FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Polen
11.4.2016 - (2015/3031(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Syed Kamall, Ryszard Antoni Legutko, Anna Elżbieta Fotyga, Tomasz Piotr Poręba, Ryszard Czarnecki, Karol Karski, Jadwiga Wiśniewska, Sławomir Kłosowski, Edward Czesak, Janusz Wojciechowski, Stanisław Ożóg, Zbigniew Kuźmiuk, Zdzisław Krasnodębski, Roberts Zīle, Czesław Hoc, Marek Jurek för ECR-gruppen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Polens statsförfattning, särskilt artiklarna 2, 10, 190, 194, 195 och 197,
– med beaktande av lagen om författningsdomstolen av den 25 juni 2015, och av de ändringar i den som sedermera gjorts,
– med beaktande av de resolutioner som antagits av Republiken Polens parlament (sejmen) den 25 november 2015, om att de resolutioner som antagits av sejmen den 8 oktober 2015 om valet av domare till författningsdomstolen saknar laga kraft,
– med beaktande av Republiken Polens parlaments (sejmens) arbetsordning,
– med beaktande av yttrande nr 833/2015 från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) om ändringarna av lagen av den 25 juni 2015 om Polens författningsdomstol,
– med beaktande av yttrande CDL-STD(1997)020 från Venedigkommissionen,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Polens sittande regering har det starkaste demokratiska mandatet i landets historia efter kommunismens fall.
B. Den föregående regeringen antog ändringar av lagen om författningsdomstolen den 25 juni 2015. Avsikten med dem var att tillsätta fem domartjänster, som i sedvanlig ordning inte skulle ha blivit vakanta förrän efter det demokratiska valet den 25 oktober 2015. Detta innebar att domstolens sammansättning ändrades i sista minuten.
C. Enligt artikel 21 i lagen om författningsdomstolen från 2015 måste varje person som väljs till domare i författningsdomstolen avlägga ed inför presidenten, vilket är ett krav för att ämbetet som domare i författningsdomstolen ska kunna komma i fråga.
D. Den 19 november och 22 december 2015 ändrade Polens parlament lagen om författningsdomstolen från 2015 och fastställde bestämmelser för översyn av författningen, i enlighet med artikel 197 i Polens statsförfattning.
E. Att man kan utgå från att ett stadgande som offentliggjorts i vederbörlig ordning stämmer överens med statsförfattningen, det är en grundläggande konstitutionell princip för att rättsstatliga förhållanden ska råda vid översyn av varje stadgande.
F. Enligt artikel 122.3 i Polens statsförfattning är det endast Republiken Polens president som äger förständiga att en rättsakts överensstämmelse med statsförfattningen ska prövas innan rättsakten träder i kraft.
G. Författningsdomstolens domar måste ovillkorligen antas i vederbörlig ordning. Detta är en absolut förutsättning för att en resolution som utfärdats av författningsdomarna ska anses som en dom, i den bemärkelse som avses i artikel 190 i Polens statsförfattning, och således omfattas av krav på utgivande i offentligt tryck.
H. Polen ombad Venedigkommissionen att pröva de nya stadgandena om hur författningsdomstolen ska fälla sina utslag.
I. Yttrande nr 833/2015 från Venedigkommissionen lades fram för sejmen i Republiken Polen den 11 mars 2016.
1. Europaparlamentet betonar att de ändringar av lagen om författningsdomstolen som antogs den 25 juni 2015, liksom valet av fem domare den 8 oktober 2015, omedelbart före parlamentsvalet den 25 oktober 2015, är en källa till den kontrovers som i dag utspelar sig kring författningsdomstolen.
2. Europaparlamentet framhåller att den förra regeringen ordnade med en överväldigande majoritet åt sig själv, med hela fjorton bland de femton domarna vid författningsdomstolen. Detta stred mot den elementära principen om pluralism vid domstolarna och gick emot Venedigkommissionens rekommendationer från 1997, där det sades att ett parti vid makten inte bör kunna få alla domare utnämnda enligt eget gottfinnande.
3. Europaparlamentet framhåller att det nya parlamentet upphävde dessa utnämningar som ett led i det sedvanliga förfarandet för självkorrigering, och betonar att det inte finns något skäl att frånkänna ett nyvalt parlament rätten att fatta beslut om riktigheten av sina tidigare beslut inom ramen för ett och samma förfarande.
4. Europaparlamentet påpekar att syftet med de ändringar av lagen om författningsdomstolen som infördes av regeringen Lag och rättvisa var att underlätta förfarandena för konkret översyn av författningen och att ordna med ökad insyn i bestämmelserna för politisk, abstrakt översyn av författningen, och samtidigt också begränsa presidentens oinskränkta utrymme för skönsmässig bedömning när det i detta avseende gäller författningsdomstolen.
5. Europaparlamentet betonar att författningsdomstolens avgörande av den 9 mars 2016 behandlades av 12, i stället för minst 13 domare, vilket innebär ett flagrant brott mot de förfaranden som föreskrivs i polsk lag och strider mot artikel 197 i Polens statsförfattning, där det ingår krav på att författningsdomstolen ska följa sin arbetsordning. Parlamentet framhåller dessutom att regeringen, enligt artikel 7 i statsförfattningen, är bunden av laglighetsprincipen, och inte får offentliggöra några resolutioner som antagits i flagrant strid med laga förfarande.
6. Europaparlamentet välkomnar beslutet från talmannen i Republiken Polens sejm om att det ska utnämnas en grupp experter, som ska stå öppen för alla parlamentariska partier och ha i uppgift att utarbeta rekommendationer för framtidens parlamentariska arbete samt att i största möjliga utsträckning tillämpa Venedigkommissionens rekommendationer inom det systemområde som berörs. Samtidigt håller parlamentet fast vid att författningsdomstolen ska bedriva sitt arbete med största möjliga insyn och att tillträdet till domstolen ska vara så omfattande som möjligt.
7. Europaparlamentet betonar att Venedigkommissionens ordförande gjorde det klart i sina påpekanden att reformen av författningsdomstolen är en inre angelägenhet för Polen och bör handhas av de av frågan berörda nationella myndigheterna. Parlamentet understryker att ett sådant tillvägagångssätt är förenligt med subsidiaritetsprincipen, som finns inskriven i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen.
8. Europaparlamentet framhåller här, att det enda sättet att få en ordentlig lösning på frågan är om alla aktörer på den politiska arenan i Polen handlar ansvarsfullt och når fram till en kompromiss.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaterna, Europarådet och Europeiska kommissionen för demokrati genom lag.