FÖRSLAG TILL RESOLUTION om hormonstörande ämnen: situationen till följd av domstolens dom av den 16 december 2015
1.6.2016 - (2016/2747(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Gerben-Jan Gerbrandy för ALDE-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0733/2016
B8-0738/2016
Europaparlamentets resolution om hormonstörande ämnen: situationen till följd av domstolens dom av den 16 december 2015
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter[1],
– med beaktande av kommissionens färdplan Defining criteria for identifying Endocrine Disruptors in the context of the implementation of the Plant Protection Product Regulation and Biocidal Products Regulation[2],
– med beaktande av tribunalens dom av den 16 december 2015 i målet T-521/14 (talan väckt av Sverige mot kommissionen; Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Danmark, Finland, Frankrike och Nederländerna stödde Sveriges talan)[3],
– med beaktande av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),
– med beaktande av artiklarna 265 och 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av skrivelsen av den 22 mars 2016 från kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker till Europaparlamentets talman ((2016)1416502),
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt artikel 5.3 i förordning (EU) nr 528/2012 ska kommissionen senast den 13 december 2013 anta delegerade akter som närmare anger vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen och biocidprodukter.
B. Kommissionen har ännu inte antagit de vetenskapliga kriterierna, som nu är mer än två och ett halvt år försenade.
C. Tribunalen förklarade i sitt avgörande av den 16 december 2015 i målet T-521/14 att kommissionen bröt mot unionslagstiftningen genom att inte ha antagit delegerade akter som närmare angav kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper.
D. Domstolen fastslog i sin dom att kommissionen har en tydlig, precis och ovillkorlig skyldighet att anta delegerade akter för att fastställa de ovannämnda vetenskapliga kriterierna senast den 13 december 2013.
E. Domstolen fortsatte med att slå fast att ingen bestämmelse i förordning (EU) nr 528/2012 kräver en konsekvensbedömning av vetenskapliga riskbaserade kriterier, och att även om kommissionen ansåg att en sådan konsekvensbedömning behövdes skulle detta inte frikänna kommissionen från att respektera den tidsfrist som fastslagits i förordningen (punkt 74 i domen).
F. Domstolen fastslog också att specifikationen av vetenskapliga kriterier bara kan göras objektivt grundat på vetenskapliga uppgifter kopplade till det endokrina systemet, oberoende av alla andra hänsynstaganden, särskilt ekonomiska sådana (punkt 71 i domen). Domstolen klargjorde således att en socioekonomisk konsekvensbedömning är olämplig för att besluta om vetenskapliga frågor.
G. Vidare slog domstolen fast att kommissionen inom ramen för tillämpningen av de befogenheter som den delegerats av lagstiftaren inte kan ifrågasätta den regleringsbalans som lagstiftaren fastslagit mellan förbättringar i fråga om den inre marknaden och skyddet för både människors och djurs hälsa och för miljön (punkt 72 i domen). Domstolen klargjorde därmed att det är olämpligt för kommissionen att som en del av konsekvensbedömningen i samband med antagandet av en delegerad akt bedöma lagstiftningsändringar i den sektorsspecifika lagstiftningen.
H. Enligt artikel 266 i EUF-fördraget ska den institution vars underlåtenhet att agera har förklarats strida mot fördragen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa EU‑domstolens dom.
I. Vid parlamentets plenarsammanträde i februari 2016 meddelade Vytenis Andriukatis, kommissionens ledamot med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet, att kommissionen ändå skulle fortsätta med konsekvensbedömningen, eftersom den ansågs vara ett användbart och till och med oumbärligt verktyg för att ge vägledning i det framtida beslutet om kriterierna.
J. Kommissionen är skyldig att genomföra konsekvensbedömningar för både lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som förväntas ha en betydande ekonomisk, miljömässig eller social påverkan, i syfte att kartlägga alternativa lösningar, vilket innebär att konsekvensbedömningar är värdefulla verktyg som hjälper lagstiftarna att bedöma politiska alternativ efter det att relevanta vetenskapliga frågor har klargjorts.
K. Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker bekräftade i sin skrivelse av den 22 mars 2016 till parlamentets talman Martin Schulz kommissionens avsikt att först be om ett yttrande från nämnden för lagstiftningskontroll över konsekvensbedömningen innan man bestämde sig för vetenskapliga kriterier.
L. Det finns därför ingen tvekan om att kommissionen ännu inte har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att följa domstolens dom, utan snarare framhärdar i sitt åsidosättande av unionsrätten såsom den förklarats av domstolen och därmed även åsidosätter artikel 266 i EUF-fördraget.
M. Det är fullständigt oacceptabelt att kommissionen som fördragens väktare inte respekterar fördragen.
1. Europaparlamentet håller med tribunalen om det olämpliga i att kommissionen genomför en socioekonomisk konsekvensbedömning för att avgöra en vetenskaplig fråga och att kommissionen inte har rätt att ändra den regleringsbalans som fastställs i en grundläggande akt via tillämpningen av befogenheter delegerade till kommissionen i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, en fråga som kommissionen dock utvärderar som en del av sin konsekvensbedömning.
2. Europaparlamentet fördömer kommissionen, inte bara för dess underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet att anta delegerade akter enligt förordning (EU) nr 528/2012, utan också för dess underlåtenhet att fullgöra sina institutionella skyldigheter enligt själva fördragen, särskilt artikel 266 i EUF-fördraget.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genast fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 266 i EUF-fördraget och att genast anta riskbaserade vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper.
4. Europaparlamentet stödjer kommissionens användning av konsekvensbedömningar för dess initiativ – vid rätt etapp i lagstiftningsprocessen – för att förbättra besluts- och lagstiftningsförfaranden genom att bedöma politiska möjligheter och deras konsekvenser efter det att de vetenskapliga frågorna har klargjorts.
5. Europaparlamentet betraktar denna resolution som en anmodan till kommissionen att vidta åtgärder i den mening som avses i artikel 265 i EUF-fördraget.
6. Europaparlamentet förbehåller sig rätten att i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget väcka talan vid EU-domstolen för att få överträdelsen av artikel 266 i EUF-fördraget fastslagen om kommissionen inte tar ställning i frågan inom de kommande två månaderna.
7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta förslag till resolution till rådets ordförande och kommissionens ordförande och att underrätta dem om resultatet av omröstningen om förslaget till resolution i kammaren.
- [1] EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.
- [2] http://ec.europa.eu/smart-regulation/impact/planned_ia/docs/2014_env_009_endocrine_disruptors_en.pdf
- [3] http://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=9ea7d2dc30d51da24ab07e534c8a920ba78762970884.e34KaxiLc3qMb40Rch0SaxuTa3r0?text=&docid=173067&pageIndex=0&doclang=SV&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=717530