Förfarande : 2016/2750(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1054/2016

Ingivna texter :

B8-1054/2016

Debatter :

PV 04/10/2016 - 17
CRE 04/10/2016 - 17

Omröstningar :

PV 05/10/2016 - 8.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0376

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 267kWORD 68k
28.9.2016
PE589.643v01-00
 
B8-1054/2016

till följd av frågorna för muntligt besvarande B8-0715/2016 och B8-0716/2016

i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen


om Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust  (2016/2750(RSP))


Barbara Matera, Axel Voss, Monika Hohlmeier, Roberta Metsola, Ingeborg Gräßle, Tomáš Zdechovský, Julia Pitera, Emil Radev, Barbara Kudrycka, Rachida Dati, Romana Tomc, Salvatore Domenico Pogliese, Csaba Sógor, Alessandra Mussolini, Therese Comodini Cachia, Traian Ungureanu, Milan Zver för PPE-gruppen
Sylvia-Yvonne Kaufmann, Juan Fernando López Aguilar, Birgit Sippel för S&D-gruppen
Louis Michel, Nathalie Griesbeck för ALDE-gruppen
Jan Philipp Albrecht, Eva Joly, Benedek Jávor, Bart Staes, Michèle Rivasi för Verts/ALE-gruppen
Monica Macovei, Laura Ferrara

Europaparlamentets resolution om Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust  [2016/2750(RSP)]  
B8-1054/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(1),

–  med beaktande sitt arbetsdokument av den 14 mars 2014 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten(2),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 85, 86, 218, 263, 265, 267, 268 och 340,

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust (O-000092/2016 – B8-0715/2016 och O‑000093/2016 – B8-0716/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att rådet, för att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen, genom förordningar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande får inrätta en europeisk åklagarmyndighet, efter Europaparlamentets godkännande.

B.  Enligt den aktuella rapporten Study and Reports on the VAT Gap in the EU-28 Member States: 2016 Final Report (TAXUD/2015/CC/131) gick ett omfattande belopp, 159,5 miljarder euro i momsintäkter, förlorat i hela EU under 2014.

C.  Det är viktigt att EU och alla dess medlemsstater upptäcker och på ett effektivt och avskräckande sätt lagför bedrägerier som påverkar EU:s finansiella intressen och därigenom skyddar dem som betalar skatt i medlemsstaterna och bidrar till unionens budget.

D.  Eurojust har underlättat samordning och samarbete mellan nationella undersöknings- och åklagarmyndigheter när det gäller att hantera fall som rör ett antal medlemsstater. Eurojust har bidragit till att bygga upp ömsesidigt förtroende och överbrygga EU:s omfattande mångfald av rättssystem och rättstraditioner. Eurojust har underlättat verkställande av samarbetsansökningar och tillämpning av instrument om ömsesidigt erkännande, vilket har förbättrat den gränsöverskridande lagföringen.

E.  Den gränsöverskridande organiserade brottsligheten har ökat under det senaste årtiondet och begås av extremt rörliga och flexibla grupper som är verksamma i många medlemsstater och på många brottsområden.

F.  EU-domstolen har i mål C-105/14 (Taricco m.fl.) förklarat att begreppet bedrägeri sådant det definieras i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen även omfattar momsintäkter.

1.  Europaparlamentet bekräftar att det sedan länge stöder inrättandet av en effektiv och oberoende europeisk åklagarmyndighet (nedan kallad åklagarmyndigheten) för att minska den nuvarande splittringen i de nationella lagföringsinsatserna för att skydda EU:s budget och därmed stärka bedrägeribekämpningen i Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ange en otvetydig och tydlig uppsättning av befogenheter och förfaranden när det gäller åklagarmyndigheten, på grundval av förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (det så kallade Pif-direktivet). Rådet uppmanas att förstärka sina insatser för att nå en överenskommelse om Pif-direktivet där moms ingår i tillämpningsområdet och att på nytt öppna förhandlingarna med parlamentet, så att åklagarmyndigheten kan inrättas. Åklagarmyndigheten bör ha prioriterad befogenhet för överträdelser som definieras i Pif-direktivet. Parlamentet beklagar djupt att rådet inte ger åklagarmyndigheten befogenhet i Pif-ärenden där EU:s bidrag överstiger 10 000 euro men inte uppgår till minst 50 procent av samfinansieringen. Därför uppmanas rådet att överge den regel som fråntar åklagarmyndigheten möjligheten att utöva befogenhet i alla Pif-ärenden där skadan för unionens budget är lika stor som eller mindre än skadan för en annan drabbad part. Parlamentet uppmanar rådet att se till att åklagarmyndigheten omedelbart informeras av de nationella myndigheterna om alla ärenden som på något sätt hänger samman med Pif-direktivet, både före och under en undersökning.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet att på nytt öppna diskussionen om artiklarna 17–20 i den konsoliderade texten (11350/1/16) av förslaget om åklagarmyndigheten för att åstadkomma ökad klarhet och effektivitet för åklagarmyndigheten. Rådet uppmanas att klargöra lagföringsbefogenheterna för åklagarmyndigheten och de nationella åklagarna i ärenden som gäller a) upprepade överträdelser (en organiserad grupp begår flera brott, t.ex. penningtvätt och människohandel) och b) blandade överträdelser (fler än en straffrättslig överträdelse genom en brottslig handling, t.ex. momsbedrägeri och penningtvätt). Parlamentet beklagar djupt att vid meningsskiljaktigheter i befogenhetsfrågor mellan åklagarmyndigheten och de nationella lagförande domstolarna kommer det slutliga beslutet inte att fattas av en oberoende domstol som Europeiska unionens domstol. Åklagarmyndighetens effektivitet kommer att vara beroende av klargöranden i fråga om befogenheterna. Om EU:s lagstiftare inte åstadkommer sådana klargöranden kommer de inte att kunna säkerställa åklagarmyndighetens effektivitet och därmed överskrida en av Europaparlamentets gränser.

4.  Åklagarmyndigheten bör ha tillräckliga utredningsåtgärder till sitt förfogande för att bedriva sina utredningar. I detta avseende påminner Europaparlamentet om att medlagstiftarna har enats om kriterier för medlemsstaterna när det gäller att begära utredningsåtgärder på grundval av principen om ömsesidigt erkännande enligt direktiv 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området.

5.  För att effektivitet i den rättsliga prövningen ska säkerställas i linje med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och fördragen bör varje operativt beslut som påverkar tredje part och fattas av åklagarmyndigheten kunna bli föremål för rättslig prövning vid en behörig nationell domstol. Europaparlamentet anser att en direkt rättslig prövning vid Europeiska unionens domstol bör vara möjlig.

6.  Europaparlamentet noterar att det är av avgörande betydelse att undvika alla negativa effekter av den så kallade nationella kopplingen. I detta sammanhang uppmanas rådet att se till att det finns lämpliga garantier som säkerställer åklagarmyndighetens oberoende, exempelvis en bestämmelse som möjliggör undantag från den nationella kopplingen av skäl som rör myndighetens sätt att fungera korrekt.

7.  Europaparlamentet gör bedömningen att skyddet för misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter måste garanteras. Särskilt bör förordningen innehålla ytterligare rättigheter till försvar för personer som misstänks av åklagarmyndigheten, framför allt rätten till rättshjälp, rätten till information och tillgång till underlag i ärendet samt rätten att lägga fram bevis och att uppmana åklagarmyndigheten att inhämta bevis på den misstänktes vägnar.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kostnads–nyttoanalys lägga fram justerade uppskattningar av de budgetmässiga följderna av strukturen med ett kollegium och att förse parlamentet med resultaten av ”övningen för resultatkontroll”. Parlamentet påminner om att det kommer att beakta denna information innan det fattar sig slutliga beslut.

9.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av Eurojusts roll för att förbättra det rättsliga samarbetet och samordningen mellan medlemsstaternas relevanta rättsvårdande myndigheter och för att stödja undersökningar som omfattar tredjeländer. Rådet uppmanas att förtydliga förbindelserna mellan Eurojust och åklagarmyndigheten, och särskilt följderna av strukturen med ett kollegium, samt åklagarmyndighetens förbindelser med Olaf, i syfte att göra åtskillnad mellan deras respektive roller i skyddet av EU:s finansiella intressen.

10.  Europaparlamentet anser att det vore bäst om åklagarmyndigheten och Eurojust bedrev sin verksamhet på ett och samma ställe, om samarbetet och informationsutbytet dem emellan ska fungera effektivt.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0234.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2015)0173.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy