FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Eritrea
2.3.2016 - (2016/2568(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Davor Ivo Stier, Lars Adaktusson, Lara Comi, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Michael Gahler, György Hölvényi, Roberta Metsola, Maurice Ponga, Cristian Dan Preda, Fernando Ruas, Antonio Tajani, Bogdan Brunon Wenta, Joachim Zeller för PPE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0318/2016
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin diskussion den 27 maj 2015 om EU:s utvecklingsbistånd till Eritrea mot bakgrund av dokumenterade människorättskränkningar,
– med beaktande av uttalandet från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, Sheila B. Keetharuth, den 28 oktober 2015 vid FN:s generalförsamlings 70:e session,
– med beaktande av rapporten av den 4 juni 2015 från FN:s undersökningskommission om de mänskliga rättigheterna i Eritrea,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1907 (2009), där Eritrea belades med vapenembargo och landets ledare med reseförbud och där det beslutades om frysning av vissa av landets politiska och militära tjänstemäns tillgångar, efter att Eritreas regering anklagats för att stödja al-Shabaab i Somalia och för att, enligt utsago, vägrat dra tillbaka sina trupper från den omtvistade gränsen med Djibouti,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2023 (2011), där sanktionerna mot Eritrea skärptes,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2244 (2015), där vapenembargona mot Somalia och Eritrea förlängdes,
– med beaktande av rådets beslut 2010/127/Gusp av den 1 mars 2010 om restriktiva åtgärder mot Eritrea[1], ändrat genom rådets beslut 2010/414/Gusp av den 26 juli 2010[2] och ytterligare ändrat genom rådets beslut 2012/632/Gusp av den 15 oktober 2012[3],
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 667/2010 av den 26 juli 2010 om vissa restriktiva åtgärder mot Eritrea[4],
– med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänstens talesperson den 18 september 2015 om politiska fångar i Eritrea,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18 februari 2016 om migration,
– med beaktande av slutsatserna från toppmötet i Valetta av den 12 november 2015,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europeiska unionen bygger på ett starkt engagemang för främjande och skydd av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat i hela världen och dessa principer finns med i EU:s grundfördrag.
B. I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs det att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstat, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.
C. Enligt FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea finns det tre huvudsakliga områden som inger oro, nämligen för det första åtnjutandet av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, också rätten till dräglig bostad, för det andra smuggling och människohandel och för det tredje de allt fler ensamkommande barnen bland de över 5 000 personer som månatligen flyr från landet.
D. Värnpliktstjänstgöringen, som i själva verket innebär tvångsarbete, är huvudorsaken till att människor flyr. Denna tjänstgöring innefattar orimliga straff för små misstag och fruktan för att inte bli fri från tjänstgöringen under flera årtionden. Regeringen har som förevändning att den vill försvara statens integritet och trygga nationell självförsörjning.
E. Det hot mot rätten till dräglig bostad som tvångsvis verkställda avhysningar innebär har ökat i Eritrea sedan början av 2015. Omkring 800 hus har rivits i Asmara och i ett flertal byar i närheten av Asmara, liksom också i andra städer såsom Adi Keyh. Avhysningarna och rivningarna har lett till att omkring 3 000 blivit hemlösa.
F. Den 26 juni 2015 demonstrerade hundratals flyktingar från Eritrea utanför Afrikanska unionens högkvarter och krävde att denna regionala organisation skulle trycka på för demokratiska reformer i deras hemland. Demonstranterna anklagade Eritreas långvariga president Isaias Afewerki för att vara en diktator och yrkade på att Afrikanska unionen skulle vidta åtgärder.
G. Enligt FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea begår Eritreas regering systematiska, utbredda och grova människorättskränkningar, utan att någon ställs till ansvar för dem. Åtnjutandet av fri- och rättigheter har snävt kringskurits, mot en allmän bakgrund av att det fullkomligt saknas en rättsstat. Till detta kommer att de kränkningar som begåtts i form av utomrättsliga avrättningar, tortyr (också sexuell tortyr), värnpliktstjänstgöring och tvångsarbete, kan innebära brott mot mänskligheten.
H. Enligt rapporten Human Smuggling and Trafficking on the Horn of Africa-Central Mediterranean Route från den mellanstatliga utvecklingsmyndighetens program för säkerhetssektorn och den i Nairobi baserade stiftelsen SAHAN är diplomater och andra prominenta medborgare från Eritrea massivt inblandade i människohandel och smugglingsverksamhet i regionen Afrikas horn.
I. Reportrar utan gränser rankade 2015 Eritrea som sämst i världen när det gäller pressfrihet, till och med sämre än Nordkorea.
J. Organisationen Human Rights Watch betonar att det inte finns någon religionsfrihet i Eritrea. Invånare som utövar andra religioner än de fyra som erkänts från regeringshåll utsätts för svåra trakasserier från statsmakterna. Till och med när det gäller erkända religioner blandar sig statsmakterna i folks religionsutövning.
K. EU införde i mars 2010 inledningsvis sanktioner mot Eritrea för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1907 (2009). Dessa omfattade ett vapenembargo, reserestriktioner och frysning av tillgångar för personer som utgör ett hot mot fred och nationell försoning.
L. Den 28 januari 2016 undertecknade i Asmara Eritreas minister för nationell utveckling och chefen för EU:s delegation ett nationellt vägledande program (NVP) enligt den elfte Europeiska utvecklingsfonden (nedan kallad EUF), med ett värde på 200 miljoner euro för de kommande fem åren. Tyngdpunkten för åtgärderna bör vila vid förnybar energi, samhällsstyrning och förvaltning av offentliga finanser, framför allt inom energisektorn.
M. Den 13 november 2015 ombad Europaparlamentets utvecklingsutskott kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att beakta de slutsatser om utkastet till nationellt vägledande program för Eritrea som tillställts EUF-kommittén och där det hänvisades till hur omfattande och allvarliga de människorättskränkningar är som regimen i Eritrea begått, samt till att denna regim är opålitlig som samarbetspartner i utvecklingsfrågor och att landet är genomsyrat av korruption, att det nästan helt saknas insyn i dess förvaltning av offentliga finanser och att det är risk för att medel från EUF kommer att missbrukas för migrationshanteringsändamål. Utvecklingsutskottet uppmanade EUF-kommittén att inte anta NVP i avvaktan på fortsatt diskussion.
N. Den 19 november 2015 antog EUF-kommittén enhälligt NVP för Eritrea, utan att det gjordes några större ändringar i kommissionens ursprungliga förslag.
O. Regeringarna i Europa kämpar för att komma till rätta med en allt större folkvandring av flyktingar, asylsökande och migranter som tar vägen över Medelhavet och andra irreguljära vägar. Enligt FN:s uppskattningar har 9 procent av Eritreas 4,5 miljoner invånare redan flytt från landet. Under 2015 utgjorde asylsökande från Eritrea den fjärde största gruppen asylsökande i Europa, efter syrier, irakier och afghaner.
1. Europaparlamentet uppmanar Eritreas myndigheter att frige alla politiska fångar, reformera den obligatoriska värnplikten och förkorta tjänstgöringstiden, upphöra med alla tvångsvis verkställda avhysningar och rivningar och bredda tillhandahållandet av subventionerat boende. Parlamentet betonar att Eritrea måste respektera och genomföra rätten till utbildning utan tvång. Att så inte sker föranleder så många unga invånare i Eritrea att fly.
2. Europaparlamentet betonar att man måste prioritera åtgärder mot bristerna i rättsväsendet samt för ett demokratiskt styre och ett återställande av rättsstaten, genom att få slut på det auktoritära styret som utövas med hjälp av fruktan för värnpliktstjänstgöring på obestämd tid, godtyckliga frihetsberövanden i isoleringshäkte, tortyr och andra människorättskränkningar.
3. Europaparlamentet uttrycker djup oro över det inte finns någon yttrandefrihet och att det fortfarande förekommer politiska fångar, i strid med rättsstatsprincipen. Parlamentet yrkar på omedelbar frigivning av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, som suttit i fängelse under svåra förhållanden och utan rättegång sedan september 2001. Parlamentet understryker med yttersta skärpa ärendets brådskande karaktär.
4. Europaparlamentet påminner om att religionsfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer skarpt alla former av våld och diskriminering på grund av religion.
5. Europaparlamentet framhåller att det inte kan finnas hållbar fred, utveckling och välstånd om inte de mänskliga rättigheterna respekteras. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna, EU och andra internationella givare att inom utvecklingssamarbetet se till att det iakttas vederbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter.
6. Europaparlamentet påminner om att respekten för mänskliga rättigheter är ett grundläggande värde inom EU:s utrikespolitik och inom EU:s övergripande strategi för Afrikas horn och därför regelbundet bör komma fram i dialogen med Eritrea. Parlamentet anser här att villkorslösheten i det utvecklingsbistånd som man just kommit överens om mellan EU och Eritrea riskerar att ifrågasätta de grundläggande principerna för EU:s strategi för denna instabila region i Afrika.
7. Europaparlamentet anser att EUF-kommittén borde ha tagit hänsyn till utvecklingsutskottets rekommendationer om att NVP inte skulle antas och om att ytterligare diskussioner borde föras. Parlamentet anser att beslutet om att anta NVP för Eritrea trots parlamentets motstånd visar på ett demokratiunderskott och att det allvarligt undergräver parlamentets funktion att se till att EU:s utvecklingspolitiska mål förverkligas effektivt. Parlamentet yrkar här på att få tillsynsbefogenheter över EUF genom ett bindande interinstitutionellt avtal med stöd av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet betonar att kommissionen automatiskt bör översända utvecklingsutskottets slutsatser om utkast till programplaneringsdokument till medlemsstaternas ständiga representationer.
8. Europaparlamentet betonar att demokratiskt styre i och socioekonomisk utveckling av Eritrea är utslagsgivande för att fattigdomen ska utrotas med hjälp av ökad produktivitet, uppmuntran till investeringar, sysselsättningsskapande och möjligheter till företagsverksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft EU att se till att det nyligen överenskomna utvecklingsbiståndet blir förenat med villkor, liksom också att NVP hjälper Eritrea att avgörande lägga om sin energipolitik för att alla ska få tillgång till energi, framför allt på landsbygden, som fortfarande inte är elektrifierad. Parlamentet anser dessutom att inslaget om samhällsstyrning i NVP starkt bör inrikta sig på genomförandet av rekommendationerna från den FN-ledda allmänna återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter.
9. Europaparlamentet yrkar på att internationella människorättsliga normer och standarder ska följas när det gäller flyktingar. Parlamentet anser att flyktingar från Eritrea som flyr undan människorättskränkningar bör fortsätta att få internationellt skydd.
10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Eritreas president och regering, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, medordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU samt det panafrikanska parlamentet (PAP).