Förslag till resolution - B8-0580/2017Förslag till resolution
B8-0580/2017
Europaparlamentet

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU

24.10.2017 - (2017/2897(RSP))

till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

Beatriz Becerra Basterrechea, Catherine Bearder, Sophia in ‘t Veld, Angelika Mlinar, Izaskun Bilbao Barandica, Filiz Hyusmenova för ALDE-gruppen

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0576/2017

Förfarande : 2017/2897(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B8-0580/2017
Ingivna texter :
B8-0580/2017
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

B8‑0580/2017

Europaparlamentets resolution om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU

(2017/2897(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009[1], särskilt artiklarna 20, 21, 23 och 31,

–  med beaktande av 2014 års rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om våld mot kvinnor[2],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)[3],

–  med beaktande av Jämställdhetsindex från Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019 (Strategic engagement for gender equality 2016-2019) (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen från juli 2017 från EU:s ordförandeskapstrio Estland, Bulgarien och Österrike,

–  med beaktande av FN:s deklaration om avskaffande av allt våld mot kvinnor (1993), där det i artikel 2 stadgas att våld mot kvinnor ska anses omfatta fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som begås i samhället, inklusive våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och hotelser på arbetsplatsen, i utbildningsinstitutioner och på andra platser, samt handel med kvinnor och tvångsprostitution,

–  med beaktande av FN:s fjärde internationella kvinnokonferens i Peking och Pekinghandlingsplanen för jämställdhet, utveckling och fred (1995),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF[4] (direktivet om brottsoffers rättigheter),

–  med beaktande av ramavtalet om trakasserier och våld i arbetet (2007) mellan Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), BusinessEurope, UEAPME och CEEP,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) The Persistence of Discrimination, Harassment and Inequality for Women The Work of Equality Bodies informing a new European Commission Strategy for Gender Equality, som offentliggjordes 2015,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), särskilt artiklarna 2 och 40[5],

–  med beaktande av artikel 12a i EU:s tjänsteföreskrifter,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015[6] och den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013[7],

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är, i enlighet med fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, ett av EU:s grundläggande värden som EU har åtagit sig att integrera i all sin verksamhet.

B.  EU är en värdegemenskap som är grundad på demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, enligt dess centrala principer och mål i de första artiklarna i EU-fördraget och kriterierna för EU-medlemskap.

C.  I EU:s lagstiftning definieras sexuella trakasserier som någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas[8].

D.  Diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller tro, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning är förbjuden enligt EU:s lagstiftning.

E.  Sexuella trakasserier strider mot principen om jämställdhet och utgör könsdiskriminering, och är därför förbjudet i arbetslivet, även med avseende på tillträde till arbetsmarknaden, yrkesutbildning och befordran.

F.  Definitionen av våld mot kvinnor i Pekinghandlingsplanen omfattar, men är inte begränsad till, fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förekommer ute i samhället, inklusive våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och hot på arbetsplatsen, inom utbildningsinstitutioner och på andra platser[9],

G.  Enligt direktivet om brottsoffers rättigheter är könsrelaterat våld en form av diskriminering och en kränkning av offrets grundläggande friheter och innefattar våld i nära relationer, sexuellt våld (inbegripet våldtäkt, sexuellt tvång och sexuellt ofredande), människohandel, slaveri samt olika slags skadliga sedvänjor som tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott. Kvinnor som är offer för könsrelaterat våld liksom deras barn behöver ofta särskilt stöd och skydd, eftersom det vid sådant våld föreligger en stor risk för sekundär eller upprepad utsatthet, hot eller vedergällning[10].

H.  Enligt EU:s lagstiftning ska medlemsstaterna se till att ett likabehandlingsorgan inrättas, som ska tillhandahålla oberoende bistånd till offer för trakasserier och sexuella trakasserier, utföra oberoende undersökningar, offentliggöra oberoende rapporter och ge rekommendationer i frågor som rör anställning och yrkesutbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, och rekommendationer till egenföretagare.

I.  Det har rapporterats om sexism, trakasserier och våld mot kvinnor som ett verkligt och omfattande problem i EU:s institutioner[11],[12].

J.  Enligt en EU-omfattande studie från FRA från 2014 om våld mot kvinnor har 55 procent av alla kvinnor utsatts för mobbning och trakasserier på allmänna platser och i det politiska livet, och 32 procent på arbetsplatsen.

K.  Många fall av sexuella trakasserier och mobbning rapporteras aldrig till myndigheterna.

L.  Kvinnor tenderar fortfarande att vara underrepresenterade på ledningsnivå inom arbetsmarknadsorganisationer, såväl på EU-nivå som på nationell nivå.

M.  Sexuella trakasserier definieras i artikel 12a i EU:s tjänsteföreskrifter[13].

N.  De underliggande orsakerna till alla former av våld mot kvinnor är den ojämlika maktfördelningen mellan män och kvinnor, könsstereotyper och sexism, inklusive sexistisk hatpropaganda både offline och online, och det är dessa faktorer som har lett till att män dominerar och diskriminerar kvinnor och som hindrar kvinnor från att nå sin fulla potential.

O.  Sexism är inte en ofarlig attityd utan en inställning som kan leda till sexuella trakasserier.

P.  Politiker, som är valda företrädare för medborgarna, har ett avgörande ansvar att agera som positiva förebilder när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i samhället.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på lämpligt sätt övervaka att EU:s direktiv som förbjuder trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier genomförs korrekt, och att säkerställa att likabehandlingsorgan i alla medlemsstater ges ett tydligt mandat och resurser att omfatta de tre områdena sysselsättning, egenföretagande och tillgång till varor och tjänster.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera, utbyta och jämföra befintlig bästa praxis för bekämpande av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, och att sprida resultatet av denna utvärdering i form av konkreta åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att uppmuntra företag, arbetsmarknadens parter och organisationer inom yrkesutbildning att förebygga alla former av könsdiskriminering, särskilt trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

3.  Europaparlamentet upprepar med kraft att alla former av trakasserier gravt underminerar den mänskliga värdigheten, men att könsbaserade former av våld och diskriminering, såsom sexuella trakasserier, är särskilt förnedrande.

4.  Europaparlamentet är djupt oroat över att trakasserier av kvinnor online, framför allt på sociala medier, med allt ifrån oönskade kontakter, trollbeteende och nätmobbning till sexuella trakasserier och hot om våldtäkt och död, får stor spridning i vårt digitala samhälle, och att detta också medför nya former av våld mot kvinnor och flickor, såsom nätmobbning, nättrakasserier, användning av förnedrande bilder på nätet och spridning på sociala medier av privata foton och videor utan de berörda personernas samtycke.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att finansieringsmekanismer för program som ska bekämpa våld mot kvinnor kan användas till åtgärder för att öka medvetenheten och till att stödja organisationer i det civila samhället som arbetar för att stoppa våld mot kvinnor, inbegripet sexuella trakasserier.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som inte har gjort det ännu att snarast ratificera och till fullo genomföra Istanbulkonventionen.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skynda på förhandlingarna om ratificeringen och genomförandet av Istanbulkonventionen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med EIGE förbättra och främja insamlingen av relevanta uppdelade jämförbara uppgifter om fall av våld, inklusive sexuella trakasserier, för att utarbeta en gemensam metod för jämförelse av databaser och dataanalys och på så sätt säkerställa en bättre förståelse av problemet, och för att öka medvetenheten.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rättsakt till stöd för medlemsstaternas arbete med att förebygga och stoppa alla former av våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att fatta ett enhälligt beslut om att definiera våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) som ett brottsområde enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget.

11.  Europaparlamentet begär att kvinnor ska integreras mer i beslutfattande, i fackföreningar och i ledande befattningar i organisationer och företag.

12.  Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med icke‑statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och likabehandlingsorgan intensifiera viktiga åtgärder för att öka medvetenheten om könsdiskriminering och om vilka rättigheter offer för sexuella trakasserier har.

13.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar omgående måste vidta åtgärder för att öka medvetenheten om sexuella trakasserier samt stödja och uppmuntra kvinnor att omedelbart anmäla incidenter.

14.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att män engagerar sig för förändring och för att sätta stopp för alla former av trakasserier och sexuellt våld genom att bekämpa förhållanden och strukturer som, även passivt, möjliggör den sortens beteende som leder till detta, och att motsätta sig alla felaktiga och olämpliga beteenden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt involvera män i kampanjer för ökad medvetenhet och förebyggande.

15.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets talman och administration

–  att omgående och grundligt undersöka den senaste tidens rapportering i medier om sexuella trakasserier och övergrepp i Europaparlamentet, dela med sig av resultatet till ledamöterna och föreslå lämpliga åtgärder för att förhindra nya fall,

–  att öka medvetenheten om parlamentets rådgivande kommitté och om dess arbete med att handlägga klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och parlamentsledamöter; att stärka den rådgivande kommittén för parlamentets personal för förebyggande av trakasserier; att utreda formella ärenden, föra ett konfidentiellt register över ärenden över tiden och anta de bästa åtgärderna för att säkerställa en nolltolerans på alla nivåer i institutionen,

–  att ge offer fullt stöd i förfaranden inom parlamentet och/eller hos den lokala polisen; att vidta nödåtgärder eller skyddsåtgärder när så är nödvändigt, och att till fullo genomföra artikel 12a i tjänsteföreskrifterna för att se till att ärenden utreds grundligt och disciplinära åtgärder tillämpas,

–  att se till att all personal och alla ledamöter ges obligatorisk utbildning på temat respekt och värdighet på arbetsplatsen för att säkerställa att nolltolerans blir norm; att till fullo delta i kampanjer för att öka medvetenheten hos alla ledamöter och i alla administrativa avdelningar, med särskilt fokus på grupper med svagast ställning, t.ex. praktikanter, ackrediterade parlamentsassistenter och kontraktsanställda, och att inrätta ett institutionellt nätverk av konfidentiella rådgivare som ska stödja och bistå offer, vilket är praxis i kommissionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar alla kolleger att stödja och uppmuntra offer att berätta om och anmäla fall av sexuella trakasserier genom formella förfaranden inom parlamentets administration och/eller till polisen.

17.  Europaparlamentet uppmanar alla politiker att agera som ansvarsfulla förebilder när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i parlament och på andra platser.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europarådets parlamentariska församling.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy