Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(3),

–  med beaktande av tribunalens dom vid Europeiska unionens domstol av den 16 december 2015 i mål T-521/14, Sverige mot kommissionen(4), där Sverige med stöd av bl.a. Europaparlamentet väckte talan mot kommissionen för underlåtenhet att anta delegerade akter som innehåller specifika vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper,

–  med beaktande av artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 168 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 17.8 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 234 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av skrivelsen av den 22 mars 2016 från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker till Europaparlamentets talman ((2016)1416502),

–  med beaktande av kommissionens förslag om en ny åtgärd om Bisfenol A (BPA) i material som kommer i kontakt med livsmedel(5) från november 2015,

–  med beaktande av ett uttalande av kommissionen av den 25 maj 2016 om hormonstörande ämnen: situationen till följd av domstolens dom av den 16 december 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Förordning (EU) nr 528/2012 bygger på försiktighetsprincipen och syftar till att säkerställa att tillverkning och tillhandahållande på marknaden av verksamma ämnen och biocidprodukter inte medför skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller oacceptabla effekter på miljön.

B.  Enligt förordning (EU) nr 528/2012 skulle kommissionen, senast den 13 december 2013, anta delegerade akter som närmare anger vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen och biocidprodukter.

C.  Kommissionen har varken före eller efter den 13 december 2013 antagit de ovan nämnda delegerade akterna.

D.  Tribunalen fastslog i sin dom av den 16 december 2015 att kommissionen hade en tydlig, precis och ovillkorlig skyldighet att anta delegerade akter för att fastställa ovan nämnda vetenskapliga kriterier senast den 13 december 2013.

E.  Tribunalen avvisade ett särskilt juridiskt argument som kommissionen framförde för att förklara varför den inte hade agerat, och fastslog klart och tydligt i punkt 74 i sin dom att ingen bestämmelse i förordning (EU) nr 528/2012 kräver en konsekvensbedömning av vetenskapliga riskbaserade kriterier.

F.  Vid Europaparlamentets plenarsammanträde den 2 februari 2016 aviserade kommissionen, som företräddes av Vytenis Povilas Andriukaitis, kommissionsledamot med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet, att en konsekvensbedömning fungerar som ett användbart och till och med oumbärligt verktyg för att ge vägledning i det framtida beslut om kriterierna, och att kommissionen dessutom hade för avsikt att först lägga fram en genomförandeförordning med de kriterier som ska tillämpas på de kemiska ämnen som omfattas av växtskyddsmedelsförordningen och av det så kallade föreskrivande förfarandet med kontroll, och därefter en delegerad akt med de kriterier som är tillämpliga enligt biocidförordningen.

G.  Ordförande Juncker bekräftade i sin ovan nämnda skrivelse av den 22 mars 2016 till Europaparlamentets talman kommissionens avsikt att först begära ett yttrande från nämnden för lagstiftningskontroll om konsekvensbedömningen, trots att tribunalen hade fastslagit att ingen bestämmelse i förordning (EU) nr 528/2012 kräver en konsekvensbedömning av vetenskapliga riskbaserade kriterier.

H.  Dessa uttalanden visar på en fortsatt, konstant och upprepad överträdelse av förordning (EU) nr 528/2012 och av tribunalens dom av den 16 december 2015.

I.  I artikel 266 i EUF-fördraget fastställs att ”den institution, det organ eller den byrå vars rättsakt har förklarats ogiltig eller vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot fördragen ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen”.

J.  En sådan upprepad brist på efterlevnad utgör således en tydlig överträdelse av fördragen.

K.  Förordning (EG) nr 1935/2004 bygger på principen om att alla material eller produkter avsedda att komma i kontakt direkt eller indirekt med livsmedel måste vara tillräckligt inerta så att ämnen inte kan överföras till livsmedlet i sådana mängder att de utgör en risk för människors hälsa, medför en oacceptabel förändring av livsmedlets sammansättning eller försämrar dess organoleptiska egenskaper.

L.  Enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 1935/2004 ska en medlemsstat, om den som en följd av ny information eller genom att befintlig information omprövats, på goda grunder konstaterar att användningen av material eller produkter utgör en fara för människors hälsa, får medlemsstaten tillfälligt upphäva eller begränsa tillämpningen av de aktuella bestämmelserna, såsom de som gäller plastmaterial. Enligt samma bestämmelser ska kommissionen sedan besluta om huruvida dessa åtgärder är nödvändiga, om så är lämpligt efter att ha erhållit ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), och vidta åtgärder för att antingen godkänna eller förkasta dem.

M.  Flera medlemsstater har i enlighet med dessa skyddsåtgärder infört nationella förbud mot användningen av ämnen som misstänks vara hormonstörande i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel, samt i andra material t.ex. i beläggningar. Danmark och Belgien har infört nationella förbud mot användningen av Bisfenol A (BPA) i material som kommer i kontakt med livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, medan Sverige endast har förbjudit användningen i lack och ytskikt i förpackningar för livsmedel som är särskilt avsedda för spädbarn och småbarn, och Frankrike har förbjudit användningen i alla förpackningar, behållare och redskap som avser livsmedelsanvändning.

N.  Kommissionens rättsliga skyldighet att agera gäller i förhållande till de medlemsstater som har åberopat artikel 18, nämligen Frankrike, Danmark och Belgien. Dessa medlemsstater, samt Sverige, har meddelat vilka åtgärder som man har vidtagit i den mån som de är relevanta för material för vilka det inte finns specifika harmoniserade åtgärder på EU-nivå, enligt vad som krävs enligt anmälningsförfarandet enligt direktiv 2015/1535.

O.  Förordning (EG) nr 1907/2006 grundar sig på principen om att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön.

1.  Europaparlamentet anser att kommissionen har underlåtit att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön.

2.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen har underlåtit att fullgöra sin skyldighet att anta delegerade akter i enlighet med förordning (EU) nr 528/2012.

3.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens skyldighet var att närmare ange de vetenskapliga kriterierna för att fastställa hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen och biocidprodukter, och enligt kommissionens riktlinjer för bättre lagstiftning av den 19 maj 2015 är poängen med konsekvensbedömningar att samla bevis för att bedöma huruvida framtida lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder från unionens sida är motiverade och hur sådana åtgärder kan utformas på bästa sätt för att nå de önskade politiska målen.

4.  Europaparlamentet anser det oacceptabelt att kommissionen, till och med efter tribunalens dom av den 16 december 2015, inte har föreslagit delegerade akter som innehåller specifika vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen och biocidprodukter.

5.  Europaparlamentet anser att kommissionens försök att fördröja sina egna åtgärder och rättfärdiga behovet av en konsekvensbedömning, som inte krävs enligt lagstiftningen, är falska och oärliga, när det redan har blivit offentligt att industrilobbyister, Världshandelsorganisationen (WTO) och Förenta staterna försöker påverka kommissionen att inte offentliggöra vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper.

6.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen dessutom har gjort sig skyldig till ännu en överträdelse av fördragen genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att följa tribunalens dom.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillåta medlemsstaterna att förbjuda användning och import av produkter som de anser vara hormonstörande.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 167, 27.6.2012, s. 1. (2) EUT L 338, 13.11.2004, s. 4. (3) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. (4) Tribunalens dom av den 16 december 2015, Sverige mot kommissionen, mål T-521/14, ECLI:EU:T:2015:976. (5) http://ec.europa.eu/smart-regulation/roadmaps/docs/2015_sante_534_bpa_measure_en.pdf.