FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Eritrea
2.3.2016 - (2016/2568(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao, Isabella Adinolfi, Rolandas Paksas för EFDD-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0318/2016
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den slutliga rapporten från övervakningsgruppen för Eritrea och dess slutsatser,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner, däribland resolutionerna 751 (1992), 1907 (2009), 2182 (2014) samt 2244 (2015),
– med beaktande av rådets beslut 2010/127/Gusp av den 1 mars 2010 och rådets förordning (EU) nr 667/2010, i dess ändrade lydelse år 2010 genom rådets beslut 2010/414/Gusp,
– med beaktande av EU:s fortsatta restriktiva åtgärder mot Eritrea enligt rådets beslut 2012/632/Gusp och rådets genomförandeförordning (EU) nr 942/2012,
– med beaktande av inrättandet av undersökningskommissionen om mänskliga rättigheter i Eritrea genom resolution 26/24 av den 27 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av konventionen om barnets rättigheter och dess tilläggsprotokoll,
– med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,
– med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
– med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
– med beaktande av initiativet avseende migrationsvägarna Afrikas horn–EU, även kallat Khartoumprocessen,
– med beaktande av förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer,
– med beaktande av rådets slutsatser om EU:s regionala handlingsplan för Afrikas horn för 2015–2020,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Eritrea är ett av de fattigaste och mest slutna länderna i Afrika och ett land med ett enpartisystem där Folkfronten för demokrati och rättvisa är det enda lagligt sanktionerade politiska partiet. Presidenten har innehaft sin post sedan landet blev självständigt 1993. Konstitutionen genomfördes aldrig och det har aldrig hållits några nationella val i landet. Nationalförsamlingen slutade sammankallas 2002 och lagar antas genom regeringsdekret.
B. Eritrea – ett land med sex miljoner invånare – är ett av de länder i världen som ”dräneras snabbast” med en befolkning där nästan en halv miljon människor är flyktingar. Varje månad lämnar 5 000 eritreaner landet, främst för att fly till grannländerna Etiopien och Sudan, men de gör även den farliga resan till EU. Den tredje största andelen flyktingar som försöker ta sig till Europa är eritreaner.
C. Den vanligaste angivna orsaken till varför man lämnar landet är rekryteringen till värnpliktsprogrammet. Ett lagstadgat krav på 18 månaders militärtjänstgöring eller civil tjänstgöring förlängdes år 2002 och blev i praktiken permanent. FN:s undersökningskommission om mänskliga rättigheter i Eritrea konstaterade att värnplikten ofta innebär ”godtyckliga kvarhållanden, tortyr, sexuell tortyr, tvångsarbete, olovligt undanhållande och en löjligt låg lön” och kallade den för ”en institution där slaveriliknande förhållanden är rutin”. De värnpliktiga består av både pojkar och flickor som inte är äldre än 16 år samt äldre, och värnpliktstjänstgöringen innebär ofta tvångsarbete.
D. Värnplikten kan vara i flera decennier och det finns fall då flera familjemedlemmar kallas in samtidigt och skiljs åt geografiskt. De som tar ledigt utan permission riskerar fängelse, och om de inte hittas kan familjemedlemmar fängslas i deras ställe. Grundlönen för en värnpliktig uppgår till 43–48 US-dollar före avdrag, ett belopp som inte räcker till för att uppfylla individuella grundläggande behov. I Eritrea finns det ingen bestämmelse om vapenvägran.
E. Systematiska, utbredda och grova människorättskränkningar har utförts och fortsätter att utföras i Eritrea under regeringens överinseende som har skapat ett repressivt system som vidmakthålls för att kontrollera, tysta ned och isolera personer i landet och som berövar dem deras grundläggande friheter. Personer blir rutinmässigt och godtyckligt arresterade och frihetsberövade, de torteras eller försvinner eller avrättas utan rättegång.
F. Genomgripande kontrollsystem och allvarliga konsekvenser för beteende som uppfattas som avvikande har skapat en miljö med självcensur där människor inte har möjlighet att uttrycka sig själva, utöva sin religion eller mötesfrihet och föreningsfrihet. 2015 hade Eritrea världens minst fria press, enligt Reportrar utan gränser.
G. Tusentals samvetsfångar och politiska fångar hålls i hemlighet frihetsberövade av de eritreanska myndigheterna utan vare sig åtal eller rättegång. Förhållandena i fängelserna är utomordentligt svåra eftersom fångarna ofta hålls i underjordiska celler eller containrar och den bristande tillgången på tillräckligt mycket mat, vatten och sjukvård i fängelset kan leda till hälsoproblem, inklusive döden.
H. Den eritreanska statens ställning gentemot migrantflödet ut ur landet är oklar, bland annat eftersom den drar nytta av diasporan genom att ålägga migranterna en inkomstskatt, vilket måste ske med hot om att neka dem och deras familjemedlemmar konsulära tjänster. 2011 uppmanade FN:s säkerhetsråd Eritrea att upphöra med att använda utpressning, våldshot, bedrägerier och andra olagliga medel för att ta ut denna skatt som inbringade staten 73 miljoner US-dollar mellan 2010 och 2013.
I. EU-medlemsstater avvisar i allt högre grad asylansökningar från Eritrea genom att hävda att de som når deras gränser är ekonomiska migranter. För en återvändande asylsökande finns det en generell risk för godtyckligt frihetsberövande, tortyr och annan misshandel.
J. Regeringen har ett utbrett nätverk av uppgiftslämnare som är underkastade staten och som kontrollerar befolkningen, och medborgare som misstänks för förrädiskt beteende blir föremål för godtyckliga gripanden, påtvingade försvinnanden, utomrättsliga avrättningar och tortyr. Det förekommer orättvisa begränsningar för hur man får röra sig och yttra sig i landet, och de inhemska medierna kontrolleras av staten.
K. Landets bristande finansiella insyn fortsätter att skapa en informell ekonomi som kontrolleras av PFDJ med transaktioner i hårdvaluta genom ett dolt, slutet nätverk av företag som är statligt ägda och förvaltas av högre regeringstjänstemän. Detta är särskilt oroande eftersom internationella organisationer samtidigt utlovar ekonomiskt bistånd till regeringen.
L. Denna brist på insyn och öppenhet påverkar även intäkterna från gruvindustrin allvarligt. Det förekommer fall av påstått utnyttjande av tvångsarbete och omänsklig behandling, och betalningar från internationella företag till arbetskraft som tillhandahålls av statliga entreprenörer påstås ledas om från arbetarnas löner till den eritreanska militären och regeringen.
M. I synnerhet det kanadensiska företaget Nevsun, som äger 60 procent av andelarna i koppar- och guldgruvan i Bisha och där resterande 40 procent ägs av regeringen, har anklagats av både FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea och i en process som inletts av en kanadensisk domstol för att tillåta tvångsarbete när de byggde gruvan. Nevsun förnekade dessa anklagelser och avvisade FN:s slutsatser.
N. Alla sektorer inom ekonomin är beroende av tvångsarbete och de flesta eritreaner utsätts sannolikt för sådant arbete någon gång under livet.
O. Den 27 juni 2014 inrättade FN:s råd för mänskliga rättigheter (människorättsrådet) undersökningskommissionen om mänskliga rättigheter i Eritrea för att utreda alla påstådda brott mot de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Undersökningskommissionen lade fram sin första rapport den 23 juni 2015. Människorättsrådet förlängde undersökningskommissionens uppdrag med ett år till juni 2016 och reviderade dess uppdrag för att utreda de systematiska, utbredda och grova människorättskränkningarna. Syftet är att säkerställa full ansvarsskyldighet, även i de fall då dessa kränkningar kan innebära brott mot mänskligheten. Undersökningskommissionen kommer att lägga fram en skriftlig rapport med sina slutsatser och rekommendationer till människorättsrådet i juni 2016.
P. Övervakningsgruppen för Eritrea och Somalia tilläts aldrig besöka Eritrea under sitt uppdrag, trots sina upprepade begäranden, och regeringen ville inte samarbeta fullt ut med den, såsom man hade begärt i FN:s säkerhetsråds resolution 2182 (2014). FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter och oberoende människorättsorganisationer har alla nekats inresa i Eritrea upprepade gånger.
Q. 2009 utfärdade FN:s säkerhetsråd sanktioner mot Eritrea för landets påstådda stöd till al-Shabaab, en islamistisk milisgrupp i Somalia. FN:s åtgärder inbegrep ett vapenembargo och reseförbud samt frysning av tillgångar för vissa förtecknade personer. När FN:s säkerhetsråd antog resolution 2244 (2015) bekräftade den sitt vapenembargo mot Eritrea från förra året mot bakgrund av landets fortsatta stöd till andra väpnade grupper i regionen, däribland en nybildad enad front av väpnade grupper av oppositionella i Etiopien, Tigray People’s Democratic Movement (TPDM) och den militära ledaren för Ginbot Sebat.
R. Eritrea har inlett en ny strategisk militär förbindelse med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som ger den arabiska koalitionen tillåtelse att använda eritreanskt territorium, luftrum och territorialvatten i dess militärkampanj mot huthierna i Jemen. Eritrea ska ha mottagit ersättning från de båda länderna, såsom ekonomisk ersättning och bränsleleveranser. All slags ersättning som leds om direkt eller indirekt till någon verksamhet som utgör ett hot mot freden eller säkerheten i regionen eller som gynnar den eritreanska militären vore dock ett brott mot FN:s säkerhetsråds resolution 1907 (2009).
S. Spänningar från ett gränskrig med Etiopien mellan 1998 och 2000 kvarstår och utnyttjas för att motivera en polisstat.
T. Den 28 januari 2016 undertecknade Eritrea och EU en avgörande överenskommelse om ett framtida utvecklingssamarbete som främjar förnybara energikällor och god förvaltning. EU har tillkännagett att den vill ge Eritrea ett långsiktigt stöd på 200 miljoner euro genom den elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF) med fokus på energi och förvaltning. Eritrea kan bli stödmottagare från EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och andra EU-initiativ, i synnerhet det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.
1. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att sätta den fullständiga respekten för de mänskliga rättigheterna i förgrunden i all interaktion med Eritreas regering, i synnerhet i fråga om hanteringen av migrationsflöden.
2. Europaparlamentet är övertygat om att de bakomliggande orsakerna till den eritreanska flyktingkrisen utgörs av avsaknaden av en rättsstat, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna samt landets förtryck av den egna befolkningen, och om man inte tar itu med dessa bakomliggande orsaker är det omöjligt att sätta stopp för flyktingkrisen på något annat sätt. Parlamentet befarar att den eritreanska regeringen för närvarande inte kan betraktas som en trovärdig partner för EU.
3. Europaparlamentet är tveksamt till beslutet om att ge 200 miljoner euro från Europeiska utvecklingsfonden till projekt som rör energi och förvaltning i Eritrea med tanke på den dystra människorättssituationen i landet. Parlamentet är oroat över att dessa medel lätt skulle kunna ledas om av regeringen och användas för att stödja ytterligare förtryck med tanke på den totala bristen på insyn i landets ekonomiska förvaltning.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avstå från att använda EU:s förvaltningsfond för Afrika för andra ändamål än förbättringar inom människorättsområdet och utvecklingsbistånd, och understryker att projekt som finansierats av förvaltningsfonden måste respektera EU:s grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar att allt icke-humanitärt EU-bistånd bör beviljas endast under förutsättning att verkliga framsteg görs i landet. Kommissionen uppmanas att dra in det ekonomiska biståndet till Eritreas regering och att införa övervakningsmekanismer för att se till att inget slags bistånd till landet leds om av Eritreas regering eller används för förtryck eller i en verksamhet som eventuellt använder sig av tvångsarbete.
5. Europaparlamentet uppmanar privata företag och andra enheter som investerar eller är verksamma i Eritrea att göra en noggrann granskning av de mänskliga rättigheterna för att se till att tvångsinkallad arbetskraft inte används i någon del av deras verksamhet och att de inte finansierar eller stöder projekt där tvångsinkallad arbetskraft används. Parlamentet uppmanar de eritreanska myndigheterna och utländska företag att hjälpa till att förbättra styrningen inom utvinningsindustrin genom att följa utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet.
6. Europaparlamentet uppmanar Eritreas president och regering att införa reformer för att se till att Eritrea följer sina internationella och människorättsliga åtaganden genom att bland annat genomföra konstitutionen från 1997, göra så att nationella lagar och bestämmelser ligger i linje med internationella normer på människorättsområdet, tillåta oberoende politiska partier och organisationer i det civila samhället att verka fritt, inrätta ett oberoende rättsväsen och sammankalla till fria och rättvisa val som borde ha hållits för länge sedan.
7. Europaparlamentet konstaterar att Eritrea är det land i världen som har den minst fria pressen och att det är det enda landet i Afrika söder om Sahara som inte har ett enda privat medieföretag, enligt Reportrar utan gränser. Parlamentet efterfrågar åtgärder som tillåter oberoende och fria medier och som skyddar journalister från godtycklig inblandning.
8. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att tillåta fri rörlighet inom landet och att underlätta människors lagliga rörlighet in i och ut ur landet genom att upphäva kravet om utresevisum och att behandla de personer som återvänder i enlighet med internationella normer.
9. Europaparlamentet uppmanar med kraft den eritreanska regeringen att sätta stopp för praxisen med tillsvidarevärnplikt, som ofta innebär tvångsarbete och därför bryter mot internationell rätt, samt att demobilisera alla värnpliktiga efter 18 månaders aktiv tjänstgöring. Parlamentet uppmanar den eritreanska regeringen att se till att ingen genomgår militärtjänstgöringen före 18 års ålder och att ingen invånare som passerat den aktiva värnpliktsåldern inkallas. Dessutom uppmanas regeringen att se till att alla värnpliktiga bereds inkvartering och villkor som är förenliga med internationell människorättslagstiftning och att de avlönas på ett sätt som gör att de kan leva ett värdigt liv.
10. Europaparlamentet uppmanar regeringen att upprätta bestämmelser om vapenvägran i samband med militärtjänstgöring och att tillhandahålla alternativ och civil tjänstgöring som inte är av straffrättslig karaktär och som pågår lika länge som militärtjänstgöringen.
11. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart upphöra med olagliga metoder såsom godtyckliga frihetsberövanden utan åtal eller rättegång, isoleringshäkte och frihetsberövande i inofficiella interneringsanläggningar, att omedelbart ge de anhöriga information om de fängslades uppehållsort och hälsotillstånd och att till fullo respektera de fängslades rättigheter. Parlamentet uppmanar dessutom myndigheterna att låta bli att hålla kvar och bestraffa desertörer efter den tjänstgöring på 18 månader som är obligatorisk enligt kungörelsen om militärtjänstgöring. Parlamentet kräver ett omedelbart frigivande av de personer som hålls fängslade av detta skäl.
12. Europaparlamentet uppmanar de eritreanska myndigheterna att se till att alla fångar behandlas humant och i enlighet med internationella normer på människorättsområdet, bland annat genom att tillhandahålla dem lämpliga boendeförhållanden, mat, vatten, sanitet och tillgång till sjukvård, samt att se till att ingen utsätts för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att alla anklagelser om tortyr eller annan misshandel utreds omedelbart och att de ansvariga ställs till svar. Myndigheterna uppmanas att öppna upp alla fängelser och andra interneringsanläggningar för inspektioner av oberoende övervakningsorgan.
13. Europaparlamentet kräver ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av alla samvetsfångar och att Eritrea fullgör sina skyldigheter att rapportera till de organ som ansvarar för övervakningen av tillämpningen av internationella fördrag om mänskliga rättigheter i vilka Eritrea är part. Parlamentet uppmanar regeringen att låta FN:s och Afrikanska unionens oberoende experter, däribland FN:s särskilda rapportör, få resa in i landet, och att låta undersökningskommissionen om situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea få utföra sitt uppdrag fullt ut och att regeringen samarbetar med den, även i frågor som rör offentliga finanser. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter uppmanas att samordna arbetet med andra internationella observatörer och ge Europaparlamentet en bedömning av situationen i landet.
14. Europaparlamentet uppmanar regeringen att omedelbart upphöra med att tillämpa påtvingade försvinnanden samt all slags utomrättslig avrättning genom att bland annat upphäva principen om att skjuta för att döda vid gränserna och att inrätta en effektiv mekanism för att fastställa vart dessa försvunna personer tagit vägen.
15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid bedömningen av eritreanska asylansökningar betrakta den tillsvidarevärnplikt som tillämpas i Eritrea som ett brott mot de mänskliga rättigheterna, som innebär tvångsarbete och därför är förbjudet enligt internationell rätt, och inse att det finns en generell risk för godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och annan misshandel för asylsökande som återvänder till Eritrea, samt att de fortsatt tillhandahåller skydd åt alla som har flytt – och fortsätter att fly – från Eritrea genom att respektera principen om non-refoulement.
16. Europaparlamentet uppmanar den eritreanska regeringen att omedelbart upphöra med allt stöd eller all verksamhet som kan urholka stabiliteten i regionen, som till exempel stöd till rebellrörelser i grannländer, och att upphäva stödet till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, som enligt uppgifter görs i utbyte mot ekonomisk ersättning för deras militärkampanj i Jemen. Parlamentet uppmanar de eritreanska myndigheterna att slå till mot – och inte ge sitt tysta medgivande till – vapenhandel, då detta bryter mot FN:s vapenembargo mot landet.
17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Panafrikanska parlamentet, medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, Afrikanska unionen och Eritreas president, parlament och regering.