EUROPAPARLAMENTETS FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION TILL RÅDET OCH KOMMISSIONEN Som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt

30.11.2017 - (2016/3044(RSP))

med beaktande av artikel 198.12 i arbetsordningen

Werner Langen, Jeppe Kofod, Petr Ježek för undersökningskommittén för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt

B8‑0660/2017

Europaparlamentets förslag till rekommendation till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt

(2016/3044(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 116 och 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt[1],

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 8 juni 2016 om tillsättning av en undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande[2],

–  med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2015[3] och av den 6 juli 2016[4] om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen[5],

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 26 juni 2017 om bedömningen av de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som påverkar den inre marknaden och berör gränsöverskridande verksamhet (COM(2017) 340),

–  med beaktande av kartläggningen och gapanalysen av Europeiska unionens plattform för finansiella underrättelseenheter (EU:s FIU-plattform) beträffande EU-finansunderrättelseenheternas befogenheter och hinder för att erhålla och utbyta information, 15 december 2016,

–  med beaktande av förslaget till rekommendation från undersökningskommittén för penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt,

–  med beaktande av slutrapporten från undersökningskommittén för penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (A8-XXXX/2017),

–  med beaktande av artikel 198.12 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1. Allmänt

1.  Europaparlamentet noterar bekymrat att Panamadokumenten har försvagat medborgarnas förtroende för våra finansiella system och skattesystem. Parlamentet betonar att det är av största vikt att återupprätta allmänhetens förtroende och säkerställa rättvisa och transparenta skattesystem samt skatterättvisa och social rättvisa. Parlamentet uppmanar för detta ändamål Europeiska unionen och dess medlemsstater att korrekt genomföra och förstärka sina rättsliga verktyg för att gå från sekretess till transparens, ömsesidigt samarbete och informationsutbyte, och att bekämpa penningtvätt på ett mer effektivt sätt och uppmanar medlemsstaterna att förenkla sina skattesystem, i syfte att säkerställa en mer rättvis beskattning och att investera i realekonomin.

2.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska beskattningsmodellen å det snaraste måste omdefinieras för att begränsa osund konkurrens mellan medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt det antal fall av administrativa missförhållanden som parlamentets undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande har upptäckt i förhållande till genomförandet av unionsrätten, och understryker sin djupa oro över brott mot det tredje‑ penningtvättsdirektivet[6] med anknytning till samarbete mellan finansunderrättelseenheter (FIU). Parlamentet uppmanar med kraft såväl kommissionen som medlemsstaterna att trappa upp sina ansträngningar, sina åtaganden, sitt samarbete och sina investeringar i ekonomiska resurser och personalresurser för att förbättra tillsynen och verkställandet inte enbart för att förebygga och på ett effektivare sätt bekämpa sådan olaglig praxis som penningtvätt, skatteundandragande och skattebedrägeri, utan även för att förebygga och bekämpa skatteflykt och aggressiv skatteplanering, som kan vara lagligt men ändå strider mot andemeningen i lagen. Parlamentet erinrar om principen om förutsägbarhet hos åtal som väcks. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att alla lagöverträdelser bestraffas på lämpligt sätt. Parlamentet insisterar på att åtgärder för detta ändamål är kostnadseffektiva.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från aggressiv skatteplanering för utbudssidan genom framhävandet av och erbjudanden om förhandsbesked i skattefrågor och skatteförmåner eller ad hoc-regler.

5.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns många kryphål i gällande lagstiftning om skatteundandragande och om bekämpning av penningtvätt på både EU-nivå och på nationell nivå, och anser att denna lagstiftning med skyndsamhet måste genomföras grundligt och skärpas ytterligare. Parlamentet välkomnar de ökade ansträngningar som gjorts sedan offentliggörandet av Panamadokumenten för att lägga fram nya lagförslag om att införa inkluderande strategier, men beklagar att det saknas politisk vilja bland vissa medlemsstater att gå vidare med reformer och efterlevnadsåtgärder som skulle medföra verkliga förändringar.

6.  Europaparlamentet beklagar att den skattepolitik som rådet utfärdar ofta stoppas av enskilda medlemsstater. Parlamentet upprepar varningarna från utskottet TAXE 1 enligt vilka enhällighetsbestämmelsen i rådet minskar incitamentet att gå från status quo mot en mer samarbetsbaserad lösning genom att alla medlemsstater beviljas vetorätt i skattefrågor. Parlamentet upprepar uppmaningen till kommissionen att använda förfarandet i artikel 116 i EUF-fördraget vilket gör det möjligt att ändra kravet på enhällighet i fall där kommissionen anser att en skillnad mellan de bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar eller andra författningar snedvrider konkurrensvillkoren på den inre marknaden.

7.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att EU:s fördrag och lagstiftning, såsom moder- och dotterbolagsdirektivet[7] och direktivet om räntor och royaltyer[8], skapar en problematisk asymmetri genom att prioritera den fria rörligheten för kapital och företagsetablering framför rättvis och effektiv beskattning. Parlamentet noterar att detta exemplifieras av domstolens domar som har hindrat medlemsstaterna från att tillämpa robusta försvarsåtgärder (t.ex. regler för utländska kontrollerade bolag – CFC-regler – eller utflyttningsbeskattning) mot aggressiv skatteplanering på grund av de grundläggande friheterna på den inre marknaden[9]. Parlamentet konstaterar att denna typ av integration bevarar en strukturell partiskhet till förmån för investerare och företag som är verksamma över gränserna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en bredare översyn av EU:s lagstiftning samt tillämpning och tolkning av de grundläggande friheterna på den inre marknaden, i syfte att systematiskt förebygga fall av dubbel icke-beskattning och skadlig skattekonkurrens som uppstår som oavsiktliga konsekvenser av att kapitalrörelser inom EU underlättas.

8.  Europaparlamentet noterar att skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt fortsätter att vara globala fenomen och att de därför måste motverkas på ett omfattande, tydligt och samstämmigt sätt genom ömsesidigt stöd och ökat samarbete på EU-nivå och på global nivå. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att gå i bräschen för den globala kampen mot skatteflykt, skatteundandragande och penningtvätt.

9.  Europaparlamentet betonar att för att full hänsyn ska kunna tas till digitaliseringen av företagsklimatet måste begreppet digitala affärsställen definieras och för att säkerställa att företag som uppbär intäkter i en medlemsstat utan att där ha ett fysiskt etableringsställe behandlas på samma sätt som företag med ett fysiskt etableringsställe. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inbegripa digitala företag i alla åtgärder mot skatteflykt och andra skatterelaterade åtgärder på europeisk nivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara proaktiva och inte vänta på medieavslöjanden innan de prioriterar dessa frågor. Parlamentet erinrar om att transparensen inte kan vara sektorsspecifik.

11.  Europaparlamentet betonar att man måste vara vaksam och säkerställa att brexit varken skapar gynnsamma förutsättningar för skattekonkurrens mellan de återstående 27 medlemsstaterna i syfte att locka till sig vissa näringar och tjänster som för närvarande är belägna i Förenade kungariket eller leder till att Förenade kungariket – och dess utomeuropeiska och tillhörande territorier – minskar ansträngningarna för att bekämpa skatteundandragande. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på det faktum att vederbörlig hänsyn bör tas till denna aspekt under den andra brexitfasen vid alla förhandlingar om partnerskap och handelsavtal med Förenade kungariket.

12.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen har beslutat att upphöra med sitt åtagande om att vartannat år genomföra en rapport om korruptionsbekämpning för alla medlemsstater. Parlamentet konstaterar att kommissionens övervakning av korruptionsbekämpningen kommer att ske inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser att korruptionsbekämpningen riskerar att överskuggas av andra ekonomiska och finansiella frågor inom ramen för planeringsterminen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel, återuppta offentliggörandet av rapporten och åta sig att bedriva en mycket mer trovärdig och omfattande strategi för korruptionsbekämpning.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda medborgare som inte är bosatta i landet att öppna konton för finansiella transaktioner och att äga skalbolag i skatteparadis samt att vid bristande efterlevnad utdöma straffrättsliga påföljder, såsom uteslutning från EU:s och medlemsstaternas inbjudningar att lämna anbud i offentliga upphandlingar om det rör sig om företag.

2. Skatteflykt och skatteundandragande

2.1 Offshore-strukturer

14.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av en gemensam internationell definition av vad som utgör ett offshore-centrum, ett skatteparadis, en icke samarbetsvillig skattejurisdiktion och ett högriskland när det gäller penningtvätt. Parlamentet efterlyser att dessa definitioner ska överenskommas internationellt, utan att det påverkar det omedelbara offentliggörandet av EU:s gemensamma svarta lista. Parlamentet betonar att dessa definitioner förutsätter att det upprättas tydliga och objektiva kriterier.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att varje enhet som utgör en offshore-struktur bör tillhandahålla de behöriga myndigheterna välgrundade skäl till ett sådant beslut, så att det säkerställs att offshore-konton inte används för penningtvätt eller skatteundandragande.

16.  Europaparlamentet anser att det, i strävan efter att främja ökat internationellt samarbete, även är mycket viktigt att bevara dessa definitioners rättsliga objektivitet och deras genomförande, eftersom vissa jurisdiktioner skulle kunna skriva under på internationellt överenskomna standarder utan att tillämpa dem i praktiken. Parlamentet betonar att dessa definitioner inte bör vara föremål för politisk partiskhet och bör uppmuntra jurisdiktioner i förteckningen att vidta åtgärder som leder till att de plockas bort från den.

17.  Europaparlamentet erinrar om att formella åtaganden om internationellt överenskomna standarder är det första steget, men att endast korrekt genomförande av dessa standarder och verkliga och ärligt menade ansträngningar kommer att begränsa riskfaktorerna och leda till en framgångsrik bekämpning av penningtvätt, skattebedrägeri och skatteundandragande.

18.  Europaparlamentet erinrar om att frizoner och frihamnar inte får missbrukas i syfte att uppnå samma effekter som skatteparadis eller för att kringgå internationella transparensregler i syfte att tvätta pengar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med frågan om frihamnar i Europeiska unionen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att säkerställa att offshore-strukturer med verkliga huvudmän i medlemsstaterna omfattas av likvärdiga upplysningsskyldigheter när det gäller revision och redovisning som gäller i den europeiska jurisdiktion där den verkliga huvudmannen finns.

20.  Europaparlamentet anser att EU inte bör upprätthålla handelsförbindelser med juridiska konstruktioner med hemvist i skatteparadis då den slutliga mottagaren inte kan identifieras.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig offentlig rapport om användningen av EU:s medel såväl som om Europeiska investeringsbankens (EIB:s) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utvecklings (EBRD:s) penningöverföringar till offshorestrukturer, inbegripet antal och typ av projekt som stoppats, med förklaringar till varför projekten stoppats och vilka uppföljande åtgärder som vidtagits för att säkerställa att inga EU-medel varken direkt eller indirekt bidrar till skatteflykt och skattebedrägerier.

2.1.1. En gemensam EU-förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ledande roll i att upprätta kriterier för en gemensam EU-förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner. Parlamentet beklagar den orimligt långa tid denna process har tagit. Parlamentet uppmanar rådet att inte urvattna utan snarare höja ambitionsnivån i förhållande till kriterierna i tidigare nämnda förteckning. Parlamentet insisterar på att alla kriterier som kommissionen föreslagit ska beaktas, inbegripet, men inte begränsat till, att skattesatsen för företag är noll eller nära‑ noll‑, och betonar vikten av att förteckningen uppfyller sitt syfte och inte är godtycklig. Parlamentet anser att transparenskriterierna bör vara fullt tillämpliga och att de även bör ta lämplig hänsyn till genomförande och verkställande. Parlamentet uppmanar rådet, för att denna förteckning ska vara effektiv och trovärdig, att påföra stränga, proportionerliga och avskräckande gemensamma sanktioner mot länder på förteckningen, och betonar att bedömningarna av enskilda länder bör genomföras på ett transparent sätt. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inrätta en transparent och objektiv översynsmekanism, vilken inbegriper parlamentets deltagande, för framtida uppdateringar av förteckningen. Parlamentet erinrar om att syftet med en sådan förteckning är att ändra beteendet hos sådana jurisdiktioner när det gäller penningtvätt och underlättande av skattebedrägerier.

23.  Europaparlamentet är av åsikten att när väl EU-förteckningen över icke-samarbetsvilliga skattejurisdiktioner har upprättats bör kommissionen föreslå tillhörande lagstiftning som fastställer harmoniserade skyldigheter för skattemyndigheterna i varje medlemsstat att årligen offentliggöra data som innehåller det totala värdet på och mottagarna av penningöverföringarna från varje medlemsstat till varje jurisdiktion på förteckningen.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta gemensamma åtgärder mot låg eller ingen beskattning av utgående betalningar, i syfte att effektivt och systematiskt bekämpa urholkning av skattebasen och överföring av vinster. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att det krävs fler åtgärder än de som föreskrivs i åtgärdspaketet mot skatteflykt och att sådana åtgärder bör vara bindande. Parlamentet begär därför att medlemsstaterna inför en harmoniserad källskatt på alla räntebetalningar och på utdelning, licens- och royaltyavgifter till tredjeländer med låg skatt, vare sig dessa länder står med på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner eller ej. Parlamentet understryker att ett sådant allmänt källskattesystem som bygger på avräkningsmetoden har fördelen att dubbel icke-beskattning och urholkning av skattebasen och överföring av vinster förhindras utan att det skapas fall av dubbelbeskattning och utan att man förlitar sig på en selektiv svartlistningsmetod som skulle medföra betydande diplomatiska utmaningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om starka, heltäckande och verkställbara regler om utländska kontrollerade bolag och att förkasta regler som är begränsade till vagt definierade arrangemang som inte är genuina, för vilka bevisbördan läggs på skattemyndigheterna.

25.  Europaparlamentet beklagar att flera av EU:s medborgare, enheter och personer i politiskt utsatt ställning (PEP) figurerade i Panamadokumenten. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att klargöra huruvida dessa omnämnanden har utretts ordentligt och om de i så fall utgjorde överträdelser av den nationella lagstiftningen. Parlamentet måste tyvärr, på ett liknande sätt, också understryka att många medborgare, enheter och personer i politiskt utsatt ställning vägrade, när de ombads att samarbeta med denna undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande, att inkomma med information som skulle ha varit användbar för denna kommittés syften.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fram till slutet av 2017 upprätta en liknande förteckning över de EU-medlemsstater som har icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner, även om dessa är i regioner eller andra administrativa strukturer inom dessa medlemsstater.

2.1.2. En EU-förteckning för penningtvättsbekämpning över tredjeländer med hög risk

27.  Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att kommissionen hittills inte har genomfört någon egen och oberoende bedömning för identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister i enlighet med bestämmelserna i penningtvättsdirektivet, utan har förlitat sig helt på den förteckning som tagits fram av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF), som kommissionen är medlem i. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt svarade på parlamentets krav i detta avseende.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda arbetet med sin egen förteckning och att rapportera till parlamentet om genomförandet av dess färdplan och i synnerhet sitt åtagande att öka alla resurser som krävs för arbetsgruppen för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

29.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att EU:s målsättningar är ambitiösare än FATF:s i denna fråga. Parlamentet betonar i detta avseende behovet av ökade investeringar i personella och finansiella resurser eller av att deras fördelning optimeras inom kommissionen för att förstärka screeningförfarandet.

30.  Europaparlamentet anser att syftet med denna förteckning är att uppmuntra till förändrat beteende hos jurisdiktioner i förhållande till penningtvätt eller terrorismfinansiering, och att avskräcka andra stater från att genomföra liknande, potentiellt skadlig politik.

31.  Europaparlamentet vill att kommissionen ska vara den centrala institutionen för både förteckningen för penningtvättsbekämpning över tredjeländer med hög risk och översynen av den europeiska förteckningen över skatteparadis, för att överensstämmelse och komplementaritet ska säkerställas.

2.2. Annan skattelagstiftning

32.  Europaparlamentet välkomnar den nya lagstiftning som antagits under de två senaste åren som en reaktion på LuxLeaks. Parlamentet välkomnar EU:s engagemang i OECD:s BEPS-projekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt införliva EU-lagstiftningen i sina respektive rättssystem och att säkerställa att den genomförs.

33.  Europaparlamentet efterlyser ambitiös, offentlig land-för-land-rapportering i syfte att uppnå skattetransparens och offentlig granskning av multinationella företag eftersom detta skulle ge den bredare allmänheten tillgång till information om vinster som gjorts, subventioner som mottagits och de skatter multinationella företag betalar i de jurisdiktioner de är verksamma i. Parlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att komma fram till en gemensam överenskommelse om förslaget att förhandla med övriga EU-institutioner i syfte att anta en offentlig land-för-land-rapportering, vilket är en av de viktigaste åtgärderna för att uppnå ökad transparens för alla medborgare när det gäller företagens skatteinformation.

34.  Europaparlamentet framhäver att offentlig land-för-land-rapportering kommer att göra det möjligt för investerare och aktieägare att ta hänsyn till företagens skattepolitik när de aktivt deltar i bolagsstämmor och fattar investeringsbeslut.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att nå en politisk överenskommelse om att tillämpa faktiska minimiskattesatser i Europa, åtminstone i ett reviderat direktiv om räntor och royaltyer.

36.  Europaparlamentet erinrar om att skatteinformation framöver bör vara ett grundläggande inslag i företagens finansiella rapportering.

37.  Europaparlamentet uppmanar rådet att nå en snabb och ambitiös överenskommelse om båda etapperna i den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Parlamentet påminner om att detta utöver att minska kostnaderna för såväl företagen som för medlemsstaternas skattemyndigheter också skulle lösa problemet med internprissättning och säkerställa en sundare konkurrens på den inre marknaden. Parlamentet betonar att harmoniseringen av skattebaser är den bästa lösningen för att få ett slut på skatteoptimering och aggressiv skatteplanering på lagliga vägar. Parlamentet erinrar om att en ny bindande definition av ”fast driftsställe” behövs för att se till att beskattningen äger rum där den ekonomiska aktiviteten äger rum och värdet skapas. Parlamentet betonar att detta bör åtföljas av bindande minimikriterier för att avgöra om den ekonomiska verksamheten är av tillräcklig betydelse för att beskattas i en medlemsstat för att undvika problemet med brevlådeföretag, särskilt i anslutning till de utmaningar som den digitala ekonomin skapat.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att röra sig mot mycket mer ambitiösa reformer inom beskattning för att undanröja skattekonkurrens mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att följa rekommendationerna från den oberoende kommissionen för reformen av internationell företagsbeskattning, och att enas om en miniminivå för den faktiska skattesatsen för företag såväl som om en strategi om att vara försiktiga med att bevilja skattelättnader och då endast när det gäller lokala kostnader i syfte att stödja nya produktiva investeringar. Parlamentet rekommenderar också att alla medlemsstater avskaffar särskilda beskattningar för utländska och/eller stora företag och för individer och att de offentliggör redan befintliga avtal.

39.  Europaparlamentet betonar att för att en enhetlig beskattning ska kunna fungera som ett medel för att få slut på överföringar av vinster måste den vara världsomfattande, och att det finns en risk att genomförandet av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen på EU-nivå leder till att det uppstår en situation där nuvarande förluster från medlemsstater till andra länder i världen låses fast – liksom vissa medlemsstaters utnyttjande av andra länder i världen. Parlamentet konstaterar att en strategi som endast omfattar EU skulle kunna ta bort incitamenten till överföring av vinster inom EU, men öppna en dörr till ytterligare incitament och möjligheter att föra ut vinster ur EU.

40.  Europaparlamentet påminner om sina rekommendationer om att säkerställandet av automatiskt utbyte av information om skattebeslut utvidgas till att gälla alla skattebeslut och att kommissionen får tillgång till all relevant information, för att se till att europeiska konkurrensregler garanterat efterlevs[10].

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag till översyn av direktivet om administrativt samarbete (DAC)[11] för att ytterligare förbättra samarbetet inom beskattning mellan medlemsstaterna genom en skyldighet att besvara gruppförfrågningar i skattefrågor, så att ett europeiskt land kan tillhandahålla andra all information som krävs för att åtala gränsöverskridande skattesmitare. Parlamentet påminner om sitt förslag om att ändra DAC för att förbättra samordningen av skatterevisioner[12] mellan medlemsstaterna.

42.  Europaparlamentet är av åsikten att skattereformer alltid ska möjliggöra granskning från medborgarnas sida och erbjuda det civila samhället åtkomst, information och utbildning för att de ska kunna delta på ett produktivt sätt i utformningen av denna politik, vilket för närvarande inte är praxis.

43.  Europaparlamentet anser dessutom att skattelagstiftning, vare sig det är på nationell nivå eller på EU-nivå, måste förenklas och utarbetas på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för alla medborgare i syfte att undvika den komplexitet som gynnar de som sysslar med skattesmitning.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling[13], som inbegripet åtgärder för att förhindra att offentliga förvaltningar arbetar med företag som använder sig av skatteparadis.

45.  Europaparlamentet anser att det för det fortsatta arbetet med förslagen till en gemensam bolagsskattebas och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är oerhört viktigt med en överensstämmande redovisningsgrund vid beräkningen av skattebasen inom en grupp – i annat fall kommer nuvarande skattesmitningar helt enkelt att ersättas med redovisningsarbitrage.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att inleda en omfattande utvärdering av uppförandekodgruppens (företagsbeskattning) 19 år långa arbete med fokus på de resultat som uppnåtts vid förebyggandet av gränsöverskridande skadliga bolagsskattesystem i form av en offentlig rapport. Parlamentet efterlyser en omdaning av uppförandekodgruppen utifrån resultaten som ska leda till ökad transparens och effektivitet i deras arbete, med tanke på att gruppen ska spela huvudrollen i EU:s förbättringsarbete på detta område. Parlamentet uppmanar parlamentet att skaffa större befogenheter för granskning av och ansvarsskyldighet för gruppen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en lista över de skadliga system som uppförandekodgruppen hittills inte har kunnat enas om att vidta åtgärder mot och offentliggöra listan. Parlamentet uppmanar kommissionen att innan 2020 bedöma effekterna av nexusstrategin för patentboxsystem som är förenliga med denna strategi och om möjligt kvantifiera dennas effekt på innovation och förlust av skatteinkomster.

48.  Europaparlamentet beklagar att flera EU-medlemsstater figurerade i Panamadokumenten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med skattemyndigheterna inleda en omfattande utvärdering av potentiellt skadliga skatteåtgärder i medlemsstaterna som snedvrider konkurrensen och av de befintliga motåtgärderna, samt av dessa åtgärders spridningseffekt‑ på andra jurisdiktioner. Parlamentet efterlyser att en effektiv kontrollmekanism inrättas för övervakning av EU:s medlemsstater, med avseende på de eventuella nya skadliga skatteåtgärder de kan komma att införa.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att avhjälpa problemet med gränsöverskridande ombildningar och flytt av säte och ge tydliga regler för flyttning av företags huvudkontor inom EU, inbegripet regler för att motverka brevlådebolag.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av att särskilt uppmärksamma de vanligaste skadliga skatteåtgärderna, till exempel missbruk av patentboxar, derivat, swappar, etc., som används för skatteflykt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utesluta möjligheten att starta skalbolag, så kallade brevlådebolag, vilka spelar en viktig roll i skapandet av de företagsstrukturer som används för skatteflykt och ”forum shopping”. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dra tillbaka förslaget till direktiv om privata enmansbolag med begränsat ansvar (Societas Unius Personae, eller SUP), som gör det möjligt att registrera brevlådeföretag elektroniskt utan att företagets grundares identitet kontrolleras. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att säkerställa att alla jämförbara förslag om elektronisk registrering för företag utesluter alla möjligheter att grunda brevlådebolag. Parlamentet påminner kommissionen om att lägga fram ett förslag till ett fjortonde bolagsrättsdirektiv som skulle ange tydliga regler för gränsöverskridande flyttning av ett bolags säte för att förhindra att brevlådeföretag missbrukas eller grundas genom gränsöverskridande ombildningar, fusioner eller uppdelningar. Parlamentet efterlyser därför i detta sammanhang bland annat en skyldighet för alla juridiska personer att årligen betala en lämplig summa och lämna in en rapport med information om dess aktiviteter och mottagare.

52.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens slutsats om statligt stöd från augusti 2016 om att Irland olagligt beviljat Apple 13 miljarder euro i otillbörliga skattelättnader. Parlamentet ifrågasätter den irländska regeringens beslut att överklaga detta beslut i ett försök att inte återkräva den summa Apple är skyldiga.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 april 2014 om privata enmansbolag med begränsat ansvar (COM/2014/0212).

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att identifiera och avbryta användningen av alla former av skatteamnestier som skulle kunna leda till penningtvätt och skatteflykt eller som skulle kunna hindra nationella myndigheter från att använda inlämnade uppgifter för att genomföra utredningar om ekonomisk brottslighet.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lagstiftning som ålägger skattebetalaren att bevisa att skatterna har betalats, annars förklaras tillgångarna vara svarta pengar och konfiskeras.

56.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de planer som USA:s statsförvaltning har att främja skattelättnader för stora företag och finansiell avreglering. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka den föreslagna skattereformen i Förenta staterna, känd som Blueprint, och möjligheten att skatteamnesti genomförs i USA för att göra det möjligt för stora teknologiska företag att repatriera vinster till en mycket låg skattesats.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka sina skattemyndigheter med en tillräcklig personalstyrka för att säkerställa en effektiv insamling av skatteintäkter och ta itu med skadlig skattepraxis, eftersom resursbrist och nedskärning av personal, såväl som brist på lämplig utbildning, tekniska verktyg och granskningsbefogenheter, i hög grad har hindrat skattemyndigheterna i vissa medlemsstater.

58.  Europaparlamentet konstaterar med oro att ett av de skadligaste och mest ökända systemen för skatteundandragande i EU, den så kallade Double Irish-strukturen, kan finnas kvar efter sitt utfasningsdatum 2020 genom bestämmelser som ingår i många dubbelbeskattningsavtal mellan Irland och andra länder, även skatteparadis. Parlamentet uppmanar den irländska regeringen att gå igenom sitt system av dubbelbeskattningsavtal och ta bort dessa bestämmelser.

59.  Europaparlamentet beklagar djupt avsaknaden av tillförlitlig och objektiv statistik rörande omfattningen av skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet betonar vikten av att utarbeta lämpliga och transparenta metoder för att kvantifiera omfattningen av dessa fenomen och även deras inverkan på länders offentliga finanser, ekonomiska verksamheter och offentliga investeringar.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för att dra en tydlig gräns mellan vad som är olagligt och vad som är lagligt, även om det strider mot lagstiftningens anda, inom ramen för metoder för skatteflykt och skatteundandragande för att säkerställa rättssäkerheten för alla berörda parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och tredjeländer att säkerställa att de böter och finansiella sanktioner som påförs skattesmitare och intermediärer inte är avdragsgilla.

61.  Europaparlamentet understryker att genomförande av en ansvarsfull skattestrategi ska betraktas som en pelare för företagens sociala ansvar (CSR) och att skatteflykt, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering är oförenliga med CSR. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att låta denna faktor ingå i en uppdaterad EU-strategi för CSR.

62.  Europaparlamentet uppmanar företagen att göra det totala uppfyllandet av alla skattemässiga förpliktelser utan någon som helst form av skatteflykt till en integrerad del av sitt CSR.

63.  Europaparlamentet upprepar efterlysningen från utskottet TAXE 2 av inrättandet av ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik inom kommissionens struktur, som kan bedöma och övervaka medlemsstaternas skattepolitik på unionsnivå och säkerställa att inga nya skadliga skatteåtgärder vidtas av medlemsstaterna. Parlamentet föreslår att ett sådant centrum bör kunna övervaka medlemsstaternas efterlevnad av den gemensamma EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner utöver att säkerställa och främja samarbete mellan nationella skatteförvaltningar (t.ex. i relation till utbildning och utbyte av bästa praxis).

64.  Europaparlamentet upprepar sina rekommendationer[14] att skapa en katalog över motåtgärder som unionen och medlemsstaterna, i egenskap av aktieägare till och finansiärer av offentliga organ, banker och stödprogram, bör vidta mot företag som använder sig av skatteparadis för att bedriva aggressiv skatteplanering och därför inte följer unionens standarder för god förvaltning i skattefrågor.

65.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att ändra europeisk lagstiftning, däribland bestämmelserna rörande Europeiska investeringsbankens (EIB) stadgar, förordningen om Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de fyra förordningarna om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), och de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska havs- och fiskerifonden) så att de förbjuder att EU-medel går till slutliga förmånstagare eller finansiella intermediärer som har bevisats vara inblandade i skatteflykt eller aggressiv skatteplanering.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att upprätta ett obligatoriskt standardiserat offentligt europeiskt företagsregister för att få aktuell och tillförlitlig information om företag och för att uppnå transparens genom gränsöverskridande tillgång till jämförbar och pålitlig information om företag i EU.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte sluta handelsavtal med jurisdiktioner som definieras som skatteparadis av EU.

2.3. Informationsutbyte

68.  Europaparlamentet beklagar att bestämmelserna i direktivet om administrativt samarbete (DAC), som var i kraft under den period som omfattades i de avslöjanden som gjordes i Panamadokumenten, inte genomfördes på ett effektivt sätt, och att lite information och beslut utbyttes. Parlamentet erinrar om att det automatiska informationsutbytet mellan skattemyndigheterna är avgörande för att medlemsstaterna ska kunna säkerställa ömsesidigt bistånd med att ta upp skatteinkomster och skapa lika spelregler. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att ytterligare stärka samarbetet inom beskattning mellan medlemsstater genom en skyldighet att besvara gruppförfrågningar i skattefrågor, så att ett europeiskt land kan tillhandahålla andra all information som krävs för att åtala gränsöverskridande skattesmitare.

69.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över att antalet förhandsbesked i skattefrågor som medlemsstaterna beviljat multinationella företag har ökat under de senaste åren, trots den sociala oro som LuxLeaks-skandalen gav upphov till.

70.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, i enlighet med dataskyddsbestämmelserna, bör ha tillgång till all information som utbytts inom ramen för DAC i syfte att korrekt övervaka genomförandet av detta och se till att det fullföljs. Parlamentet understryker att denna information bör lagras i ett centralt register som sköts av kommissionen på grund av dess exklusiva behörighet på konkurrensområdet.

71.  Europaparlamentet efterlyser ett mer effektivt utbyte, mer effektiv behandling och användning av information globalt och efterlyser med kraft att bestämmelserna om de gemensamma redovisningsstandarderna genomförs på ett effektivt och konsekvent sätt, och att man övergår från systemet med namngivning och uthängning inom expertutlåtandesystemet till ett sanktionssystem. Parlamentet uppmärksammar behovet av ömsesidighet vid informationsutbytet mellan Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och deltagande signatärstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja de deltagande utvecklingsländerna i genomförandet av dessa standarder. Parlamentet understryker behovet av att länder inte enbart åtar sig att följa de gemensamma redovisningsstandarderna, utan även att genomföra systemet och att säkerställa att de uppgifter som lämnas har hög kvalitet. Parlamentet påpekar att de gemensamma redovisningsstandarderna har brister och välkomnar att OECD arbetar med att finjustera standarden för att göra den mer effektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att täppa till påträffade kryphål.

72.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade offentliga handelsregister, offentliga register över verkliga huvudmän och offentlig land-för-land-rapportering i syfte att lösa problemet med de begränsningar som följer av informationsutbytet enligt OECD:s multilaterala konvention för genomförande av skatteavtalsrelaterade åtgärder för att förhindra urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) från juni 2017, som ger länder valet att välja partners, vilket i praktiken möjliggör bilateralism.

73.  Europaparlamentet understryker att inte bara skattemyndigheter utan även allmänheten bör ha tillgång till det obligatoriska automatiska informationsutbytet gällande potentiellt aggressiv skatteplanering av gränsöverskridande dimension (DAC6).

74.  Europaparlamentet uppmanar EU att använda lämpliga metoder för att upprätta ett sunt samarbete och informationsutbyte i skattesyfte mellan medlemsstaters register över verkligt ägande, fastighetsregister och handelsregister – vilket bör centralisera den offentliga informationen – och för att upprätta ett EU-register som möjliggör bättre samordning på EU-nivå och internationell nivå.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ömsesidighet vid informationsutbytet mellan EU och tredjeländer som inte skrivit under på internationellt överenskomna standarder. Parlamentet betonar behovet av effektiva sanktioner mot finansinstitut som har europeiska klienter och inte uppfyller standarderna för automatiskt informationsutbyte. Parlamentet anser att en tvistlösningsmekanism bör ingå i ett sådant förslag för att potentiella konflikter mellan EU och tredjeländer ska kunna lösas. Parlamentet påminner om sin rekommendation att införa en källskatt eller åtgärder med liknande effekt för att undvika att vinster lämnar EU utan att ha beskattats.

76.  Europaparlamentet anser att de enheter som är skyldiga att lämna information till skattemyndigheterna måste vara desamma som de som listas i penningtvättsdirektivet, och i synnerhet 1) kreditinstitut, 2) finansiella institut, 3) följande juridiska eller fysiska personer vid utövandet av deras yrkesmässiga verksamhet: a) revisorer, externa revisorer och skatterådgivare, b) notarier och andra oberoende jurister, där de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller fastighetstransaktioner eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner för dennes räkning i samband med i) inköp eller försäljning av egendom eller företag, ii) förvaltning av fonder, värdepapper eller andra tillgångar som tillhör klienten, iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton, iv) anordnande av insatser som krävs för att inrätta, driva eller förvalta företag, v) bildande, drift eller ledning av truster, bolag, stiftelser eller liknande strukturer, c) tjänsteleverantörer till bolag eller truster som inte redan omfattas av leden a eller b, d) fastighetsmäklare, e) andra personer som handlar med varor, endast i den mån det betalda eller mottagna beloppet uppgår till minst 10 000 euro i kontanter, oavsett om transaktionen utfördes vid ett enda tillfälle eller vid flera tillfällen som förefaller ha något samband, f) tillhandahållare av speltjänster.

3. Penningtvätt

3.1. Lagstiftning mot penningtvätt

77.  Europaparlamentet betonar att alla bestämmelser i penningtvättsdirektivet bör genomföras effektivt och konsekvent av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa korrekt brottsbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga övervakningssystemen och anslå tillräckliga resurser till dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer resurser till sin arbetsgrupp för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

78.  Europaparlamentet understryker att det rättsliga ramverket för EU:s penningtvättsdirektiv även bör totalförbjuda innehavaraktier eftersom de är instrument för det anonyma mottagandet, ägandet och överföringen av olagliga pengar och är ett mycket användbart verktyg för att skapa internationella system för penningtvätt. Parlamentet noterar att de möjliggör ett system som är mer opakt än systemen i ökända skatteparadis som bland annat Panama, Caymanöarna, Dominikanska republiken och Liechtenstein.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater för de fall av underlåtelse att följa unionslagen som avslöjats genom Panamadokumenten och andra läckor. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om behovet att ersätta penningtvättsdirektivet med en förordning i syfte att skapa ett enda rättsområde och undanröja eventuella verkställandebrister i medlemsstaterna.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en straffmekanism för de medlemsstater som tillåter ”innehavaraktier” med eller utan restriktioner innan EU:s förbud mot innehavaraktier träder i kraft.

81.  Europaparlamentet betonar behovet av regelbundet uppdaterade, standardiserade, sammanlänkade och offentligt tillgängliga register över verkliga huvudmän för företag, stiftelser, truster och liknande juridiska arrangemang för att förhindra att de slutliga förmånstagarna är anonyma. Parlamentet efterlyser en sänkning av den nuvarande tröskeln för aktieinnehav i definitionen av verkligt huvudmannaskap. Parlamentet är av uppfattningen att EU och dess medlemsstater måste ta täten när det gäller att verka för standarder för transparens för slutliga förmånstagare i internationella forum.

82.  Europaparlamentet understryker den efterlysning som gjordes av representanterna för den franska finansunderrättelseenheten i parlamentets undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande enligt vilken det i enlighet med FATF:s rekommendation 26 om finansiell tillsyn uttryckligen bör framgå på EU-nivå att den behöriga tillsynsmyndighetens användning av tillsyn kan kopplas tillbaka till koncernens moderföretag.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka inrättandet av offentligt tillgängliga fastighetsregister.

84.  Europaparlamentet efterlyser identifiering av verkliga huvudmän som omfattar alla fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller omfattas av motsvarande internationella normer som säkerställer tillräcklig transparens beträffande information om ägande, genom direkt eller indirekt ägande av minst en aktie eller likvärdig minsta intresseandel i den enheten, t.ex. genom innehav av innehavaraktier, eller genom kontroll genom andra medel.

85.  Europaparlamentet efterlyser vidare att ett globalt register över juridiska personer, däribland företag, truster och stiftelser, skapas, samt ett globalt centralt register över bankkonton, finansiella instrument, fastigheter, livförsäkringsavtal och andra relevanta tillgångar som missbrukas för penningtvätt och skatteundandragande som är tillgängliga för finansunderrättelseenheter och nationella brottsbekämpande organ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i avsaknad av globala avtal gå framåt genom att harmonisera den information som krävs genom nationella företagsregister och genom att som ett minimum offentliggöra balansräkningen, vinst- och förlusträkningen och namnen på aktieägare med kvalificerade innehav, direktions- och styrelseledamöter och chefer.

86.  Europaparlamentet konstaterar att de olagliga pengar som satts in genom inlösen av dessa transaktioner omvandlas till legitima tillgångar som härrör ur legitima transaktioner. Parlamentet framhåller därför med eftertryck behovet av att utvidga reglerna om penningtvätt till att även omfatta fastighetsmarknaden i syfte att förhindra nya olagliga fenomen.

87.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra verkställandet av kundkontroller för att se till att en korrekt bedömning genomförs av riskerna med anknytning till kundprofilen. Parlamentet betonar att även när kundkontroller utkontrakteras bör skyldigheten alltid vara de ansvariga enheternas ansvar. Parlamentet efterlyser att detta ansvar ska vara tydligt och att straff ska ombesörjas i händelse av försummelse eller intressekonflikter vid utkontraktering. Parlamentet anser vidare att tillämpningsområdet för ansvariga enheter bland annat bör utvidgas till att även omfatta fastighetsmäklare för att säkerställa att kundkontrollsbestämmelserna gäller lika för reglerade och för närvarande icke-reglerade aktörer. Parlamentet efterlyser en harmonisering av kundkontroller på EU-nivå som skulle ge dessa förfaranden en lämplig utformning i syfte att garantera att de följs.

88.  Europaparlamentet anser att sanktionerna för penningtvätt, skatteundandragande och skattebedrägeri bör vara strängare och mer avskräckande och att medlemsstaterna bör tillgå den riskbaserade strategin när de anslår resurser till bekämpning av dessa olagliga metoder. Parlamentet välkomnar därför förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser[15]. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka om det går att förbjuda uppgörelser vid mycket allvarliga skattebedrägerier. Parlamentet noterar dock att EU och medlemsstaterna parallellt bör utarbeta incitament för varje kategori av ansvariga enheter för att avskräcka dem från att inlåta sig i sådan verksamhet och göra det olönsamt för dem att göra detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över preskriptionstiderna för penningtvätt för att undvika preskribering på grund av att de behöriga myndigheterna inte agerat.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på internationell nivå ta initiativ för att överlag förbjuda skalbolag där det inte klart och tydligt framgår vem den verkliga huvudmannen är och att begränsa antalet skalbolag för en och samma direktör till högst tio skalbolag.

90.  Europaparlamentet efterlyser att en effektiv övervakningsmekanism genomförs på europeisk nivå som sträcker sig in i anslutna jurisdiktioner, eftersom FATF:s expertutlåtande och regelbundna ömsesidiga utvärderingar lätt kan omintetgöras genom hemligt samförstånd av politisk eller annan art.

91.  Europaparlamentet betonar behovet av att på EU-nivå komma överens om en gemensam förståelse och definition av en PEP.

92.  Europaparlamentet efterlyser en harmoniserad definition av skattebrott på EU-nivå och inrättandet av ett tydligt straffrättsligt instrument som ska antas i enlighet med artikel 83.2 i EUF-fördraget eller ytterst i enlighet med artikel 116 i EUF-fördraget om medlemsstaterna inte kan enas om att hindra snedvridning av konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Parlamentet efterlyser att definitionen av förbrott till penningtvätt ska harmoniseras inom EU och att de undantag som medlemsstaterna kan använda för att vägra samarbete och utbyte av information ska begränsas. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt rörande översynen av det fjärde och femte penningtvättsdirektivet om att undanta skattebrott från kravet att vara straffbart genom frihetsstraff eller beslut om frihetsberövande.

93.  Europaparlamentet uttrycker oro över antagandet av medborgarskapsprogram för personer som inte är bosatta i EU, de så kallade guldvisa-programmen eller investerarprogrammen för tredjelandsmedborgare i utbyte mot finansiella investeringar utan att några ordentliga kundkontroller, eller några kundkontroller över huvud taget, genomförts. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma medlemsstaternas efterlevnad av penningtvättsdirektivet och annan relaterad EU-lagstiftning när medborgarskap beviljas inom ramen för sådana program.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta på allvar dess ambitiösa översyn av det fjärde penningtvättsdirektivet som det röstade om den 28 februari 2017 och som skulle täppa till många befintliga kryphål och på ett betydande sätt stärka nuvarande lagstiftning rörande penningtvätt, till exempel genom en stramare definition av vem som är en verklig huvudman, genom att inte låta chefer, nominella direktörer och andra ombud som verkliga huvudmän om de inte uppfyllde kriterierna, genom att ge full offentlig tillgång till företags och trusters register över verkliga huvudmän och genom att genomföra en effektivare sanktionsmekanism för överträdelser av penningtvättsdirektivet. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen och rådet att inte låta parlamentets starka förslag urvattnas under de pågående trepartsförhandlingarna.

95.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat politiskt och lagstiftningsmässigt fokus på framväxande risker med anknytning till ny teknik och finansiella produkter såsom derivatinstrument, swappar och virtuella valutor[16].

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten att utnyttja den potential som ny teknik medför, såsom unika digitala identiteter, för att underlätta för fastställandet av grova fall av ekonomisk brottslighet, samtidigt som det säkerställs att grundläggande rättigheter respekteras, däribland rätten till integritet.

97.  Europaparlamentet efterlyser en akut bedömning från kommissionen rörande konsekvenserna av penningtvätt och skattebrott som inbegripet onlinespelsverksamhet, virtuella valutor, kryptovalutor samt blockkedje- och finansteknik. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att överväga möjliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att skapa ett rättsligt ramverk för dessa verksamheter i syfte att begränsa verktygen för penningtvätt.

98.  Europaparlamentet kräver att tillgångar som skapats genom kriminell verksamhet konfiskeras. Parlamentet efterlyser för detta ändamål ett snabbt antagande av förordningen om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och förverkande för att underlätta gränsöverskridande återvinnande av brottsliga tillgångar. Parlamentet understryker att de rättsliga instrument som föreslagits av kommissionen kommer att göra det möjligt att förbättra samarbetet och lättare erkänna sådana regler, samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om införande av en begränsning av kontantbetalningar i syfte att stödja kampen mot penningtvätt, skattefusk och organiserad brottslighet.

99.  Europaparlamentet betonar att åtgärder även krävs för att anpassa de nationella strategierna till strategierna vid sådana EU-byråer och EU-organ som Europol, Eurojust och Olaf. Parlamentet efterlyser med eftertryck att de rättsliga hindren för informationsutbyte bör undanröjas i syfte att göra detta samarbete smidigare.

100.  Europaparlamentet välkomnar det nyligen fattade beslutet av Portugals regering att förbjuda utfärdandet av innehavaraktier och att omvandla de nuvarande till ägarregistrerade värdepapper, och uppmanar med kraft kommissionen att föreslå EU-omfattande lagstiftning med samma verkan.

101.  Europaparlamentet efterlyser mycket strängare granskning från de behöriga myndigheternas sida avseende bedömning av duglighet och lämplighet hos styrelseledamöterna och aktieägarna i kreditinstitut i EU. Parlamentet anser att villkor måste inrättas för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att utföra löpande tillsyn över bedömningskriterierna för såväl aktieägare som styrelseledamöter, vilka för närvarande gör det väldigt svårt att återkalla godkännandet när det väl utfärdats. Parlamentet anser vidare att tidplanerna och flexibiliteten med anknytning till invändningar mot förvärv måste breddas, i synnerhet där det är nödvändigt för de behöriga myndigheterna att genomföra sina egna undersökningar av information som lämnats om händelser i tredjeländer och med anknytning till personer i politiskt utsatt ställning.

3.2. Finansunderrättelseenheter (FIU)

102.  Europaparlamentet anser att informationsutbytet skulle stärkas genom harmonisering av europeiska finansunderrättelseenheters status och funktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att sjösätta ett projekt inom ramen för FIU-plattformen för att fastställa de informationskällor som finansunderrättelseenheterna för närvarande har tillgång till. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för hur man ska säkerställa ökad konvergens avseende europeiska finansunderrättelseenheters funktioner och befogenheter, som fastställer ett minsta gemensamma tillämpningsområde samt innehåll i finansiell, administrativ och brottsbekämpningsrelaterad information som finansunderrättelseenheter bör erhålla och kunna utbyta mellan varandra. Parlamentet anser att sådana riktlinjer även bör inbegripa förklaringar av en gemensam förståelse av finansunderrättelseenheternas funktioner avseende strategisk analys.

103.  Europaparlamentet anser att alla finansunderrättelseenheter i EU, för att bli mer effektiva, bör ha obegränsad och direkt tillgång till all information med anknytning till deras funktioner från ansvariga enheter och register. Parlamentet anser att finansunderrättelseenheter även bör kunna erhålla sådan information på grundval av en begäran från en annan finansunderrättelseenhet i unionen och utbyta denna information med den begärande finansunderrättelseenheten.

104.  Europaparlamentet föreslår till medlemsstaterna att de vid genomförandet av penningtvättsdirektivet stryker kravet på att finansunderrättelseenheter ska skaffa godkännande av en tredje part att utbyta information med en annan finansunderrättelseenhet i underrättelsesyfte, i syfte att främja informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för allmänna bestämmelser i penningtvättsdirektivet, i synnerhet avseende behovet av att ”spontant och snabbt” utbyta information med andra finansunderrättelseenheter.

105.  Europaparlamentet betonar behovet av effektivare kommunikation mellan de relevanta behöriga myndigheterna på nationell nivå, men även mellan finansunderrättelseenheter i olika medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett riktmärkningssystem för EU som ett verktyg för att standardisera den information som ska samlas in och utbytas och för att förbättra samarbetet mellan finansunderrättelseenheter. Parlamentet påpekar att detta bör omfatta förstärkning av FIU.net inom ramen för Europol, men även av själva Europol, i synnerhet för att göra det möjligt för Europol att hämta information och statistik om informationsflöden, verksamheter och resultat av analyser som finansunderrättelseenheterna utfört, men även av Eurojusts befogenheter och resurser för att hantera penningtvätt och skatteflykt. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att öka de personella, finansiella och tekniska resurserna inom finansunderrättelseenheter för att stärka deras utrednings- och samarbetskapacitet för att korrekt kunna behandla och utnyttja det ökade antalet rapporter om misstänkta transaktioner.

106.  Europaparlamentet noterar att ändamålsbegränsningen för användning av den information som finansunderrättelseenheterna utbyter bör ses över och göras enhetlig på EU-nivå och på global nivå i syfte att göra det möjligt att använda information för att bekämpa skattebrott och för att lägga fram bevisning.

107.  Europaparlamentet insisterar på att utnämningarna till chefsbefattningar inom finansunderrättelseenheter måste vara oberoende och fria från politisk partiskhet, baseras på yrkeskvalifikationer och att urvalsprocessen måste vara transparent och stå under tillsyn. Parlamentet betonar behovet av gemensamma regler för oberoendet vid de institutioner som ansvarar för verkställandet av regler avseende skattebedrägerier och penningtvätt samt behovet av brottsbekämpande organs fullständiga oberoende vid uppföljningen av rapporter från finansunderrättelseenheter.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta huruvida denna skyldighet vederbörligen respekteras i alla medlemsstater.

109.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt rörande det femte penningtvättsdirektivet avseende inrättandet av en europeisk finansunderrättelseenhet och behovet av att säkerställa ett effektivt och samordnat system för utbyte av information samt centraliserade databaser. Parlamentet betonar behovet av att stödja medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, i synnerhet i gränsöverskridande ärenden.

110.  Europaparlamentet betonar att behöriga myndigheter inte bör vänta tills de överväldigas av skatterådgivares och skattebetalares allt större användning av digital teknik. Parlamentet anser att behöriga myndigheter följaktligen bör utveckla egna verktyg och egen utredningskapacitet. Parlamentet anser att detta kan ge behöriga myndigheter nya möjligheter när det gäller återkommande problem med resursfördelning eller förbättra samarbetet dem emellan.

4. Intermediärer

111.  Europaparlamentet beklagar att intermediärer för närvarande regleras på ett icke-homogent sätt i EU. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt undersöka och anta kommissionens förslag om obligatoriskt automatiskt informationsutbyte på skatteområdet med avseende på rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang i syfte att stärka intermediärernas rapporteringsskyldighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta eventuella fördelar med att utvidga direktivets tillämpningsområde till rent inhemska ärenden.

112.  Europaparlamentet understryker behovet av att detta förslag ska täppa till kryphålen som eventuellt möjliggör aggressiv skatteplanering genom att utforma nya regler för intermediärer som deltar i sådana metoder.

113.  Europaparlamentet noterar att förmögenhetsförvaltning genomförs på ett till stor del oreglerat sätt och att bindande internationella regler och standarder bör skapas för att skapa lika spelregler och bättre reglera och definiera yrket. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att ta initiativ i alla relevanta internationella forum för skapandet av sådana standarder och regler.

114.  Europaparlamentet erkänner att övervakning bör ske i samband med självorganiseringen och självregleringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av riktade EU-åtgärder, inbegripet möjligheten att utarbeta lagstiftning, att säkerställa lämplig tillsyn av ansvariga enheters självreglering, dvs. via en separat och oberoende nationell regel- och tillsynsmyndighet.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2018 presentera ett lagförslag om att förbjuda självreglering för ansvariga enheter i enlighet med penningtvättsdirektivet.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna, utfärda riktlinjer i syfte att standardisera rapporteringsformaten för ansvariga enheter för att underlätta finansunderrättelseenheternas behandling och utbyte av information.

117.  Europaparlamentet efterlyser reglering av skatteintermediärer med incitament för att de ska avhålla sig från att inlåta sig i skatteflykt och skatteundandragande och att skydda faktiska betalningsmottagare.

118.  Europaparlamentet betonar att den berörda skattebetalaren, om intermediären har sin hemvist utanför EU, ska överlämna sin potentiellt aggressiva skatteplanering direkt till skattemyndigheterna i sitt hemland, innan dessa genomförs, för att skattemyndigheterna ska kunna bemöta skatteriskerna genom att vidta lämpliga åtgärder.

119.  Europaparlamentet anser att strängare regler rörande intermediärers roll skulle gynna branschen som helhet eftersom uppriktiga intermediärer inte längre kommer att missgynnas genom illojal konkurrens, och kommer därmed att skilja agnarna från vetet.

120.  Europaparlamentet efterlyser mer effektiva, avskräckande och proportionerliga sanktioner på såväl EU-nivå som medlemsstatsnivå för banker och intermediärer som uppsåtligen, medvetet och systematiskt deltar i olagliga skattearrangemang eller penningtvättsarrangemang. Parlamentet betonar att sanktionerna bör riktas mot såväl företagen själva som de anställda på ledningsnivå samt styrelseledamöter som är ansvariga för arrangemangen. Parlamentet betonar att det är avgörande med kännbara böter och anser att offentliga uthängningar skulle kunna avskräcka intermediärer från att kringgå sina skyldigheter och uppmuntra till efterlevnad.

121.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de sektorer som är mest utsatta för risker som härrör från svårgenomträngliga system för verkligt huvudmannaskap (i enlighet med kommissionens bedömning av riskerna för penningtvätt) omfattas av effektiv övervakning och tillsyn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla vägledning om riskfaktorerna i samband med transaktioner som involverar skatterådgivare, revisorer, externa revisorer, notarier och andra oberoende jurister.

122.  Europaparlamentet efterlyser skapandet av en EU-ram för fastställande av obligatoriska uppförandekoder för intermediärer, som åtminstone skulle inbegripa ett allmänt förbud mot tillämpning av kontrakt som ålägger sekretess från kundens sida rörande skatteupplägget, eller tillämpning av premieavgifter. Parlamentet efterlyser att dessa uppförandekoder inbegriper en skyldighet för intermediärer att agera i allmänhetens intresse och inte gå emot andan och ordalydelsen i skattelagstiftningen.

123.  Europaparlamentet efterlyser bättre verkställande av reglerna med anknytning till penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt och att dessa ska ha en avskräckande effekt genom att de ökar den offentliga uppmärksamheten, särskilt genom förbättrad offentliggjord statistik om verkställighetsåtgärder som involverar professionella skatterådgivare och yrkespersoner som ger råd om penningtvätt.

124.  Europaparlamentet understryker behovet av ökad granskning, tillsyn och samordning av nationella system för certifiering av intermediärer som är yrkesverksamma inom skatteområdet i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att återkalla licenser om intermediärer kan påvisas delta i aktivt främjande eller möjliggörande av gränsöverskridande skatteflykt, olaglig skatteplanering och penningtvätt.

125.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har efterlevt licensieringsförfarandena för intermediärer som redan föreskrivs i unionsrätten, t.ex. i det fjärde kapitalkravsdirektivet.

126.  Europaparlamentet efterlyser att man inom yrket antar en metod varigenom principen om rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient inte utgör ett hinder för lämpliga rapporter om misstänkta transaktioner eller annan potentiellt olaglig verksamhet utan att det påverkar de rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna straffrättsliga principerna, eller förbättrar en befintlig metod med samma verkan.

127.  Europaparlamentet efterlyser ett förbud för EU-baserade intermediärer att vara direkt eller indirekt verksamma i länder som finns upptagna i EU:s svarta listor som skatteparadis eller som utgör en stor risk för att vara penningtvättande länder.

128.  Europaparlamentet betonar att i syfte att förbättra det internationella samarbetet bör revisions- och redovisningskrav samordnas på global nivå, för att på så vis avskräcka revisionsbyråer från att medverka till olagliga skattearrangemang. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett bättre genomförande av internationella redovisningsstandarder bör anses vara ett effektivt verktyg.

Banker

129.  Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att i enlighet med rekommendationerna i det fjärde penningtvättsdirektivet inrätta system för bankkontoregister eller elektroniska datasökssystem som skulle ge finansunderrättelseenheterna och de behöriga myndigheterna tillgång till information om bankkonton. Parlamentet rekommenderar att man överväger en standardisering och sammanlänkning av nationella bankkontoregister, som innehåller alla konton med koppling till juridiska eller fysiska personer, så att det vara enkelt tillgängligt för behöriga myndigheter och finansunderrättelseenheter.

130.  Europaparlamentet rekommenderar att ett sådant kontoregister bör registrera och publicera statistik över transaktioner med skatteparadis och högriskländer, både inom och utanför EU, och dela upp informationen per transaktion med relaterade parter och icke-relaterade parter, samt per medlemsstat.

131.  Europaparlamentet erkänner att banker befanns vara inblandade i fyra breda aktiviteter: tillhandahålla och sköta offshorestrukturer, leverera bankkonton till offshorebolag, tillhandahålla andra finansiella produkter samt korrespondentbanktjänster[17]. Parlamentet betonar vikten av att göra lagstiftningen om korrespondentbanktjänster tydligare och striktare när det gäller överföring av medel till offshore-centrum och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, med ett krav på att upphöra med denna verksamhet när det saknas information om verkliga huvudmän.

132.  Europaparlamentet betonar vikten av bättre samordning mellan bankers huvudkontor och filialer, både inom EU och med tredjeländer för att säkerställa fullständig efterlevnad av interna uppförandekoder och lagstiftningen för bekämpning av penningtvätt.

133.  Europaparlamentet understryker att nationella banktillsynskontroller bör sörja för systematiska och slumpmässiga kontroller för att säkerställa fullständigt genomförande av reglerna mot penningtvätt i alla banker.

134.  Europaparlamentet efterlyser ökade befogenheter för Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska bankmyndigheten (EBA) att genomföra regelbundna efterlevnadskontroller (som både meddelas i förväg och som genomförs utan förvarning) i EU:s banksektor i stället för det nuvarande systemet med kontroller som enbart genomförs när ett särskilt fall utreds eller har blivit offentligt.

135.  Europaparlamentet begär att man ska analysera genomförbarheten i att ge tillsynsmyndigheterna befogenhet att göra en bankutredning i händelse av att namnet på innehavaren av ett konto är okänt.

136.  Europaparlamentet välkomnar den befintliga analysen av risker och sårbarheter i EU:s finansiella system. Parlamentet understryker vikten av att fastställa ny teknik och finansiella produkter som potentiellt skulle kunna utnyttjas för penningtvätt. Parlamentet efterlyser, med grund i denna analys, att bestämmelser avseende penningtvätt inkluderas i alla nya förslag som tar upp sådan ny teknik, inbegripet finansteknik.

137.  Europaparlamentet efterlyser skapandet av banked, liknande det nederländska exemplet, i form av ett frivilligt åtagande av sektorn att inte samarbeta med skatteparadis.

Jurister

138.  Europaparlamentet påminner om att yrkessekretessen varken får användas till att skydda eller dölja brott eller gå emot lagens andemening. Parlamentet efterlyser kraftfullt att principen om rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient inte bör utgöra ett hinder för lämpliga rapporter om misstänkta transaktioner eller annan potentiellt olaglig verksamhet utan att det påverkar de rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de allmänna straffrättsliga principerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utfärda riktlinjer för tolkning och tillämpning av principen om yrkesmässiga privilegier för yrkespersoner och att införa en tydlig skiljelinje mellan traditionell juridisk rådgivning och jurister som agerar som finansiella aktörer.

139.  Europaparlamentet understryker att en advokat som verkar i ett ärende som går utöver vederbörandes specifika uppdrag som försvarare eller juridiskt biträde och juridisk rådgivare under vissa omständigheter med anknytning till bevarandet av allmän ordning kan åläggas en skyldighet att meddela myndigheterna vissa upplysningar som vederbörande har kännedom om.

140.  Europaparlamentet betonar att jurister som ger råd åt klienter bör hållas rättsligt medansvariga när de utformar planer för skatteundandragande och aggressiv skatteplanering som är straffbara enligt lag eller arrangemang för penningtvätt. Parlamentet påpekar att när de deltar i bedrägeri ska de systematiskt vara föremål för såväl straffrättsliga påföljder som disciplinära åtgärder.

Redovisning

141.  Europaparlamentet betonar att i syfte att förbättra det internationella samarbetet bör revisions- och redovisningskrav samordnas bättre på global nivå samtidigt som de europeiska standarderna respekteras avseende demokratisk legitimitet, transparens, ansvarsskyldighet och integritet, för att på så vis avskräcka revisionsbyråer och enskilda rådgivare från att utforma strukturer för skatteundandragande, aggressiv skatteplanering eller offshore-strukturer. Parlamentet efterlyser korrekt verkställande av det nyligen antagna programpaketet för revision[18] och kommittén för europeiska tillsynsorgan för revisorer (Committee of European Auditing Oversight Bodies – CEAOB) som en ny ram för samarbete mellan nationella tillsynsorgan för revisorer på EU-nivå i syfte att förbättra EU-omfattande‑ revisionstillsyn. Parlamentet anser i detta avseende att ett bättre genomförande av internationella redovisningsstandarder bör anses vara ett effektivt verktyg för att säkerställa respekten för EU-standarder för transparens och ansvarsskyldighet.

142.  Europaparlamentet noterar att EU:s befintliga definition av den kontroll som krävs för att skapa en företagskoncern bör tillämpas på revisionsfirmor som ingår i ett nätverk av firmor som är associerade genom juridiskt verkställbara kontraktsordningar som ombesörjer delning av ett namn eller arrangemang för marknadsföring, yrkesstandarder, kunder, stödtjänster, finanser eller yrkesansvarsförsäkring, vilket redan förutsågs i direktiv 2013/34/EU[19] om årsbokslut.

143.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag för åtskillnaden av revisionsbyråer och tillhandahållare av finansiella och skattetjänster samt för alla rådgivningstjänster, inbegripet ett EU-system för vad som är oförenligt för skatterådgivare, i syfte att förhindra dem att ge råd till både offentliga skattemyndigheter och skattebetalare samt förhindra andra intressekonflikter.

144.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av direktiv 2014/56/EU i syfte att genomföra striktare EU-omfattande standarder för revisorsyrket, för en rotation vart sjunde år för att förebygga intressekonflikter och för begränsning till ett minimum av tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster.

145.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en studie för att bedöma läget med avseende på koncentrationen i sektorn. Parlamentet rekommenderar att betalningar till revisionsfirmorna på grundval av resultat avskaffas, eftersom de skapar incitament för att inrätta riskfyllda system.

146.  Europaparlamentet noterar att professionella nätverk som är underställda dessa ordningar bör vara tvungna att lämna in fullständiga rapporter land för land, anpassade för att uppfylla behoven i sektorn, till offentliga register.

Truster, förvaltningsbolag och liknande juridiska arrangemang

147.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag missbruket av truster, förvaltningsbolag och liknande juridiska arrangemang för att tvätta pengar. Parlamentet efterlyser därför tydliga regler som underlättar en rak och enkel identifiering av den faktiska betalningsmottagaren, inbegripet en skyldighet för truster att finnas i skriftlig form och att vara registrerad i den medlemsstat där trusten skapas, administreras eller verkar.

148.  Europaparlamentet efterlyser standardiserade, regelbundet uppdaterade, offentligt tillgängliga och sammanlänkade register över verkliga huvudmän på EU-nivå, för alla parter till kommersiella och icke-kommersiella truster, förvaltningsbolag, stiftelser och liknande juridiska arrangemang som ska utgöra grunden för ett globalt register.

149.  EU-registret över truster bör omfatta följande: a) Alla förvaltares namn och adress, samt namn och namn och adress till alla vars instruktioner de följer. b) Trusturkunden. c) Alla instruktionsbrev. d) Instiftarens namn och adress. e) Namnet på eventuell verksamhetsrevisor och dennes instruktioner. f) Trustens årsredovisningar. g) Uppgifter om alla trustens utdelningar och tilldelningar med namn och adresser till alla förmånstagare. h) nominella intermediärer, inbegripet deras namn och adresser.

150.  Europaparlamentet efterlyser EU-lagstiftning om förbud för företag som verkar på den inre marknaden att delta i transaktioner med offshorebolag som är baserade i skatteparadis där den verkliga huvudmannen inte kan identifieras.

5. Tredjelandsdimensionen

151.  Europaparlamentet understryker behovet av ett förbättrat globalt samarbete med avseende på frågor rörande beskattning och penningtvätt på grund av dessas internationella karaktär under ledning av FN. Parlamentet betonar att enbart samordnade och globala gensvar som baseras på samarbete kommer att tillhandahålla effektiva lösningar och uppmanar EU att vara en pådrivande kraft i arbetet för ett rättvist globalt skattesystem. Parlamentet betonar att alla EU-åtgärder på internationell nivå enbart kommer att vara effektiva och trovärdiga om ingen EU-medlemsstat eller utomeuropeiskt land eller territorium (ULT) agerar som bolagsskatteparadis.

152.  Europaparlamentet noterar med oro den starka korrelationen mellan antalet skalbolag och skattebeslut och vissa tredjeländers skattejurisdiktioner och EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar det automatiska informationsutbytet mellan EU:s medlemsstater rörande dessas förhandsbesked i skattefrågor. Parlamentet uttrycker dock sin oro över att vissa medlemsstater eller vissa av dessas ”skatteparadis”-territorier lämnar ”muntliga förhandsbesked i skattefrågor” för att kringgå denna skyldighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka denna praxis.

153.  Europaparlamentet uppmanar EU att införa åtgärder genom sanktioner mot andra länder som tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (t.ex. Liechtenstein) och till Europeiska frihandelssammanslutningen (t.ex. Schweiz) som tillåter skattepraxis som skadar de offentliga finanserna och som tolererar olagligt beteende.

154.  Europaparlamentet anser att EU bör tala med en röst genom kommissionen vid förhandlingar om skatteavtal med tredjeländer istället för att fortsätta med bilaterala förhandlingar som ger suboptimala resultat. Parlamentet anser att samma strategi bör anammas av EU vid förhandling om framtida frihandelsavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal, genom att inkludera klausuler om god förvaltning i skattefrågor, krav på transparens och bestämmelser om penningtvätt.

155.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka bestämmelserna mot skatteflykt i den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen för att eliminera internprissättning till tredjelandsjurisdiktioner vilket leder till ett minskat beskattningsunderlag för företag i EU.

156.  Europaparlamentet anser i synnerhet att när framtida handels- eller partnerskapsavtal ska förhandlas, eller befintliga avtal ses över, bör de innehålla en bindande klausul om skattemässig villkorlighet som ska omfatta efterlevnad av de internationella standarderna i OECD:s BEPS-handlingsplan, samt FATF:s rekommendationer.

157.  Europaparlamentet begär att kapitlen om investeringar eller finansiella tjänster i framtida handels- eller partnerskapsavtal förhandlas på grundval av principen om positiva förteckningar, så att enbart de finanssektorer som krävs för kommersiell utveckling, realekonomin och hushåll gynnas av främjandet och liberaliseringen som avtalet mellan EU och berörd tredje part medför.

158.  Europaparlamentet efterlyser starka verkställighetsåtgärder i alla internationella avtal för utbyte av information mellan skattemyndigheter i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av samtliga jurisdiktioner och tillämpning av effektiva, avskräckande och proportionerliga automatiska förfaranden för sanktioner i händelse av uteblivet genomförande.

159.  Europaparlamentet betonar vikten av full effektiv ömsesidighet inom sådana ramar som avtalet Foreign Account Tax Compliance Act (FATCA) och andra liknande avtal.

160.  Europaparlamentet uppmanar relevanta medlemsstater att använda möjligheten som kommer av deras direkta relationer med de relevanta länderna för att vidta de åtgärder som krävs för att utöva påtryckningar på de länder och territorier (utomeuropeiska länder och territorier)[20] samt de yttersta randområden[21] som inte respekterar internationella standarder med anknytning till skattesamarbete, transparens och bekämpning av penningtvätt Parlamentet anser att skyldigheterna avseende transparens och rimlig aktsamhet bör verkställas effektivt i dessa territorier.

161.  Europaparlamentet anser att missbruk av lagstiftningen om skydd av personuppgifter inte kan användas för att skydda de som deltar i missförhållanden från lagens fulla kraft.

162.  Europaparlamentet efterlyser ett globalt toppmöte om kampen mot penningtvätt, skattebedrägeri och skatteundandragande för att få ett stopp på hemlighetsmakeriet inom den finansiella sektorn och förbättra det internationella samarbetet och sätta press på alla länder, i synnerhet deras finanscentrum, att efterleva globala standarder samt att kommissionen ska ta initiativ till ett sådant toppmöte.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera förhållandet mellan den övergripande kostnaden för och nyttan med samt de möjliga konsekvenserna av en omfattande skatt på kapital som återförs till hemlandet från tredjeländer med låg beskattning. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utvärdera skattebestämmelserna om uppskjuten betalning i USA och en möjlig skatteamnesti som tillkännagetts av den nya administrationen samt en möjlig försvagning av det internationella samarbetet.

164.  Europaparlamentet betonar vikten av ett bättre, bilateralt informationsutbyte mellan tredjeländer och finansunderrättelseenheter i EU.

165.  Europaparlamentet erinrar om att mängden stöd till stöd för användning av inhemska resurser fortfarande är låg, och uppmanar med kraft kommissionen att bistå utvecklingsländerna i kampen mot skatteflykt och att öka det finansiella och tekniska stödet till deras nationella skattemyndighet, i enlighet med åtagandena i Addis Abeba-handlingsplanen.

Utvecklingsländer

166.  Europaparlamentet uppmanar EU att beakta de särskilda rättsliga kraven och motsvarande sårbarheter i utvecklingsländer, exempelvis bristande kapacitet vid myndigheter som givits i uppdrag att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och penningtvätt. Parlamentet betonar behovet av lämpliga övergångsperioder för utvecklingsländer som inte har kapacitet att samla in, förvalta och dela den erfordrade informationen inom ramen för automatiskt informationsutbyte.

167.  Europaparlamentet framhäver att det på nationell, europeisk och internationell nivå, när åtgärder och politik utformas för att ta itu med skatteflykt, bör fästas särskild uppmärksamhet vid situationen för utvecklingsländer och i synnerhet de minst utvecklade länderna, som normalt sett är de som påverkas mest av företags skatteflykt och har en mycket smal skattebas och en låg skatteandel av BNP. Parlamentet betonar att dessa åtgärder och denna politik bör bidra till att generera offentliga intäkter som motsvarar det mervärde som skapats på deras territorium, för att göra det möjligt för de berörda länderna att på lämpligt sätt finansiera sina utvecklingsstrategier.

168.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vända sig till Afrikanska unionen (AU) med en begäran om att åtgärderna för att bekämpa olagliga finansiella flöden ska framhävas i Afrikanska unionens konvention om förebyggande och bekämpning av korruption.

169.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka den politiska samstämmigheten för utveckling på detta område, och upprepar sin efterlysning av en spridningsanalys av nationell skattepolitik och EU-skattepolitik i syfte att bedöma dennas inverkan på utvecklingsländerna vad gäller överenskomna skatteavtal och avtal om ekonomiska partnerskap.

170.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt säkerställa rättvis behandling av utvecklingsländerna när skatteavtal förhandlas, med hänsyn till deras särskilda situation, samt säkerställa en rättvis fördelning av beskattningsrätten mellan ursprungs- och bosättningslandet. Parlamentet efterlyser i detta avseende anslutning till FN:s modellavtal för skatter och att transparens kring avtalsförhandlingarna säkerställs.

171.  Europaparlamentet efterlyser att mer internationellt stöd ges till utvecklingsländer för bekämpning av korruption och sekretess som underlättar olagliga finansiella flöden. Parlamentet understryker att kampen mot olagliga finansiella flöden kräver internationellt samarbete och samordnade insatser från utvecklade länder och utvecklingsländer, i partnerskap med den privata sektorn och civilsamhället. Parlamentet understryker nödvändigheten av att bidra till en förstärkning av skattemyndigheternas kapacitet och till kunskapsöverföring till partnerländer.

172.  Europaparlamentet kräver att det offentliga utvecklingsbiståndet i större utsträckning ska inriktas på införande av ett anpassat regelverk samt på förstärkning av skattemyndigheter och de institutioner som har i uppdrag att bekämpa olagliga finansiella flöden, och att detta stöd ska förverkligas genom ett tillskott av teknisk sakkunskap avseende resursförvaltning, finansiella upplysningar och antikorruptionslagstiftning.

173.  Europaparlamentet beklagar att OECD:s nuvarande skattekommitté inte är tillräckligt inkluderande. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt[22] avseende inrättandet av ett globalt organ, inom ramen för FN, som är välutrustat och har tillräckligt med ytterligare resurser, för att säkerställa att alla länder kan delta på lika villkor i formuleringen och reformen av den globala skattepolitiken.

174.  Europaparlamentet beklagar att utvecklingsländer för att inte bli märkta som icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner måste betala för att ses som deltagare i OECD:s globala forum om transparens och informationsutbyte i skattesyfte, där länder genomgår bedömning av sin praxis, mot riktmärken som de inte har varit fullt delaktiga i att fastställa.

175.  Europaparlamentet understryker den väsentliga roll som regionala organisationer och regionalt samarbete spelar vid genomförande av gränsöverskridande skattekontroller, med beaktande av tillämpningen av subsidiaritets- och komplementaritetsprinciperna. Parlamentet uppmanar till utarbetande av en gemensam avtalsmodell i syfte att undvika dubbelbeskattning och därmed förhindra missbruk. Parlamentet påminner om att samarbete och informationsutbyte mellan olika underrättelsetjänster är avgörande i detta sammanhang.

176.  Europaparlamentet påminner om att skatteparadisen plundrar världens naturresurser, i synnerhet utvecklingsländernas. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländerna i kampen mot korruption, brottslig verksamhet, skattebedrägerier och penningtvätt. Parlamentet uppmanar kommissionen genom samarbete och informationsutbyte ska hjälpa dessa länder att bekämpa urholkningen av skattebasen, överföringen av vinster till skatteparadis och banker som tillämpar banksekretess. Parlamentet betonar att alla dessa länder ska efterleva de globala standarderna för automatiskt informationsutbyte om bankkonton.

177.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det framtida avtalet om förbindelserna mellan EU och AVS-länderna efter 2020 införliva bestämmelser om bekämpning av skatteflykt, skattebedrägerier och penningtvätt.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inom ramen för unionslagstiftningen om konfliktmineraler fastställa kompletterande åtgärder. Parlamentet betonar att dessa åtgärder ska fastställa en integrerad strategi som syftar till att stärka den pågående dialogen med länder med stora mineralfyndigheter och därigenom främja internationella standarder för tillbörlig aktsamhet och transparens, såsom de som fastställs i OECD:s riktlinjer.

179.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet, inbegripet parlamenten, bör vidta alla de åtgärder som krävs för att införa effektiv och transparent skatte- och handelspolitik. Parlamentet efterlyser större samstämmighet och bättre samordning vad gäller de internationella åtgärder som vidtas av OECD, G20, G8, G77, Afrikanska unionen, Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF) och Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB).

Visselblåsare

180.  Europaparlamentet uttrycker farhågor om att åtal av visselblåsare i syfte att bevara sekretessen kan avskräcka från avslöjande av oegentligheter. Parlamentet betonar att skyddet bör utformas för att skydda de som handlar i allmänhetens intresse och undvika att tysta visselblåsare samtidigt som företags juridiska rättigheter också beaktas.

181.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt färdigställa en grundlig bedömning av den möjliga rättsliga grunden för ytterligare åtgärder på EU-nivå och, där så är lämpligt, att lägga fram omfattande lagstiftning som omfattar både de offentliga och privata sektorerna, inbegripet verktyg till stöd för visselblåsare för att säkerställa att de ges effektivt skydd och tillräcklig ekonomisk hjälp så snart som möjligt. Parlamentet menar att visselblåsare bör ha rätt att rapportera anonymt, eller att lämna in klagomål, som ett prioriterat ärende, till den berörda organisationens interna rapporteringssystem eller till de behöriga myndigheterna, och att de dessutom bör skyddas oavsett av vilken rapporteringskanal de väljer.

182.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen studerar bästa praxis från de program för visselblåsare som redan finns i andra länder runtom i världen och genomför ett offentligt samråd för att få intressenters synpunkter om rapporteringsmekanismer.

183.  Europaparlamentet betonar den roll som undersökande journalistik spelar, och uppmanar kommissionen att säkerställa att dess förslag ger undersökande journalister samma skydd som visselblåsare.

184.  Europaparlamentet anser att arbetsgivare bör uppmuntras att införa rutiner för att slå larm internt och att det inom varje organisation bör finnas en enda person som ansvarar för att samla in rapporter från visselblåsare. Parlamentet anser att arbetstagarnas företrädare bör delta i tillsättningen av denna funktion. Parlamentet rekommenderar att EU:s institutioner föregår med gott exempel genom att snabbt installera en intern ram för skydd av visselblåsare.

185.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka medvetenheten bland anställda och andra personer om den positiva roll som visselblåsare spelar och om redan existerande rättsliga ramar avseende visselblåsning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra upplysningskampanjer. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa åtgärder för skydd mot eventuella vedergällningsåtgärder och destabiliserande handlingar gentemot visselblåsare samt heltäckande ersättning av eventuella skador som dessa ådrar sig.

186.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram instrument som i synnerhet syftar till och kräver att skydd mot orättfärdiga åtal och ekonomiska sanktioner mot samt diskriminering av visselblåsare säkerställs, och begär i detta sammanhang att det inrättas en allmän fond för adekvat ekonomiskt stöd – delvis finansierad genom medel som återvunnits eller böter som utdöms – till visselblåsare som till följd av att de upptäckt relevanta förhållanden riskerar sin tillvaro.

187.  Europaparlamentet efterlyser att det inrättas ett oberoende EU-organ som ska samla in information och fungera som rådgivare och som en informationspunkt, med kontor som placeras i medlemsstaterna och har möjlighet att ta emot rapporter om oegentligheter för att hjälpa interna och externa visselblåsare att använda de rätta kanalerna för att lämna ut sin information samtidigt som konfidentialiteten skyddas och de erbjuds det stöd och den rådgivning som de behöver.

188.  Europaparlamentet efterlyser att en specialenhet med ett rapporteringstelefonnummer, samt särskilt ägnade faciliteter, inrättas inom Europaparlamentet, samt inom medlemsstaternas nationella parlament, som ska ta emot information från visselblåsare fram till dess att ett oberoende EU-organ har upprättats.

 

Interinstitutionellt samarbete

Samarbete med undersökningskommittén beträffande penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande (PANA)

189.  Europaparlamentet upprepar vikten av att respektera principen om lojalt samarbete mellan EU:s institutioner.

190.  Europaparlamentet anser att utbytet av information mellan EU:s institutioner bör förstärkas, i synnerhet avseende bestämmelsen om att relevant information ska göras tillgänglig för undersökningskommittéer.

191.  Europaparlamentet beklagar att rådet, uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) och vissa medlemsstater uppvisade ett svagt engagemang gentemot PANA-kommitténs begäranden om samarbete. Parlamentet anser att ett större åtagande från medlemsstaternas sida är avgörande för att göra gemensamma ansträngningar och uppnå bättre resultat. Parlamentet föresätter sig att övervaka uppförandekodgruppen för företagsbeskattnings verksamhet och resultat genom regelbundna utfrågningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag inom ramen för artikel 116 i EUF-fördraget fram till mitten av 2018 om medlemsstaterna vid den tidpunkten ännu inte antagit en reform av uppförandekodgruppens mandat.

192.  Europaparlamentet kritiserar att till och med dokument som nu är offentligt tillgängliga endast till viss del tillhandahölls dess undersökningskommitté.

193.  Europaparlamentet erinrar om att Ekofinrådet i december 2015 uppmanade högnivågruppen att avgöra huruvida det krävdes en förbättring av de övergripande styrnings-, transparens- och arbetsmetoderna och att slutföra reformen av uppförandekodgruppen under det nederländska ordförandeskapet. Parlamentet erinrar om att Ekofinrådet i mars 2016 uppmanade högnivågruppen att granska de nya styrnings-, transparens- och arbetsmetoderna och då i synnerhet när det gäller effektiviteten i beslutsfattandeprocessen, även vad gäller tillämpningen av regeln om brett samförstånd under 2017. Parlamentet ser med spänning fram emot resultatet av detta arbete.

194.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2018 lägga fram nya skatteförslag inom ramen för artikel 116 i EUF-fördraget, exempelvis om oavslutade ärenden inom ramen för uppförandekodgruppen (företagsbeskattning).

Europaparlamentets undersökningsrätt

195.  Europaparlamentet betonar att det nu gällande regelverket för Europaparlamentets undersökningskommittéers verksamhet är föråldrat och innehåller brister i tillhandahållandet av de nödvändiga förutsättningar enligt vilka utövandet av parlamentets undersökningsrätt kan ske på ett effektivt sätt.

196.  Europaparlamentet betonar att denna brist på befogenheter och den begränsade tillgången till handlingar kraftigt har hämmat och försenat undersökningsarbetet mot bakgrund av den tillfälliga karaktären hos utredningen och har uteslutit en fullständig bedömning av påstådda överträdelser av EU-lagstiftningen.

197.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och rådet, i flera undersöknings- och specialkommittéer (däribland PANA-kommittén) på senare tid inte har tillhandahållit de begärda dokumenten i vissa fall och i andra tillhandahållit dessa först lång tid därefter. Parlamentet efterlyser införandet av en ansvarsmekanism för att se till att sådana dokument som undersöknings- eller specialkommittéerna begär och har rätt till garanterat överförs till parlamentet utan dröjsmål.

198.  Europaparlamentet anser att undersökningsrätten är ett viktigt behörighetsområde för parlamentet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att förstärka parlamentets undersökningsrätt på grundval av artikel 226 i EUF-fördraget. Parlamentet anser bestämt att förmågan att kalla personer av intresse och att få tillgång till relevanta handlingar är av yttersta vikt för att de parlamentariska undersökningskommittéerna ska fungera korrekt.

199.  Europaparlamentet betonar att parlamentet måste få undersökningsbefogenheter liknande de som de nationella parlamenten i EU: medlemsstater har, för att utöva demokratisk kontroll över den verkställande makten. Parlamentet anser att parlamentet, för att kunna utöva denna demokratiska kontroll, måste ha befogenhet att kalla och tvinga vittnen att infinna sig samt begära handlingar. Parlamentet anser att, för att dessa rättigheter ska kunna utövas, måste medlemsstaterna ge sitt samtycke till påföljder gentemot enskilda personer som inte infinner sig eller lägger fram handlingar i enlighet med nationell lagstiftning om nationella parlamentsundersökningar. Parlamentet upprepar sitt stöd till den ståndpunkt som presenterades i huvuddrag dess förslag från 2012 på detta område[23].

200.  Europaparlamentet anser att undersökningskommittéernas tidsfrist på 12 månader är godtycklig och ofta otillräcklig. Parlamentet anser att undersökningskommittéernas ledamöter är de bäst lämpade att avgöra om en undersökning bör förlängas och i sådana fall för vilken tid. Parlamentet begär att den enda bindande tidsfrist som för närvarande finns för en undersökningskommitté ska sammanlänkas med valperioden.

201.  Europaparlamentet föresätter sig att inrätta en permanent undersökningskommitté enligt samma modell som hos Förenta staternas kongress.

202.  Europaparlamentet begär, utan att det påverkar någon annan lämplig åtgärd, att generalsekreteraren i enlighet med artikel 166a.3 i parlamentets arbetsordning drar tillbaka passerkort med lång giltighetstid från alla företag som vägrat att lyda en kallelse att inställa sig vid en undersökningskommitté.

203.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med skyndsamhet öka transparensen, ansvarsskyldigheten och effektiviteten hos uppförandekodgruppens arbetsmetoder.

204.  Europaparlamentet uppmanar uppförandekodgruppen att ta fram en årsrapport där man presenterar och beskriver den mest skadliga skattepraxis som tillämpats i medlemsstaterna och de motåtgärder som vidtas.

205.  Europaparlamentet efterlyser ett slutförande av den nödvändiga reformen av uppförandekodgruppen (företagsbeskattning), i syfte att garantera fullständig transparens och delaktighet för alla EU-institutioner och civilsamhället. Parlamentet anser att denna reform bör leda till en radikal omdefiniering av uppförandekodgruppens förvaltningsstruktur och transparens, inklusive mandat och arbetsordning, liksom beslutsprocesserna och kriterierna för att identifiera skadlig skattepraxis som antagits av medlemsstaterna.

Övriga institutioner

206.  Europaparlamentet välkomnar, som ett första steg, inrättandet av en gemensam och oberoende europeisk åklagarmyndighet, och uppmanar alla medlemsstater att ansluta sig till initiativet.

207.  Europaparlamentet efterlyser att kommissionen ska få starkare verkställighetsbefogenheter för att säkerställa ett effektivt och konsekvent genomförande av unionslagstiftningen i medlemsstaterna och strängare granskning från Europaparlamentets sida.

208.  Europaparlamentet efterlyser inrättande av ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik inom kommissionen som ska hantera systembetingade svagheter inom samarbetet mellan behöriga myndigheter i EU.

209.  Europaparlamentet efterlyser en betydande förstärkning av FIU.net-samarbetet inom ramen för Europol, och föreslår att verksamheten kopplas till det föreslagna centrumet för en konsekvent och samordnad skattepolitik i förhoppning om att skapa ett skatte-Europol som både kan samordna medlemsstaternas skattepolitik och förstärka medlemsstaternas myndigheter vid utredning och avslöjande av olagliga, internationella skattearrangemang.

210.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med reformen av fördragen stödja att beslut om skattepolitik ska kunna antas genom kvalificerad majoritet i rådet och inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

°

°  °

211.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation och undersökningskommitténs slutrapport till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EUT L 113, 19.5.1995, s. 1.
• [2]  Antagna texter, P8_TA(2016)0253.
• [3]  Antagna texter, P8_TA(2015)0408.
• [4]  Antagna texter, P8_TA(2016)0310.
• [5]  Antagna texter, P8_TA(2015)0457.
• [6]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2002, s. 15).
• [7]  Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 29.12.2011, s. 8).
• [8]  Rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (EUT L 157, 26.6.2003, s. 49).
• [9]  Till exempel domstolens dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes plc och Cadbury Schweppes Overseas Ltd mot Commissioners of Inland Revenue, mål C-196/04, ECLI:EU:C:2006:544, samt domstolens dom av den 11 mars 2004, Hughes de Lasteyrie du Saillant mot Ministère de l’Économie, des Finances et de l’Industrie, mål C-9/02, ECLI:EU:C:2004:138.
• [10]  Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen. Antagna texter, P8_TA(2015)0457. Rekommendation A4.
• [11]  Rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).
• [12]  Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen. Antagna texter, P8_TA(2015)0457. Rekommendation B5.
• [13]  EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
• [14]  Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen. Antagna texter, P8_TA(2015)0457, rekommendation C3.
• [15]  COM(2016)0826.
• [16]  PANA-kommitténs utfrågning av Brooke Harrington och andra experter den 24 januari 2017
• [17]  The Panama Papers: Breaking the Story of How the World’s Rich and Powerful Hide their Money, Obermayer och Obermaier, 2016.
• [18]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (EUT L 158, 27.5.2014, s. 196), och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 77).
• [19]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
• [20]  Grönland, Nya Kaledonien och tillhörande områden, Franska Polynesien, de franska sydliga och antarktiska områdena, Wallis- och Futunaöarna, Mayotte, Saint-Pierre och Miquelon, Aruba, Nederländska Antillerna (Bonaire, Curaçao, Saba, Sint Eustatius, Sint-Maarten), Anguilla, Caymanöarna, Falklandsöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Montserrat, Pitcairn, S:ta Helena med tillhörande områden, Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Turks- och Caicosöarna, Brittiska Jungfruöarna och Bermuda.
• [21]  De yttersta randområdena: Kanarieöarna, Réunion, Guayana, Martinique, Guadeloupe, Mayotte, Saint-Martin, Azorerna och Madeira.
• [22]  Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 2). Antagna texter, P8_TA(2016)0310.
• [23]  EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 41.