Förfarande : 2016/2936(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-1131/2016

Ingivna texter :

B8-1131/2016

Debatter :

PV 26/10/2016 - 17
CRE 26/10/2016 - 17

Omröstningar :

Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0424

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 277kWORD 75k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-1122/2016
19.10.2016
PE589.731v01-00
 
B8-1131/2016

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (2016/2936(RSP))


Knut Fleckenstein, Victor Boştinaru, Ioan Mircea Paşcu, Ana Gomes, Julie Ward, Doru-Claudian Frunzulică för S&D-gruppen

Europaparlamentets resolution om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (2016/2936(RSP))  
B8-1131/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om rekommendationerna från konferensen om utvärdering av icke-spridningsfördraget (NPT) avseende upprättande av en massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om fördraget om icke-spridning av kärnvapen(2),

–  med beaktande av EU-seminarier om icke-spridning och nedrustning samt av regelbundna möten i EU-konsortiet för icke-spridning,

–  med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–  med beaktande av att 2015 års översynskonferens om icke-spridningsfördraget inte lyckades enas om ett slutdokument,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den 9:e översynskonferensen mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (8079/2015),

–  med beaktande av de dokument som antogs våren 2016 vid toppmötet om nukleärt säkerhetsskydd i Washington,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2310 (2016) om 20-årsdagen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT),

–  med beaktande av Tbilisi-förklaringen från 1977 som antogs enhälligt av OSSE:s parlamentariska församling,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 13 december 2011 om upprättande av en kärnvapenfri zon i Mellanösternregionen (A/RES/66/61),

–  med beaktande av rådets beslut 2012/422/Gusp av den 23 juli 2012 till stöd för en process för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från kärnvapen och alla andra slags massförstörelsevapen(3),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/33 av den 7 december 2015 om att driva på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning, och av den öppna arbetsgruppens rapport till FN:s generalförsamling, som antogs den 19 augusti 2016 (A/71/371),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den globala säkerhetsmiljön, framför allt i EU, har försämrats avsevärt och blivit luddigare, osäkrare och mindre förutsägbar. Det finns konventionella, okonventionella och hybrida hot som skapas av både statliga och icke-statliga regionala och globala aktörer.

B.  Internationell fred, säkerhet och stabilitet har allvarligt äventyrats av den utveckling som har skett på olika områden, inklusive försämrade förbindelser mellan kärnvapenstater såsom Ryssland och USA samt Indien och Pakistan, och den fortsatta utvecklingen av Nordkoreas kärnvapenkapacitet.

C.  Spridningen av biologiska och kemiska former av massförstörelsevapen minimeras och stoppas gradvis med hjälp av en effektiv internationell tillämpning av förbudet och skyldigheterna i konventionen om bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen (BTWC) från 1972 och konventionen om kemiska vapen (CWC). Spridningen av massförstörelsekärnvapen och deras bärare utgör emellertid ett av de allvarligaste problemen för världssamfundet.

D.  I januari 2016 hade nio stater – USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea – sammanlagt omkring 15 395 kärnvapen jämfört med omkring 15 850 stycken 2015.

E.  I prioriteringarna ingår bland annat att förhindra terrorister eller ytterligare stater från att införskaffa eller använda kärnvapen, att minska eller avskaffa alla kärnvapenarsenaler och att skapa en värld utan kärnvapen.

F.  Det finns redan ett antal fördrag om kärnvapenfria zoner i vissa regioner i världen, nämligen Latinamerika och Karibien, Söderhavet, Sydostasien, Afrika och Centralasien.

G.  Inga konkreta framsteg har gjorts för den kärnvapennedrustning som man enades om vid icke-spridningsfördragets översynskonferens 2010. Översynskonferensen innebar ett förnyat fokus på de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, en fråga som fördes vidare av de norska, mexikanska och österrikiska regeringarna vid efterföljande konferenser om de humanitära konsekvenserna av kärnvapen och respektive rapporter om dessa, och det internationella humanitära löfte som initierades av Österrike och som tillkännagavs vid 2015 års översynskonferens om icke-spridningsfördraget, har godkänts av 127 FN-medlemsstater.

H.  De viktigaste ickespridnings- och nedrustningsmålen i icke-spridningfördragets tre pelare måste stärkas ytterligare, dvs. icke-spridning, nedrustning och fredligt kärnsamarbete.

I.  De kärnvapenstater som har undertecknat icke-spridningsfördraget moderniserar och förbättrar sina kärnvapenarsenaler och skjuter upp åtgärder för att reducera eller avskaffa dem, och för att gå ifrån en militär doktrin som bygger på kärnvapenhot.

J.  Vid toppmötena om nukleärt säkerhetsskydd har formella framsteg gjorts när det gäller att stoppa civilt klyvbart material. Dessa har hållits inom ramen för en kompletterande process som har pågått utanför icke-spridningsfördraget, och har bidragit till ett förstärkt icke-spridningsfördrag genom ökad trovärdighet för aspekten om icke-spridning, men Rysslands attityd på sistone och landets försämrade relationer med USA utgör ett hot mot ytterligare ansträngningar att stoppa och minska klyvbart material.

K.  Ryssland och USA fortsätter att genomföra det nya Start-avtalet, som kommer att löpa ut 2021, om det inte förlängs av båda parterna. I sitt tal i Berlin 2013 kom USA:s president Barack Obama med ett viktigt förslag om minskning av kärnstridsspetsar, vilket han upprepade i Washington 2016. Dessa inviter om att påbörja förhandlingar om ett uppföljningsavtal efter det nya Start-avtalet har inte besvarats av Ryssland, och hittills har inga förhandlingar om en uppföljning av det nya Start-avtalet inletts för att reducera icke-strategiska såväl som strategiska kärnvapen med målet att avskaffa dem.

L.  Kärnvapenprov och/eller andra kärnsprängningar utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet, och undergräver det globala nedrustningsarbetet samt bestämmelserna om icke-spridning. Fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (nedan kallat CTBT) är det mest effektiva sättet att förbjuda kärnvapenprov. I år är det 20 år sedan man den 24 september 1996 påbörjade undertecknande av CTBT om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.

M.  Trots alla ansträngningar för att senast i december 2012 sammankalla konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern, i enlighet med överenskommelsen mellan parterna i icke-spridningsfördraget vid icke-spridningsfördragets översynskonferens 2010, har ingen konferens hållits.

N.  Natos strategiska koncept från 2010 och Deterrence and Defense Posture Review från 2012 hänvisar till att skapa förutsättningar för en kärnvapenfri värld.

O.  Säkerheten kring de amerikanska kärnvapen som är utplacerade i Turkiet har utsatts för skärpt granskning till följd av den väpnade konflikten i Syrien som pågår i närheten av flygbasen Incirlik och även på grund av händelserna på och omkring flygbasen under och efter den misslyckade militärkuppen den 15 juli 2016.

P.  Vapenkontroll- och icke-spridningsavtal är en viktig del av Europas säkerhetsordning efter det kalla kriget, som nu ser allt skörare ut på grund Ukrainakrisen.

Q.  Den 5 december 2015 var det 20 år sedan samförståndsavtalet från Budapest undertecknades. Ukraina har respekterat alla bestämmelser i det och agerat proaktivt i frågor om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen, medan Ryssland har brutit mot sina åtaganden genom att ockupera delar av Ukrainas territorium (Krim) och inleda väpnade angrepp i östra Ukraina. Detta har skapat ett farligt prejudikat eftersom en stat som hade garanterat Ukrainas säkerhet, som svar på landets beslut att ansluta sig till icke-spridningsfördraget som en stat utan kärnvapen, kränkte Ukrainas suveränitet och territoriella integritet samt undergrävde trovärdigheten för, och skadade allvarligt, det instrument med negativa säkerhetsgarantier som tillhandahölls av kärnvapenmakten, liksom icke-spridningsfördraget och tanken på att driva på en global kärnvapennedrustning och icke-spridning på basis av internationell rätt och multilaterala avtal.

R.  Medier rapporterar att Ryssland placerar ut eller har för avsikt att placera ut kärnvapenkapabla kortdistansmissiler av typ Iskander i Kaliningrad, genomför övningar och flygningar med kärnvapenkapabla system, och uttalanden från den ryska ledningen om vikten av avskräckande kärnvapen och Rysslands beslut att avbryta sitt deltagande i avtalet om bortskaffande och hantering av plutonium som ingicks med USA 2000 har förstärkt oron för Rysslands ökade användning av kärnvapen.

S.  EU spelar en viktig roll som part i den gemensamma övergripande handlingsplan som man enades om med Iran, och som ordinarie ledamot i den gemensamma kommission som övervakar genomförandet av avtalet.

T.  Den 9 september 2016 genomförde Nordkorea sin femte kärnsprängning, vilket endast var några månader efter sprängningen den 6 januari 2016 och Nordkorea beskrev som ett lyckat vätebombsprov. Detta innebar en uppenbar överträdelse av landets internationella skyldigheter enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner och den interkoreanska förklaringen om ett kärnvapenförbud från 1992 som anger att de två koreanska staterna inte ska utveckla eller inneha kärnvapen. Spridningen av massförstörelsevapen, men framför allt kärnvapen samt bärare till dessa, utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet. Nordkorea tillkännagav 2003 att landet drog sig ur fördraget om icke-spridning av kärnvapen och har sedan 2006 genomfört kärnsprängningar, och 2009 gick Nordkorea ut med en officiell förklaring om att man hade utvecklat ett kärnvapen i avskräckande syfte, vilket innebär att hotet från Nordkorea mot dess grannländer i nordöstra Asien och mot regional och internationell fred och säkerhet har förstärkts.

U.  I den europeiska säkerhetsstrategin från 2003 fastslår man att spridningen av massförstörelsevapen kan vara det största hotet mot vår säkerhet, inklusive risken för en kapprustning med massförstörelsevapen, och att EU är fast beslutet att uppnå en universell anslutning till multilaterala fördrag och att stärka fördragen och deras kontrollbestämmelser. I EU:s globala strategi från 2016 finns det ingenting om massförstörelsevapen, icke-spridning och vapenkontroll.

V.  Vid slutförberedelserna inför icke-spridningsfördragets översynskonferens 2015 kunde EU dessvärre inte komma överens om en gemensam ståndpunkt för kärnvapennedrustning, och fick för första gången erkänna att det uttrycktes ”delade meningar” om kärnvapnens konsekvenser. Konferensen lyckades inte anta ett slutdokument på grund av oenighet om fortsatta regionala insatser för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen.

W.  Det är viktigt att på ett transparent sätt stödja och stärka det civila samhällets engagemang i den internationella processen.

X.  EU har åtagit sig att använda alla instrument som den har till sitt förfogande för att förebygga, avskräcka, stoppa och om möjligt avskaffa spridningsprogram som orsakar global oro, vilket tydligt framgår i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003 och garanterade ett djupare samarbete mellan europeiska tankesmedjor om icke-spridning som en del av EU-konsortiet för icke-spridning.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över den försämrade regionala och internationella säkerheten, den roll som kärnvapen på nytt spelar i det sammanhanget och det bristfälliga genomförandet av effektiva avväpnings- och icke-spridningsåtgärder.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla kärnvapenstater att vidta konkreta interimistiska åtgärder för att minska risken för kärnvapensprängningar, inklusive att göra kärnvapen mindre operativa och flytta dem från utplacering till förvaring, minska den roll som kärnvapen spelar i militära doktriner och snabbt reducera alla sorters kärnvapen.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro inför de ökade kärnvapenhoten som har med Rysslands attityd att göra, med effekter på den globala säkerheten, stabiliteten och förutsägbarheten, och inför de försämrade förbindelserna med Nato, inklusive potentiella överträdelser av avtalet om medeldistanskärnvapen (INF), uttalanden som tyder på en ökad benägenhet att ta till kärnvapen samt uttalanden som indikerar en eventuell utplacering av kärnvapen på andra håll i Europa. Parlamentet påminner om att Internationella domstolen i sitt rådgivande yttrande 1996 fastställde att man enligt gällande internationell rätt inte kunde dra någon definitiv slutsats om huruvida det var lagligt eller olagligt av en stat att använda kärnvapen under extrema fall av självförsvar.

4.  Europaparlamentet stöder toppmötet om nukleärt säkerhetsskydd, eftersom parlamentet anser att otillbörlig handel med och användning av kärnmaterial är ett omedelbart och allvarligt hot mot den globala säkerheten, och ser fram emot att uppnå total spårning och fysisk säkring av allt kärnvapenmaterial.

5.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av arbetet i FN:s öppna arbetsgrupp som driver på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning enligt FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/33. Parlamentet välkomnar rekommendationerna till FN:s generalförsamling i arbetsgruppens slutrapport (A/71/371) som antogs med stort stöd den 19 augusti 2016, om att sammankalla en konferens 2017 som är öppen för alla länder, för att förhandla fram ett rättsligt bindande instrument som ska förbjuda kärnvapen, i syfte att avskaffa dem helt. Parlamentet är medvetet om att detta kommer att stärka målen om och kraven på icke-spridning och nedrustning i icke-spridningsfördraget samt bidra till att skapa förutsättningar för global säkerhet och en värld utan kärnvapen.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja sammankallandet av en sådan konferens 2017 och att delta konstruktivt i dess överläggningar, och uppmanar den höga representanten, Federica Mogherini, och Europeiska utrikestjänsten att bidra konstruktivt till överläggningarna i 2017 års förhandlingskonferens.

7.  Europaparlamentet påminner om att det är 20 år sedan som undertecknandet av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (nedan kallat CTBT) påbörjades, den 23 september 1996, och understryker att ett universellt, internationellt och verkligt kontrollerbart fördrag om förbud mot sprängningar är det mest effektiva sättet att förbjuda kärnvapenprovsprängningar och alla andra kärnsprängningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar de återstående staterna i förteckningen i bilaga II till CTBT, vars ratificering krävs för att fördraget ska kunna träda i kraft, att med ny insikt om den akuta situationen underteckna och/eller ratificera fördraget, så att detta mycket viktiga internationella instrument kan få full effekt utan vidare dröjsmål. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2310 (2016).

9.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för de stora framsteg som den förberedande kommissionen vid organisationen för CTBT har gjort genom att slutföra och driva sitt effektiva internationella övervakningssystem som, även utan fördragets ikraftträdande, bidrar till regional stabilitet som en viktig förtroendeskapande åtgärd, stärker systemet för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen och ger ytterligare vetenskapliga och civila fördelar till stater. Parlamentet är övertygat om att den förberedande kommissionen vid organisationen för CTBT kommer att fortsätta att vara beroende av staters ekonomiska bidrag för att kunna fortsatta driva kontrollsystemet.

10.  Europaparlamentet beklagar att kärnvapen, trots förhoppningar om det motsatta, är på väg att återigen ta plats i kärnvapenstaternas strategiska planering. Parlamentet efterlyser en fördjupad dialog med samtliga kärnvapenstater för att få till stånd en gemensam agenda för stegvis minskade reserver av kärnstridsspetsar. Parlamentet stöder särskilt de steg som USA och Ryssland har tagit för att reducera sina utplacerade kärnvapen i enlighet med det nya Start-avtalet.

11.  Europaparlamentet beklagar att inga ytterligare förhandlingar har kommit till stånd sedan det nya Start-avtalets ikraftträdande 2011 om det akuta behovet att minska utplacerade och icke-utplacerade kärnstridsspetsar, inklusive (vilket USA och Ryssland tidigare enats om) åtgärder för att minska och avskaffa kortdistans- och slagfältskärnvapen som betraktas som taktiska eller icke-taktiska kärnvapen.

12.  Europaparlamentet är medvetet om att man genom att avlägsna kortdistans- och slagfältskärnstridsspetsar och taktiska kärnstridsspetsar från det europeiska territoriet skulle kunna bidra till att skapa förutsättningar för flera kärnvapenfria zoner, och på så sätt bidra till fullgörandet av icke-spridnings- och nedrustningsskyldigheterna i icke-spridningsfördraget, och samtidigt skapa ett prejudikat för ytterligare kärnvapennedrustning.

13.  Europaparlamentet lovordar skapandet av kärnvapenfria zoner som ett steg i rätt riktning mot en kärnvapenfri värld. Parlamentet anser i detta sammanhang att en kärnvapenfri zon i Mellanöstern skulle spela en avgörande roll i strävan att uppnå varaktig och fullständig fred i regionen. Parlamentet är i detta sammanhang mycket besviket över misslyckandet att under 2012 hålla den konferens om upprättande av en zon i Mellanöstern fri från massförstörelsevapen som fått mandat från icke-spridningsfördraget.

14.  Europaparlamentet stöder ytterligare åtgärder för att stärka Internationella atomenergiorganets (IAEA) mandat, däribland att tilläggsprotokollen till IAEA:s avtal om skyddsåtgärder görs allmänt giltiga och andra steg för att utveckla förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet vill se till att denna organisation får de resurser som krävs för att den ska kunna fullgöra sitt mycket viktiga uppdrag att göra kärnenergiverksamhet säker. Parlamentet vill se framsteg i den kommande förberedande kommissionen för icke-spridningsfördraget 2017 och vid högnivåkonferensen för kärnvapennedrustning 2018.

15.  Europaparlamentet anser att den gemensamma övergripande handlingsplanen, det så kallade kärnteknikavtalet med Iran, var ett påtagligt framsteg för multilateral diplomati, och särskilt för europeisk diplomati, och bör medföra inte bara en märkbar förbättring i relationerna mellan EU och Iran, men även främja stabilitet i hela regionen. Parlamentet anser att alla parter nu ansvarar för en strikt och fullständig tillämpning av avtalet. Parlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma kommissionen bestående av representanter för Iran och E3/EU+3 (Kina, Frankrike, Tyskland, Ryssland, Storbritannien och USA), med den höga representanten. Parlamentet stöder till fullo den höga representanten i hennes roll som samordnare av den gemensamma kommission som har inrättats enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen, och anser att ett strikt och fullständigt genomförande av handlingsplanen fortfarande är mycket viktigt.

16.  Europaparlamentet fördömer de senaste kärnsprängningarna i Nordkorea och landets avvisande av de olika resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, inklusive den senaste av den 2 mars 2016 (2070). Parlamentet uppmanar med kraft Nordkorea att avstå från fler provokativa handlingar genom att överge sina program för kärnvapen och ballistiska robotar på ett fullständigt, verifierbart och oåterkalleligt sätt, att upphöra med all relaterad verksamhet och att omedelbart fullgöra alla sina internationella förpliktelser, däribland resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA:s styrelse samt andra internationella normer för nedrustning och icke-spridning och att återgå till förhandlingsbordet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att utan dröjsmål underteckna och ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Parlamentet bekräftar sin önskan om en diplomatisk och politisk lösning på den nordkoreanska kärnvapenfrågan. Parlamentet uppmanar Kina att utöva mer tryck på Nordkorea.

17.  Europaparlamentet välkomnar införandet av klausuler om icke-spridning av massförstörelsevapen i EU:s avtal med tredjeländer och i handlingsplaner. Parlamentet påpekar att sådana åtgärder måste genomföras av EU:s samtliga partnerländer, utan undantag.

18.  Europaparlamentet välkomnar presentationen av EU:s globala strategi och uppmanar med kraft utrikestjänsten att som en uppföljningsåtgärd uppdatera och utvidga EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen från 2003 och de nya handlingslinjerna från 2009, med beaktande av ovan nämnda frågor och problem, i syfte att göra EU till en drivande kraft som stärker och driver på multilaterala avtal om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.

19.  Europaparlamentet välkomnar regelbundna diskussioner om dessa frågor i EU-konsortiet för icke-spridning och andra organisationer i civilsamhället och tankesmedjor, och uppmanar EU-konsortiet för icke-spridning att utöka sin agenda till att omfatta överväganden om nedrustning på lika villkor.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för nedrustningsfrågor, organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar och IAEA:s generaldirektör.

(1)

EUT C 440, 30.12.2015, s. 97.

(2)

EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 77.

(3)

EUT L 196, 24.7.2012, s. 67.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy