FÖRSLAG TILL RESOLUTION om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket
28.9.2017 - (2017/2847(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Jonathan Arnott för EFDD-gruppen
B8‑0539/2017
Europaparlamentets resolution om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den anmälan som Förenade kungarikets premiärminister gjorde till Europeiska rådet den 29 mars 2017 i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),
– med beaktande av den brittiska premiärministerns anförande av den 22 september 2017,
– med beaktande av rapporten Brexit and the EU budget från det brittiska överhusets särskilda utskott för Europeiska unionen, som offentliggjordes den 4 mars 2017,
– med beaktande av artikel 25 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (nedan kallad förordningen om den fleråriga budgetramen),
– med beaktande av FN:s resolution 2625 (XXV): förklaringen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta Nationernas stadga,
– med beaktande av artikel XXIV.4 i Världshandelsorganisationens (WTO) regler (allmänna tull- och handelsavtalet),
– med beaktande av skyldigheterna enligt EU-fördraget,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 23 juni 2016 röstade 51,8 % av britterna (17,4 miljoner invånare) för att lämna Europeiska unionen. Deltagandet i denna folkomröstning var högre än i det senaste allmänna valet.
B. Förenade kungariket fastslog i sin anmälan om utträde av den 29 mars 2017 sin avsikt att inte omfattas av Europeiska unionens domstols behörighet.
C. Den brittiska regeringen uppgav i samma anmälan att dess framtida förbindelser med Europeiska unionen varken skulle innefatta medlemskap i den inre marknaden eller medlemskap i tullunionen.
D. Den brittiska regeringen bör uppmuntras att ensidigt bevilja EU-medborgare som redan är bosatta i Förenade kungariket permanent uppehållstillstånd. Samtidigt bör de övriga medlemsstaterna uppmuntras att i gengäld göra detsamma för brittiska medborgare som redan är bosatta i EU.
E. Enligt WTO:s regler bör en tullunion underlätta handeln inom tullunionen, men den bör inte göra det på ett sätt som skapar hinder för handeln med tredjeländer.
F. I FN:s resolution 2625 (XXV) anges att ingen stat får använda eller uppmuntra användningen av ekonomiska, politiska eller andra typer av åtgärder för att tvinga en annan stat att underordna utövandet av sina suveräna rättigheter. Det är heller inte tillåtet att skaffa sig fördelar av något slag från den staten. I samma resolution anges också att varje stat har en skyldighet att genom gemensamma och separata åtgärder främja förverkligandet av principen om folkens lika rättigheter och självbestämmande, i enlighet med bestämmelserna i FN-stadgan.
G. Enligt artikel 8 i EU-fördraget ska Europeiska unionen utveckla ”särskilda förbindelser med närbelägna länder” som grundar sig på ”välstånd” och ”samarbete”. Denna princip har hittills lyst med sin frånvaro i kommissionens förhandlingsstrategi.
1. Europaparlamentet förkastar alla förslag om en övergångsperiod med Förenade kungariket efter landets formella utträde i mars 2019. Parlamentet är djupt oroat över att EU:s 27 medlemsstater och dess medborgare kommer att ha större inflytande över EU:s framtida lagstiftning, som kommer att vara tillämplig i Förenade kungariket, än den brittiska regeringen och dess medborgare under denna period. Parlamentet beklagar att detta också skulle kunna leda till att Förenade kungariket inte fullt ut kommer att lämna EU på minst fem år efter det att britterna röstade för att lämna EU. Parlamentet anser att förhandlingarna om ett framtida avtal måste slutföras senast före utgången av mars 2019.
2. Europaparlamentet anser därför att den nuvarande tidsplanen för förhandlingarna, som kommissionen lagt fram, måste ändras. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att den främsta prioriteringen för förhandlingarna måste vara att båda parterna, som en del av de framtida förbindelserna, ingår ett icke-tariffärt frihandelsavtal för att garantera ekonomisk stabilitet för företag och anställda i EU och Förenade kungariket.
3. Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket har ett betydande handelsunderskott gentemot Europeiska unionen. Dessutom är den brittiska marknaden den största importören av varor från EU. Parlamentet anser därför att ett frihandelsavtal med Förenade kungariket ligger i medlemsstaternas ekonomiska intresse.
4. Europaparlamentet anser att samtalen bör upphöra om förhandlingarna inte slutförs före utgången av mars 2019 och att Förenade kungariket i så fall bör lämna EU utan någon överenskommelse. Ingen överenskommelse skulle vara bättre än ett avtal som inte ligger i Förenade kungarikets nationella intresse.
5. Europaparlamentet undrar om kommissionen har vidtagit några förberedande åtgärder för den händelse att EU och Förenade kungariket inte skulle komma överens. Parlamentet kräver att kommissionen omedelbart offentliggör vilka de eventuella konsekvenserna skulle bli för EU om man inte når en överenskommelse.
6. Europaparlamentet upprepar att Förenade kungariket inte har några rättsliga förpliktelser att betala för en samlad ekonomisk uppgörelse eller att fortsätta att betala in till EU:s budget efter sitt utträde ur unionen. Parlamentet konstaterar att det brittiska överhusets särskilda utskott kom fram till att all EU-lagstiftning – däribland bestämmelser om löpande ekonomiska bidrag och systemet för avkunnande av domar – kommer att upphöra att gälla och att Förenade kungariket inte skulle omfattas av några verkställbara förpliktelser att ge några som helst ekonomiska bidrag.
7. Europaparlamentet upprepar att kommissionen enligt artikel 25 i den nuvarande förordningen om den fleråriga budgetramen ska lägga fram ett förslag till ny flerårig budgetram före den 1 januari 2018. Parlamentet insisterar på att kommissionen inte ska inbegripa Förenade kungariket i förslaget till nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar att ytterligare ekonomiska bidrag från Förenade kungariket kommer att leda till att skattebetalarnas pengar fortsätter att användas till slösaktiga och farliga EU-projekt, som till exempel EU:s militarisering.
8. Europaparlamentet anser att det kan och bör finnas en smidig lösning på frågan om ömsesidig rätt till uppehållstillstånd för EU-medborgare i Förenade kungariket och brittiska medborgare i EU:s 27 medlemsstater. När Förenade kungariket formellt har lämnat EU bör dessa rättigheter avgöras av de rättsliga myndigheterna i den berörda jurisdiktionen i enlighet med det exklusiva utövandet av de suveräna rättigheterna för den jurisdiktionen utan att vara underordnade tredje parts behörighet.
9. Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU ska stå för alla eventuella kostnader för omplaceringen av Europeiska bankmyndigheten och Europeiska läkemedelsmyndigheten.
10. Europaparlamentet betonar att utträdesförhandlingarna inte får användas som ett mandat för att ifrågasätta Gibraltars suveränitet eller för att använda Gibraltar som en förhandlingsbricka för att nå en slutlig överenskommelse.
11. Europaparlamentet betonar att det inte finns någon önskan om en ”hård gräns” mellan Nordirland och Irland. Parlamentet anser att det bästa sättet att undvika en hård gräns är att Förenade kungariket och EU så snart som möjligt ingår ett frihandelsavtal. Parlamentet anser att EU är den enda aktör som inte vill ingå ett sådant avtal och att EU därför äventyrar den nuvarande gränsen och fredsprocessen.
12. Europaparlamentet noterar den intressekonflikt som rådet har valt att skapa i centrum för brexitförhandlingarna genom att utse kommissionen till förhandlare. (Det ligger nämligen i kommissionens ekonomiska intresse att det inte har nåtts någon överenskommelse när processen enligt artikel 50 avslutas eftersom det skulle leda till EU-tullar på import från Förenade kungariket, som till större delen skulle bli egna medel som kommer kommissionen till del.) Parlamentet anser därför att rådets val av förhandlare strider mot EU:s skyldighet att a) handla i god tro (i enlighet med FN:s resolution 2625 (XXV)) och b) bedriva sin tullunion på ett sådant sätt att den inte skapar hinder för handeln med tredjeländer (i enlighet med WTO:s regler).
13. Europaparlamentet avvisar alla försök av kommissionen att ge Europeiska unionens domstol behörighet i Förenade kungariket eller att låta den användas för någon form av skiljedom efter det brittiska utträdet ur unionen.
14. Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU inte får förhindra eller försena några förslag från den brittiska regeringen om att i enlighet med det brittiska folkets vilja införa kontroller avseende EU-medborgares invandring till Förenade kungariket.
15. Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU inte får förhindra eller försena några av den brittiska regeringens förhandlingar om att ingå handelsavtal med tredjeländer om dessa avtal är avsedda att träda i kraft efter utgången av mars 2019.
16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.