Förfarande : 2016/2662(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0491/2016

Ingivna texter :

B8-0491/2016

Debatter :

PV 27/04/2016 - 18
CRE 27/04/2016 - 18

Omröstningar :

PV 28/04/2016 - 4.65
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0201

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 190kWORD 77k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0488/2016
20.4.2016
PE582.503v01-00
 
B8-0491/2016

till följd av frågan för muntligt besvarande B8-0361/2016

i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen


om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt (2016/2662(RSP))


Heidi Hautala, Judith Sargentini, Molly Scott Cato, Michel Reimon, Barbara Lochbihler, Jean Lambert för Verts/ALE-gruppen

Europaparlamentets resolution om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt (2016/2662(RSP))  
B8-0491/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s andra instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna och andra rättsinstrument om internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 om främjande av internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade riktlinjer om främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt(1),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport One humanity, shared responsibility av den 2 februari 2016, inför världstoppmötet om humanitära frågor,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1998 (2011), som antogs den 12 juli 2011, och resolution 2143 (2014), som antogs den 7 mars 2014, vilka behandlar frågan om skydd av barn i väpnade konflikter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/290 av den 9 juli 2010 om rätten till utbildning i katastrofsituationer,

–  med beaktande av förklaringen om säkra skolor från maj 2015, vilken öppnades för godkännande vid Oslokonferensen om säkra skolor, vilken sammankallades av Norges utrikesdepartement i maj 2015, samt de tillhörande riktlinjerna för att skydda skolor och universitet från att användas i militära syften under väpnade konflikter,

–  med beaktande av resolutionen av den 10 december 2015 från Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens om stärkandet av efterlevnaden av internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd(4),

–  med beaktande av frågan till rådet om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt (O-000063/2016 – B8-0361/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det är en grundläggande landvinning för mänskligheten att internationell humanitär rätt under de gångna 150 åren utvecklats och förstärkts. Det första världstoppmötet om humanitära frågor kommer att äga rum i Istanbul den 23–24 maj 2016. I sin rapport inför världstoppmötet om humanitära frågor, One humanity, shared responsibility, påtalar FN:s generalsekreterare det han kallar en flagrant och brutal urholkning av respekten för internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt i situationer av väpnad konflikt, vilket hotar att föra oss tillbaka till en tid då det inte fanns några begränsningar för krigföring. I rapporten noteras att misslyckandet med att kräva och främja respekt för våra gemensamma normer och att stödja befintliga mekanismer för genomförande, övervakning och ansvarsutkrävande bidrar till denna urholkning.

B.  Internationell humanitär rätt är avsedd att mildra verkningarna av väpnade konflikter genom att skydda dem som inte deltar i konflikten, eller som inte längre gör det, och genom att reglera krigföringens medel och metoder.

C.  Det internationella samfundet har upplevt en skakande trend med angrepp på sjukhus och skolor i väpnade konflikter runt om i världen, bl. a. på sista tiden i Jemen, Afghanistan, Syrien och de ockuperade palestinska områdena. Trupper från Syrien och Ryssland lär ha tagit sjukhus som mål, såsom ett led i en krigföringsstrategi i den syriska konflikten.

D.  Sjukhus och sjukvårdspersonal åtnjuter särskilt skydd med stöd av internationell humanitär rätt, och varje avsiktligt angrepp mot civilbefolkningen och civil infrastruktur är en grav kränkning av internationell humanitär rätt, vilket också gäller för en rad andra handlingar som berör hälso- och sjukvården, såsom att människor nekas att anlita den.

E.  Den 14 mars 2016 hade 52 stater, inklusive vissa – men inte alla – av EU:s medlemsstater, godkänt förklaringen om säkra skolor med anledning av Oslokonferensen om säkra skolor, som hölls i maj 2015.

F.  När rådet (utrikes frågor) antog EU:s riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt framhöll det samtidigt vikten av att effektivt ta itu med det arv som allvarliga kränkningar utgör, genom att stödja adekvata mekanismer för ansvarsutkrävande och betonade vilken nyckelroll Internationella brottmålsdomstolen kan spela i fall där staten eller staterna i fråga inte kan eller vill utöva sin behörighet. Enligt EU:s riktlinjer ska ”berörda rådsarbetsgrupper” övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Kränkningar av internationell humanitär rätt förövas också av väpnade styrkor från stater som inte är parter i Internationella brottmålsdomstolen.

G.  Mellan 2012 och 2015 anordnade Internationella rödakorskommittén (ICRC) en omfattande samrådsprocess om hur man kan stärka det rättsliga skyddet för offer för väpnade konflikter och hur man kan förbättra effektiviteten hos mekanismer för efterlevnaden av internationell humanitär rätt.

H.  De stater som deltog i rödakors- och rödahalvmånerörelsens 32:a internationella konferens i december 2015 lyckades i sista hand inte komma överens om en ny mekanism, som föreslagits av ICRC och den schweiziska regeringen och avsåg att stärka efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Det nya systemet skulle ha inbegripit inrättandet av årliga möten för Genèvekonventionernas konventionsstater. De deltagande staterna enades om att inleda en ny mellanstatlig process för att hitta sätt att förbättra genomförandet av internationell humanitär rätt, i syfte att kunna presentera resultaten på nästa internationella konferens 2019.

1.  Europaparlamentet bekräftar än en gång vilket grundläggande bidrag som internationell humanitär rätt gett till mänsklighetens moderna historia, och uppmanar FN:s alla medlemsstater att ta vara på det tillfälle som världstoppmötet om humanitära frågor erbjuder för att än en gång bekräfta vilken central ställning den internationella humanitära rätten intar och vilket skydd den erbjuder.

2.  Europaparlamentet fördömer de angrepp på sjukhus och skolor och andra civila mål, som i alarmerande takt fortsätter att inträffa i väpnade konflikter runt om i världen. Parlamentet påminner alla parter om att sjukhus och sjukvårdspersonal uttryckligen är skyddade enligt internationell humanitär rätt och att avsiktliga angrepp mot civila och civil infrastruktur utgör krigsförbrytelser.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inse den verkliga vidden av denna krissituation och att utan dröjsmål utarbeta en konkret handlingsplan med tidfästa mål, att använda sitt inflytande för att få slut på sådana kränkningar och övergrepp, och att stödja opartiska och oberoende undersökningar av alla påstådda kränkningar av internationell humanitär rätt.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin aktning för det beundransvärda modet och den beundransvärda hängivenheten hos internationell och lokal sjukvårdspersonal, undervisningspersonal och biståndsarbetare som arbetar i konfliktområden.

5.  Europaparlamentet håller fast vid att inrättningar för hälso- och sjukvård och för undervisning fortsatt måste få vara neutrala, skyddade områden i situationer av väpnad konflikt. Parlamentet uttrycker sin oro över att skillnaden mellan humanitära och militära aktörer har blivit allt otydligare och över att humanitära insatser utnyttjas för militära och politiska syften, vilket underminerar och äventyrar genuina humanitära insatser och den personal som deltar i dessa. I detta sammanhang beklagar parlamentet att militärens roll i förhållande till humanitärt bistånd inte togs upp i kommissionens meddelande om världstoppmötet om humanitära frågor.

6.  Europaparlamentet framhåller att de internationella systemen för utredning och rättskipning, bland dem Internationella brottmålsdomstolen, måste stärkas, så att de kan komplettera de nationella ramarna för att kränkningar av internationell humanitär rätt inte längre ska få gå ostraffade. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater till fortsatt arbete för att Romstadgan ska bli allmängiltig och dess integritet bevaras, och till fortsatt stöd för Internationella brottmålsdomstolen och de organisationer inom det civila samhället som är med i den världsomfattande kampen mot straffrihet.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att ett antal av EU:s och medlemsstaternas nära partner grovt kränker internationell humanitär rätt, bland annat genom angrepp på sjukhus och skolor, vilket framgick av de amerikanska angreppen på senaste tiden mot anläggningar som drivs av Läkare utan gränser i Afghanistan, samt av den saudiskledda militära koalitionens agerande i Jemen och Israels angrepp på Gaza sommaren 2014. Parlamentet uppmanar EU att använda alla tillbudsstående bilaterala redskap till effektivt arbete för att få EU:s partner att följa internationell humanitär rätt, också genom sin politiska dialog, och att, ifall denna dialog inte ger några resultat, överväga andra åtgärder i enlighet med EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Mera allmänt taget uppmanar parlamentet EU att stödja initiativ som syftar till att sprida kunskap om internationell humanitär rätt samt om bästa praxis vid tillämpning av den.

8.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att inleda ett initiativ om att EU ska utlysa vapenembargo mot sådana länder som anklagas för allvarliga brott mot internationell humanitär rätt, framför allt när det handlar om att civil infrastruktur avsiktligt utvalts till angreppsmål. Parlamentet betonar att fortsatta tillstånd till vapenförsäljning till sådana länder bryter mot rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008(5).

9.  Europaparlamentet betonar att det kan hända att icke-statliga aktörer, bland dem privata militära företag och säkerhetsföretag, gjort sig skyldiga till kränkningar av internationell humanitär rätt. Parlamentet upprepar här sitt absoluta fördömande av att terroristgrupper i Nigeria och Pakistan på senaste tiden angripit skolor och barn. Parlamentet föreslår att man utreder möjligheten att tillämpa och utvidga EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport till att även omfatta överföringar av vapenexportrelaterade tjänster som rådgivning och annan verksamhet som utförs av EU‑baserade privata militära företag i tredjeländer. Parlamentet efterlyser även ett enhetligt tillvägagångssätt från EU:s sida när det gäller flytande vapenförråd.

10.  Europaparlamentet erkänner vikten av EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, men beklagar att unionens institutioners och medlemsstaternas genomförande av dem fortfarande är gravt otillfredsställande, vilket också gäller för medvetenheten om dem bland offentliga tjänstemän.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att se över den nuvarande ansvarsfördelningen, som går ut på att genomförandet av riktlinjerna för internationell humanitär rätt i huvudsak övervakas av rådets arbetsgrupp för folkrätt. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att EU:s riktlinjer ålägger ”berörda rådsarbetsgrupper” att övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar rådets berörda arbetsgrupper, framför allt rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (Cohom), att använda detta uppdrag till att åtgärda dagens akuta kris med att internationell humanitär rätt inte respekteras. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bereda ökad insyn, framför allt i hur riktlinjerna tillämpas i olika konfliktsituationer, framför allt i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati.

12.  Europaparlamentet påminner om ståndpunkten i EU:s riktlinjer om att vid behov överväga att utnyttja tjänster från den internationella humanitära faktakommissionen (International Humanitarian Fact-Finding Commission – IHFFC) som inrättades enligt tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna från 1949 och som kan bistå i främjandet av respekten för internationell humanitär rätt genom sin undersökningskapacitet och sin bona officia-funktion. Parlamentet beklagar att IHFFC:s tjänster inte tagits i anspråk och uppmanar med kraft rådet, medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att allvarligt överväga att aktivera denna kommission, för första gången sedan den inrättades, för att angreppen på skolor och sjukhus ska kunna åtgärdas som en akut krissituation i fråga om respekten för internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar EU:s alla medlemsstater (och således Frankrike och Lettland) att erkänna IHFFC:s behörighet.

13.  Europaparlamentet är bekymrat över världssamfundets i dag begränsade institutionella räckvidd för att ta itu med frågor av gemensamt intresse som rör tillämpningen av internationell humanitär rätt. Parlamentet beklagar här att de stater som deltog i Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens i december 2015 inte lyckades komma överens om en ny mekanism som skulle ha stärkt systemet för styrning av internationell humanitär rätt.

14.  Europaparlamentet välkomnar att EU och dess medlemsstater inför ICRC utfäst sig att starkt stödja inrättandet av en effektiv mekanism för att förbättra efterlevnaden av internationell humanitär rätt, men uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att rapportera till parlamentet om sina mål och sin strategi när det gäller att förverkliga denna utfästelse i den kommande mellanstatliga processen. Parlamentet håller här fast vid att det behövs en internationell mekanism för att spåra, samla in uppgifter och rapportera om kränkningar av internationell humanitär rätt, och att denna mekanism bör kunna jämföras med FN:s högt utvecklade system för mänskliga rättigheter. Parlamentet uttrycker här sitt fulla stöd till regelbundna offentliga möten för parterna i Genèvekonventionerna, såsom fallet är för andra FN-konventioner, för att man ska kunna bedöma hur de fördragsslutande parterna fullgör sina skyldigheter.

15.  Europaparlamentet välkomnar att EU och medlemsstaterna gjort utfästelser till ICRC‑konferensen, och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att regelbundet avlägga rapport om hur dessa utfästelser genomförs, framför allt genom att det tas med ett detaljerat avsnitt i kapitlet om internationell humanitär rätt i rådets årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föregå med gott exempel och fullgöra sitt åtagande om att ratificera de huvudsakliga instrumenten för internationell humanitär rätt, samt andra relevanta rättsliga instrument som påverkar internationell humanitär rätt. Framför allt beklagar parlamentet djupt att sju medlemsstater fortfarande inte ratificerat konventionen om klusterammunition, att endast tolv har ratificerat konventionen om påtvingade försvinnanden och att en medlemsstat fortfarande inte ratificerat vapenhandelsfördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt vidta åtgärder för att rätta till denna situation.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att utan ytterligare dröjsmål stadfästa förklaringen av säkra skolor, liksom också rekommendationerna från rödakors- och rödahalvmånerörelsens 32:a internationella konferens.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ett världsomfattande förbud mot användningen av vit fosfor, framför allt genom att det ingås ett nytt protokoll till konvention om inhumana vapen, med förbud mot användning av vapen med vit fosfor.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att stödja FN:s generalförsamlings resolutioner om vapen med utarmat uran och att ta fram en sådan gemensam ståndpunkt för EU, där Europaparlamentets upprepade begäranden om ett globalt moratorium av försiktighetsskäl kommer bättre till synes, liksom också att man runt om i världen alltmer når fram till en samsyn om vilka potentiella risker för civilpersoners hälsa, vilken komplicerad börda som hanteringen av situationen efter konflikterna och vilka ekonomiska kostnader användningen av sådana vapen är förknippad med.

20.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte förbjudit investeringar i bolag som tillverkar, handlar med eller bedriver några som helst andra handelstransaktioner med landminor att göra detta förbud till en prioritering.

21.  Europaparlamentet håller fast vid att EU måste föra en konsekvent politik mot problem som ockupation eller annektering av territorier. Parlamentet erinrar om att internationell humanitär rätt bör vara ledstjärnan för all EU-politik i sådana situationer, också i fallen av långvarig ockupation, såsom i Palestina, Västsahara eller norra Cypern och de många frusna konflikterna i länderna i det östliga partnerskapet.

22.  Europaparlamentet upprepar sin allvarliga oro över att bestyckade drönare används utanför folkrättens ramar, och beklagar djupt att dess upprop till rådet om att EU skulle anta en gemensam ståndpunkt för insatser med bestyckade drönare fortfarande inte fått något svar. Parlamentet håller fast vid att EU och dess medlemsstater måste verka för ökad insyn i användningen av bestyckade drönare och större ansvarsskyldighet för detta. Parlamentet uppmanar än en gång rådet att anta en politik med användningsförbud mot automatiska vapensystem.

23.  Europaparlamentet betonar att asymmetrisk krigföring och terrorismbekämpning inte får berättiga till att det görs avkall på eller bortses från internationell humanitär rätt. Parlamentet beklagar att åtgärder mot terrorism inverkat negativt på humanitära insatser, t.ex. genom ökad byråkrati vid upphandling eller säkerhetsprövning av partner, något som avsevärt kan försvåra leveransen av bistånd till befolkningsgrupper i områden där väpnade grupper som utpekats som terroristgrupper kan vara aktiva. Parlamentet håller fast vid att åtgärder mot terrorism inte bör motverka humanitära insatser, utan strikt bör följa mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

24.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att de militära angreppen som utförts, bl.a. mot Islamiska staten i Syrien och Irak, som ett led i internationella koalitioner, antingen med eller utan medverkan från EU:s medlemsstater, präglats av bristande insyn i dem och offentlig rapportering om dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge exakta upplysningar om sin militära medverkan i sådana koalitioner, och om vilka åtgärder som därvid vidtagits för att internationell humanitär rätt fullständigt ska följas.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ändra på och anpassa de relevanta dokumenten och riktlinjerna för militära operationer inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), framför allt EU:s koncept för våldsanvändning. Parlamentet uppmanar med kraft de militära befälhavarna att utforma tillräckligt tydligt och exakta regler för stridskontakt, så att soldaterna får lätt att följa den internationella humanitära rättens bestämmelser.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

(1)

EUT C 303, 15.12.2009, s. 12.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2016)0066.

(3)

Antagna texter, P8_TA(2015)0040.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2015)0459.

(5)

EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy