E-004156-15) och Safeguarding Christian communities in the Middle East (E‑004001/15), gemensamt besvarade den 10 november 2015,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om inslagen i en regional EU-strategi för Syrien och Irak samt mot hotet från IS/Daish,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 27 februari 2014 om situationen i Irak(1), av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(2), framför allt punkt 4, av den 27 november 2014 om Irak: bortförande och misshandel av kvinnor(3), av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS (4), framför allt punkt 27, av den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier(5), framför allt punkt 2, av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(6), framför allt punkterna 129 och 211, av den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015(7), särskilt punkterna 66 och 67, av den 30 april 2015 om förföljelsen av kristna runt om i världen, med anledning av terrorgruppen al-Shababs dödande av studenter i Kenya(8), framför allt punkt 10, och av den 30 april 2015 om IS/Daishs förstörelse av kulturplatser(9),

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 25 februari 2015 med dess fördömande av att över 100 assyrier bortförts av Isil,

–   med beaktande av uttalandet på EU:s vägnar den 27 mars 2015 från Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, vid FN:s säkerhetsråds öppna debatt The victims of attacks and abuses on ethnic or religious ground in the Middle East,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2199 (2015) om hot mot den internationella freden och säkerheten till följd av al-Qaidas terroristhandlingar,

–  med beaktande av resolution 2249 (2015) med dess fördömande av de terroristangrepp som på senaste tiden förövats av Isis,

–  med beaktande av resolution S-22/1 som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 3 september 2014, om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper,

–  med beaktande av Internationella domstolens dom av den 26 februari 2007 i målet om tillämpningen av konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (Bosnien och Hercegovina mot Serbien och Montenegro), domen av den 2 augusti 2001 från rättegångskammaren vid Internationella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991 (i målet åklagaren mot Radislav Krstic), och domen av den 19 april 2004 från tribunalens överklagandekammare i samma mål,

–  med beaktande av analysramen från kontoret för FN:s särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 augusti 2014 från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för skyldigheten att skydda, om situationen i Irak,

–  med beaktande av rapporterna från FN:s biståndsmission i Irak (Unami) om skyddet av civilpersoner i väpnad konflikt i Irak, vilka omfattar perioden från och med den 11 september till och med den 10 december 2014 respektive från och med den 11 december 2014 till och med den 30 april 2015,

–  med beaktande av rapporten av den 27 mars 2015 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Irak mot bakgrund av de övergrepp som begåtts av den så kallade Islamiska staten i Irak och Levanten och därtill knutna grupper, framför allt punkt 16 om våldshandlingar som utförts av Islamiska staten i Irak och Levanten, och angrepp mot religiösa och etniska grupper,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 oktober 2015 från FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord och FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för skyldigheten att skydda, om att det i Syrien blivit vanligare med uppvigling till våld på religiösa grunder,

–  med beaktande av rapporten av den 27 juli 2015 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Technical assistance provided to assist in the promotion and protection of human rights in Iraq, särskilt punkt 18,

–  med beaktande av den rapport från FN:s oberoende internationella undersökningskommission om Arabrepubliken Syrien som framlades i människorättsrådet den 13 augusti 2015, särskilt punkterna 165–173,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Daish fortsätter att i omfattande skala systematiskt bryta mot de mänskliga rättigheterna och inriktar sig då särskilt på minoritetsgrupper såsom yazidier, kristna, turkmener, shiiter, shabaker, sabéer/mandéer, kakaer och kurder. Våldet från Daish begränsar sig inte till människor, utan där ingår också att religiösa kultplatser och arkeologiska fynd förstörs.

B.  Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är grundläggande principer och målsättningar för Europeiska unionen och utgör en gemensam grund för dess förbindelser med tredjeländer. En av de huvudsakliga drivkrafterna bakom den europeiska integrationen är viljan att förhindra nya krig och brott mot mänskligheten.

C.  Enligt internationell människorättslagstiftning och artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har envar rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet, där det ingår frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning. Enligt FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna skyddar religions- och trosfriheten alla trosuppfattningar, både teistiska, icke-teistiska och ateistiska.

D.  IS/Daish har, inom de områden som står under dess kontroll, inlett en kampanj för att utplåna alla spår av andra religioner eller trossamfund än dem som företräder deras egen tolkning av islam, genom att döda eller fördriva deras anhängare och förstöra deras heliga platser, historiska platser och verk av människohand, bland dem också exempel på unikt och oersättligt kulturarv som av Unesco erkänts såsom världskulturarv.

E.  IS/Daish tar urskillningslöst som måltavla kristna, yazidier, turkmener, shiiter, shabaker, sabéer/mandéer, kakaer, kurder och andra etniska och religiösa minoriteter och strävar avsiktligen efter att fysiskt och kulturellt totalt utplåna dem inom de områden som står under dess kontroll.

F.  Extremism och fortsatt förföljelse av minoriteter är en betydande faktor bakom det tilltagande fenomenet med omfattande migration och internflyktingar. Av Syriens kristna befolkning på 1,1 miljon har över 700 000 tvångsförflyttats av Isis och nu finns inte fler än 250 000 kristna kvar i Syrien. I Irak finns det omkring 250 000 kristna kvar, medan antalet kristna under 2003 uppgick till cirka 1,5 miljoner. Det berättas att kristna korsfästs, halshuggits, våldtagits och tvångsomvänts till islam av Isis och att kristna barn säljs som slavar.

G.  Sedan 2014 har uppskattningsvis 5 000 yazidier dödats, och många andra har torterats eller tvångsomvänts till islam. Minst 2 000 yazidiska kvinnor har gjorts till slavar och fallit offer för tvångsäktenskap och människohandel. Flickor som inte är äldre än sex år har våldtagits och yazidiska barn har tvångsrekryterats till soldater för Daish. Det finns klara belägg för massgravar med yazidier som bortförts av IS/Daish.

H.  I senaste numret av sin publikation på internet förklarade IS/Daish totalt krig mot shiamuslimerna, och gick ut med ett upprop om en gemensam insats för att utrota shiiterna i Mellanöstern.

I.  IS/Daish har för avsikt att förvägra hela befolkningsgrupper rätten att finnas till. Det finns klara belägg för att IS/Daish förövar massmord på kristna och yazidiska flickor och kvinnor, tvingar in dem i sexuellt slaveri och systematiskt våldtar dem.

J.  Den 15 juli 2014 sade Zainab Hawa Bangura, som är FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för sexuellt våld i konfliktsituationer, att i Irak blir etniska och religiösa minoriteter genomgående offer för misshandel och sexuellt våld. FN:s särskilda rådgivare sade den 3 augusti 2015, alltså första årsdagen efter tragedin i Sinjar, att de brott som begåtts mycket väl kunde tänkas vara krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och/eller folkmord.

K.  I rapporterna från FN:s biståndsmission i Irak (Unami) om skyddet av civilpersoner i väpnad konflikt i Irak (11 december 2014–30 april 2015) står det att IS/Daish fortsätter att förfölja, lemlästa och mörda, ibland på så ytterligt grymma sätt att man inte kan föreställa sig dem, medlemmar av etniska och religiösa minoriteter, journalister, krigsfångar, aktivister och andra.

L.  Den 13 augusti 2014 gjorde Zainab Hawa Bangura, som är FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för sexuellt våld i konfliktsituationer, och Nickolay Mladenov, som är FN:s generalsekreterares särskilda representant för Irak, ett gemensamt uttalande där det bekräftades att omkring 1 500 kristna och yazidiska kvinnor kan ha kidnappats av Isil och sedermera tvingats in i sexuellt slaveri. I detta uttalande erkände bäggedera av de särskilda representanterna att Daesh i de områden som står under dess kontroll uttryckligen inriktat sig på kvinnor och barn, liksom också förövat barbariska illdåd.

M.  I FN:s säkerhetsråds resolution 2249 (2015) sägs det klart ut att den ideologi av våldsbejakande extremism som det så kallade IS/Daish bekänner sig till, med dess terrordåd, dess fortsatta grova, systematiska och utbredda angrepp på civilpersoner, dess brott mot mänskliga rättigheter och mot internationell humanitär rätt, inbegripet de brott som förövats av religiösa eller etkniska skäl, dess utradering av kulturarvet och dess handel med kulturföremål, är ett världsomfattande hot mot internationell fred och säkerhet, av ett slag man aldrig förut varit med om.

N.  Helt oavsett var och när folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser inträffar får de aldrig någonsin förbli ostraffade. Genom åtgärder på det nationella planet och förbättrat internationellt samarbete måste det ses till att sådana förbrytelser lagförs.

O.  Enligt rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/Gusp av den 16 juni 2003 är alla EU‑medlemsstater skyldiga att samarbeta för att sådana brott ska förhindras och för att de som begår dem inte ska få gå ostraffade.

P.  I den internationella juridiska definitionen på folkmord, i enlighet med artikel II i FN‑konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, står bland annat följande: ” [Folkmord är] envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen, a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada; c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis; d) att genomföra åtgärder, som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen; e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp”. I artikel III anses som straffbara handlingar, inte bara folkmord utan även stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord och delaktighet i folkmord.

Q.  I punkt 580 i domen av den 2 augusti 2001 från rättegångskammaren vid Internationella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991, där parterna i målet var åklagaren mot Radislav Krstic och frågan gällde folkmordet i Srebrenica, sades det att också samtidigt utförda angrepp på målgruppens kulturegendom och religiösa egendom med fog kan anses som bevis för en avsikt att fysiskt förstöra gruppen.

R.  I domen av den 19 april 2004 från överklagandekammaren vid Internationella tribunalen för lagföring av personer som är ansvariga för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt begångna på f.d. Jugoslaviens territorium sedan 1991, där parterna var åklagaren mot Radislav Krstic och frågan gällde folkmordet i Srebrenica, ansågs det att utredningsarbetet med naturnödvändighet måste utgå från den numerära storleken på den del av gruppen som brotten inriktat sig på, men att utredningen inte alltid upphör där. Antalet personer som brotten inriktar sig på bör nämligen utvärderas, inte bara i absoluta tal, utan också i förhållande till hela gruppens sammanlagda storlek. Det kan vara skäl att beakta, inte bara den numerära storleken på den del av gruppen som brotten inriktat sig på, utan också hur viktig denna del är inom gruppen som helhet. Om en viss del av gruppen är typisk för gruppen som helhet, eller har en väsentlig betydelse för gruppens överlevnad, kan detta tjäna som stöd för en slutsats om att delen är väsentlig, i den bemärkelse som avses i artikel 4.

1.  Europaparlamentet reagerar med bestörthet och sorg på den brutalitet som extremister från IS/Daish visat prov på mot kristna, yazidier, turkmener, shiiter, shabaker, sabéer/mandéer, kakaer, kurder och alla andra etniska och religiösa minoriteter och uttrycker sin solidaritet med alla dem som får lida såsom förföljda av IS/Daish.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt IS/Daish och dess avskyvärda människorättsbrott och är enormt oroat av att terroristgruppen med flit väljer ut vilken som helst religiös grupp som måltavla inom det område som står under dess kontroll, som ett led i sina försök att utrota hela befolkningsgrupper och förstöra deras identitet. Parlamentet bekräftar att de som stämplar för att begå grymheter och internationella brott mot någon som helst etnisk eller religiös minoritet, bland dem kristna, yazidier, turkmener, shabaker, sabéer/mandéer, kakaer, kurder, eller planerar, uppmanar till, begår eller försöker begå sådana brott, eller är delaktiga i dem eller stöder dem, och som uppsåtligen inriktar sig på dessa grupper just av etniska och religiösa skäl, de gör sig skyldiga till brott som kan vara lika med brott mot mänskligheten och folkmord.

3.  Europaparlamentet erkänner, stöder och kräver aktning för att alla religiösa och etniska minoriteter i Irak och Syrien, antingen de är urbefolkningar eller inte, har en oförytterlig rätt att bo kvar i sitt historiska och traditionella hemland under förhållanden som präglas av värdighet, jämlikhet och säkerhet, och att de fullständigt och fritt ska få utöva sin religion, utan tvång, våld eller diskriminering.

4.  Europaparlamentet understryker att FN-konventionerna och andra folkrättsliga konventioner föreskriver att det inte får förekomma någon straffrihet för gärningsmännen, bland vilka märks de som stämplat till, planerat, uppmanat till, begått eller försökt begå dessa handlingar, och att de skyldiga bör ställas inför behörig nationell eller internationell domstol. Parlamentet uppmanar alla parter i Förenta nationernas konvention från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, och i andra internationella avtal om förebyggande och bestraffning av krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, framför allt de behöriga myndigheterna och sådana medborgare i deras länder som på något som helst sätt stöder, samarbetar med, finansierar eller är delaktiga i dessa brott, att oinskränkt fullgöra sina juridiska skyldigheter enligt folkmordskonventionen och övriga internationella avtal.

5.  Europaparlamentet betonar att förebyggande åtgärder i tid och verkningsfulla straff för folkmord och brott mot mänskligheten bör prioriteras av det internationella samfundet och EU. Parlamentet anser att ett klart och otvetydigt uttalande från alla politiska och religiösa ledare i regionen är en oeftergivlig förutsättning för att man ska kunna stävja lidandet och massflykten bland ursprungsbefolkningarna i regionen.

6.  Europaparlamentet uppmanar varje regering och myndighet, bland dem också EU (i synnerhet rådet och utrikestjänsten) och dess medlemsstater, Förenta nationerna och FN:s generalsekreterare, FN:s särskilda representanter och FN:s särskilda rapportörer, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och alla övriga internationella organ och institutioner, samt deras respektive ledare och representanter, att kalla de grymheter som begåtts av det så kallade IS/Daish mot kristna, yazidier, turkmener, shabaker, sabéer/mandéer, kakaer, kurder och alla andra inhemska religiösa minoriteter för vad de rätteligen bör heta, nämligen ”brott mot mänskligheten” och ”folkmord”.

7.  Europaparlamentet är fast övertygat om att de grymheter som begåtts av IS/Daish motsvarar den juridiska definition av folkmord, som återfinns i artiklarna 2 och 3 i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord och i artikel 6 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet betonar att folkmord är varje gärning förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Parlamentet understryker att förintelse av endast en del av en grupp utgående från deras nationalitet, etniska ursprung eller religion också är folkmord. Parlamentet understryker dessutom att dessa rättsföreskrifter också innehåller stadganden om att folkmord inte nödvändigtvis måste leda till att någon medlem av en viss grupp dödas, eftersom också vållande av svår kroppsskada eller psykisk skada, såsom traumavållande, tortyr, våldtäkt, sexuellt våld och stympning, liksom också överföring av barn, är att betrakta som folkmord när det sker som ett led i en politik som avser att hindra en grupp från att finnas till. Parlamentet understryker slutligen att redan stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord, försök att begå folkmord och delaktighet i folkmord också uppfyller brottsrekvisitet för folkmord, även innan massmorden inletts.

8.  Europaparlamentet anser att Internationella brottmålsdomstolen är det lämpligaste stället att inleda förfaranden mot dem som är skyldiga till ovannämnda brott, mot bakgrund av att statsmakterna i Syrien och Irak antingen inte velat eller inte kunnat utföra några verkliga utredningar och lagföringar, fastän detta primärt skulle ha varit på deras ansvar.

9.  Europaparlamentet yrkar med eftertryck på att FN:s säkerhetsråd utgående från artikel 13b i Romstadgan ska hänskjuta fallet till Internationella brottmålsdomstolen. Eftersom Syrien och Irak inte är parter i Internationella brottmålsdomstolen måste så ske för att domstolen ska få nödvändig domsbehörighet för att kunna undersöka brotten och bestraffa de skyldiga. Parlamentet uppmanar därför FN:s säkerhetsråd att omedelbart hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen, för att Syriens folk ska få ens en utsikt till att rättvisa ska skipas. Parlamentet ställer sig bakom det upprop som gjorts av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, tillsammans med organisationer inom det civila samhället och en grupp av 58 länder under schweizisk ledning, om att säkerhetsrådet ska hänskjuta ärendet.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater och tredjeländer att offentligen ställa sig bakom yrkandena på hänskjutande, och uppmanar med kraft säkerhetsrådets ständiga medlemmar att inte inlägga veto mot detta. Parlamentet uppmanar Syriens och Iraks regeringar att vinnlägga sig bättre om att förhindra att människor som tillhör minoriteter utsätts för förföljelse eller bortföranden, eftersom detta i första hand vilar på deras ansvar.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att åtgärda frågan om den ambivalenta roll som vissa länder spelar i konflikten, framför allt när dessa länder, antingen aktivt eller passivt, bidragit eller fortfarande bidrar till att IS/Daish och andra extremistgrupper vuxit till sig. Parlamentet uppmanar framför allt grannländerna, bland annat Turkiet, att spela en positiv roll i kampen mot IS/Daish, och att omedelbart låta personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter och flyr från Syrien, komma in över deras gränser och söka skydd.

12.  Europaparlamentet erkänner att det behövs en omfattande internationell insats för att förbättra de humanitära förhållandena för människor i konfliktområdet, och yrkar på att det inrättas humanitära korridorer för att hjälpen ska nå fram till de behövande. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta ge humanitärt bistånd, utgående från oberoende behovsprövningar, och därvid eftersträva opartiskhet.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och utrikestjänsten att, tillsammans med internationella och regionala partner, börja arbeta på ett scenario om hur framtiden ska gestalta sig efter IS/Daish.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Syriens regering och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, Islamiska samarbetsorganisationens (OIC) institutioner, Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, FN:s säkerhetsråd och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2014)0011.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2014)0027.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2014)0066.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0040.

(5)

Antagna texter, P8_TA(2015)0071.

(6)

Antagna texter, P8_TA(2015)0076.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2015)0079.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2015)0178.

(9)

Antagna texter, P8_TA(2015)0179.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy