Förfarande : 2016/2773(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0886/2016

Ingivna texter :

B8-0886/2016

Debatter :

PV 06/07/2016 - 5
CRE 06/07/2016 - 5

Omröstningar :

PV 06/07/2016 - 6.12
CRE 06/07/2016 - 6.12
Röstförklaringar

Antagna texter :


RESOLUTION
PDF 233kWORD 113k
4.7.2016
PE585.325v01-00
 
B8-0886/2016

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen


om parlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2017 (2016/2773(RSP))


João Pimenta Lopes, Tania González Peñas, Marina Albiol Guzmán, Javier Couso Permuy, Martina Anderson, Lynn Boylan, Matt Carthy, Liadh Ní Riada, Nikolaos Chountis, Paloma López Bermejo, Ángela Vallina, Takis Hadjigeorgiou, Rina Ronja Kari, Stelios Kouloglou, Merja Kyllönen, Maria Lidia Senra Rodríguez, Marisa Matias, Dimitrios Papadimoulis, Marie-Christine Vergiat, Fabio De Masi, Stefan Eck, Xabier Benito Ziluaga, Lola Sánchez Caldentey, Estefanía Torres Martínez, Miguel Urbán Crespo för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om parlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram 2017 (2016/2773(RSP))  
B8-0886/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1), särskilt bilaga IV,

–  med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU och dess medlemsstater kämpar fortfarande med den djupaste ekonomiska och sociala krisen sedan EU:s grundande. EU:s nyliberala och åtstramningsinriktade politik inom ramen för den ekonomiska styrningen har som väntat förvärrat de socioekonomiska ojämlikheterna inom och mellan medlemsstaterna, med en ökning av antalet människor som hotas av fattigdom och social utestängning (som uppgick till 24,4 procent i EU-28 år 2015). Avregleringen av arbetsmarknaden och regressiva skattesystem har bidragit till överföringen av vinster från arbetstagarna till storkapitalisterna och förvärrat inkomst- och förmögenhetsklyftorna.

B.  Stagnerande ekonomier, hög arbetslöshet, försämrade sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter och stigande socioekonomiska ojämlikheter kräver en grundläggande övergång från den politik som för närvarande förs av EU mot en politik som stärker medlemsstaternas insatser för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och full sysselsättning och bekämpa fattigdom, social utestängning och orättvisa inkomstskillnader, särskilt genom en fördelningspolitik och sysselsättningsskapande offentliga investeringar.

C.  Den skuldbörda som har orsakats av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) är i mycket hög grad oproportionerlig eftersom vissa länder gagnas medan andra har tvingats in i allvarliga depressioner. Skuldbördan har använts som en förevändning för att införa oacceptabla åtstramningsprogram, som har lett till en ökning av skulden genom omvandlingen av privat till offentlig skuld, vilket förvärrades av de budgetmässiga konsekvenserna av den efterföljande recessionen, samtidigt som man fortfarande eftersträvade målet att genomföra strukturreformer och bryta ned statens sociala funktioner och arbetstagarnas rättigheter. Denna politik har lett till stigande arbetslöshet, fattigdom, kraftigt sänkta löner, högre pensionsålder och minskade offentliga utgifter för bland annat utbildning, kultur och sjukvård. Den har också tvingat fram genomförandet av radikala privatiseringsprogram och kommer även i fortsättningen att hämma efterfrågan.

D.  Kommissionens svar på den ekonomiska, sociala och demokratiska krisen, såsom ramen för ekonomisk styrning, innebär att suveräna och demokratiskt valda regeringar och nationella parlament permanent fråntagits rätten till politiska valmöjligheter och att de europeiska folken fråntagits rätten till demokratisk kontroll samt att en permanent åtstramningspolitik införts. Det växande motståndet bland folket denna kapitalistiska europeiska integrationsprocess, som avspeglar det akuta behovet av en integrationsprocess som främjar sociala och demokratiska framsteg, en rättvis och fredlig lösning på globala utmaningar och en världsomfattande kulturell dialog, vilket banar väg för samarbete mellan länder med lika rättigheter.

E.  Skattesystemen har utformats till förmån för de stora kapitalinnehavarna och inte för arbetarklassen. Åtstramningspolitiken och de stränga ekonomiska och budgetära åtgärderna tillsammans med stora minskningar av de offentliga inkomsterna på grund av skatteundandragande och skatteflykt sätter ytterligare press på medlemsstaternas budgetar och undergräver folkets och arbetstagarnas intressen. Skattepolitiken kvarstår som en nationell behörighet. Hemliga skatteöverenskommelser, global skatteflykt och skatteundandragande och överföring av vinster till skatteparadis är fortfarande tillåtet och behandlas inte ordentligt i den rättsliga ramen.

F.  EU:s budgetmässiga val återspeglar inte de prioriteringar som krävs för att stimulera hållbar, högkvalitativ och socialt balanserad tillväxt, och tar inte heller hänsyn till behovet av solidaritet och ekonomisk och social sammanhållning mellan medlemsstaterna.

G.  EU genomgår för närvarande den största flyktingkrisen och humanitära krisen sedan andra världskriget. EU och vissa medlemsstater har direkt ansvar för de bakomliggande orsakerna till denna utvandring, som får folk att fly sina hem på grund av krig, klimatförändringar, ojämlikheter och den interventions- och aggressionspolitik som förs i Mellanöstern och Nordafrika, särskilt i form av militära interventioner och genom att underblåsa regionala konflikter, i full samordning med USA:s och Natos geopolitiska strategiska intressen. Det sätt denna humanitära kris behandlas på är ett tydligt bevis för klasstänkandet i EU, som inte lever upp till sina skyldigheter, däribland enligt internationell rätt.

H.  EU:s politik på många områden banar väg för främlingsfientlighet och rasism och utvecklingen av radikala främlingsfientliga och rasistiska partier och rörelser, eftersom de medför diskriminering i behandlingen av arbetstagare, flyktingar och migranter baserat på nationalitet.

I.  Förslaget till en ny överenskommelse för Förenade kungariket i EU, vilket skulle ha trätt i kraft om resultatet av den brittiska folkomröstningen blivit annorlunda, skulle främja agendan för avreglering och konkurrenskraft och undergräva den fria rörligheten och principen om icke-diskriminering. Detta var en illustration av den särbehandling som vissa medlemsstater i EU får. De stora medlemsstaternas ensidiga intressen bör inte ges företräde framför de mindre medlemsstaternas intressen.

J.  Varje medlemsstats rätt till utträde ur EU bör erkännas.

K.  Resultatet av den brittiska folkomröstningen visar att ett annat Europa är nödvändigt och att det måste byggas med folkets samtycke. Folket förväntar sig att det fattas konkreta beslut i sociala frågor såsom sysselsättning, transparens och välfärd och att åtstramningsåtgärderna stoppas.

L.  Alla beslut om det framtida förhållandet mellan EU och Förenade kungariket efter det brittiska utträdet måste vara ett resultat av en demokratisk process och involvera både Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Alla medlemsstater har rätt och skyldighet att utveckla ekonomiska, politiska och kulturella förbindelser av eget val med Förenade kungariket på grundval av principerna om ömsesidiga intressen, vänskap mellan folken och samarbete mellan suveräna stater.

M.  Folkomröstningen i Förenade kungariket visade tydligt på behovet av att driva på den irländska återföreningen genom en folkomröstning om gränsen i enlighet med långfredagsavtalet. En internationell gräns mellan nord och syd skulle få allvarliga negativa konsekvenser för Irland. EU bör även i fortsättningen proaktivt stödja fredsprocessen i Irland och se till att den fullföljs inom ramen för eventuella förhandlingar om Förenade kungarikets utträde.

N.  EU:s politik och val har lett till ett demokratiskt underskott som utgör ett enormt problem och många medborgare har en känsla av att de inte är representerade av institutionerna. Detta problem kan endast hanteras genom transparens, öppenhet och skydd av de demokratiska värdena, bland annat större deltagande av medborgarna, fred, tolerans, framsteg, solidaritet och samarbete mellan folken.

O.  Folkens suveräna vilja att fatta beslut om sin egen utveckling i varje medlemsstat bör skyddas som en absolut rättighet.

P.  Klimatkrisen utgör fortfarande ett hot mot stabiliteten, hälsan och försörjningsmöjligheterna i våra samhällen över hela världen liksom för djurens välbefinnande och den biologiska mångfalden. De åtaganden som gjordes inom ramen för COP21 bör noggrant förstärkas i rätt riktning, trots att de förefaller ambitiösa.

Makroekonomiska strategier och åtstramningspolitik

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett arbetsprogram som behandlar de främsta utmaningar som folket och medlemsstaterna möter i dag, såsom stagnerande ekonomier, deflation, växande socioekonomiska ojämlikheter och fattigdom, obalanserade investeringar, obalanserad ekonomisk tillväxt, hög arbetslöshet och mer otrygga anställningsformer, försämrade sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter, hög skuldbörda, ökat behov av internationellt skydd samt klimatkrisen. Parlamentet är djupt bekymrat över kommissionens avsikt att fortsätta den politik för budgetkonsolidering, privatisering, strukturreformer och avreglering i strid med folkets intresse. Parlamentet bekräftar att de sociala, ekonomiska, klimatmässiga och politiska utmaningarna endast kan övervinnas med hjälp av en djupgående förändring till en progressiv politik som sätter folket och miljön i centrum för utvecklingsstrategierna, i stället finansmarknadernas och storkapitalisternas intressen.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt att EU-institutionerna fortsätter att påtvinga medlemsstaterna åtstramningsåtgärder, och i synnerhet EU-institutionernas utpressning gentemot vissa länder som ger uttryck för sina egna val för tillväxt och utveckling. Parlamentet insisterar på att EU-institutionerna bör respektera varje medlemsstats nationella suveränitet och folkets beslut att verka för utveckling, tillväxt och social sammanhållning, och att inget land får straffas för att det främjar sin ekonomi, genom offentliga investeringsplaner eller genom en effektiv omfördelningspolitik eller progressiv skattepolitik.

3.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart upphävande av de så kallade samförståndsavtalen och de kontraproduktiva och socialt förödande åtstramningsinsatser och nyliberala politik som detta har infört. Parlamentet anser att dessa samförståndsavtal har infört en osund skattepolitik som kränker principen om proportionell likhet och progressiv beskattning. Parlamentet begär att det skapas en beredskapsplan för att stödja ekonomin i de länder som drabbats av trojkans interventioner.

4.  Europaparlamentet beklagar EU:s otillräckliga reaktion på skatteskandalerna. Parlamentet vill införa en skyldighet att offentliggöra både skattebeslut och landsspecifika rapporter i syfte att säkerställa transparens och kontroll. Parlamentet vill sätta stopp för offshore-skatteparadis och andra skatteparadis, verka för samarbete i syfte att lyfta banksekretessen i skattesyfte, främja samarbetsåtgärder för att förebygga och bekämpa penningtvätt och skattebedrägeri, straffa spekulativa transaktioner via skattepolitiska åtgärder och säkerställa att skatt betalas där värdet genereras. Parlamentet kräver ett internationellt toppmöte i FN-regi i syfte att fastställa en färdplan för att stoppa skatteparadis och skattedumpning.

5.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart avbrott av arbetet med att inrätta en kapitalmarknadsunion. Parlamentet upprepar behovet av att avskilja investeringsbanktjänster från banktjänster till privatpersoner och att förstärka den offentliga kontrollen av den finansiella sektorn. Parlamentet betonar att avregleringen av finansmarknaderna, den förödande privatiseringsprocess som pågår inom den finansiella sektorn och de efterföljande sammanslagningar och köp som ledde till en stor ökning av den industriella koncentrationen och skapade banker som är för stora för att få gå omkull liksom finansialiseringen av ekonomin, ligger till grund för oron på marknaderna. Parlamentet avvisar bankunionen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett effektivt och snabbt genomförande av investeringar som prioriterar länder som mottar finansiellt stöd, och som framför allt är riktat till regioner i ekonomisk kris och recession med höga arbetslöshets- och fattigdomsnivåer, främjar tillväxt och sysselsättning, stärker mikroföretagen och de små och medelstora företagen och säkerställer en sund ekonomisk utveckling och social sammanhållning.

Ekonomisk styrning och EMU

7.  Europaparlamentet anser att fördraget om finanspolitisk stabilitet, finanspakten och den europeiska planeringsterminen bör upphävas, eftersom de utgör en odemokratisk och ekonomisk tvångströja som får negativa konsekvenser för investeringar, tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar att medlemsstaterna omedelbart måste få tillbaka sin förmåga att fatta beslut om de ekonomiska åtgärder som bäst tillgodoser deras respektive behov.

8.  Europaparlamentet understryker att de offentliga skulderna och utlandsskulderna i EU:s perifera länder är bland de största i världen, vilket är en konsekvens av integrationsprocessens bristande symmetri. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att minska skuldbördan genom att omförhandla (belopp, löptid och räntesatser) och annullera dess spekulativa och illegitima komponent, och föra den till hållbara nivåer, då detta är ett akut problem och en fråga om elementär rättvisa. Parlamentet kräver anordnandet av en regeringskonferens för att upphäva fördraget om finanspolitisk stabilitet.

9.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att – fram till det slutgiltiga upphävandet av fördraget om finanspolitisk stabilitet – ge skattemässigt manöverutrymme i syfte att tillhandahålla ytterligare likvida medel för investeringar för utbildningsmässiga, kulturella och hälsomässiga utvecklingsändamål och för heltäckande sociala utvecklingsändamål, vilket kommer att främja säkra arbetstillfällen av hög kvalitet och förstärka välfärdsstaten.

10.  Europaparlamentet begär att det skapas en beredskapsplan för att stödja ekonomin i de länder som drabbats av trojkans interventioner.

11.  Europaparlamentet kräver att det inrättas ett stödprogram för de medlemsstater som kan vilja förhandla om ett utträde ur euron på grund av att deras medlemskap har blivit ohållbart och outhärdligt. Parlamentet anser att ett sådant program bör erbjuda tillräcklig kompensation för den sociala och ekonomiska skada som orsakats.

12.  Europaparlamentet motsätter sig därför kraftfullt de fem ordförandenas rapport, eftersom den inte erbjuder någon väg ut ur den rådande åtstramningsinriktningen, utan i stället föreslår en fördjupning av den befintliga politiken, bland annat ökad konkurrenskraft och strukturell konvergens, och inför en stram finanspolitik och åtstramningspolitik.

Arbetstagarrättigheter och sociala rättigheter

13.  Europaparlamentet framför djup kritik mot den åtstramningspolitik (främjande av konkurrenskraft, liberalisering och avreglering av arbetsmarknaden) som har undergrävt grundläggande sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter i medlemsstaterna. Parlamentet stöder den kollektiva förhandlingsrätten med direkt involvering av arbetstagarorganisationerna, som ett centralt instrument för att skydda och förstärka rätten att bekämpa diskriminering, social dumpning, otrygga och olagliga anställningar, en avreglering av arbetstiden, atypiska anställningsformer, en breddning av låglönesektorn, konkurrens om lägre löner, fenomenet med fattiga arbetstagare, social utestängning, fattiga pensionärer och trakasserier och våld på arbetsplatsen, och för att skydda arbetstagarna mot självutnyttjande i nya former av arbete, däribland digitalt arbete och crowd-work, genom att skydda rätten att logga ut.

14.  Europaparlamentet avvisar och beklagar kommissionens kritik mot en politik som syftar till att värdesätta löner och omfördela inkomster och förmögenhet till förmån för arbetstagarna. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att vidta effektiva åtgärder för att bekämpa lönediskriminering med hjälp av en lönepolitisk ram baserad på begreppet lika lön för lika arbete. Parlamentet understryker vidare behovet av att genomföra en utvecklingspolitik som främjar tillväxt och skapande av sysselsättning, för att åtgärda de höga arbetslöshetsnivåer som främst drabbar kvinnor och ungdomar.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte rekommendera omorganisationer och nedskärningar i medlemsstaternas departement, och att inte stödja och främja större flexibilitet i anställningsförhållanden eller privatiseringar inom den offentliga sektorn, eftersom detta otvivelaktigt har försvagat arbetstagarnas sociala rättigheter och ökat överföringen av rikedom till storkapitalisterna.

16.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att ansluta sig till den förnyade europeiska sociala stadgan, och uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram förslag inför anslutningen till denna stadga. Parlamentet uppmanar vidare med kraft kommissionen att lägga fram förslag till ett socialt protokoll som ställer sociala och kollektiva intressen framför ekonomiska friheter.

17.  Europaparlamentet är bekymrat över att direktivet om utstationering av arbetstagare, i sin nuvarande form, inte behandlar de huvudsakliga problemen i förbindelse med arbetstagarnas rörlighet inom EU. Parlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna se över detta direktiv, bekämpa social dumpning i alla dess former och säkerställa att utstationerade arbetstagare har samma sociala förmåner som arbetstagarna i mottagarlandet, särskilt principen om lika lön för lika arbete på samma plats. Parlamentet betonar att en arbetstagare inte under några omständigheter får drabbas av restriktioner när det gäller lön eller sociala rättigheter. Parlamentet kräver vidare att man i den kommande revisionen av förordning nr 883/2004 stärker samordningen mellan medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Parlamentet understryker behovet av att förstärka genomförandet av arbetsrätten och social lagstiftning inom alla sektorer.

18.  Europaparlamentet kräver att man inför en svartlista i EU över företag, bland annat brevlådeföretag, som gjort sig skyldiga till upprepade överträdelser av EU:s och medlemsstaternas arbets- och sociallagstiftning, och att dessa företag utestängs från offentliga kontrakt och subventioner, även EU-stöd, under en viss period.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för diskussionerna och rekommendationerna om de nationella insolvensreglerna, säkerställa arbetstagarnas och arbetstagarorganisationernas deltagande och information i alla skeden i förfarandet, och att förebygga ett taktiskt utnyttjande av insolvensförfaranden för att försämra arbetstagarnas anställningsvillkor eller underlätta massiva uppsägningar. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att underlätta för arbetstagarna att ta över företag som drabbats av insolvens, i syfte att upprätthålla den ekonomiska verksamheten och minimera förlusten av arbetstillfällen.

20.  Europaparlamentet betonar att det behövs en integrerad strategi för fattigdomsbekämpning, som bland annat fokuserar på att minska barnfattigdom och social utestängning. Parlamentet kräver att man utvärderar och skapar system för minimiinkomster på medlemsstatsnivå, för att garantera en viss andel av den genomsnittliga inkomsten i de respektive medlemsstaterna, åtminstone 60 procent, som ett viktigt steg mot att avskaffa fattigdomen.

21.  Europaparlamentet betonar behovet av att i medlemsstaterna skydda och utveckla statens sociala funktioner och utbudet av offentliga tjänster, vilket bland annat bör omfatta tillgång till rättslig prövning och till allmänna, fria och högkvalitativa offentliga utbildnings- och hälsovårdssystem, liksom barnomsorg och omsorg för sjuka och äldre, samt generellt sett en hög nivå av social trygghet.

22.  Europaparlamentet anser att all EU-verksamhet och alla EU-program för kultur och utbildning bör omfatta en systematisk, socialt inkluderande dimension, främja tillgång till offentlig högkvalitativ utbildning och bidra till fullt tillträde till kultur och fritid för alla. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utesluta alla utbildnings- och kulturrelaterade offentliga utgifter från beräkningen av det offentliga underskottet inom ramen för tillväxt- och stabilitetspakten.

23.  Europaparlamentet beklagar att EU:s rörlighetsprogram inte till fullo har uppfyllt sina ändamål och att tillträdet till dem har gett upphov till en oacceptabel diskriminering. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra tillträdet till alla rörlighetsprogram för alla som önskar ansöka, i synnerhet missgynnade grupper, och att förbättra informationen och tillträdet till rörlighetsprogram inom ramen för yrkesutbildning och utbildningsprogram. Parlamentet beklagar den nya trend som konstaterats inom vissa program, dvs. att ersätta bidragssystem med lånegarantier, såsom Erasmus+ och Kreativa Europa. Parlamentet kräver därför korrekta bidragssystem som gör det möjligt att täcka hela perioden utanför ursprungslandet för att säkra allmänt tillträde till dessa rörlighetsprogram.

24.  Europaparlamentet betonar att onlinetjänster, e-handel, upphovsrätten (som inte bara gäller upphovsmän utan även uttolkande artister och producenter), liksom skydd, förvaltning och lagring av uppgifter samt nätneutralitet, kräver en gemensam europeisk och internationell strategi som har som rättesnöre att skyddet av allmänintresset alltid ska ha företräde framför affärsmässiga intressen och vinst. Parlamentet betonar att internet är allmän egendom och att det är av största vikt att säkerställa principen om nätneutralitet.

Kvinnors rättigheter och jämställdhet

25.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen inte har lagt fram en ny strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män för perioden 2015–2020, och kräver att en sådan strategi läggs fram.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna lägga fram förslag till en övergripande EU-strategi mot våld mot kvinnor som behandlar alla olika former av våld. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag avseende EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och initiativet att lansera en informationskampanj under 2017 om bekämpning av våld mot kvinnor.

27.  Europaparlamentet förkastar tillbakadragandet av direktivet om mödraledighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag som respekterar parlamentets ståndpunkt till stöd för en ökning av den nuvarande minsta garanterade mammaledigheten från 14 till 20 veckor med full lön, och att rätten till betald pappaledighet bör göras obligatorisk. Parlamentet anser att särskilda åtgärder måste vidtas i alla medlemsstater för att förbättra balansen mellan arbete och privatliv för kvinnor och män, och att det krävs åtgärder för att förlänga föräldraledigheten med full lön, för att uppnå ett mer rättvist föräldraledighetssystem.

28.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att garantera och inkludera allmänt tillträde till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på alla relaterade politikområden inom och utanför EU.

Demokrati, mänskliga rättigheter och friheter

29.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt överenskommelsen mellan EU och Turkiet liksom alla andra förslag som syftar till att externalisera EU:s gränser för att hålla människor som är i behov av skydd utanför EU, i strid med EU:s och medlemsstaternas åtaganden enligt internationell rätt, däribland principen om ”non-refoulement”. Parlamentet fördömer vidare den starka fokuseringen på förebyggande och bekämpande av irreguljär migration, inbegripet genom frihetsberövade, utan hänsyn till det stigande antalet asylsökande som flyr från krig, förföljelser, svält och klimatkatastrofer. Parlamentet fördömer likaså mångfalden av repressiva förslag och militära insatser från kommissionens sida under 2015 och 2016 i samband med dessa humanitära kriser, såsom Eunavfor MED, Natos insatser i Egeiska havet, förslaget att utöka Frontex befogenheter genom inrättandet av en europeisk gränsbevakning, upprättandet av förvarsenheter för flyktingar, påskyndandet av återsändandena, även av asylsökande, och påtryckningarna från kommissionens sida för att förklara Turkiet (ett land med en tveksam människorättssituation) som ett säkert tredjeland för alla asylsökande.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omfördela medel som avsatts till utökade gränskontroller och en förstärkning av Fästning Europa till mottagandet av flyktingar och migranter, i synnerhet via vidarebosättnings- och omplaceringsprogram, proaktiva sök- och räddningsinsatser, öppna och värdiga mottagningscentrum och social integrering av både flyktingar och migranter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram förslag till säkra och lagliga sätt att få tillträde till EU för alla kvinnor, män och barn som är i behov av skydd, samt för migrerande arbetstagare, inbegripet ett omedelbart, ambitiöst och bindande vidarebosättningsprogram, och att stödja Europaparlamentets förslag om humanitära visum i samband med översynen av viseringskodexen, så att människor inte längre ska behöva riskera sina liv i Medelhavet eller i öknen på vägen till Europa.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att vidta provisoriska åtgärder på området för internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland. Parlamentet beklagar medlemsstaternas passivitet trots de åtaganden som gjorts på detta område.

32.  Europaparlamentet kräver att rätten till familjeliv som fastställs i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras i tredjeländer och i EU, och betonar det akuta behovet av att påskynda omplaceringarna, även genom att prioritera särskilt utsatta sökande. Parlamentet erinrar om att valet av land för placeringen av flyktingarna bör bygga på de familjemässiga, språkliga och kulturella banden. Parlamentet betonar behovet av att förbättra flyktingarnas och migranternas integration i samhället och på arbetsmarknaden, genom att, till deras förmån, erkänna och beakta deras kompetens och kvalifikationer och säkerställa skydd mot exploatering och diskriminering.

33.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har föreslagit ett alternativ till Dublinförordningen på grundval av en ansvarsfördelning. Parlamentet hyser stora farhågor när det gäller skyldigheten för samtliga medlemsstater att undersöka om en persons ansökan kan förklaras otillåtlig på grundval av begreppet om säkert tredjeland eller första asylland.

34.  Europaparlamentet kräver att direktivet mot diskriminering omedelbart antas för att påskynda kampen mot diskriminering, som omfattar angrepp mot minoriteter, migranter och asylsökande liksom andra utsatta grupper. Parlamentet anser att förstärkningen av de rasistiska och främlingsfientliga ideologierna och organisationerna är kopplad till extremhögerns och de fascistiska rörelserna uppgång i Europa, som inte kan betraktas isolerat från de åtgärder som har vidtagits av EU och medlemsstaterna under de senaste årtiondena.

35.  Europaparlamentet beklagar det växande antalet hatiska handlingar och uttalanden mot etniska och religiösa minoriteter, hbti-personer, asylsökande och hemlösa.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer och rådets rekommendationer avseende åtgärder för en effektiv integrering av romerna i medlemsstaterna, samt att vid behov föreslå ytterligare åtgärder för en effektiv integrering av romerna.

37.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över EU:s ensidiga och repressiva säkerhetsagenda, som är mycket endimensionellt inriktad på straffrättsliga åtgärder och en utbyggnad av EU:s brottsbekämpande organ. Parlamentet kritiserar de alltmer säkerhetsinriktade åtgärderna, bland annat i form av insamling av personuppgifter och profilering av medborgarna, som utnyttjar en legitimt uppblåst rädsla och kampen mot terrorism för att begränsa medborgarnas rättigheter och friheter och utöka den statliga övervakningen. Parlamentet betonar att trots antagandet av mer än 80 bindande rättsliga instrument under de senaste 12 åren på området för bekämpande av terrorism, är den senaste tidens våldsamma attacker ett tragiskt tecken på att EU-institutionernas och medlemsstaternas regeringars blint repressiva strategier har misslyckats. Parlamentet fördömer den repressiva lagstiftningen som inte enbart massivt har inkräktat på alla EU‑medborgares mänskliga rättigheter, utan också aktivt har bidragit till att underminera och undergräva befintliga förebyggande insatser, såsom ungdomsarbete, den socioekonomiska sammanhållningspolitiken och andra förebyggande instrument som syftar till att stödja människor som hotas av social utestängning.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra seriösa insatser för att skydda medborgarna från ökad statlig övervakning. Parlamentet uttrycker i detta avseende sin djupa oro över de breda befogenheter som Europols nya enhet för anmälan av innehåll på internet (EU IRU) förfogar över för att övervaka och inspektera internet utan rättslig intervention. Parlamentet betonar att det i den nya Europol-förordningen inte fastställs en uttrycklig rättslig grund för EU IRU.

39.  Europaparlamentet anser att översynen av direktivet om bekämpning av terrorism går extremt långt när det gäller kriminaliseringen av vissa potentiella förberedande handlingar utan att det krävs ett uttalat mål att uppsåtligen begå ett terroristbrott. Parlamentet understryker att detta strider mot en långvarig straffrättslig princip enligt vilken uppsåt är en central aspekt för fastställande av brottsrekvisit.

40.  Europaparlamentet kräver att direktivet om integritet och elektronisk kommunikation uppdateras så att det kan harmoniseras med den nyligen antagna uppgiftsskyddsförordningen.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta domstolens dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och C-594/12. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen i detta sammanhang att inte föreslå några nya åtgärder baserade på ett allmänt datalagringssystem.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för medlemsstaterna för att förbättra förhållandena i fängelserna, särskilt när det gäller den ofta utnyttjade möjligheten till frihetsberövande före rättegång, även i samband med en europeisk arresteringsorder. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avseende förhållandena i fängelserna.

43.  Europaparlamentet är djupt besviket över kommissionens passivitet när det gäller lagstiftningsinitiativbetänkandet om översyn av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt förslag, som beaktar parlamentets betänkande om detta ärende, särskilt frågan om proportionalitetstester.

44.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sina nya initiativ inte har inkluderat ett förnyat uppdaterat förslag om allmänhetens tillgång till handlingar som återspeglar den överenskommelse som nåddes vid parlamentets första behandling 2011.

45.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att reagera på vad parlamentet krävt i sina resolutioner om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder, i synnerhet efter den amerikanska senatens rapport om tortyr som utförts av CIA.

46.  Europaparlamentet betonar EU:s djupt odemokratiska natur, vilket framgår av EU‑institutionernas sätt att hantera resultatet av medborgarnas deltagande och arbetstagarnas kamp. Parlamentet uppmanar därför bestämt kommissionen att ta medborgarnas olika former av demokratiskt deltagande på allvar och att respektera alla nya folkomröstningar om EU-frågor, och kräver att folkets oförytterliga rätt att diskutera och uttrycka sin önskan upprätthålls. Parlamentet avvisar i detta avseende argumentet om att något skulle vara oundvikligt.

47.  Europaparlamentet påminner kommissionen om åtagandet att lägga fram ett förslag till ett interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister för alla EU‑institutioner. Parlamentet bekräftar på nytt behovet av att stärka den representativa demokratin och deltagandedemokratin.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av det europeiska medborgarinitiativet baserat på slutsatserna i Europaparlamentets betänkande om genomförandet.

49.  Europaparlamentet anser att kvaliteten på EU:s lagstiftning behöver förbättras. Parlamentet vidhåller dock att agendan för bättre lagstiftning och Refit-programmet inte bör undergräva den demokratiska användas som en förevändning för avreglering som försvagar det sociala skyddet, konsumentskyddet, miljönormerna, djurskyddet och den sociala dialogen. Parlamentet insisterar därför på att alla konsekvensbedömningar och beslut från nämnden för lagstiftningskontroll offentliggörs.

50.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att säkerställa att all framtida lagstiftning blir föremål för en bedömning av de sociala konsekvenserna och konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna och att inkludera tidsfristklausuler för att säkerställa att EU-lagstiftningen regelbundet ses över.

Inre marknaden och internationell handel

51.  Europaparlamentet anser att den inre marknaden, med sina många sektorsanknutna strategier, har ökat/underlättat avvecklingen av ekonomins suveräna regleringsinstrument, ekonomisk dominans, divergenser och skillnader i utveckling, och främjat skatteflykt och skatteundandragande liksom överföringar av vinster till skatteparadis, privatiseringar, avreglering av handelsförbindelser och kapitalkoncentrationen. Parlamentet anser att EU via den inre marknaden och i konkurrenskraftens namn har sponsrat, gett stöd till och främjat angrepp på arbetstagarnas rättigheter, vilket har lett till sociala ojämlikheter, avreglering av arbetsmarknaden, lönedevalvering och alltmer otrygga anställningar, medan mer rättvisa och omfördelande skattesystem har förstörts eller motarbetats. Parlamentet noterar att tvärtemot vad som systematiskt hävdas har den inre marknaden lett till ökade kostnader för konsumenterna och en försämring av de tjänster som tillhandahålls.

52.  Europaparlamentet beklagar kommissionens försenade information till parlamentet och rådet om korrigeringarna av de delegerade och tillfälliga delegerade akterna avseende tullkodexen för unionen. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att denna sena information gjorde det svårt för parlamentet att utöva sina kontrollbefogenheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen med kraft att säkerställa ett bättre samarbete mellan sina avdelningar och parlamentet och tidig information om slutförandet och genomförandet av tullkodexen för unionen.

53.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ytterligare försvagar skyddet av visselblåsare, journalister, konsumenter och arbetstagare genom direktivet om företagshemligheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att visselblåsare är rättsligt och materiellt skyddade när de rimligen kan anses skydda allmänintresset. Parlamentet konstaterar dock att skyddsnivån är ojämn i EU och erbjuder inte tillräckligt skydd, vilket visas av nya uppmärksammade fall. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett minimiskydd av visselblåsare.

54.  Europaparlamentet betonar att varje land måste ha rätt att fastställa sin handelspolitik och att ingå de handelsavtal som bäst motsvarar deras intressen och ekonomiska särdrag och behov, med hänsyn till deras olika nivåer när det gäller komplementaritet med tredjeländer.

55.  Europaparlamentet anser att resultatet av den brittiska folkomröstningen är ytterligare ett argument som motiverar att ratificeringen av alla handelsavtal mellan EU och tredjeländer om vilka förhandlingar pågår tillfälligt bör avbrytas. Parlamentet motsätter sig den handelspolitiska strategi med liberalisering, avreglering och privatisering som främjas av kommissionen med många partner i världen, liksom den dogmatiska frihandelslogik som ligger till grund för detta handelspolitiska synsätt, och avvisar i synnerhet de mega-regionala avtalen såsom TTIP, det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) och TiSA, och på ett annat sätt avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet beklagar EU:s generella inriktning av handeln, som äventyrar medlemsstaternas suveränitet och tjänar de rikaste ländernas och multinationella företagens geopolitiska intressen av att kontrollera och exploatera tredjeländers tillgångar, vilket ökar asymmetrin inom och mellan regionerna och gör de minst utvecklade ländernas beroende (inom och utanför EU) permanent. Parlamentet anser att dessa avtal bidrar till att förstöra och avreglera arbetsmarknaden, öka fattigdomen, öka spekulationerna (särskilt avseende livsmedel) och förstöra offentliga tjänster, och utgör ett hot mot djurskydd och djurens välbefinnande, ett hållbart jordbruk och en hållbar miljö samt den kulturella mångfalden. Parlamentet kräver en reglerad internationell handel som bygger på ömsesidig komplementaritet.

56.  Europaparlamentet kräver en reglerad internationell handel som bygger på ömsesidig komplementaritet. Parlamentet motsätter sig särskilt införandet av en klausul om tvistlösning mellan investerare och stat i handelsavtalen eller i EU-ramen, oavsett om det är i traditionell form eller i form av ett system för investeringsdomstolar, eftersom man anser att det inte finns någon anledning att bevilja investerare särskilda jurisdiktioner som tvingar staterna att betala enorma belopp och som minskar deras politiska handlingsutrymme. Parlamentet insisterar på att alla förhandlingsdokument måste offentliggöras och att alla nationella parlament måste konsulteras före antagandet av sådana avtal, som i mycket hög grad inverkar på befolkningens dagliga liv.

Regional utveckling, produktion och strategiska sektorer

57.  Europaparlamentet avvisar kommissionens strategi där sammanhållningspolitiken underordnas den europeiska ekonomiska styrningen. Parlamentet betonar att regionalpolitiken är ett viktigt verktyg för att främja ekonomisk och social sammanhållning, vars främsta mål är att minska skillnader mellan regioner, i synnerhet fattigare regioner och yttersta randområden, främja verklig konvergens liksom tillväxt och sysselsättning. Parlamentet insisterar på att sammanhållningspolitiken inte får användas som ett instrument för finansiell bestraffning om en region eller medlemsstat avvisar avreglerings- och privatiseringspolitiken.

58.  Europaparlamentet rekommenderar att det genomförs akuta åtgärder för de produktiva sektorer som är livsviktiga för varje ekonomi och därför spelar en grundläggande roll i den potentiella utvecklingen för varje land. Parlamentet kräver att man främjar offentliga projekt, stöder mikroföretag och små och medelstora företag, kooperativ och lokala förvaltningar, samt att EU-medlen utökas och ges denna inriktning.

59.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att prioritera de medlemsstater som drabbats värst av den ekonomiska krisen och att, framför allt, rikta sig till regioner i recession med höga arbetslöshets- och fattigdomsnivåer.

60.  Europaparlamentet anser att befintlig EU-finansiering och EU:s nuvarande resurser för sammanhållningspolitiken inte är tillräckliga för att kunna uppnå verklig konvergens och för att övervinna de regionala skillnaderna, den höga arbetslösheten, de ojämna inkomsterna och fattigdomen i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att EU:s budget för sammanhållningspolitiken måste ökas och betonar betydelsen av att säkerställa att territoriell förvaltning och planering fortsätter att vara en del av de enskilda medlemsstaternas ansvarsområde. Parlamentet noterar att en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av EU:s sammanhållningspolitik är att eftersläpning av betalningar undviks.

61.  Europaparlamentet noterar den låga investeringsnivå som föreslås i EU:s budget för FoU. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte koncentrera finansieringen av forskning till ett fåtal universitet, forskningscentrum och större företag.

62.  Europaparlamentet bekräftar att vatten är en universell rättighet som bör garanteras alla människor och som inte bör omfattas av privatisering.

63.  Europaparlamentet kräver en decentralisering av den gemensamma fiskeripolitiken som främjar en modernisering och hållbar utveckling inom fiskeribranschen, för att säkerställa socioekonomisk hållbarhet, hållbart resursutnyttjande, bevarande och skapande av arbetstillfällen och förbättrade levnadsvillkor för arbetstagarna inom fiskesektorn. Parlamentet kräver åtgärder för att säkerställa nationell suveränitet över medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner och deras fiskeresurser.

64.  Europaparlamentet kräver att den biologiska mångfalden skyddas i marina miljöer, genom att säkerställa gynnsamma villkor för fiskbeståndens förnyelse tack vare genomförandet av adekvata hållbara förvaltningsmetoder. Parlamentet bekräftar på nytt att man inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken måste erkänna det småskaliga fiskets och kustfiskets särdrag liksom nödvändigheten av att förfoga över instrument som är anpassade till sektorns behov.

65.  Europaparlamentet anser att 30 år med den gemensamma jordbrukspolitiken har fått allvarliga konsekvenser för jordbrukssektorn i medlemsstaterna, och har bidragit till krisen inom jordbruket. Parlamentet kräver en förnyad uppmärksamhet vid en av de grundläggande principerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (artikel 39.2) att ”garantera jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard”, för att motverka en ökad koncentration av produktionen och en ökning av det intensiva jordbruket, en minskning av antalet små jordbruksföretag och jordbruksorganisationer samt en ökning av de regionala asymmetrierna och beroendet av utländska produkter, vilket främjar de största europeiska ekonomierna. Parlamentet beklagar detta fenomen som äventyrar jordbruksarv och landsbygdsarv av världsbetydelse, samtidigt som stora agroindustriella företag ökar sina marginaler och påtvingar oss sin modell för ett globalt livsmedelssystem med destruktiva effekter på miljön. Parlamentet understryker att jordbrukarna, och inte de stora företagen, måste stå i centrum för varje jordbruks- och livsmedelspolitik för att man verkligen ska kunna främja hållbarhet, tillväxt och sysselsättning i alla regioner.

66.  Europaparlamentet beklagar att den nuvarande politiken leder till en decimering av traditionella familjejordbruk i hela EU och därmed till en minskning av den sociala och ekonomiska verksamheten på landsbygden.

67.  Europaparlamentet motsätter sig kraftfullt de stora livsmedelsföretagens markrofferi, marknadsdominans och illojala prissättning, som exploaterar jordbrukarna och tvingar fram överproduktion på bekostnad av livsmedelskvalitet, människors och djurs välbefinnande och miljön.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbjuda alla former av patentering av utsäde, i syfte att skydda jordbrukarna mot de multinationella utsädesproducerande företagens påtryckningar och makt och skydda lokala varianter samt vårt genetiska och kulturella arv. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna förbjuda tillstånd för liksom odling och saluföring av genetiskt modifierade organismer och att vidta åtgärder för att minska den utbredda användningen av bekämpningsmedel.

69.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utan dröjsmål genomföra de kvarstående punkterna från EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att utarbeta en ny och ambitiös strategi för djurskydd och djurs välbefinnande för 2016–2020, i syfte att övervinna nuvarande brister och kryphål, säkra lika villkor och förbättra djurens välfärd i hela EU.

70.  Europaparlamentet anser att EU:s finansiering av jordbruket bör syfta till att utveckla medlemsstaternas jordbrukssystem på ett sätt som minskar deras beroende av externa produkter och skyddar arvet från vårt jordbruk och vår landsbygd.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av att införa offentliga instrument för produktions- och marknadsreglering inom mjölksektorn, liksom inom andra sektorer, för att garantera rättvisa produktionskostnader, med beaktande av både kostnaden för insatsvaror och konsumentpriset, i syfte att säkerställa en rättvis fördelning av mervärdet till samtliga aktörer i denna sektors mervärdeskedja och förhindra att produktionen koncentreras och intensifieras, samt garantera varje medlemsstats rätt att plantera och producera, och att skydda sin livsmedelsuveränitet.

72.  Europaparlamentet understryker behovet av att förstärka och utveckla en diversifierad industriell bas i alla medlemsstater och regioner, med beaktande av regionala särdrag, eftersom detta är av största vikt för att säkerställa höga sysselsättningsnivåer, ekonomisk verksamhet och utveckling.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera problemet med omlokalisering av den industriella produktionen inom den globala värdekedjan, och att föreslå ett förbud mot EU-finansiering av omlokaliseringar av produktionen till tredjeländer, i syfte att skydda arbetstillfällen inom medlemsstaternas industri.

74.  Europaparlamentet avvisar en europeisk energiunion, som är ett projekt för de stora europeiska monopolen inom denna sektor. Parlamentet kräver en offentlig kontroll av denna strategiska sektor, eftersom en förbättring av energieffektiviteten och säkerställandet av en diversifiering av energikällorna, framsteg på området för förnybar energi, ett hållbart utnyttjande av varje lands inneboende potential och försörjningstryggheten, kräver planering och offentlig och demokratisk kontroll över energisektorn. Parlamentet betonar behovet av att föreslå bindande hållbarhetskriterier för energianvändning och biomassa.

75.  Europaparlamentet upprepar att energi är en kollektiv nyttighet och att lika tillgång till energi till överkomliga energipriser bör säkerställas för alla konsumenter. Parlamentet betonar att EU ingående bör fokusera på frågan om energifattigdom, eftersom detta drabbar nästan 11 procent av EU:s befolkning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i kommande lagstiftningsförslag prioritera åtgärder för att lindra energifattigdomen, och att lägga fram en handlingsplan senast vid halvårsskiftet 2017.

76.  Europaparlamentet anser att energiomställningen bör leda till ett mer demokratiskt energisystem som präglas av ökad effektivitet, insyn, hållbarhet och decentralisering, baserat på förnybar energi, som gagnar samhället som helhet och samtidigt skyddar de mest utsatta och säkerställer att de kan dra nytta av energieffektivitetsåtgärder och förnybar energi.

77.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt om att det fram till 2030 behövs en bindande andel på 30 procent för förnybar energi inom energiförbrukningen samt energibesparingar på 40 procent. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att återspegla detta i de kommande översynerna av direktivet för förnybar energi och energieffektivitetsdirektivet, och att främja dessa bindande mål i samband med förhandlingarna om direktiven. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att föreslå bindande hållbarhetskriterier för energianvändning och biomassa.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen specifikt att föreslå hållbarhetskriterier för industriella produkter och att till fullo integrera den cirkulära ekonomin i all relevant politik, med avseende på produkternas hela livscykel. Parlamentet betonar vidare behovet av att till fullo genomföra de åtgärder som fastställs i färdplanen för ett resurseffektivt Europa, inbegripet utfasningen av stöd som får negativa konsekvenser för miljön. Parlamentet anser att marknadsmetoden när det gäller den cirkulära ekonomin får farliga konsekvenser för allmänintresset och att det krävs en omfattande ansvarsskyldighet för medlemsstaterna och för den offentliga politiken.

79.  Europaparlamentet avvisar de liberaliseringsmodeller som påtvingas medlemsstaterna inom transportsektorn. Parlamentet kräver tvärtemot att de omedelbart upphävs, i enlighet med behovet av att skydda de allmännyttiga tjänsterna, med vederbörlig hänsyn till främjandet av en transportpolitik som beaktar medlemsstaternas suveränitet och deras egna strategiska synsätt när det gäller territoriell sammanhållning och nationell utveckling. Parlamentet kräver att en social dialog främjas bland de berörda arbetstagarna, tillsammans med ett samarbete för att möjliggöra en bättre integration mellan, och driftskompatibilitet för, nationella transportnät. Parlamentet betonar behovet av att främja kollektivtrafiken, samåkning och gång- och cykeltrafik, särskilt i stadsområden.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera EU:s transportlagstiftning och att anpassa den när detta är lämpligt till den digitala tidsåldern. Parlamentet uppmanar kommissionen att omdefiniera lagstiftningsramen för de olika transportsätten i syfte att främja nya innovationer och nya tjänster för rörlighet och logistik, och samtidigt säkerställa höga standarder när det gäller säkerhet, arbetsvillkor och konsumentskydd samt en rättvis beskattning och förebyggande av skadliga miljöeffekter.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att fasa ut fossila bränslen inom transportsektorn.

82.  Europaparlamentet kräver en ambitiös plan för att minska antalet dödsfall på vägarna, med tydliga minskningsmål.

Miljö

83.  Europaparlamentet anser att klimatkrisen, som erkänns i IPCC:s femte bedömningsrapport som accepterades och godkändes av COP21, har orsakats av farlig mänsklig verksamhet, missbruk av ett energiintensivt produktionssystem och användningen och exploateringen av fossila bränslen.

84.  Europaparlamentet betonar därför att lösningen för att bekämpa klimatförändringen främst måste bygga på åtaganden att minska växthusgasutsläppen i alla berörda länder, i enlighet med deras historiska ansvar, och med hänsyn till att detta inte bör anförtros marknadsbaserade instrument, kräver parlamentet ett stopp för den kapitalistiska utvecklingspolitiken eftersom det annars inte går att ändra produktionsmetoderna eller distributions- och konsumtionsmodellerna.

85.  Europaparlamentet beklagar att COP21-åtagandena, å ena sidan, inte garanterar en minskning av växthusgasutsläppen och därför inte säkerställer en minskning av koncentrationen av växthusgaser i atmosfären till en nivå som anses vara förenlig med en ökning av den genomsnittliga temperaturen på högst 2°C, och, å andra sidan, upprätthåller och förstärker marknadsmekanismer som leder till en form av privat övertag av naturen och dess resurser.

86.  Europaparlamentet stöder ökningen av de medel som anslås till miljöskyddsåtgärder. Parlamentet kräver en avsevärd ökning av Lifeprogrammet motsvarande åtminstone en procent av EU:s budget. Parlamentet motsätter sig försvagningen av lagstiftningen om skydd av livsmiljöer och hotade vilda djurarter. Parlamentet kräver inrättandet av ett specifikt finansieringsinstrument för Natura 2000-nätet och antagandet av konsekventa åtgärder för att skydda de värden detta representerar.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera klimatpolitiken och klimatförändringen i all politik. Parlamentet beklagar kommissionens hittills bristande ambitioner när det gäller bindande mål.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt mandat vara konsekvent och följa försiktighetsprincipen, och att inte föreslå nya undantag när det gäller användningen av kemiska ämnen, bekämpningsmedel och hormonstörande ämnen som är skadliga för människornas hälsa och för miljön, att minska exponeringen för kemiska substanser via vatten, mark, luft och livsmedel som får negativa konsekvenser för människornas hälsa och miljön och att lägga fram lagstiftningsförslag för att minska exponeringen.

För fred, mot militarism och Nato

89.  Europaparlamentet fördömer de ökade insatserna i riktning mot en militarisering av EU. Parlamentet förkastar den europeiska säkerhetsstrategin och dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP). Parlamentet kräver ett stopp för samarbetet mellan EU och Nato och förkastar Natos pågående expansionspolitik. Parlamentet insisterar på att alla utländska militärbaser i Europa upplöses.

90.  Europaparlamentet insisterar på att alla unionens externa åtgärder måste följa principerna för en strikt civil utrikespolitik som är i linje med internationell rätt och som tillämpas utan diskriminering, genom att EU tar en ledande roll i den diplomatiska och fredliga konfliktlösningen, inbegripet genom medlingsinitiativ och program för avväpning, demobilisering och återanpassning, i enlighet med FN-stadgan. Parlamentet betonar vikten av de insatser som görs för att stärka det internationella vapenhandelsfördraget, förbättra EU:s system för kontroll av vapenexport och stödja icke-spridningsfördraget och kärnvapennedrustningen, liksom åtgärderna för fattigdomsutrotning, humanitärt bistånd, hållbar ekonomisk och social utveckling och de hållbara utvecklingsmålen, som gynnar balanserade ekonomiska relationer, rättvis handel och en rättvis fördelning av resurser och förmögenhet i EU:s grannskap och i världen.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leva upp till sina åtaganden att samarbeta med de europeiska grannskapsländerna i genomförandet av FN:s utvecklingsmål. Parlamentet betonar att skapandet av sysselsättning är en central fråga inför framtiden i de flesta grannskapsländerna. Parlamentet gläder sig över att särskild vikt kommer att läggas vid ungdomars anställbarhet och främjandet av små och medelstora företag. Parlamentet betonar att detta kräver en strategi på flera nivåer – från den nationella till den regionala och lokala nivån – samt regionalt, lokalt och gränsöverskridande samarbete som kan mobilisera EU:s medlemsstater, partnerländerna och deras lokala och regionala myndigheter. Parlamentet kräver realistiska strategier och program som medför konkreta fördelar för folket. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram den strategi för samarbetet med grannländernas grannar som utlovades i förbindelse med översynen av grannskapspolitiken.

92.  Europaparlamentet avvisar allt utnyttjande av EU:s budget för militära eller civil-militära ändamål. Parlamentet avvisar vidare kommissionens och Europeiska försvarsbyråns gemensamma genomförande av ett pilotprojekt om GSFP-forskning, som bland annat omfattar fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS). Parlamentet motsätter sig starkt varje användning av Horisont 2020-medlen eller generellt av EU:s för att finansiera militär, civil-militär eller säkerhetsrelaterad forskning i allmänhet och särskilt för utveckling av fjärrstyrda luftfartygssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att unionens åtaganden avseende fattigdomsutrotning, hållbar utveckling, målen för hållbar utveckling, vapenkontroll, icke-spridningsfördraget och kärnvapennedrustningen upprätthålls.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra transparensen när det gäller utgifterna i förbindelse med internationell verksamhet i alla faser, från programplanering till förhandsutvärdering. Parlamentet upprepar sin starka kritik mot den kontinuerliga avsaknaden av parlamentarisk kontroll på det utrikes- och säkerhetspolitiska området.

94.  Europaparlamentet bekräftar att utrikespolitiken är de enskilda medlemsstaternas suveräna behörighet, och avvisar en europeisk utrikespolitik där alla talar med en stämma. Parlamentet påminner om att medlemsstaternas utrikespolitik, individuellt eller i samarbete, måste följa principerna för en strikt civil utrikespolitik som är i linje med internationell rätt och som tillämpas utan diskriminering, och att rollen när det gäller diplomatisk och fredlig konfliktlösning bör utövas i FN-regi och föras i en anda av ömsesidigt partnerskap och solidaritet med respekt för tredjeländers suveränitet.

95.  Europaparlamentet avvisar kraftfullt främjandet av och stödet till en europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas och det militärindustriella komplexet, samt en utvidgning och fördjupning av försvarssamarbetet. Parlamentet avvisar vidare allt utnyttjande av EU:s budget för militära eller civil-militära ändamål. Parlamentet kräver en verklig freds-, solidaritets- och jämställdhetspolitik som syftar till vapenkontroll, en fullständig nedrustning, framför allt av kärnvapen, och en avmilitarisering av EU.

96.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att många regeringar inte ens respekterar de nationella, europeiska och internationella åtaganden de har ingått på området för vapenexport. Parlamentet uppmanar till ett stopp för EU:s vapenhandel och export av vapen och militär utrustning till konfliktområden.

_____________________

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att revidera sitt arbetsprogram i linje med parlamentets resolution.

98.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy