Förfarande : 2016/2537(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0170/2016

Ingivna texter :

B8-0170/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/02/2016 - 8.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0048

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 271kWORD 72k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0146/2016
1.2.2016
PE576.531v01-00
 
B8-0170/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Libyen (2016/2537(RSP))


Barbara Lochbihler, Igor Šoltes, Ernest Urtasun, Bronis Ropė, Klaus Buchner, Bodil Valero för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Libyen (2016/2537(RSP))  
B8-0170/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionen av den 15 januari 2015(1),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Libyen, däribland resolution nr 2259 av den 23 december 2015,

–  med beaktande av rapporterna och uttalandena från den särskilda representanten för FN:s generalsekreterare, chefen för FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Libyen,

–  med beaktande av uttalandena nyligen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om Libyen,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Libyen har upplevt ett dramatiskt förlopp av politiska, institutionella och säkerhetsrelaterade kriser alltsedan rebellgrupper störtade diktatorn Muammar Gaddafi med stöd av Natostyrkor 2011.

B.  En eskalerande spiral av strider har slitit sönder landet sedan sommaren 2014. Konflikten består främst av två löst sammansatta och splittrade rivaliserande grupper, nämligen ”Operation Dignity” med den pensionerade generalen Khalifa Haftars styrkor, som är allierade med milisgrupper från staden Zintan, och koalitionen ”Libya Dawn”, som huvudsakligen består av milisgrupper från staden Misrata och amazighminoriteten, jämsides med islamistiska grupper och lokal milis från andra städer i västra Libyen.

C.  Bägge rivaliserande läger har konkurrerande uppfattningar om situationen och sin legitimitet, med två rivaliserande regeringar och parlament som är baserade i Tripoli respektive i Tobruk. Båda de krigförande parterna påstås få stöd av externa krafter.

D.  Milisgrupper kopplade till den så kallade Islamiska staten har utnyttjat inbördeskriget och det maktvakuum som råder för att öka sin närvaro i landet, och de har utfört allt fler terrordåd och brutala våldsdåd mot lokalbefolkningen. I början av januari 2016 inledde de här grupperna en offensiv mot de största oljeanläggningarna vid de centrala och östra delarna av kusten, samtidigt som de dödade dussintals studenter vid en polisskola i Zliten i det dödligaste terrordådet i Libyen sedan 2011. Terrorgrupperingar och kriminella nätverk i Libyen knyter allt närmare kontakter med Mali och norra Nigeria genom illegal handel med vapen, droger och annat.

E.  Den 17 december 2015 undertecknade företrädare för de två rivaliserande parlamenten samt för kommuner och det civila samhället en överenskommelse om maktdelning, som förhandlats fram med hjälp av FN. Ett nio man starkt presidentråd har utsetts enligt denna överenskommelse. Rådet ska ledas av affärsmannen Fayez el-Sarraj som premiärminister, och det har i uppdrag att utse en nationell samlingsregering.

F.  Den 25 januari 2016 avvisade det internationellt erkända parlamentet i Tobruk den regering som presidentrådet utsett och gav presidentrådet en tidsfrist på 10 dagar att utse en ny och mindre regering eller avgå.

G.  Människorättssituationen och den humanitära situationen har försämrats allvarligt sedan situationen i Libyen övergick till inbördeskrig. Alla stridande parter rapporteras ha begått en lång rad brott mot internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt, med hundratals döda, massfördrivningar och en humanitär kris i många områden som resultat. Dussintals politiska aktivister, människorättskämpar, personer inom media och andra offentliga personer har kidnappats eller hotats. FN har mottagit rapporter om godtyckliga kvarhållanden, tortyr och misshandel som bägge sidor gjort sig skyldiga till.

H.  Den 26 februari 2011 hänsköt FN:s säkerhetsråd situationen i Libyen till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). ICC är behörig att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna i landet och ställa de ansvariga till svars. Den 27 juni 2011 utfärdade ICC tre arresteringsorder för Muammar Gaddafi, Saif al-Islam Gaddafi och Abdullah al-Senussi på grund av brott mot mänskligheten. De misstänkta som ännu är i livet är inte i domstolens förvar. Libyens myndigheter har krävt att rättegångarna mot dem ska hållas inom ramen för det nationella rättssystemet.

I.  Unsmil räknar med att den senaste vågen av strider har drivit minst 400 000 libyer på flykt internt, medan ytterligare 150 000 människor, däribland många utländska arbetstagare, har lämnat landet. Utländska hjälparbetare och diplomater, även EU- och Unsmil-personal, har evakuerats från Libyen. Det massiva inflödet av flyktingar från Libyen till grannlandet Tunisien fortsätter att sätta Tunisiens kapacitet och stabilitet på hårda prov.

J.  Libyen är ett av de viktigaste transitländerna för flyktingar, i synnerhet från afrikanska länder söder om Sahara, som försöker nå Europa.

K.  Oljeinkomsterna utgjorde tidigare 95 procent av den libyska statens intäkter och 65 procent av landets BNP. Libyen har de största oljereserverna i Afrika och de femte största i världen. Oljeintäkterna har sjunkit drastiskt sedan milisgrupper tagit kontroll över oljefält, rörledningar och exportanläggningar över hela landet.

L.  Flera EU-länder, däribland Italien, Förenade kungariket och Tyskland, har åtagit sig att utbilda den framtida samlingsregeringens nya säkerhetsstyrkor.

M.  Libyska beslutsfattare från olika läger har vid upprepade tillfällen avvisat all utländsk militär inblandning.

N.  De EU-länder som var inblandade i kriget 2011, och unionen som helhet, har ett särskilt ansvar att bistå den libyska befolkningen och stödja insatser för att uppnå fred och stabilitet i landet.

O.  Enligt uppgifter som läckt ut har FN:s tidigare representant Bernardino León – som var med och förhandlade fram maktdelningsöverenskommelsen – under sin mandatperiod i hemlighet säkrat ett lukrativt framtida uppdrag i Förenade Arabemiraten, som stöder parlamentet i Tobruk.

1.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av den libyska politiska överenskommelsen i december 2015, som ett uppmuntrande första steg mot en politisk lösning på konflikten i Libyen, men är mycket oroat över de hinder som fortsätter att försena bildandet av en nationell samlingsregering.

2.  Europaparlamentet uppmanar de rivaliserande grupperna att ge prov på ledarskapsansvar och enas om bildandet av denna samlingsregering så att man kan ta itu med alla svåra uppgifter beträffande den politiska styrningen, ekonomin, den humanitära situationen och säkerheten i landet. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sitt fullständiga stöd för FN:s insatser, särskilt genom den särskilda representanten Martin Kobler, för att underlätta denna process. Parlamentet insisterar på att särskild uppmärksamhet måste ges åt deltagande av kvinnor och minoritetsgrupper.

3.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att utöva påtryckningar mot dem som lägger hinder i vägen för de politiska fredssamtalen och att genomföra FN:s vapenembargo mot Libyen på ett effektivt sätt.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den Islamiska statens (IS) utbredning i Libyen, och anser att åtgärder mot detta måste ha högsta prioritet. Parlamentet insisterar dock på att alla libyska och internationella insatser för att begränsa IS-gruppernas spridning och bryta upp dem måste genomföras i enlighet med internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt.

5.  Europaparlamentet anser att det mest effektiva sättet att ta itu med närvaron av radikal milis i Libyen i grund och botten är att inrätta inkluderande nationella institutioner som kan upprätthålla rättsstatsprincipen, tillhandahålla offentliga tjänster, garantera säkerheten lokalt och effektivt bekämpa de grupper som hotar stabiliteten i landet och i regionen i stort.

6.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna och kommissionen att omgående utarbeta ett heltäckande program för avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR) och en reform av säkerhetssektorn, som ska genomföras så snart fredsavtalet har antagits. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att annullera EU:s tidigare program för reform av säkerhetssektorn i landet. Åtgärderna i det programmet var alltför snävt utformade vad gäller gränsförvaltning och migrationskontroll. Parlamentet är övertygat om att endast ett verkligt storskaligt program – som i sitt tillämpningsområde inkluderar gränsposteringar, omfattar hela landet och ges lämpliga ekonomiska resurser – har möjlighet att driva fram en positiv utveckling i Libyen. Parlamentet har allvarliga tvivel beträffande Förenade kungarikets och Italiens nuvarande gemensamma militära stödpaket med 1 000 brittiska och 5 000 italienska soldater som ska utbilda de libyska väpnade styrkor som ska skydda den nya regeringen.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över uppgifter i media om att Förenta staterna, Förenade kungariket, Italien och Frankrike för närvarande intensifierar spaningsflygningarna och underrättelseinsamlingen. Det är också oroande att dessa länder är villiga att ingripa militärt mot IS-styrkor i Libyen utan tillstånd från de libyska myndigheterna eller ett konkret mandat från FN:s säkerhetsråd. Parlamentet avråder från unilaterala och multilaterala militära ingripanden utan rättslig grund eller politiskt godkännande från den framtida samlingsregeringen.

8.  Europaparlamentet är också oroat över uttalandet nyligen från Frankrikes försvarsminister Jean-Yves Le Drian angående behovet av militära insatser i vatten längs de libyska kusterna för att effektivt bekämpa människosmuggling och människohandel. Parlamentet betonar att libyska beslutsfattare gjort många negativa uttalanden om planerna på att sätta in styrkor från Eunavfor Sophia i libyska vatten. Parlamentet påpekar att en sådan militär insats måste betraktas som olaglig och som en fientlig handling om den genomförs utan medgivande från de libyska myndigheterna eller ett FN-mandat i enlighet med kapitel VII i FN-stadgan. Parlamentet ifrågasätter om detta angreppssätt över huvud taget är ändamålsenligt, med tanke på den senaste tidens erfarenheter i samband med Eunavfor Atalantas insatser i Somalia, eventuella oavsiktliga skador och lidande för kustbefolkningen samt det faktum att sådana olämpliga och olagliga militära insatser från EU-länder skulle kunna leda till att stödet för våldsamma extremister som IS ökar.

9.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för migranter, asylsökande och flyktingar i Libyen, vars redan prekära situation fortsätter att förvärras. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att med effektiva åtgärder bistå Italien i dess ansträngningar att hantera de ökande migrant- och flyktingströmmarna från norra Afrika, särskilt Libyen. Medlemsstaterna – framför allt Italien – uppmanas att till fullo handla i överensstämmelse med EU:s flyktinglagstiftning och motsvarande internationella lagstiftning, inklusive respekten för principen om ”non-refoulement” och en enskild bedömning av varje situation. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna och milisgrupperna att se till att externa aktörer får tillträde till förvarsanläggningar, särskilt för migranter.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över den senaste tidens IS-attacker mot oljeterminaler och tillhörande infrastruktur i samhällen som Ras Lanuf och över konsekvenserna för lokalbefolkningens hälsa och för miljön.

11.  Europaparlamentet kritiserar den skriande intressekonflikten och den undermåliga moralen i samband med att Bernardino León – FN:s tidigare särskilda representant – skaffat sig en lukrativ ställning som chef för Förenade Arabemiratens diplomatakademi, samtidigt som han fullgjorde sitt uppdrag som fredsmäklare i en konflikt där hans framtida arbetsgivare var direkt involverad. Parlamentet påminner om att Bernardino León har haft flera högt uppsatta diplomatuppdrag för Spanien och för EU. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att fastställa metoder för att undvika liknande incidenter för EU:s särskilda representanter eller internationella representanter med EU-stöd, bland annat genom att införa strikta karensperioder efter avslutat uppdrag. Parlamentet beslutar att genomföra en undersökning av det här fallet.

12.  Europaparlamentet fördömer den aldrig sinande strömmen av våldsdåd och brott mot internationell humanitär rätt som de stridande parterna gör sig skyldiga till i hela landet. Parlamentet är djupt bekymrat över den stadiga försämringen av situationen för de mänskliga rättigheterna, t.ex. godtyckliga gripanden, bortföranden, olagligt dödande och tortyr samt våld mot journalister, politiska aktivister, människorättsförsvarare och minoritetsgrupper som invånarna i Tawergha.

13.  Europaparlamentet betonar att man måste se till att de skyldiga ställs till svars för alla brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmärksammar Unsmils uttalande om att många av de kränkningar och brott som begåtts i Libyen ingår i ICC:s jurisdiktion och anser att ICC bör ges politiska, logistiska och ekonomiska resurser för att kunna utreda dessa brott. Parlamentet anser att stärkande av internationella mekanismer för ansvarsskyldighet kan avskräcka milisen från ytterligare brott och kränkningar, och anser att man bör överväga att inrätta en undersökningskommission i FN:s regi eller en liknande mekanism för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt.

14.  Krisen i Libyen har destabiliserande effekter också i Tunisien, och Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge stöd åt Tunisien för att hantera detta, bland annat genom att hjälpa till att bygga upp ansvariga säkerhetsinstitutioner.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att bevara neutraliteten för centrala libyska institutioner, särskilt centralbanken, det nationella oljebolaget och den nationella placeringsfonden, som FN har bemyndigat att motta oljeintäkter från utlandet. I detta sammanhang efterlyser parlamentet inrättande av en internationell tillsynsmekanism för att frysa dessa intäkter – med undantag för utgifter för löner – i väntan på att det bildas en nationell samlingsregering, som ett incitament för de stridande parterna att nå en politisk kompromiss.

16.  Europaparlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att tillämpa strikta öppenhetsnormer inom den inhemska utvinningssektorn så att Libyens naturtillgångar kan komma hela befolkningen till godo, och särskilt att utan dröjsmål åta sig att följa kraven enligt utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet. Parlamentet uppmanar på nytt europeiska företag med kopplingar till Libyen att redogöra för sina finansiella förehavanden inom energisektorn.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sitt humanitära bistånd som ett svar på den libyska befolkningens svåra situation, särskilt i de hårdast drabbade områdena, och att vara redo att reagera på eventuella ytterligare försämringar av situationen. Parlamentet insisterar i detta hänseende på att man måste ge konkret stöd till lokala vapenvilor. EU uppmanas eftertryckligen att stödja insatser för att ge större inflytande åt organisationer från det civila samhället, framför allt kvinnogrupper, så att man utan våld kan få till stånd lösningar på landets många olika kriser.

18.  Europaparlamentet är oroat över rapporterna om Libyens bristfälliga rättssystem och de allvarliga bristerna när det gäller att upprätthålla normerna för rättvisa rättegångar. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att samarbeta fullt ut med ICC genom att bistå i undersökningar och rätta sig efter domsluten. Det är oroande att Abdullah al‑Senussi och Saif al-Islam Gaddafi, som står under ICC-åtal, inte har getts grundläggande rättigheter till en korrekt rättegång av de libyska myndigheterna. Parlamentet påminner om sitt absoluta motstånd mot dödsstraff under alla omständigheter, oavsett vilken typ av brott det rör sig om, och uppmanar Libyen att avskaffa dödsstraffet.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, det libyska representanthuset, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalförsamling, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Arabförbundet och Afrikanska unionen.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0010.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy