Förfarande : 2017/2510(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0122/2017

Ingivna texter :

B8-0122/2017

Debatter :

PV 01/02/2017 - 16
CRE 01/02/2017 - 16

Omröstningar :

PV 02/02/2017 - 7.6
CRE 02/02/2017 - 7.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0017

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 278kWORD 59k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0120/2017
25.1.2017
PE598.433v01-00
 
B8-0122/2017

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om krisen för rättsstatsprincipen i Demokratiska republiken Kongo och i Gabon (2017/2510(RSP))


Marie-Christine Vergiat, Barbara Spinelli, Paloma Lopez Bermejo, Angela Vallina, Javier Couso Permuy, Dimitris Papadimoulis, Stelios Kouloglou, Kostadinka Kuneva, Kostas Chrysogonos, Merja Kyllönen för GUE/NGL-gruppen

Europaparlamentets resolution om krisen för rättsstatsprincipen i Demokratiska republiken Kongo och i Gabon (2017/2510(RSP))  
B8-0122/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt av den 7 oktober 2010, 9 juli 2015, 10 mars 2016 och 1 december 2016, och av resolutionerna från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, särskilt resolutionen av den 15 juni 2016,

–  med beaktande av resolutionerna från de politiska grupperna och av att man vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen i december 2016 i Nairobi, Kenya, inte lyckats anta någon gemensam resolution om Gabon.

–  med beaktande av sin debatt den 13 september 2016 om situationen efter valet i Gabon,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution, särskilt artikel 56, där följande föreskrivs: ”Utan att det påverkar tillämpningen av internationella bestämmelser om ekonomisk brottslighet ska varje rättsakt, avtal, konvention, arrangemang eller varje annan handling som leder till att nationen eller fysiska eller juridiska personer helt eller delvis berövas sina försörjningsmöjligheter, vilka grundar sig på deras resurser eller naturrikedomar, betraktas som plundringsbrott och straffbeläggas”,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av artikel 3 i och protokoll II till Genèvekonventionen från 1949, som förbjuder framför allt summariska avrättningar, våldtäkter, tvångsrekryteringar och andra övergrepp,

–  med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution nr 2211 (2015) från mars 2015 som förlängde mandatet för Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) till och med den 31 mars 2016,

–  med beaktande av att den kongolesiske gynekologen Denis Mukwege tilldelades Sacharovpriset 2014 för sin kamp för kvinnors rättigheter i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av sin resolution som antogs den 20 maj 2015 om certifiering av importörer av vissa mineraler och metaller från konfliktdrabbade områden och högriskområden,

–  med beaktande av den överenskommelse om europeiska regler för ”konfliktmineral” som medlemsstaterna ingick den 15 juni 2016,

–  med beaktande av rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) av den 15 april 2015 om exploatering av och olaglig handel med naturresurser, som gynnar organiserade kriminella grupper,

–  med beaktande av slutrapporten från Europeiska unionens valobservatörsuppdrag till Gabon 2016, offentliggjord den 12 december 2016,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Situationerna i Gabon och i Demokratiska republiken Kongo är helt annorlunda och det finns ingen orsak till att behandla dem i en och samma resolution.

Demokratiska republiken Kongo

B.  De allt fler väpnade grupperna, det kaotiska läget, avsaknaden av en stabil stat, FN:s oförmåga att på ett samstämmigt sätt ta itu med folkmordet och dess följder samt den medskyldighet som kan tillskrivas de länder som har intressen i området, såsom Förenta staterna, Belgien och Frankrike, har lett till en dramatisk situation som sedan 1996 har medfört hundratusentals, eller rentav miljontals, människors död (enligt vissa icke-statliga organisationer ända upp till sex miljoner), som till största delen varit civila och fallit offer för förtryck, lönnmord, undernäring, sjukdomar och fattigdom som en följd av krigen 1996 och 1998. Denna situation fortsätter att påverka landet i dag.

C.  Läget i Demokratiska republiken Kongo har sedan 2012 på nytt varit instabilt och har resulterat i tusentals offer i samband med strider och övergrepp, särskilt i provinserna Nordkivu och Sydkivu i östra delen av landet. Kontoret för samordning av humanitära frågor (Ocha) uppskattade den 31 juli 2015 antalet internflyktingar till inemot 1,5 miljoner, dvs. 7 procent av hela landets befolkning. Fler än 400 000 kongolesiska flyktingar befinner sig fortfarande i exil. Demokratiska republiken Kongo får också ta mot flyktingar som flyr undan den allvarliga humanitära krisen i grannlandet Centralafrikanska republiken. Användningen av ”den etniska frågan” som ett politiskt verktyg i regionen har kraftigt underblåst konflikterna och fortsätter att splittra territorierna. Livsmedelspriserna har kraftigt stigit sedan konflikten bröt ut.

D.  Situationen präglas av talrika krigsbrott, brott mot mänskligheten, omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, hårdare förtryck av motståndare, massvåldtäkter av kvinnor och unga flickor samt massiva folkfördrivningar. Våldtäkterna i Demokratiska republiken Kongo uppskattas officiellt orsakat minst 200 000 offer sedan 1996. Siffran är utan tvekan mycket större, på grund av det stora mörkertalet. Våldtäkt är ett vapen i krig som används av alla stridande parter, inbegripet de officiella väpnade styrkorna. Tvångsrekrytering, i synnerhet av barn som tvingas delta i krigshandlingar, är ett vanligt fenomen i Demokratiska republiken Kongo.

E.  De transnationella företagen finansierar de väpnade grupperna för att kunna fortsätta att exploatera naturtillgångarna i Demokratiska republiken Kongo. Demokratiska republiken Kongo har 80 procent av de kända reserverna av coltan, ett mineral som används framför allt i kondensatorer i datorer och mobiltelefoner, men de här rikedomarna blir till nytta för multinationella företag och inte för det kongolesiska folket. Detta har vid flera tillfällen fördömts i FN:s rapporter. Ibrahim Thiaw, vice verkställande direktör för FN:s miljöprogram (Unep), tillkännagav i april 2015 att utvinningen av naturtillgångar avkastar över en miljard dollar per år, och att merparten av vinsterna – upp till 98 % av intäkterna – går till internationella koncerner, medan återstående 2 % försörjer inhemska väpnade grupper. Den 15 juni 2016 nådde medlemsstaterna fram till en överenskommelse om europeiska regler för ”konfliktmineral”, som inte på långt när motsvarade förväntningarna eftersom den berör endast ”utgångsvaror”, alltså mellan 10 och 15 procent av importen till Europa.

F.  De internationella finansinstituten, främst Världsbanken, har genom sina strukturanpassningsplaner ytterligare försvagat landet genom att ur juridisk synvinkel och skattesynvinkel göra det till rena himmelriket för multinationella företag, i synnerhet inom gruvsektorn. Dessa strukturanpassningsplaner har kullkastat olika stöttepelare för Kongos ekonomi och lett till tusentals uppsägningar så att befolkningen förlorat källor till sitt uppehälle och fått sämre levnadsvillkor, medan stora industrigrupper, framför allt från väst, gjort vinster genom att bedriva markrofferi och tillskansa sig kontrollen över ekonomin.

G.  Monusco (Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo), som inrättades 1999, har i stort sett inte gjort annat än bort sig, genom att inte kunna förbättra situationen för den hårt krigsdrabbade civilbefolkningen, och Monuscos stöd till den nationella kongolesiska armén (FARDC) har endast bidragit till att öka FARDCs brottsliga handlingar. Det militära samarbetet mellan Monusco och FARDC upphävdes tillfälligt i februari 2015, men den 2 mars 2016 beslutade FN att återuppta det militära stödet till regeringsstyrkorna.

H.  I Demokratiska republiken Kongo får presidenten sitta högst i två ämbetsperioder, och den nuvarande presidenten hade bort avgå vid midnatt den 19 december i fjol. Det enda som president Joseph Kabila gjort är att förhindra en översyn av röstlängderna för att det inte ska gå att förrätta ett nytt val i tid för att han ska hinna ersättas. Följden har blivit politisk spänning, demonstrationer och våldsutbrott, varvid flera tiotal människor dödats. Enbart mellan den 19 och 20 december 2016 dödades 40 personer, medan 107 skadades och 460 greps, enligt uppgifter från FN.

I.  Som ett resultat av en tre veckor lång dialog under katolska kyrkans överinseende nådde de makthavande och oppositionen den 31 december 2016 fram till en överenskommelse om att inrätta ett nationellt övergångsråd under ledning av den historiske oppositionsmannen Étienne Tshisekedi, samt att utnämna en premiärminister från hans koalition som går under namnet le Rassemblement. Enligt överenskommelsen skulle Joseph Kabila sitta kvar vid makten till dess att det hållits parlaments- och presidentval, vilket ska ske senast i december 2017, och inte ställa upp för en tredje ämbetsperiod. Vissa medlemmar av oppositionen har inte undertecknat överenskommelsen, framför allt sådana som tillhör rörelsen Mouvement de libération du Congo, och även republikens vice president Jean-Pierre Bemba, och vissa förhandlare som hör till minoritetsfalangen inom oppositionen.

J.  Överenskommelsen av den 31 december är för all del ett viktigt framsteg, men ett antal gråzoner kvarstår, framför allt frågan om hur de förestående valen ska organiseras och finansieras (kostnaderna uppskattas till 1,2 miljarder dollar, medan statsbudgeten inte uppgår till mer än 4 miljarder dollar). Genomförandet av överenskommelsen är fortfarande föremål för diskussion. Måndagen den 23 januari måste Étienne Tshisekedi resa bort från Kinshasa för att genomgå en ”läkarundersökning” i Belgien.

Gabon

K.  Enligt FN:s utvecklingsprogram rankades Gabon med siffran 0,684 på FN:s index för mänsklig utveckling, vilket innebar att landet under 2014 kom på 110:e plats bland 188 länder. Över hälften av invånarna lever under fattigdomströskeln, fastän BNP per capita är rätt hög.

L.  Enligt korruptionsindex för 2015, sammanställt av Transparency International, kom Gabon på 99:e plats bland 168 länder.

M.  Gabon undertecknade 2010 den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, men har ännu inte ratificerat den.

N.  Den 27 augusti 2016 hölls det val i Gabon och ett valövervakningsuppdrag från Europeiska unionen var på plats i landet mellan den 12 juli och den 30 september 2016 med de gabonesiska myndigheternas medgivande. Enligt inrikesministern fick den avgående presidenten Ali Bongo 49,80 procent av rösterna, vilket innebar en röstövervikt på bara 5 000. Oppositionen ifrågasätter valresultatet och sammandrabbningar har ägt rum i vissa stadsdelar av Libreville. Nationalförsamlingens byggnad brändes ned, demonstrationer utbröt och minst sex personer har skottskadats sedan den 31 augusti.

O.  Den 1 september stormade ordningsmakten Jean Pings högkvarter, varvid två dödades och ett flertal sårades. Vittnena talar om ett ”blodbad” och våldsamheterna fortsätter både i huvudstaden och på många andra orter i landet. Gabon har varit avskuret från internet och de sociala medierna, över 800 personer har gripits i huvudstaden i samband med våldshandlingarna efter valet och enligt oppositionens utsago har minst 50 personer dödats i hela landet. Vissa afrikanska tidningar markerar sitt avståndstagande från att fransk militär i ansvarsställning inom Republikanska gardet deltagit i bombardemanget av Jean Pings högkvarter.

P.  Oppositionen, som är mån om att spela på institutionernas villkor, samtidigt som den ifrågasätter deras oberoende, anförde i början av september ett klagomål till Gabons författningsdomstol, vilket avvisades den 23 september. Därefter anförde oppositionen i början av november för andra gången ett klagomål för att på nytt ifrågasätta utgången av presidentvalet den 27 augusti.

Q.  Trots de påtryckningar som dess medlemmar utsatts för framlade EU:s valobservatörsuppdrag sin rapport den 12 december 2016 och framhöll då att man inte kunde få någon bild av hur det verkligen gått till vid valet, eftersom ”valförvaltningsorganen bedrivit sitt arbete utan insyn genom att inte låta de deltagande parterna få nödvändig information, såsom röstlängderna och förteckningen över vallokalerna”. Den huvudsakliga regelstridighet som påtalades av valobservatörsuppdraget var resultatet för Ali Bongo Ondimba i provinsen Haut Ogooué, som är familjen Bongos högborg. Där fick nämligen den avgående presidenten 95,47 procent av rösterna, i en situation där valdeltagandet uppgick till 99,93 procent, enligt inrikesministeriets sifferuppgifter. Valobservatörsuppdraget har ifrågasatt dessa resultat och understrukit att resultaten ”går emot den tendens som uppdraget kunnat konstatera utgående från de resultat som tillkännagetts av guvernörerna i landets åtta övriga provinser”. Valobservatörsuppdraget anser därför att ”dessa avvikelser från det normala får en att fråga sig om det verkligen gått rätt till med konsolideringen av resultaten och med valets slutresultat”. Författningsdomstolen har i sitt utslag av den 23 september inte behandlat valfusket i provinsen Haut-Ogooué.

R.  De obestridliga konstaterandena i den ovannämnda rapporten har dock inte fått några konsekvenser. EU verkar föredra att tiga stilla, efter att installationen av Ali Bongo i slutet av september de facto erkänts av de franska myndigheterna.

S.  Prisfallet på olja och nedskärningarna i statsbudgeten försvårar ytterligare den ekonomiska och sociala situationen i både Gabon och Demokratiska republiken Kongo. Allt fler strejkar i Gabon, bland lärarfacket, de oljeanställda, pensionärerna, posttjänstemännen, domarfacket osv. Kraven handlar om att löner och pensioner inte betalats ut, om integreringen av tjänstemän, om presidentens inblandning i domarrådets verksamhet, om frigivning av de sista ”politiska” fångarna eller, ytterligare, om nedläggning/köp av fabriker inom oljesektorn.

T.  Det har inletts en kraftfull kampanj mot att Afrikanska mästerskapet i fotboll anordnas i Gabon. Den 18 januari 2017 organiserade ungdomarna från föreningen J.O.U.R. (Jeunesse de l’Opposition Unie pour la Résistance) en fredlig marsch mot att mästerskapet 2017 skulle gå av stapeln i Gabon. Vissa av dem, såsom föreningens ordförande Marceau Malekou, har tagits i fängsligt förvar för störande av allmän ordning.

U.  Alltsedan Gabon blev självständigt 1960 har Frankrike haft väpnade styrkor stationerade i landet, i enlighet med försvarsavtalet från augusti 1960. Enligt uppgifter från inrikesministeriet finns för närvarande 350 militärer stationerade där. Den 7 september 2016 beslutade Frankrikes regering att Andra fallskärmsjägarregementet skulle skickas till Libreville, officiellt för att skydda franska medborgare. Ett nytt avtal undertecknades 2010 och där står det att ”de franska styrkorna i landet har rätt att röra sig på Republiken Gabons territorium, även på dess territorialvatten och i dess luftrum. Rörelsefriheten på Gabons territorialvatten innefattar framför allt rätten att under alla omständigheter stanna och ankra upp där”. De franska styrkorna avkrävs varken skatter eller hyror, till skillnad mot hur det brukar vara i de flesta andra länder. I avtalet medges de franska styrkorna också fullständig straffrihet, också fast deras verksamhet skulle leda till döden för andra människor.

V.  Frankrikes skugga faller fortfarande över dess f.d. koloni. I de avtal om ekonomiskt samarbete som undertecknades i juli 1960, en månad före självständigheten, föreskrivs det i själva verket att ”Republiken Frankrike ska fortsätta ge Republiken Gabon det materiella stöd [...] som behövs för uppnåendet av de mål som Republiken Gabon uppställt i fråga om ekonomiska och sociala framsteg”. I dag bor det nästan 14 000 franska medborgare i Gabon. Frankrike är landets viktigaste partner i ekonomiskt hänseende och har nästan 120 företag där (cirka 200 små och medelstora företag och mikroföretag).

W.  Frankrikes stöd till regimen Ali Bongo (framför allt genom det militära samarbetet), och de anknytningar som nästan hela den politiska klassen i Gabon har till Frankrike väcker allvarliga farhågor om att denna politik för ”Franska Afrika” kommer att fortsätta, till förfång för Gabons folk.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt att två så pass annorlunda situationer som situationerna i Demokratiska republiken Kongo respektive i Gabon ska behandlas i en och samma resolution.

Demokratiska republiken Kongo

2.  Europaparlamentet fördömer alla våldshandlingar, alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allt sexuellt våld. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med alla de befolkningar som lidit under de år konflikterna pågått. Parlamentet upprepar sin kritik mot att ”den etniska frågan” utnyttjas som ett politiskt verktyg, vilket lett till miljontals offer i regionen och endast skapar splittring bland befolkningen.

3.  Europaparlamentet fördömer alla slag av skrämseltaktik och trakasserier, också via rättsväsendet, mot människorättsförsvarare, journalister, politiska meningsmotståndare och andra oberoende eller kritiska röster. Parlamentet understryker att rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet till fredliga sammankomster måste respekteras och skyddas. Parlamentet kräver att alla som godtyckligt berövats sin frihet omedelbart och utan villkor ska försättas på fri fot.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den överenskommelse som den 31 december 2016 ingicks mellan regeringen och oppositionen kan innebära framsteg på väg mot fredliga förhållanden i landet. Parlamentet uppmanar därför Europeiska unionen och medlemsstaterna att ge stöd till att både överenskommelsen och valprocessen genomförs, framför allt genom utökat ekonomiskt bistånd till Demokratiska republiken Kongo, för att valen ska kunna hållas under insynsvänliga och demokratiska betingelser och i enlighet med den tidsplan som antagits genom överenskommelsen. Parlamentet kräver insyn i allt ekonomiskt stöd som unionen och medlemsstaterna ger till valen i Kongo.

5.  Europaparlamentet anser att bekämpande av straffrihet för kränkningar av humanitär rätt och för ekonomisk brottslighet är en av de absoluta förutsättningarna för att fred ska kunna återställas i Demokratiska republiken Kongo.

6.  Europaparlamentet uttrycker särskild oro över kvinnornas situation i landet och över de brott och den diskriminering de utsätts för. Parlamentet anser att myndigheterna och det internationella samfundet ovillkorligen måste göra mer för att få slut på massvåldtäkterna som används som ett instrument i krigföringen, garantera tillgång till offentlig och gratis hälso- och sjukvård, i synnerhet till reproduktiv hälso- och sjukvård, preventivmedel och abort, samt främja en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män.

7.  Europaparlamentet anser likaledes att myndigheterna och det internationella samfundet måste prioritera ett slut på fenomenet med barnsoldater.

8.  Europaparlamentet fördömer att den kongolesiska befolkningens grundläggande behov systematiskt offras till förmån för multinationella företags och utländska makters ekonomiska och geopolitiska intressen.

9.  Europaparlamentet anser att den dramatiska situationen i östra delen av Demokratiska republiken Kongo kan få en hållbar lösning endast med hjälp av åtgärder för att befolkningen äntligen ska kunna dra nytta av naturtillgångarna. Parlamentet understryker att detta kräver att landet återvinner sin överhöghet över sina naturrikedomar genom att införa en demokratisk kontroll över utländska transnationella företags verksamhet och utveckla nationell infrastruktur för att utvinna, förädla och saluföra sina råvaror. Detta innebär att alla gruv- och skogskontrakt ses över och hävs i enlighet med artikel 56 i den kongolesiska konstitutionen så att dessa rikedomar blir till nytta för så många som möjligt och inte för en minoritet.

10.  Europaparlamentet upprepar nödvändigheten av att garantera Demokratiska republiken Kongo rätten till livsmedelssuveränitet, vilket omfattar lantbrukares rätt att producera mat för folket, genom att sätta stopp för markrofferiet och se till att lantbrukarna har tillgång till jord, utsäde och vatten.

11.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och i synnerhet de länder som är ”fordringsägare” i förhållande till Demokratiska republiken Kongo (särskilt Belgien) att avskaffa alla hinder för utveckling i Demokratiska republiken Kongo, och därmed alla hinder för fred, genom att avskriva de skulder och räntor på skulder som landet fortsätter att betala, och ersätta frihandelsavtal och strukturanpassningsplaner med genuint internationellt samarbete, där de grundläggande mänskliga rättigheterna och den kongolesiska statens suveränitet respekteras. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att kräva att landets skuldsättning granskas och att alla orättmätiga fordringar från utländska borgenärer annulleras i syfte att helt och hållet avskriva skulden och i syfte att tillgodose befolkningens grundläggande mänskliga behov.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka det ekonomiska stödet och humanitära biståndet för att tillgodose befolkningens akuta behov. Parlamentet begär att unionens och medlemsstaternas bistånd ska ges i gåvoform och inte som lån, för att inte skuldbördan ska öka. Parlamentet beklagar djupt att flera av Europeiska unionens medlemsstater inte uppnått sitt mål om att ge 0,7 % av sin BNI för detta ändamål och att vissa sänkt sin procentandel till utvecklingsbiståndet. Parlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte lika mycket som förr deltar i livsmedelsbiståndsprogrammen, och yrkar på att utvecklingsbiståndet inte ska få bli ett verktyg för gränsstängning och gränskontroll eller för att utverka garantier för återtagande av migranter. Parlamentet kräver att det bistånd som EU och medlemsstaterna tilldelar Demokratiska republiken Kongo i första hand ska användas för att lösa de problem som hänför sig till den djuprotade ojämlikheten, fattigdomen, den kroniska undernäringen, tillgången till offentlig hälso- och sjukvård och offentliga tjänster, särskilt till sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård, samt för förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet kräver vidare att livsmedelsbiståndet ska höjas och i första hand gå till inköp av livsmedel åt lokala bönder.

13.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att europeiska företag med verksamhet i tredjeländer fullständigt måste rätta sig efter internationella människorättsnormer. Medlemsstaterna uppmanas således att se till att de företag som omfattas av deras nationella rätt inte friskriver sig från sin skyldighet att följa de mänskliga rättigheterna eller de sociala eller hälso- eller miljörelaterade normer som gäller för dem då de startar eller bedriver verksamhet i ett tredjeland. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder mot europeiska företag som inte respekterar dessa normer eller som inte på ett tillfredsställande sätt kompenserar offren för sådana människorättskränkningar som direkt eller indirekt omfattas av deras ansvar.

14.  Europaparlamentet yrkar på att det i Demokratiska republiken Kongo ska göras en oberoende utredning av hur de europeiska företagen följt de sociala och miljömässiga normerna, i synnerhet i fråga om naturtillgångar, särskilt coltan, och av dessa företags eventuella kopplingar till finansieringen av väpnade grupper. På samma sätt vill parlamentet att det görs en internationell utredning som kan bringa klarhet i beskyllningarna om sambandet mellan strukturanpassningsplanerna, det finansiella stödet från internationella finansinstitut och de brott som begås i landet.

15.  Europaparlamentet motsätter sig alla försök till utläggning av EU:s migrationspolitik på tredjeländer. Parlamentet fördömer att Rabatprocessen, i vilken Demokratiska republiken Kongo är part, aldrig tillåter åtgärder mot de underliggande orsakerna till migration, utan endast främjar återsändnings- och återtagningspolitik. Parlamentet anser att denna politik strider mot rätten till fri rörlighet, asylrätten och, i vidare bemärkelse, mot migranters rättigheter i den form de definierats i internationella konventioner.

Gabon

16.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över krisen efter valen i Gabon och de verkningar den kan få för landet, regionen och de berörda invånarna. Parlamentet fördömer att Frankrike, efter att ha yrkat på ett offentliggörande av resultaten, på nytt erkänt Ali Bongo som valsegrare, och detta trots de iakttagelser som gjorts av europeiska och internationella observatörer.

17.  Europaparlamentet fördömer allt våld som förekommit efter valen och framför allt människorättskränkningarna, de godtyckliga gripandena och de olagliga frihetsberövandena, liksom också kränkningarna av tryckfriheten och yttrandefriheten.

18.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på allt våld, alla människorättskränkningar och all politisk skrämseltaktik, både mot det civila samhället och mot meningsmotståndare. Parlamentet kräver också respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet yrkar på en FN-ledd internationell utredning av valen och de övergrepp som förövats efter dem, för att man ska kunna få reda på hur man kan inleda en politisk dialog som möjliggör en utväg ur krisen, med garantier för respekten för det gabonesiska folkets demokratiska rättigheter.

20.  Europaparlamentet uppmanar Gabon att ratificera, deponera och respektera Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

21.  Europaparlamentet fördömer på nytt det spel som den gamla kolonialmakten Frankrike bedriver i Gabon och det grepp som Frankrike har om landet. Parlamentet motsätter sig att politiken för Franska Afrika ska bli ett bestående inslag i landet och yrkar på ett omedelbart tillbakadragande av de franska trupperna från landet.

22.  Europaparlamentet anser att problemen i Gabon kan lösas endast om man garanterar samma rättigheter för alla medborgare och tar sig an de problem som hänför sig till kontrollen över bördig jordbruksmark, liksom också arbetslösheten och fattigdomen, samt bekämpar korruptionen, fattigdomen, ojämlikheten och diskrimineringen och arbetar för sociala, politiska och ekonomiska reformer i syfte att skapa en fri, demokratisk och stabil stat. Parlamentet oroar sig särskilt för situationen i skolorna.

23.  Europaparlamentet anser att stabiliteten i landet hindras av att befolkningen inte kommer åt sina naturtillgångar, samt av att arbetslösheten växer, den sociala situationen försämras och fattigdomen ökar. Parlamentet anser att dessa frågor absolut måste prioriteras i den närmaste framtiden.

24.  Europaparlamentet fördömer den inblandning i tredjeländers ekonomiska, sociala och politiska angelägenheter som blivit följden av Världsbankens och Internationella valutafondens strukturanpassningsplaner, liksom också av de frihandelsavtal som kallas avtal om ekonomiskt partnerskap och som ingåtts av EU. Parlamentet understryker att denna politik lett till rofferi av mark och naturtillgångar, framför allt olja, och till situationer av ekonomisk, social, politisk och humanitär kris, så att invånarna drivs i landsflykt.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att verkligen respektera principen om en konsekvent utvecklingspolitik i alla sina åtgärder gentemot Gabon för att de ska bli harmoniskt anpassade efter situationens krav och inte undergräva målen om fattigdomsminskning och hållbar utveckling. Parlamentet fördömer all praxis med att förbinda utvecklingsbiståndet med villkor för att på så sätt lägga ut EU:s gränsförvaltning och handhavande av migrationspolitiken på andra.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament, Gabons regering, FN:s generalsekreterare, FN:s människorättsråd och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy