FÖRSLAG TILL RESOLUTION om behovet av en återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av de senaste fallen Caterpillar och Alstom

28.9.2016 - (2016/2891(RSP))

till följd av uttalanden av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

Karima Delli, Yannick Jadot, Ernest Maragall, Bart Staes för Verts/ALE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1051/2016

B8-1052/2016

Europaparlamentets resolution om behovet av en återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av de senaste fallen Caterpillar och Alstom

(2016/2891(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 9, 151, 152, 153.1 och 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 14, 27 och 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av rådets rekommendation 92/443/EEG av den 27 juli 1992 om främjande inom medlemsstaterna av arbetstagares möjlighet att ta del av företagsvinster och resultat (inklusive andelsägande genom aktieförvärv)[1],

–  med beaktande av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar[2],

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet[3],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen[4],

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2005 Omstruktureringar och sysselsättning: Att förutse omstruktureringar och ge stöd i samband med dem i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll (COM(2005)0120) och yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 december 2005[5],

–  med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa[6],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar[7],

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2013 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050[8],

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 december 2013 om EU:s kvalitetskriterier för planering för förändringar och omstruktureringar (COM(2013)0882),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet[9],

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om initiativ för grön sysselsättning: ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential[10],

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2016 om konkurrenskraften för de europeiska underleverantörerna inom järnvägsindustrin[11],

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Caterpillar meddelade den 2 september 2016 att man skulle stänga sitt belgiska huvudkontor i Gosselies i april 2017, vilket skulle medföra över 2 000 uppsägningar. Mellan 2009 och 2015 ökade utdelningarna till bolagets aktieägare med 50 % medan arbetstillfällena minskade med 15 %.

B.  Alstom meddelade den 7 september 2016 att man skulle flytta tillverkningen av tåg i Frankrike från Belfort till Reichshoffen, vilket hotar 400 jobb. Alstom meddelade i maj 2016 att företagets justerade intäkter före räntor och skatter hade ökat med 23 % under räkenskapsåret fram till och med mars.

C.  Nedläggningar av stora bolag och uppsägningar drabbar ofta ett nät av lokalt förankrade underleverantörer och små och medelstora företag.

D.  Andelen direktanställningar inom industrin har minskat i hela Europa från cirka 20 % år 2000 till 15,5 % år 2015.

E.  Arbetsproduktiviteten har utvecklats mycket snabbare än resursproduktiviteten under de senaste årtiondena. Arbetskostnaden uppskattas stå för mindre än 20 % av produktionskostnaderna, medan resurskostnaderna utgör 40 %.

F.  Arbetsproduktiviteten har ökat snabbare under de senaste årtiondena än lönerna i EU som helhet. Lönerna ger därför inte tillräcklig köpkraft för den ökade produktionen, vilket innebar att produktionen måste minskas eller göras fullständigt exportberoende.

G.  Ett antal stora industriella tillverkningsföretag har i sina strategier varit inriktade på kortsiktig finansiell vinst, och ett konstant tryck på att öka avkastningen på kapital har varit till förfång för innovation, investeringar i forskning och utveckling (FoU), sysselsättning, löner och kompetensutveckling.

H.  EU har ett enormt överskott i den externa handeln och måste därför skapa balans i den interna efterfrågan för att undvika externt beroende och bidra till en hållbar och rättvis tillväxt i världen.

I.  Beroendet av internationell handel har lett till en minskning av sysselsättningen inom industrin men inte till en minskning av förbrukningen av materiella resurser i EU, utan endast till en ökning av importen av energiintensiva produkter.

J.  De länder som har högst innovationsnivå är också de länder som har en tydlig industristrategi. De länder och sektorer som är mest resurseffektiva är de mest konkurrenskraftiga. Andelen FoU-resultat som omvandlas till produkter och tjänster i EU mycket liten.

K.  Enbart energieffektiviteten och sektorerna för förnybar energi skulle kunna skapa fem miljoner direkta arbetstillfällen och många fler indirekta fram till 2020.

L.  De europeiska underleverantörerna inom järnvägsindustrin, som omfattar flera tillverkningssektorer och åtskilliga små och medelstora företag, sysselsätter 400 000 människor, investerar 2,7 % av sin årsomsättning i FoU och står för 46 % av världsmarknaden. Det bör betonas att järnvägssektorn totalt skapar mer än 1 miljon direkta och 1,2 miljoner indirekta arbetstillfällen i EU.

M.  Omstrukturering påverkar inte aktörerna förrän i ett sent skede, och oftast då uppsägningar redan övervägs.

N.  Vid omstruktureringar är det den omedelbara och konkreta inverkan på sysselsättningen som uppmärksammas mest, medan den negativa effekten på arbetsvillkoren och arbetstagarnas hälsa inte erkänns och hanteras i tillräcklig omfattning.

O.  Vid omstrukturering då uppsägningar är oundvikliga löper unga och äldre arbetstagare större risk att sägas upp än andra åldersgrupper, även om detta utgör diskriminering i enlighet med den relevanta EU-lagstiftningen.

P.  Företag som omstrukturerar bör ta sitt sociala ansvar, eftersom det har visat sig att en socialt och ekonomiskt hållbar omstrukturering kräver tillräcklig social dialog, med särskild inriktning på information till och samråd med de anställda, i enlighet med vad som anges i parlamentets ovan nämnda resolution av den 15 januari 2013.

Q.  Arbetstagarna måste på lämpligt sätt förberedas på en övergång till en resurseffektiv och klimatvänlig ekonomi med mycket stor sysselsättningspotential, men som skulle innebära omstrukturering av ohållbara sektorer och företag.

R.  Kooperativen genomför omstruktureringar på ett socialt ansvarstagande sätt och den specifikt kooperativa styrningsmodellen, som bygger på gemensamt ägande, demokratiskt deltagande och medlemskontroll samt kooperativens möjlighet att förlita sig på egna finansiella resurser och stödnätverk, är förklaringen till varför kooperativen är mer flexibla och innovativa i hanteringen av omstruktureringar i det långa loppet och när det gäller att skapa nya affärsmöjligheter.

S.  EU behöver en ambitiös, ekologisk effektiv och grön industristrategi för att återskapa tillverkningskapacitet och generera högt kvalificerade och välbetalda arbeten.

T.  Den gröna sektorn var en av de främsta nettoskaparna av arbetstillfällen i Europa under lågkonjunkturen, och små och medelstora företag med en långsiktig plan för att verka i den gröna ekonomin skapar arbetstillfällen som är mer motståndskraftiga mot de nuvarande yttre faktorerna i den globaliserade ekonomin. Expansionsmöjligheterna för ”gröna” arbetstillfällen inskränks av brist på kunnande och kompetensglapp, som i sin tur orsakas av flera olika faktorer, bland annat olikhet i hållbarhetskursplanerna, identifierade brister i bestämda sektorer och brist på studenter med nödvändig kompetens inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik och informationsteknik.

Främja den reala ekonomin genom en hållbar återindustrialiseringspolitik

1.  Europaparlamentet kräver en samordnad ekonomisk politik, baserad på högre sociala standarder och med intern efterfrågan som drivkraft, där lönerna ökar lika snabbt som arbetsproduktiviteten i hela EU.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en gemensam återindustrialiseringspolitik för EU, som kombinerar konkurrenskraft, hållbarhet och högt kvalificerade arbeten och som gör det möjligt för industrin att bidra till övergången till hållbarhet och att möta centrala samhällsutmaningar. Parlamentet anser att mot bakgrund av de globala utmaningarna och globaliseringens ökade press på många europeiska industrisektorer måste energi- och resurseffektivitet ligga till grund för Europas industriella förnyelse om Europas industri ska kunna upprätthålla sin konkurrenskraft i framtiden.

3.  Europaparlamentet kräver att denna politik ska bygga på tydliga mål och indikatorer – bland annat ambitiösa energieffektivitets-, resurs- och klimatmål – och en livscykel- och kretsloppsbaserad ekonomisk strategi. Parlamentet betonar att den bör inbegripa rätt blandning av åtgärder på tillgångs- och efterfrågesidan, i syfte att omlokalisera ekonomin i EU och göra den mer motståndskraftig och mindre resursberoende. Parlamentet understryker att den bör leda in investeringarna på kreativitet, kompetens, innovation och hållbar teknik, och främja moderniseringen av Europas industriella bas med hjälp av en politik som beaktar värdekedjan och som inkluderar basindustrierna och deras regionala och lokala aktörer. Parlamentet menar att en sådan strategi skulle kunna förbättra kostnadseffektiviteten för Europas näringsliv och för Europas ekonomi som helhet.

4.  Europaparlamentet anser att en återindustrialiseringspolitik för EU framför allt bör fokusera på EU:s strategiska sektorer och stimulera utveckling och energieffektivitetsåtgärder, förnybara energikällor, resurseffektivitet och social innovation, och att den bör stödjas av investeringar i offentlig transportinfrastruktur (bland annat järnvägs- och spårvagnsinfrastruktur) och effektiv användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT), i syfte att skapa en stark hävstångseffekt till förmån för återindustrialisering. Parlamentet betonar att denna politik också bör gagna jordbruks- och råvarusektorerna. Parlamentet anser att EU måste nå samförstånd om vilka sektorer som är strategiskt viktiga och främja deras långsiktiga motståndskraft.

5.  Europaparlamentet anser att lagstiftning driver på innovation och att fastställandet av höga (miljö-) standarder i EU stimulerar nödvändiga privata FoU-investeringar, som gör det möjligt för europeiska företag att leverera produkter eller tjänster av hög kvalitet på EU:s marknad och att möta konkurrensen på internationella marknader. Parlamentet beklagar att EU verkar förlora sin ledande roll i samband med fastställandet, genomförandet och verkställandet av höga miljöstandarder (vilket framhävdes av Dieselgate-skandalen), och efterlyser insatser så att EU kan återvinna sin ledande roll.

6.  Europaparlamentet anser att strukturella förändringar av nationella och internationella finans- och skattesystem, däribland skatteväxling från arbete till förbrukning av resurser, internalisering av externa kostnader, utfasning av fossila bränslen och ett fungerande utsläppshandelssystem, är nödvändiga för att skapa ekonomiska ramar inom vilka privata och offentliga investeringar kan stimuleras och målen i en hållbar industripolitik kan uppfyllas.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar på åtstramningsåtgärder som avsevärt minskat de offentliga myndigheternas investeringar i infrastrukturprojekt, såsom den offentliga transportnäringen, vilket skulle stödja skapandet av hållbara arbetstillfällen och omlokaliseringen av ekonomin.

8.  Europaparlamentet framhäver att trots massiva ingripanden under många år till stöd för banker och tillgångsmarknader i EU har sysselsättningen och de ekonomiska perspektiven inte förbättrats. Parlamentet beklagar på samma sätt de nedslående resultaten av Junckers investeringsplan, och påminner om det flertal av ECB:s enkätundersökningar om bankernas utlåning som visar att företagen ville ha affärer och inte pengar. Parlamentet anser att dessa klart och tydligt visar beslutsfattarna att offentliga ingripanden inte längre bör fokusera på en överstimulering av utbudssidan, utan snarare på en samordnad finanspolitik för att stimulera efterfrågan.

9.  Europaparlamentet beklagar den gradvisa finansialiseringen av den reala ekonomin som skapats av en företagskultur fokuserad på kortsiktiga finansiella framtidsutsikter – dvs. värdeskapande för aktieinnehavarna – i stället för att upprätthålla ett innovativ industriverktyg som kan skapa hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen och långsiktiga fördelar för samhället. Parlamentet beklagar vidare att denna strategi har lett till stora förluster av arbetstillfällen inom tillverkningssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att avskräcka och sanktionera företag som genomför massiva uppsägningar trots att de går med vinst, till exempel genom att begränsa deras tillgång till EU-medel.

10.  Europaparlamentet beklagar bristen på rättvis beskattning på EU-nivå av stora bolag som bedriver verksamhet i hela EU och globalt. Parlamentet anser att bekämpning av skattebedrägerier och skatteflykt skulle göra det möjligt att sänka skatterna för små och medelstora företag och fylla på de lokala offentliga budgetarna så att investeringar kan göras i framtiden. Parlamentet kräver att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inrättas, som en källa till egna medel för EU:s budget.

Energiomställning och övergång till hållbarhet som centrala drivkrafter för återindustrialisering

11.  Europaparlamentet kräver att offentliga och privata medel från både EU och medlemsstaterna avsätts till en bred grön investeringsplan, som ska fokusera på energiomställning, hållbar rörlighet och cirkulär ekonomi och ersätta tidigare investeringar i vägar. Parlamentet anser att EU-medel, även från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), erbjuder stora möjligheter att finansiera sådana investeringar. Parlamentet menar att riktlinjerna för statligt stöd i högre grad bör skräddarsys och användas till åtgärder som främjar innovation och hållbarhet. Parlamentet kräver avsevärda förbättringar av genomförandet av hållbarhetskriterier liksom sociala och sysselsättningsmässiga kriterier i samband med utnyttjandet av EU-medel, i synnerhet Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och alla finansiella instrument som förvaltas via Europeiska investeringsbanken (EIB).

12.  Europaparlamentet efterlyser en EU-agenda för smart specialisering och kräver att man prioriterar FoU inom de sektorer där EU kan ta ledningen, till exempel inom resurs- och energieffektivitet, förnybara energikällor, den cirkulära ekonomin, ett hållbart jordbruk och en högkvalitativ sjukvårdssektor. Parlamentet kräver konkreta instrument så att EU och medlemsstaterna kan kanalisera FoU-insatserna inom dessa prioriterade områden och göra det möjligt att utnyttja resultaten i den lokala ekonomin. Parlamentet anser att ytterligare synergieffekter mellan Horisont 2020 och strategier för smart specialisering (RIS3) bör främjas för att förbättra utnyttjandet av FoU och stödja regional ekonomisk konvergens. Parlamentet kräver ökat stöd till innovationskluster och teknikcentrum som länk mellan forskning och industri.

13.  Europaparlamentet anser att offentlig upphandling och miljömärkning bör spela en väsentlig roll i utnyttjandet av hållbara produkter, tjänster och innovationer och i omlokaliseringen av ekonomin. Parlamentet kräver ett snabbt genomförande av EU:s direktiv från 2014 om offentlig upphandling och samordnade insatser från medlemsstaternas och kommissionens sida för att säkerställa att upphandlande myndigheter baserar sina upphandlingsbeslut på principen om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, samtidigt som man fokuserar på livscykelkostnader samt miljömässigt och socialt hållbara produkter och därmed förhindrar lönedumpning och exploatering av arbetstagare (och illojal konkurrens) och bidrar till att stärka den regionala ekonomiska strukturen.

14.  Europaparlamentet erkänner betydelsen för leverantörerna till järnvägsindustrin för industriell tillväxt, sysselsättning och innovation i Europa, och deras specifika särdrag, dvs. tillverkning av utrustning med en livslängd på upp till 50 år, hög kapitalintensitet, ett avsevärt beroende av offentlig upphandling och skyldighet att följa mycket höga säkerhetsstandarder. Parlamentet erinrar om järnvägstrafikens väsentliga bidrag till uppnåendet av klimatförändringsmålen och behovet av att säkerställa att Europa bevarar en teknisk och innovationsmässig fördel inom denna sektor. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att stödja målet med en trafikomställning till järnväg för såväl passagerare som gods, i enlighet med vitboken om transporter från 2011, genom konkreta politiska åtgärder och nya insatser för att främja effektiv teknik, driftskompatibilitet, innovativa lösningar för rörlighet och strategier för lokala inköp. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett större utnyttjande av de europeiska struktur- och investeringsfonderna – i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – till stöd för investeringsprojekt i järnväg på regional nivå som skapar hållbara och högkvalitativa arbetstillfällen, inbegripet utveckling av lokala transportinfrastruktur såsom spårvagnsinfrastruktur.

15.  Europaparlamentet erinrar om den enorma (och högkvalitativa) sysselsättningspotential och de kostnadsminskningar som en förbättrad energieffektivitet förväntas medföra. Parlamentet betonar att åtgärder, inklusive mål, standarder och riktmärkningsmekanismer som förbättrar energieffektiviteten, därför måste ligga till grund för initiativ i alla industrisektorer. Parlamentet understryker att framför allt transportindustrin och byggindustrin måste driva en aktiv energibesparingspolitik och bredda sig i riktning mot hållbara, icke-förorenande och säkra energikällor. Parlamentet betonar vidare att en industripolitik bör hjälpa till att skapa marknadsförhållanden som stimulerar ökade energibesparingar och energieffektiva investeringar, för att utnyttja flera förnybara energier, liksom viktiga tekniker för rörlighet i samband med energilagring (framför allt inom kollektivtrafiken).

Anpassning av handelspolitiken till målen för återindustrialisering och övergång

16.  Europaparlamentet betonar att handels- och investeringspolitiken bör syfta till att bidra till hållbar utveckling, skapandet av högkvalitativ sysselsättning och främjandet av höga sociala och miljömässiga standarder inom industrin och tillverkningssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handelsavtalen konsoliderar dessa standarder.

17.  Europaparlamentet anser att EU för närvarande inte för en sådan politik, och varnar för den intensifiering av konkurrenstrycket som skulle uppstå med införandet av handelsavtal såsom det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta) eller det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), som enligt uppskattningar skulle medföra förluster i Europa på 200 000 respektive 600 000 arbetstillfällen, varav de flesta inom den industriella tillverkningssektorn, och förvärra de nuvarande avindustrialiseringstendenserna, och samtidigt stå i strid med de globala klimatåtagandena (290 % ökning av godstransporterna fram till 2050).

18.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att förhindra att EU:s handelspolitik främjar konkurrensbegränsande metoder, inbegripet social och miljömässig dumpning i synnerhet dumpning av billiga produkter som äventyrar den europeiska standarderna och påverkar den europeiska industrin. Parlamentet kräver att EU omedelbart vidtar nödvändiga åtgärder för att försvara sig mot illojala handelsmetoder, och avsevärt stärker sina handelspolitiska skyddsåtgärder genom att se till att de kan sättas in snabbare och att de blir mer ändamålsenliga. Parlamentet är i detta sammanhang bekymrat över att Kina beviljats status som marknadsekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa anpassningsåtgärder vid gränserna och att överväga tullar som en möjlighet att undvika miljömässig dumpning, exploatering av arbetstagare och illojal konkurrens.

19.  Europaparlamentet understryker att tredjeländer har ställt upp flera hinder som diskriminerar de europeiska företagen, medan EU i stor utsträckning är öppet för konkurrens från tredjeländer. Parlamentet betonar att konkurrenterna från tredjeländer, särskilt Kina, expanderar snabbt och aggressivt till EU och andra världsregioner, ofta med starkt politiskt och finansiellt stöd från sina ursprungsländer (t.ex. generösa lån som faller utanför OECD:s regler). Parlamentet betonar att sådan praxis kan utgöra illojal konkurrens och hota arbetstillfällena i EU. Därför poängterar parlamentet vikten av rättvisa och jämlika villkor inom den internationella konkurrensen samt ömsesidigt marknadstillträde i syfte att skydda arbetstillfällena och EU:s industriella know-how. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om EU:s gällande konkurrensregler bör uppdateras med beaktande av situationen på den globala marknaden.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre övervaka icke-europeiska investeringar som genomförs i EU:s medlemsstater (till exempel inom järnvägssektorn) och se till att de europeiska reglerna om offentlig upphandling, t.ex. bestämmelserna om onormalt låga anbud och illojal konkurrens, efterlevs.

Socialt ansvarsfull omstrukturering och skapande av högkvalitativa arbetstillfällen inom framtidsorienterade sektorer

21.  Europaparlamentet beklagar nedläggningen av Caterpillar och Alstom, vilket kommer att påverka tusentals arbetstagare och deras familjer och få oproportionerliga konsekvenser för den lokala och regionala ekonomin, med avsevärda spridningseffekter. Parlamentet fördömer sådana massiva uppsägningar av rent ekonomiska/vinstmässiga skäl.

22.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att överväga, främja och förstärka föregripande åtgärder när det gäller situationen för Caterpillar och Alstom och de troliga förändringarna av anställnings- och arbetsvillkoren, i synnerhet i de fall då dessa hotas.

23.  Europaparlamentet betonar att omstruktureringsprocesser påverkar andra än det enskilda företaget eftersom företag alltmer arbetar i nätverk, vilket ökar behovet av flerpartsforum för diskussioner i sociala frågor.

24.  Europaparlamentet understryker att det för att goda omstruktureringsmetoder ska fungera krävs en så tidig förberedelse som möjligt. Den bör inledas redan när behovet att omstrukturera uppstår, vilket gör det möjligt att förhindra eller minska ekonomiska, sociala, miljömässiga och territoriella konsekvenser.

25.  Europaparlamentet påminner om att det är allmänt erkänt att alla omstruktureringsåtgärder bör förklaras och motiveras för berörda aktörer, även när det gäller valet av de planerade åtgärderna i förhållande till målen och eventuella alternativa möjligheter.

26.  Europaparlamentet upprepar att en stark och heltäckande dialog på alla nivåer på grundval av ömsesidigt förtroende och delat ansvar är det bästa verktyget för att finna samförståndslösningar och gemensamma infallsvinklar för att föregripa, förebygga och hantera omstruktureringsprocesser. Parlamentet anser att den sociala dialogen på EU-nivå är av största vikt för att skydda både de europeiska tillverkningsföretagens och deras anställdas intressen.

27.  Europaparlamentet betonar att det i samband med omstruktureringar är nödvändigt att skydda de anställdas intressen i form av social trygghet, sysselsättning av hög kvalitet, hälsa och arbetsvillkor.

28.  Europaparlamentet upprepar behovet av att säkra ett meningsfullt samråd med alla berörda parter, och kräver att alla omstruktureringar i god tid föregås av adekvata förberedelser, med fullständig och lämplig involvering av arbetstagarnas företrädare på alla nivåer, i syfte att förebygga eller lindra de ekonomiska, sociala, miljömässiga och lokala konsekvenserna.

29.  Europaparlamentet anser att konsekvenserna av omstruktureringar i form av uppsägningar bör betraktas som en prioritering, med ett klart och tydligt åtagande från företagets sida när det gäller sysselsättningen. Parlamentet uppmanar företagen att överväga alla relevanta alternativ till uppsägningar och att inleda dialog med interna och externa parter för att försöka involvera dem i insatserna för att finna en lösning på de eventuella uppsägningarna.

30.  Europaparlamentet begär i detta avseende en översyn av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar till att även inkludera underleverantörer i informations- och samrådsförfarandena och att säkerställa, i de fall där massiva uppsägningar genomförs av företag som fortfarande går med vinst, att deras finansiella ansvar görs gällande för att mildra spridningseffekterna inom nätverket.

31.  Europaparlamentet understryker att arbetsgivarna i samband med uppsägningar måste respektera lagstiftningen mot diskriminering, i synnerhet när det gäller diskriminering på grund av ålder, vid urvalet av de arbetstagare som ska sägas upp, och de måste erbjuda de berörda arbetstagarna stöd och åtgärder i syfte att förbättra deras anställbarhet och hjälpa dem till ett snabbt återinträde på arbetsmarknaden, med ett kvalitetsjobb.

32.  Europaparlamentet anser att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, utan att ersätta de skyldigheter som åligger medlemsstaterna eller arbetsgivarna enligt EU-lagstiftningen eller nationell lag och praxis, kan utnyttjas för att tillhandahålla ekonomiskt stöd för att uppsagda arbetstagare snabbt ska komma på plats på kvalitetsjobb.

33.  Europaparlamentet kräver att en ny modell för organisationen av arbetet utvecklas där arbete och inkomster delas.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i år, i enlighet med sitt löfte från 2013, lägga fram en fullständig rapport om tillämpningen av kvalitetsramen. Parlamentet påminner i detta avseende om sin uppmaning till kommissionen att efter samråd med arbetsmarknadens parter lägga fram ett förslag till rättsakt om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar.

35.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla ökad och bättre tillgång till utbildning, livslångt lärande, yrkesutbildning och universitetsutbildningar som är anpassade till framtida behov, med kraftig inriktning på områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, stöd till entreprenörer och ett adekvat socialt skyddsnät parallellt med en policy för att erbjuda en andra chans. Parlamentet understryker att demokratiseringen av arbetsplatsen måste utvidgas och att de anställda ska ha individuell rätt till utbildning.

36.  Europaparlamentet betonar att övergången till en grön ekonomi har stor potential att skapa lokala arbetstillfällen som inte kan omlokaliseras och på områden som inte kan utlokaliseras. Parlamentet konstaterar att det finns starka belägg för att övergången till en grön ekonomi på det hela taget kommer att påverka sysselsättningen positivt, eftersom hållbar ekonomisk verksamhet, såsom energibesparingar eller ekologiskt jordbruk, är mer arbetskraftsintensiv än de verksamheter som den ersätter och skulle kunna hjälpa regioner att bli mer självförsörjande.

37.  Europaparlamentet anser att det för att maximera den gröna ekonomins sysselsättningsskapande nettopotential är avgörande att vi ger den befintliga arbetskraften rätt möjligheter att skaffa sig den nya kompetens som krävs för den cirkulära ekonomin och för att klara övergången till mer hållbara produktionsprocesser och produkter. Parlamentet efterlyser en europeisk utbildningsstrategi som stöder företag, forskningsinstitut och arbetsmarknadsparterna så att de tillsammans kan undersöka vilken kompetens som krävs för miljömässig hållbarhet.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja bildandet och utvecklingen av kooperativa företag, eftersom det har visat sig att de är mer kriståliga och mindre utsatta för nedskärningar än genomsnittsföretaget, och skapar arbetstillfällen som håller hög kvalitet och inte utlokaliseras. EIB och kommissionen uppmanas att hålla parlamentet underrättat om vilka konkreta åtgärder som hittills vidtagits för att trygga tillgången till finansiering för kooperativ och sociala företag.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, bland annat inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), främja högkvalitativa investeringar inriktade på att bli till nytta för samhället och ekonomin, till exempel hållbara högkvalitativa arbetstillfällen, jämställdhet, högkvalitativ utbildning och innovation för att främja övergången till en grön ekonomi och bekämpa energifattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att koncentrera investeringarna till områden där de påverkar arbetsmarknaden gynnsamt, i syfte att skapa hållbara arbetstillfällen med fullt socialt skydd och anställningsskydd.

°

°  °

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EGT L 245, 26.8.1992, s. 53.
• [2]  EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.
• [3]  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
• [4]  EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.
• [5]  EUT C 65, 17.3.2006, s. 58.
• [6]  EUT C 264E, 13.9.2013, s. 59.
• [7]  EUT C 440, 30.12.2015, s. 23.
• [8]  EUT C 251E, 31.8.2013, s. 75.
• [9]  Antagna texter, P7_TA(2014)0032.
• [10]  Antagna texter, P8_TA(2015)0264.
• [11]  Antagna texter, P8_TA(2016)0280.