Förfarande : 2016/2537(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0180/2016

Ingivna texter :

B8-0180/2016

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/02/2016 - 8.6
Röstförklaringar

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 186kWORD 72k
1.2.2016
PE576.541v01-00
 
B8-0180/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om situationen i Libyen (2016/2537(RSP))


Javier Couso Permuy, Sabine Lösing, Paloma López Bermejo, Neoklis Sylikiotis, Fabio De Masi, Ángela Vallina, Sofia Sakorafa, Kostas Chrysogonos, Stelios Kouloglou, Kostadinka Kuneva för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om situationen i Libyen (2016/2537(RSP))  
B8-0180/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2009 (2011) av den 16 september 2011, 1973 (2011) av den 17 mars 2011, 2017 (2011) av den 31 oktober 2011, 2022 (2011) av den 2 december 2011, 2040 (2012) av den 13 mars 2012, 2174 (2014) av den 27 augusti 2014, 2238 (2015) av den 10 september 2015 och 2259 (2015) av den 23 december 2015 om Libyen,

–  med beaktande av utnämningen av Martin Kobler till FN:s generalsekreterares särskilda representant för Libyen den 4 november 2015,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 30 augusti, 20 oktober, 17 och 18 november och 15 december 2014, den 19 januari, 9 februari, 16 mars och 12 oktober 2015 samt den 18 januari 2016,

–  med beaktande av uttalandena om Libyen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 30 april, 26 och 27 maj, 30 juni, 12 juli, 17 augusti, 13 och 22 september, 9 oktober, 19 och 26 november 2015 samt den 7 januari 2016, och hennes uttalande om undertecknandet av den libyska politiska överenskommelsen den 17 december 2015,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem från 1977 samt den skyldighet som parter i väpnade konflikter har att under alla omständigheter respektera och trygga respekten för internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil), av den gemensamma rapporten av den 4 september 2014 från Unsmil och FN:s kontor för mänskliga rättigheter rörande brotten mot internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt under det pågående våldet i Libyen samt uppdateringarna till denna av den 27 december 2014 och den 12 januari respektive 16 november 2015,

–  med beaktande av rådets beslut 2013/233/Gusp av den 22 maj 2013 om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen)(1),

–  med beaktande av den libyska politiska överenskommelsen, som undertecknades den 17 december 2015 och innehåller en överenskommelse om att bilda en nationell samlingsregering,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 september 2011(2), 18 september 2014(3) och den 15 januari 2015(4) om situationen i Libyen,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Natos intervention, bl.a. genom att den franska armén och det brittiska specialförbandet SAS skickades till Libyen 2011, orsakade oskyldiga civila dödsoffer, en humanitär kris och en omfattande förödelse som har lett till en fullständig destabilisering av den libyska staten. Det tilltagande våldet i Libyen har skapat kaos i landet och ett regelrätt krig som har fått negativa effekter för grannländerna.

B.  Konflikten i landet har lett till att två rivaliserande regeringar båda hävdar att de är den legitima regeringen, å ena sidan generalförsamlingen, som valdes 2012 och som har sin bas i Tripoli, å andra sidan representanthuset, som valdes i juni 2014 och flyttade till Tobruk efter att milisstyrkor hade tagit kontroll över landets två största städer. Representanthuset är den regering som större delen av det internationella samfundet erkänner.

C.  Efter 14 månader av FN-ledda förhandlingar undertecknade de två parterna den libyska politiska överenskommelsen den 17 december 2015, vilken bland annat inkluderade en nationell samlingsregering med bas i Tripoli. Denna FN-stödda regering avvisades av det libyska representanthuset den 25 januari 2016.

D.  Väpnade konflikter och andra våldshandlingar pågår fortfarande i hela landet, liksom kränkningar och brott mot internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt, vilket orsakar hundratals dödsfall, massfördrivningar och humanitära krisförhållanden i många områden. Enligt FN är mer än 2,4 miljoner människor i behov av omedelbart humanitärt stöd, cirka 435 000 libyer har blivit internflyktingar på grund av striderna och ytterligare 150 000 mäniskor, däribland många gästarbetare, har tvingats att lämna landet och söka skydd i grannländer som Tunisien, vilket innebär påfrestningar på kapaciteten där.

E.  Många migranter, i synnerhet de från Afrika söder om Sahara, har utsatts för godtyckliga gripanden av olika väpnade grupper i landet. Tusentals migranter och flyktingar som flyr från våldet i Libyen rapporteras ha omkommit i sina försök att ta sig över Medelhavet till Europa.

F.  Den så kallade Islamiska staten (IS) och grupper som är lojala med den, Ansar al-Sharia och andra väpnade grupper med kopplingar till al-Qaida har vuxit fram ur detta kaos genom att utnyttja att det finns så mycket vapen i landet efter den militära insatsen och att ett långvarigt maktvakuum har uppstått.

G.  En allt intensivare strid om oljelagringsdepåer och kranhamnar pågår i de oljerika östliga delarna av landet, som har de tionde största bevisade oljereserverna i världen och de största reserverna i Afrika. Den 21 januari 2016 satte militanta IS-anhängare oljecisterner i brand vid en attack mot Ras Lanuf-terminalen. Vid sammandrabbningar mellan IS och de vakter som kontrollerar området Es Sider och Ras Lanuf två veckor tidigare skadades sju oljecisterner på grund av brand och minst 18 vakter dödades.

H.  Den amerikanska militären har förklarat att det snarast behövs avgörande militära åtgärder för att förhindra att IS breder ut sig i Libyen. Grannländer som Algeriet motsätter sig ytterligare utländska militära insatser i Libyen. Många västerländska länder verkar trycka på för att en nationell samlingsregering ska bildas, inte för att man vill finna en politisk lösning på situationen utan för att rättfärdiga ytterligare en utländsk militär insats i landet, som den här gången ska ske under förevändningen att man bekämpar IS.

I.  Ytterligare en militär insats kommer att leda till att landet förstörs ännu mer och att regionen destabiliseras ytterligare. IS kommer att använda utländska militära insatser i rekryteringssyfte.

J.  Cirka 3 000 tunisier och hundratals marockaner tros ha tagit värvning som jihadister i Libyen. IS meddelade nyligen att man försöker värva fler jihadister från nordafrikanska länder för att kunna utöka sitt inflytande över kontinenten. Som en reaktion på det stora och ovanliga flödet av marockaner från Casablanca till Libyen genom Algeriet stoppades hundratals marockaner som inte hade ett giltigit uppehållstillstånd i Libyen av de algeriska myndigheterna. Algeriet har precis ställt in alla kommersiella flygningar till Libyen.

K.  De vapen som delades ut till de så kallade rebellerna har nu spridits till hela Nordafrika och har använts i konflikter och för att destabilisera länder som Centralafrikanska republiken och Mali, och har även dykt upp i Algeriet.

L.  I strid med folkrätten gav Natoländerna 2011 kraftigt stöd till en av parterna i konflikten i Libyen, med motiveringen att flygförbudszonen och leveransen av vapen till (så kallade) rebeller omfattades av principen om ”skyldigheten att skydda”.

M.  Libyen omfattas alltjämt av det internationella vapenembargo som infördes av FN:s säkerhetsråd 2011. Nato-medlemmar och allierade (nämligen Förenta staterna, Frankrike, Storbritannien, Qatar och Förenade Arabemiraten) har brutit mot vapenembargot, och trots embargot har inte inflödet av vapen i Libyen kunnat hejdas.

N.  EU:s ministerråd uttryckte i sina slutsatser av den 18 januari 2016 att EU är berett att stödja de libyska institutioner som kommer att bildas till följd av överenskommelsen om en nationell samlingsregering i deras arbete med att reformera säkerhetssektorn. I maj 2013 upprättades Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen) för att förse de libyska myndigheterna med militärt stöd när det gäller gränsbevakningen. Syftet med detta uppdrag är i första hand att hejda strömmarna av flyktingar och migranter till Europa och att hjälpa staten att ta kontroll över oljefält och oljeanläggningar. Med en kostnad på 30 miljoner euro är EU BAM Libyen det dyraste uppdrag som någonsin lanserats av EU, men halva budgeten läggs på privata säkerhetsföretag.

O.  Den libyska statens enhet hotas och det finns en verklig risk för att landet delas om man inte snart hittar en kompromisslösning som kan följas av en inkluderande försoningsprocess.

P.  80 procent av Libyens BNP kommer från dess oljesektor. Oljeproduktionen uppgick till 1,6 miljoner fat per dag före Natos insats, men är nu cirka 360 000 fat per dag och kommer förmodligen att sjunka mycket mer till följd av den senaste tidens attacker mot oljecisterner och infrastruktur. Det nationella oljebolaget beräknar att Libyen har gått miste om över 68 miljoner amerikanska dollar i oljeinkomster bara sedan 2013.

1.  Europaparlamentet noterar undertecknandet av den libyska politiska överenskommelsen om att bilda en nationell samlingsregering, men konstaterar med oro att denna regering redan har avvisats av det libyska representanthuset.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den nuvarande ekonomiska och politiska upplösningen av landet, vilken förvärrar befolkningens redan utsatta situation. Parlamentet upprepar sitt fördömande av den militära insats som Nato genomförde under ledning av Frankrike, Storbritannien, Förenta staterna och Kanada 2011 och som skedde under den så kallade doktrinen om en ”skyldighet att skydda”, vilket har lett till den rådande situationen. Parlamentet är övertygat om att denna utländska militära insats har utgjort grogrunden för den nuvarande situationen där Libyen förstörs och regionen destabiliseras.

3.  Europaparlamentet är mycket oroat av IS närvaro i Libyen, i synnerhet runt Sirte. Parlamentet fördömer alla terrorattacker som utförs i Libyen av grupper som svär trohet till IS, inklusive attacker som utförs av enskilda eller grupper som står i förbindelse med IS eller al-Qaida.

4.  Europaparlamentet motsätter sig bestämt ett nytt externt militärt ingripande i landet. Parlamentet är djupt oroat över rapporterna om att Förenta staterna, Frankrike, Storbritannien och Italien planerar ytterligare militära insatser i landet, och varnar för konsekvenserna av nya utländska insatser. Parlamentet står fast vid sitt engagemang för Libyens suveränitet, oberoende och territoriella integritet.

5.  Europaparlamentet tar avstånd från begreppet ”skyldighet att skydda”, eftersom detta kränker folkrätten och inte ger någon legitim rättslig grund för att motivera ensidigt bruk av våld, i många fall i syfte att få till stånd ett regimskifte. Parlamentet fördömer att Nato, eller mäktiga stater som USA, ensidigt tar på sig rollen som världspolis, och fördömer även så kallade selektiva luftangrepp och insättning av utländska trupper på plats. Parlamentet kritiserar Natos försök att ersätta sådana freds- och stabiliseringsuppdrag som enbart kan genomföras utifrån ett brett samförstånd inom ramen för FN:s generalförsamling.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt det pågående våldet i Libyen. Parlamentet fördömer våldsanvändningen, som lett till att ett stort antal civila sårats, dödats eller fördrivits. Parlamentet begär att de som är ansvariga för att ha kränkt eller överträtt de mänskliga rättigheterna eller för att ha åsidosatt internationell humanitär rätt ska ställas till svars för sina handlingar.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga parter att avstå från alla handlingar som kränker internationell rätt, särskilt handlingar som kan betecknas som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, inklusive urskillningslösa attacker, angrepp mot sjukvårdsinrättningar, påtvingade försvinnanden, mord, gisslantagande, tortyr och annan misshandel. Parlamentet påminner samtliga parter som är inblandade i striderna i Libyen om att de är bundna av relevanta internationella människorättsbestämmelser och internationell humanitär rätt. Parlamentet påminner om att samtliga parter måste respektera förbudet mot direkta angrepp mot civila och civila anläggningar såsom sjukhus, skolor, flygplatser och hamnar.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar länderna i regionen, Arabförbundet och Afrikanska unionen att stödja ett fortsatt konstruktivt engagemang mellan parterna för att hitta en lösning. Parlamentet uppmuntrar i synnerhet länderna i Sahel-, Maghreb- och Mashrekregionerna att samordna sina ansträngningar för att hindra terroristgrupper från att passera gränserna och söka en fristad i Sahelregionen. Parlamentet uppmanar dessa länder att stärka samarbetet och samordningen för att utveckla inkluderande och verksamma strategier för att hindra grupperna från att expandera och för att förhindra spridningen av vapen och gränsöverskridande organiserad brottslighet, inklusive narkotikahandel, i regionen. Parlamentet stöder i detta sammanhang den algeriska regeringens uppmaning till ytterligare samarbete om dessa frågor i länderna i regionen.

9.  Europaparlamentet efterlyser ett stopp för all vapenexport och alla vapenleveranser till Libyen och regionen, ett stopp för vapenexport till gulfstaterna och ett upphörande av gulfstaternas, och indirekt västmakternas, finansiering av alla milisstyrkor. Framför allt kräver parlamentet ett stopp för köp av olja från milisdrivna oljefält. Parlamentet efterlyser en utredning av överträdelserna av det vapenembargo som infördes genom FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011).

10.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för varje folks oförytterliga rätt att ha tillgång till och kontroll över sitt eget lands resurser. Parlamentet fördömer därför angreppen mot viktig oljeinfrastruktur, som är av avgörande betydelse för den libyska befolkningens välstånd. Parlamentet fördömer dessutom all direkt och indirekt handel med IS eller grupper med koppling till IS eller al-Qaida, i synnerhet när det gäller olja och oljeprodukter, modulära raffinaderier och relaterat material, däribland kemikalier och smörjmedel. Parlamentet påminner om att den libyska oljan tillhör det libyska folket och inte bör hanteras av någon annan grupp.

11.  Europaparlamentet anser att EU bör göra en genomgripande översyn av sin utrikespolitik, i synnerhet strategin gentemot södra Medelhavsområdet, som en del av den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken (EGP), med tanke på att denna strategi misslyckats. EU bör upprätta nya ramar för förbindelserna med dessa länder och regioner utifrån principen om icke-ingripande i länders inhemska angelägenheter och respekt för deras suveränitet, och med syftet att stödja utvecklingen i grannregionerna, i stället för att basera förbindelserna på associeringsavtal som först och främst tjänar till att upprätta frihandelsområden som gagnar företagsintressen i Europa, eller på militära insatser som syftar till att stärka deras geopolitiska inflytande i regionen.

12.  Europaparlamentet påminner om att EU, många av EU-medlemsstaterna och Förenta staterna, som under årtionden stödde Gaddafi och därefter Natos militära intervention i Libyen, har ett särskilt ansvar för den aktuella situationen i Libyen.

13.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över den humanitära krisen i Libyen, som har tvingat tusentals flyktingar att lämna landet. Parlamentet uppmuntrar rådet, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser för att bistå flyktingarna. Parlamentet framhåller behovet av att ge lämpligt humanitärt stöd till dem som fördrivits och avvisar planerna på att sätta in styrkor från Eunavfor Sophia i libyska vatten. EU bör omedelbart ändra sin politik gentemot flyktingar från Nordafrika, och parlamentet står fast vid sin hållning till Frontex och anser, i enlighet med principen om non-refoulement i artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att Frontex verksamhet inte får leda till att människor återsänds till Libyen eller något annat land där deras liv hotas.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att stoppa återinförandet av EU BAM Libyen, eftersom det ytterligare militariserar den libyska gränsen och leder till att flyktingar dör. Parlamentet anser att EU måste skicka endast humanitärt och civilt bistånd till Libyen.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordföranden för Europeiska rådet, ordföranden för kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringschefer och parlament, Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen, Libyens representanthus och generalförsamling, Arabförbundet och Afrikanska unionen.

(1)

EUT L 138, 24.5.2013, s. 15.

(2)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 114.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2014)0028.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0010.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy