FÖRSLAG TILL RESOLUTION om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen
31.3.2017 - (2017/2593(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
David Coburn, Beatrix von Storch för EFDD-gruppen
B8-0243/2017
Europaparlamentets resolution om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),
– med beaktande av artiklarna 3.5, 4.3 och 8 i EU-fördraget,
– med beaktande av artiklarna 217 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av den anmälan som Förenade kungarikets premiärminister gjorde till Europeiska rådet den 29 mars 2017 i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget,
– med beaktande av sin resolution av den 28 juni 2016 om Förenade kungarikets beslut att lämna EU till följd av folkomröstningen[1],
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 23 juni 2016 röstade 51,8 % av britterna (17,4 miljoner invånare) för att lämna europeiska unionen. Deltagandet i denna folkomröstning var högre än i det senaste allmänna valet.
B. Anmälan från Förenade kungariket till Europeiska rådet inleder denna oåterkalleliga process genom vilken Förenade kungariket kommer att upphöra att vara medlem i Europeiska unionen och fördragen inte längre kommer att vara tillämpliga på landet.
C. Detta utträde måste ske på ett ordnat sätt.
D. Det är en medlemsstats suveräna rätt att lämna Europeiska unionen.
E. Förenade kungariket fastslår i sin anmälan av den 29 mars 2017 sin avsikt att inte omfattas av Europeiska unionens domstols behörighet.
F. Förenade kungarikets regering uppgav i samma anmälan att dess framtida förbindelser med Europeiska unionen inte skulle innefatta medlemskap i den inre marknaden eller medlemskap i tullunionen.
G. Grönland lämnade Europeiska ekonomiska gemenskapen 1985 och Algeriet 1962.
H. Det var huvudsakligen frågor om kontroll av invandringen, åternationalisering av befogenheter och upphörande av budgetbidrag till Europeiska unionen som gjorde att kampanjen för att lämna EU vann.
Förfarandet för förhandlingarna
1. Europaparlamentet respekterar den demokratiska vilja som det brittiska folket uttryckte då de röstade för att lämna Europeiska unionen och ta tillbaka kontrollen över sitt land.
2. Europaparlamentet välkomnar den anmälan från Förenade kungarikets regering till Europeiska rådet som formaliserar Förenade kungarikets beslut att lämna Europeiska unionen.
3. Europaparlamentet begär att förhandlingarna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket enligt artikel 50.2 i EU-fördraget ska inledas så snart som möjligt och i all vänskap.
4. Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen och dess medlemsstater är skyldiga att:
a) utveckla ”särskilda förbindelser med närbelägna länder […] som bygger på samarbete”, i enlighet med artikel 8 i EU-fördraget;
b) gradvis avskaffa ”restriktioner för internationell handel”, i enlighet med artikel 21.2 e i EU-fördraget;
c) bistå medlemsstaterna ”enligt principen om lojalt samarbete […] respektera […] varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen”, i enlighet med artikel 4.3 i EU-fördraget som därför måste omfatta processen enligt artikel 50;
d) förbjuda ”alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt[…] tredjeland”, i enlighet med artikel 63.1 i EUF-fördraget.
5. Europaparlamentet understryker att det ligger i alla de parters intresse som deltar i förhandlingarna enligt artikel 50 i EU-fördraget att de förs i enlighet med rättsstatsprincipen och med minsta möjliga ekonomiska störning, både under och efter förhandlingarna.
6. Europaparlamentet anser att i enlighet med detta är EU-institutionerna, medlemsstaterna och Förenade kungariket skyldiga att inleda förhandlingar i god tro.
Tematiska prioriteringar
Fri rörlighet
7. Europaparlamentet konstaterar att människors fria rörlighet har bidragit till lönekomprimering, ett ohållbart tryck på allmänna tjänster och bostäder, ökad gränsöverskridande brottslighet och en förvärrad säkerhetssituation i både Förenade kungariket och Europa.
8. Europaparlamentet anser att framtida avtal mellan EU och Förenade kungariket inte får innehålla någon fortsatt fri rörlighet för personer. Parlamentet anser att fortsatt fri rörlighet för personer skulle betyda ett svek mot det brittiska folkets vilja.
Ömsesidiga rättigheter
9. Europaparlamentet konstaterar att omkring 2,9 miljoner EU-invånare bor i Förenade kungariket och omkring 1,2 miljoner brittiska medborgare bor i en annan EU-medlemsstat.
10. Europaparlamentet anser därför att man så snart som möjligt bör enas om en smidig lösning om ömsesidiga rättigheter vad gäller uppehållstillstånd för att lugna dess medborgare och inte skapa onödiga störningar eller oro. Parlamentet betonar att denna fråga inte får användas som en bricka i förhandlingarna.
11. Europaparlamentet betonar att brittiska medborgare som varit lagligt bosatta i andra EU-medlemsstater i fem år eller mer har rätt till ställning som varaktigt bosatt i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 2003/109/EG.
Budget
12. Europaparlamentet understryker att Förenade kungariket bidrar mer till EU-budgeten än den får tillbaka. Parlamentet konstaterar att storleken på den nuvarande fleråriga budgetramen i löpande priser är över 1 biljon euro. Parlamentet framhåller att en rapport från revisionsrätten från 2015 räknade med en felprocent på 3,8 %.
13. Europaparlamentet betonar att enligt förordningen om den fleråriga budgetramen måste kommissionen senast före utgången av 2017 lägga fram sina förslag till flerårig budgetram efter 2020, som bör ta hänsyn till Förenade kungarikets beslut att lämna EU. Parlamentet betonar att detta kommande förslag till flerårig budgetram inte bör omfatta Förenade kungarikets bidrag eller innebära några rättsliga skyldigheter för Förenade kungariket angående dess betalningsförpliktelser.
14. Europaparlamentet betonar vidare att om fördragen upphör att gälla, såsom anges i artikel 50.3 i EU-fördraget, betyder det att lagar som instiftats genom fördragen, inklusive förordningen om den fleråriga budgetramen och Europeiska unionens domstols behörighet, också måste upphöra att gälla. Parlamentet understryker därför att när Förenade kungariket lämnar unionen ska landet inte ha någon rättslig skyldighet att fortsätta bidra till den nuvarande eller den framtida fleråriga budgetramen.
15. Europaparlamentet anser att de olika förslagen om betalningar, inklusive noten om betalningsförpliktelser för budgetutskottet, verkar ha utformats för att blåsa upp dessa siffror och skapa en bricka i förhandlingarna som egentligen inte finns. Parlamentet avvisar därför tanken på en räkning för skilsmässan från EU eller på andra betalningar som har diskuterats flitigt i pressen.
16. Europaparlamentet betonar att om Förenade kungariket vill vara kvar i något EU-program är det ett beslut som den aktuella regeringen ska fatta och eventuella ekonomiska bidrag bör beslutas från fall till fall och på samma sätt som sker i förhandlingar med tredjeländer. Parlamentet noterar att exempelvis Israel har tillgång till EU-program som ett tredjeland utan att bidra till den fleråriga budgetramen.
Handel och den inre marknaden
17. Europaparlamentet betonar att under hela kampanjen i Förenade kungariket var landets premiärminister, finansminister och framstående ledare för kampanjen för att lämna EU tydliga med att ett utträde ur EU skulle innebära att landet lämnade den inre marknaden.
18. Europaparlamentet betonar att ett land varken måste vara EU-medlem eller ha ett handelsavtal med EU för att ha tillgång till EU:s inre marknad. Parlamentet framhåller att under 2015 exporterade Kina, Förenta staterna, Ryssland, Japan, Indien och Brasilien varor till ett värde av cirka 864 miljarder till EU. Parlamentet konstaterar att inga av dessa länder har ”fri rörlighet” med unionen och inte heller något handelsavtal med den.
19. Europaparlamentet betonar att enligt artikel 50.2 i EU-fördraget ”ska unionen förhandla fram och ingå ett avtal med denna stat där villkoren för dess utträde fastställs, med beaktande av dess framtida förbindelser med unionen”. Eftersom handeln kommer att vara en mycket viktig del i den framtida förbindelsen anser parlamentet att man i praktiken måste enas om en handelsöverenskommelse som del av förhandlingarna.
20. Europaparlamentet välkomnar att Förenade kungariket återigen hävdar sig och sin fulla rätt i Världshandelsorganisationen.
21. Europaparlamentet välkomnar att Förenade kungariket har återfått sin fulla rätt att förhandla fram handelsavtal och föra sin egen handels- och utrikespolitik.
22. Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket har ett handelsunderskott med Europeiska unionen. Parlamentet noterar att den brittiska marknaden är den största importören av varor från EU. Parlamentet efterlyser därför ett snabbt och rimligt frihandelsavtal mellan EU och Förenade kungariket.
23. Europaparlamentet anser att det inte finns något som hindrar Förenade kungariket från att påbörja handelsförhandlingar med tredjeländer och att i rättsligt hänseende kan sådana förhandlingar utmynna i ett avtal, förutsatt att Förenade kungariket lämnar EU.
Slutbestämmelser
24. Europaparlamentet betonar att förhandlingarna måste leda till att Europeiska unionens domstols behörighet upphör att gälla i Förenade kungariket.
25. Europaparlamentet anser att en slutlig överenskommelse om fiskerättigheter endast kommer att kunna accepteras om fiskeripolitiken återgår fullt ut till Förenade kungariket. Parlamentet betonar att EU måste låta Förenade kungariket utöva sina fulla oberoende rättigheter att förvalta och bevara sina vatten och den exklusiva ekonomiska zonen i enlighet med FN:s havsrättskonvention.
26. Europaparlamentet noterar att det finns en genuin oro bland invånare i Nordirland och Republiken Irland över ett eventuellt upprättande av en fysisk gräns. Parlamentet betonar dock att den gemensamma resezonen inte är beroende av medlemskap i EU.
27. Europaparlamentet noterar att det finns en genuin oro bland invånarna i Gibraltar över gränsen mellan Gibraltar och Spanien. Parlamentet betonar därför att utträdesförhandlingarna inte får användas som ett mandat för att ifrågasätta Gibraltars suveränitet och införa hinder längs gränsen mellan Gibraltar och Spanien.
28. Europaparlamentet anser att Förenade kungarikets utträde ur EU kan uppmuntra andra nationer att också lämna EU. Parlamentet erkänner den stora ekonomiska och demokratiska potential som ett utträde ur EU innebär.
o
o o
29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.
- [1] Antagna texter, P8_TA(2016)0294.