Förslag till resolution - B8-1315/2016Förslag till resolution
B8-1315/2016

    FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Demokratiska republiken Kongo

    28.11.2016 - (2016/3001(RSP))

    till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
    i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

    Maria Lidia Senra Rodríguez, Marie-Christine Vergiat, Dimitrios Papadimoulis, Kostadinka Kuneva, Kostas Chrysogonos, Patrick Le Hyaric, Stelios Kouloglou, Lola Sánchez Caldentey, Tania González Peñas, Estefanía Torres Martínez, Xabier Benito Ziluaga, Miguel Urbán Crespo, Barbara Spinelli för GUE/NGL-gruppen

    Förfarande : 2016/3001(RSP)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    B8-1315/2016
    Ingivna texter :
    B8-1315/2016
    Antagna texter :

    B8-1315/2016

    Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2010 om situationen i Demokratiska republiken Kongo

    (2016/3001(RSP))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 7 oktober 2010, 9 juli 2015 och 10 mars 2016, och av resolutionerna från den gemensamma parlamentariska AVS‑EU-församlingen, särskilt resolutionen av den 15 juni 2016,

    –  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

    –  med beaktande av Demokratiska republiken Kongos statsförfattning, särskilt artikel 56, där det stadgas att varje handling, varje avtal, varje konvention, varje överenskommelse, jämte allt annat, som leder till att nationen eller fysiska eller juridiska personer helt eller delvis frånhänds sina, av naturtillgångar eller naturrikedomar härflytande, utkomstmöjligheter, är att betrakta såsom rovdrift, straffbar enligt lag, utan att detta påverkar tillämpningen av internationella bestämmelser om ekonomiska brott,

    –  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

    –  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

    –  med beaktande av artikel 3 i och protokoll II till Genèvekonventionen från 1949, som förbjuder summariska avrättningar, våldtäkter, tvångsrekrytering och andra grymheter,

    –  med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

    –  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution nr 2211 (2015) från mars 2015 som förlängde mandatet för Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) till och med den 31 mars 2016,

    –  med beaktande av att den kongolesiske gynekologen Denis Mukwege tilldelades Sacharovpriset 2014 för sin kamp för kvinnors rättigheter i Kongo,

    –  med beaktande av sin ståndpunkt som antogs den 20 maj 2015 om certifiering av importörer av vissa mineraler och metaller från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

    –  med beaktande av rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) av den 15 april 2015 om exploatering av och olaglig handel med naturresurser, som gynnar organiserade kriminella grupper,

    –  med beaktande av Cotonouavtalet,

    –  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

    A.  De allt fler väpnade grupperna, det kaotiska läget, avsaknaden av en stabil stat, FN:s oförmåga att på ett samstämmigt sätt ta itu med folkmordet och dess följder samt den medskyldighet som kan tillskrivas de länder som har intressen i området, såsom Förenta staterna och Frankrike, har lett till en dramatisk situation som sedan 1996 har medfört hundratusentals, eller rentav miljontals, människors död, varav det stora flertalet varit civila som fallit offer för undernäring, sjukdomar och fattigdom som en följd av krigen 1996 och 1998. Denna situation fortsätter att påverka landet i dag.

    B.  Enligt FN:s barnfond (Unicef) minskade spädbarnsdödligheten med 30 % mellan 2007 och 2014, nämligen från 148 dödsfall per 1 000 levande födda under 2007 till 104 under 2014, medan dödligheten bland unga mödrar minskat med 35 procent, nämligen från 1 289 per 100 000 förlossningar 2007 till 846 år 2014.

    C.  Läget i Demokratiska republiken Kongo har sedan 2012 på nytt varit instabilt och har resulterat i tusentals offer i samband med strider och övergrepp, särskilt i provinserna Nordkivu och Sydkivu i östra delen av landet. Kontoret för samordning av humanitära frågor (Ocha) uppskattade den 31 juli 2015 antalet internflyktingar till inemot 1,5 miljoner, dvs. 7 procent av hela landets befolkning. Fler än 400 000 kongolesiska flyktingar befinner sig fortfarande i exil. Demokratiska republiken Kongo får också ta mot flyktingar som flyr undan den allvarliga humanitära krisen i grannlandet Centralafrikanska republiken.

    D.  Bland de stridande parterna finns Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (hutumiliser), RCD-Goma (samlingen för ett demokratiskt Kongo) som stöds av Rwanda och som strider mot regeringen i Demokratiska republiken Kongo, Herrens motståndsarmé (LRA), som startade som en väpnad upprorsgrupp i Uganda, mai-mai-milisen i Katanga samt folkrörelsen för självförsvar (Mouvement populaire d’autodéfense (MPA)). Trots att en demobilisering av vissa stridande parter skett sedan 2010, varvid de i vissa fall delvis integrerats med den kongolesiska armén (FARDC), är situationen fortfarande otrygg. Användningen av ”den etniska frågan” som ett politiskt verktyg i regionen har kraftigt underblåst konflikterna och fortsätter att splittra territorierna.

    E.  Situationen utmärks av talrika krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, allt hårdare förtryck av motståndare, otaliga våldtäkter av kvinnor och unga flickor samt massiva folkfördrivningar. Våldtäkterna i Demokratiska republiken Kongo uppskattas officiellt ha krävt minst 200 000 offer sedan 1996. Siffran är utan tvekan mycket större, eftersom många våldtäkter aldrig anmäls. Våldtäkt är ett vapen i krig som används av alla stridande parter, inbegripet de officiella väpnade styrkorna. Tvångsrekrytering, i synnerhet av barn som tvingas bli kombattanter, är ett vanligt fenomen i Demokratiska republiken Kongo.

    F.  Den reguljära kongolesiska armén (FARDC) anklagas regelbundet för övergrepp. Regeringen antog i oktober 2012 en handlingsplan för att få slut på rekryteringen av barn, sexuellt våld och andra allvarliga kränkningar av barnets rättigheter som de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna gör sig skyldiga till. Problemen kvarstår dock och förövarna brukar fortfarande få gå ostraffade.

    G.  Monusco (Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo), som inrättades 1999, har misslyckats totalt i sina insatser med att förbättra situationen för civilbefolkningen som hårt drabbats av kriget, och Monuscos stöd till den nationella kongolesiska armén (FARDC) har endast bidragit till att öka FARDCs brottsliga handlingar. Det militära samarbetet mellan Monusco och FARDC upphävdes tillfälligt i februari 2015, men den 2 mars 2016 beslutade FN att återuppta det militära stödet till regeringsstyrkorna.

    H.  Enligt statsförfattningen ska nästa presidentval hållas i december 2016. Demokratiska republiken Kongos president får, enligt statsförfattningen, inneha sitt ämbete under högst två mandatperioder. President Joseph Kabila har velat ändra vallagen för att senarelägga valet till efter 2016, något som skapat politisk spänning, demonstrationer och våldsutbrott, med flera tiotals döda. Joseph Kabila har beslutat organisera en nationell politisk dialog, som bojkottas av en del av oppositionen, som i sin tur uppställt som oeftergivligt villkor för sitt deltagande att man återgår till internationell medling och att statsförfattningen strikt respekteras.

    I.  I ett beslut av den 17 oktober 2016 som avslutade den skenbara ”politiska dialogen” (eftersom oppositionen inte deltagit i den) senarelades valet till april 2018.

    J.  Oppositionen anklagar president Kabila och hans regering för att med administrativa och tekniska medel fördröja valet och stanna kvar vid makten också efter utgången av sin i statsförfattningen föreskrivna mandatperiod.

    K.  Ett flertal icke-statliga organisationer påtalar att rättsväsendet i Kongo gjorts till ett redskap för att tysta ned dem som inte går med på en tredje mandatperiod för president Kabila.

    L.  Under de senaste månaderna har organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna vid flerfaldiga tillfällen varslat om att situationen i landet försämrats, både för de mänskliga rättigheterna och för yttrande- och mötesfriheten, framför allt till följd av överdrivet bruk av maktmedel mot fredliga demonstranter, politiska aktivister och människorättsförsvarare som motsätter sig strävandena att låta president Kabila stanna kvar vid makten, utöver den gräns på två mandatperioder som uppställs av statsförfattningen.

    M.  Vid demonstrationerna i Kinshasa den 19 och 20 september 2016 dödades över trettio personer och många andra försvann. Medlemmar av Lucha-rörelsen hålls fortfarande olagligt frihetsberövade i Goma och kontoren för olika medieorgan, såsom Radio France Internationale, har stängts.

    N.  Det finns en stor mängd naturresurser (guld, tennsten, coltan, metangas m.m.) i Demokratiska republiken Kongo, och särskilt i landets östra delar utnyttjas dessa resurser ständigt på ett olagligt sätt. Dessutom kontrolleras resurserna ofta av väpnade paramilitära grupper, vilket bidrar till att finansiera och upprätthålla konflikten och utgör en källa till otrygghet för hela regionen.

    O.  De transnationella företagen finansierar den väpnade konflikten för att kunna fortsätta att exploatera naturtillgångarna i Demokratiska republiken Kongo. Detta har vid flera tillfällen fördömts i FN:s rapporter. Ibrahim Thiaw, vice verkställande direktör för FN:s miljöprogram (Unep), tillkännagav i april 2015 att utvinningen av naturtillgångar avkastar över en miljard dollar per år, och att merparten av vinsten – upp till 98 % av intäkterna – går till internationella koncerner, medan återstående 2 % försörjer inhemska väpnade grupper.

    P.  De internationella finansinstituten har genom sina strukturanpassningsplaner ytterligare försvagat landet genom att göra det till ett rättsligt paradis och ett skatteparadis för multinationella företag, i synnerhet inom gruvsektorn. Nedmonteringen av stöttepelarna för den kongolesiska ekonomin och uppsägningen av tusentals arbetstagare med koppling till internationella institutioner, varav i första hand Världsbanken, har berövat befolkningen försörjningsmöjligheter och försämrat deras levnadsvillkor. Detta har gynnat stora industrikoncerner, huvudsakligen från västvärlden, som kunnat lägga beslag på resurser och ta över ekonomin.

    Q.  Livsmedelspriserna har gått upp kraftigt sedan konfliktutbrottet, vilket ytterligare förvärrar fattigdomen och den otrygga livsmedelsförsörjningen för lokalbefolkningen, tillsammans med instabiliteten i regionen. Situationen förvärras dessutom av att de multinationella företagen ägnar sig åt markrofferi med regeringens goda minne.

    R.  Växande arbetslöshet, försämrade sociala villkor och ökad fattigdom bland befolkningen är utslagsgivande för instabiliteten i regionen.

    1.  Europaparlamentet fördömer alla våldshandlingar, alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allt sexuellt våld. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med alla de befolkningsgrupper som lidit under de år konflikterna pågått. Parlamentet upprepar sin kritik mot att ”den etniska frågan” utnyttjas som ett politiskt verktyg, vilket lett till miljontals offer i regionen och endast skapar splittring bland befolkningen.

    2.  Europaparlamentet förklarar sig särskilt oroat av att våldet ökat, i takt med att valet närmar sig. Parlamentet fördömer alla slag av skrämseltaktik och trakasserier, också via rättsväsendet, mot människorättsförsvarare, journalister, politiska meningsmotståndare och andra oberoende eller kritiska röster. Parlamentet understryker att rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet till fredliga sammankomster måste respekteras och skyddas.

    3.  Europaparlamentet kräver att alla som godtyckligt berövats sin frihet omedelbart och utan villkor ska försättas på fri fot.

    4.  Europaparlamentet fördömer det förtryck som iscensatts av försvarsmakten och säkerhetsstyrkorna. Parlamentet understryker att det, enligt FN:s grundläggande principer om användning av våld och vapen, är strängt förbjudet med insats av dödliga vapen mot fredliga demonstranter, och att de som har ansvaret för att lagarna följs inte får göra bruk av eldvapen.

    5.  Europaparlamentet anser att bekämpande av straffrihet när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter och ekonomisk brottslighet är en av de absoluta förutsättningarna för att fred ska kunna återställas i Demokratiska republiken Kongo.

    6.  Europaparlamentet instämmer med Förenta nationerna och Afrikanska unionen om att det enda sättet att dämpa den politiska spänning som i dagens läge råder i landet är en dialog där alla parter och företrädare för samhället i Kongo får medverka, där såväl statsförfattningen som befolkningens intressen respekteras och där målet består i att det ska hållas fria och rättvisa val som medger insyn och framstår som trovärdiga.

    7.  Europaparlamentet oroar sig särskilt för kvinnornas situation i landet, och för de brott och den diskriminering de drabbas av. Parlamentet anser att myndigheterna och det internationella samfundet ovillkorligen måste göra mer för att få slut på massvåldtäkterna som används som ett instrument i krigsföringen, garantera tillgång till offentlig och gratis hälso- och sjukvård, i synnerhet till reproduktiv hälso- och sjukvård, preventivmedel och abort samt främja en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

    8.  Europaparlamentet anser vidare att myndigheterna och det internationella samfundet måste prioritera att man får ett slut på fenomenet med barnsoldater.

    9.  Europaparlamentet fördömer att den kongolesiska befolkningens grundläggande behov systematiskt offras till förmån för multinationella företags och utländska makters ekonomiska och geopolitiska intressen.

    10.  Europaparlamentet anser att den dramatiska situationen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo kan få en hållbar lösning endast med hjälp av åtgärder för att befolkningen äntligen ska kunna dra nytta av naturtillgångarna. Parlamentet framhåller att detta kräver att landet återvinner sin överhöghet över sina naturrikedomar genom att införa kontroll över utländska multinationella företags verksamhet och utveckla nationell infrastruktur för att exploatera, förädla och saluföra sina råvaror. Detta innebär att alla gruv- och skogskontrakt ses över och sägs upp i enlighet med artikel 56 i Kongos statsförfattning, så att dessa rikedomar blir till nytta för så många som möjligt och inte för en minoritet.

    11.  Europaparlamentet upprepar nödvändigheten av att garantera Demokratiska republiken Kongo rätten till livsmedelssuveränitet, vilket omfattar lantbrukares rätt att producera mat för folket, genom att sätta stopp för markrofferiet och se till att lantbrukarna har tillgång till jord, utsäde och vatten.

    12.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och i synnerhet de länder som är ”fordringsägare” i förhållande till Demokratiska republiken Kongo (särskilt Belgien), att avskaffa alla hinder för utveckling i Demokratiska republiken Kongo, och därmed alla hinder för fred, genom att avskriva de skulder och räntor på skulder som landet fortsätter att betala, och ersätta frihandelsavtal och strukturanpassningsplaner med ett verkligt och internationellt samarbete, där de grundläggande mänskliga rättigheterna och den kongolesiska statens suveränitet respekteras. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att kräva att landets skuldsättning granskas och att alla orättmätiga fordringar från utländska borgenärer annulleras i syfte att helt och hållet avskriva skulden och i syfte att tillgodose befolkningens grundläggande mänskliga behov.

    13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka det ekonomiska stödet och humanitära biståndet för att tillgodose befolkningens akuta behov. Parlamentet begär att unionens och medlemsstaternas bistånd ska ges i gåvoform och inte som lån, för att inte skuldbördan ska öka. Parlamentet beklagar djupt att flera av Europeiska unionens medlemsstater inte uppnått sitt mål om att avsätta 0,7 % av BNP för detta ändamål och att vissa sänkt sin procentandel för utvecklingsbiståndet. Parlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte lika mycket som förr deltar i livsmedelsbiståndsprogrammen, och yrkar på att utvecklingsbiståndet inte ska få bli ett verktyg för gränsstängning och gränskontroll eller för att utverka garantier för återtagande av migranter. Parlamentet kräver att det bistånd som EU och medlemsstaterna tilldelar Demokratiska republiken Kongo i första hand ska användas för att lösa de problem som hänför sig till den djuprotade ojämlikheten, fattigdomen, den kroniska undernäringen, tillgången till offentlig hälso- och sjukvård och offentliga tjänster, särskilt till sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård, samt för förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet kräver vidare att livsmedelsbiståndet ska höjas och i första hand gå till inköp av livsmedel åt lokala bönder.

    14.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att europeiska företag med verksamhet i tredjeländer fullständigt måste rätta sig efter internationella människorättsnormer. Medlemsstaterna uppmanas således att se till att de företag som omfattas av deras nationella rätt inte åsidosätter de mänskliga rättigheterna eller de sociala eller hälso- eller miljörelaterade normer som gäller för dem då de startar eller bedriver verksamhet i ett tredjeland. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder mot europeiska företag som inte respekterar dessa normer eller som inte på ett tillfredsställande sätt kompenserar offren för sådana människorättskränkningar som de ansvarat för, direkt eller indirekt.

    15.  Europaparlamentet yrkar på att det i Demokratiska republiken Kongo ska göras en oberoende utredning av hur de europeiska företagen följt de sociala och miljömässiga normerna, i synnerhet i fråga om naturtillgångar, och av dessa företags eventuella kopplingar till finansieringen av väpnade grupper. På samma sätt vill parlamentet att det görs en internationell utredning som kan bringa klarhet i beskyllningarna om sambandet mellan strukturanpassningsplanerna, det finansiella stödet från internationella finansinstitut och de brott som begås i landet.

    16.  Europaparlamentet motsätter sig alla försök att lägga ut skötseln av EU:s migrationspolitik på tredjeländer. Parlamentet fördömer att Rabatprocessen, i vilken Demokratiska republiken Kongo är part, aldrig tillåter åtgärder mot de underliggande orsakerna till migration, utan endast främjar återsändnings- och återtagningspolitik. Parlamentet anser att denna politik står i strid med rätten till fri rörlighet och asylrätten. Parlamentet kräver i detta avseende ett omedelbart stopp i förhandlingarna med Demokratiska republiken Kongo inom ramen för Rabatprocessen.

    17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s människorättsråd och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.