FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen för rohingyafolket
6.12.2017 - (2017/2973(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Soraya Post för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0668/2017
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och om situationen för rohingyamuslimer, särskilt resolutionerna av den 14 september 2017[1], den 7 juli 2016[2] och den 15 december 2016[3],
– med beaktande av rådets slutsatser om Myanmar/Burma av den 16 oktober 2017,
– med beaktande av kommentarerna från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 19 november 2017 i staden Cox’s Bazar i Bangladesh,
– med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 25 november 2016 om den tredje människorättsdialogen mellan EU och Myanmar/Burma,
– med beaktande av rådets slutsatser om statslöshet av den 4 december 2015,
– med beaktande av uttalandet från ordföranden i FN:s säkerhetsråd av den 6 november 2017 om våldsamheterna i delstaten Rakhine,
– med beaktande av resolutionen av den 16 november 2017 från FN:s generalförsamlings tredje utskott om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar,
– med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 20 juni 2016 om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar, och rapporten från FN:s särskilda rapportör av den 18 mars 2016 om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar,
– med beaktande av den 27:e extrasessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i delstaten Rakhine i Myanmar, samt dess resolution av den 5 december 2017 om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar,
– med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,
– med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,
– med beaktande av UNHCR:s globala handlingsplan för att undanröja statslöshet (2014–2024),
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av slutrapporten från den rådgivande kommissionen för delstaten Rakhine (Annan-kommissionen),
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,
– med beaktande av Aseans stadga,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Delstaten Rakhine i Myanmar är hem för omkring en miljon rohingyer, en huvudsakligen muslimsk minoritet som nekas fullständiga medborgerliga rättigheter enligt landets medborgarskapslag, vilket gör dem statslösa.
B. Rohingyerna tillhör världens mest förföljda minoriteter och är till stor del instänga i läger med strikta begränsningar för den fria rörligheten inom och utanför delstaten Rakhine. Detta berövande av friheten har lett till hot mot liv och säkerhet, förnekande av rätten till hälsovård och utbildning, undernäring och osäker livsmedelsförsörjning, tvångsarbete, sexuellt våld och begränsningar av deras politiska rättigheter.
C. Spänningarna trappades upp i augusti 2017 vilket provocerade fram en mycket oproportionerlig reaktion från myndigheterna i Myanmar, som begick allvarliga kränkningar av rohingyafolkets mänskliga rättigheter, däribland omfattande förstörelse av bostäder, mord, våldtäkter och tortyr.
D. Sedan augusti 2017 har mer än 626 000 rohingya flytt till säkerheten i grannlandet Bangladesh, vilket gör att det totala antalet rohingyaflyktingar i Bangladesh nu är 838 109, men förväntas vara över en miljon innan slutet av 2017. De som flyr tvingas följa farliga vägar, där de hotas av beskjutning, farlig terräng, könsbaserat våld, svält och brist på läkarvård. Många rohingyer, däribland kvinnor och barn, har omkommit på vägen.
E. Över 400 000 människor behöver sjukvård och livsmedelsbistånd, och uppskattningsvis 300 000 behöver näringsbistånd, däribland över 150 000 barn under 5 år.
F. Bangladesh har ingått med ett klagomål mot myndigheterna i Myanmar för att de lagt ut landminor längsmed en del av landets gräns med Bangladesh.
G. Det finns rapporter om att FN:s organ fortfarande hindras från att leverera humanitärt bistånd, däribland livsmedel, vatten och läkemedel till rohingyerna.
H. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein, uppgav den 10 september 2017 att situationen i Myanmar föreföll vara ett klassiskt exempel på etnisk rensning och meddelade den 5 december 2017 att det inte kan uteslutas att statliga styrkor i Myanmar har gjort sig skyldiga till folkmord på rohingyamuslimer. Amnesty International har beskrivit minoriteternas situation i delstaten Rakhine som ”apartheid” och FN:s råd för mänskliga rättigheter har uttalat sitt fördömande eftersom man anser att ”det är mycket sannolikt att det har begåtts brott mot mänskligheten i Myanmar”. I en rapport som har tagits fram av Holocaust Memorial Museum i Förenta staterna och sydostasiatiska människorättsorganisationen Fortify Rights läggs allt starkare bevis fram för folkmord mot rohingyafolket.
1. Europaparlamentet fördömer det ihållande våldet, brotten mot de mänskliga rättigheterna och förlusten av liv, levebröd och skydd i delstaten Rakhine. Parlamentet uttrycker sin djupa medkänsla med, och sitt fulla stöd till, rohingyafolket. Parlamentet erinrar om att myndigheterna i Myanmar är skyldiga att utan åtskillnad skydda alla civila från övergrepp, utreda människorättskränkningar samt lagföra de ansvariga i enlighet med normer och skyldigheter för mänskliga rättigheter.
2. Europaparlamentet uppmanar med kraft militären och säkerhetsstyrkorna i Myanmar att omedelbart upphöra med att döda, trakassera och våldta medlemmar av rohingyafolket och att sluta förstöra deras hem.
3. Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Myanmar att bevilja omedelbart och obehindrat tillträde för internationella humanitära organisationer till delstaten Rakhine, inbegripet särskilt stöd till utsatta grupper såsom barn, äldre och offer för sexuellt våld. Parlamentet yrkar på att regeringen ska genomföra åtgärder i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2106 (2013) för att förebygga och reagera på fall av sexuellt våld.
4. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Myanmar att bevilja oberoende övervakare tillträde, i synnerhet det undersökningsuppdrag som inrättades av FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars 2017, för att säkerställa oberoende och opartiska undersökningar av anklagelser om allvarliga människorättskränkningar, oavsett vilka parter som har begått dem.
5. Europaparlamentet uppmanar återigen regeringen i Myanmar att omedelbart ta bort alla landminor utmed gränsen till Bangladesh.
6. Europaparlamentet värdesätter de insatser Bangladesh har gjort i samband med en humanitär kris i ett av dess grannländer. Parlamentet välkomnar det skydd som Bangladesh har gett rohingyer som flyr Myanmar och uppmanar landet att fortsätta att erbjuda stöd tillsammans med UNHCR, som har teknisk expertis att avgöra flyktingstatus och mandat att skydda flyktingar och statslösa. Parlamentet uppmanar Bangladesh att ytterligare underlätta de humanitära insatser som genomförs av internationella icke-statliga organisationer genom att förenkla den byråkratiska bördan, registreringsprocessen och rörelsefriheten.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att öka det ekonomiska och materiella stödet för att ta emot flyktingar, samtidigt som man ser till att stödet inte används för oacceptabla lösningar för flyktingar och återvändare, såsom inrättande av ”säkra zoner” på Myanmars sida av gränsen. Parlamentet oroas därför av Bangladeshs beslut att utveckla en isolerad och ofta översvämningsdrabbad ö i Bengaliska viken som ett tillfälligt hem för 100 000 rohingyaflyktingar, eftersom detta skulle beröva dem deras rättigheter.
8. Europaparlamentet uppmanar dessutom Bangladeshs regering, EU, dess medlemsstater och internationella finansieringsinstitut att upprätta långsiktig finansiering som på ett hållbart sätt uppfyller rohingyaflyktingarnas och värdsamhällenas behov genom lämpliga och förbättrade tjänster. Parlamentet understryker i synnerhet att det finns ett brådskande behov av ekonomiska medel på uppskattningsvis 10 miljoner dollar till särskild medicinsk och psykisk vård för offer för våldtäkt och könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge sitt stöd till en fullständig utredning av omfattningen av sexuellt våld och andra brott mot rohingyafolket.
9. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över rapporter om att rohingyska kvinnor och flickor har blivit offer för människohandel i Myanmar och Bangladesh, och uppmanar med kraft myndigheterna i båda länderna att samarbeta med UNHCR och människorättsorganisationer för att få ett slut på människohandel och ge drabbade kvinnor och flickor skydd och stöd.
10. Europaparlamentet noterar det bilaterala återtagandeavtal som ingicks mellan Bangladesh och Myanmar den 23 november 2017 och som erkänner rohingyafolkets rätt att återvända och bo kvar i Myanmar. Parlamentet insisterar dock på att inga påtvingade återvändanden ska genomföras, i synnerhet när det våld och förtryck, som har beskrivits som liktydigt med ”etnisk rensning”, fortsätter. Parlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs myndigheter att innan återvändandet inleds se till att det finns en heltäckande strategi i Myanmar för mottagande och integration av rohingya. Denna strategi ska bygga på de huvudrekommendationerna i Annan-kommissionens rapport. Parlamentet insisterar på att myndigheterna i Myanmar ska ge trovärdiga garantier för att återvändarna inte kommer att utsättas för förföljelse eller tvingas in i segregerade läger på etniska eller religiösa grunder, samt att garantera att människorättsorgan kan bedriva en oberoende och opartisk övervakning. Parlamentet anser att villkoren för ett säkert, frivilligt återvändande inte uppfylls under rådande förhållanden.
11. Europaparlamentet understryker att man måste se till att om återvändanden äger rum i enlighet med detta avtal ska FN ha fullständig översyn över processen för att säkerställa att återvändandet sker på ett frivilligt, säkert och välinformerat sätt. Parlamentet uppmanar med kraft Myanmars regering att utarbeta en heltäckande strategi för att stänga alla läger för internflyktingar i centrala Rakhine och att underlätta internflyktingars möjligheter att återvända inne i Myanmar i enlighet med rekommendationerna i Annan-kommissionens rapport
12. Europaparlamentet konstaterar att det behövs omfattande insatser för att bekämpa institutionell diskriminering och segregering i Myanmar i syfte att främja återvändanden och värna om rohingyafolkets universella mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att om man inte löser dessa grundproblem så är det omöjligt att förändra deras öde. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det inte bara är rohingyerna som förnekas sina rättigheter som minoriteter i Myanmar, utan även etniska grupper i delstaterna Kachin och Shan är drabbade.
13. Europaparlamentet är djupt besviket över tillämpningen av Myanmars medborgarlag från 1982, i vilken rohingyafolket förvägras grundläggande mänskliga rättigheter genom att göras statslösa. Parlamentet uppmanar med kraft Myanmars regering att ändra medborgarskapslagen samt ge rohingyafolket lagligt erkända medborgarskapshandlingar så att de kan accepteras i samhället och deras rätt till självidentifikation kan respekteras. Regeringen uppmanas eftertryckligen att utfärda id‑kort som inte innehåller information om religiös tillhörighet.
14. Europaparlamentet kräver att segregeringen av rohingyafolket i Myanmar upphör. Parlamentet vill se att utegångsförbudet för rohingyer lyfts och att kontroller som inte är absolut nödvändiga avskaffas. Parlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen i Myanmar att se till att rohingyer kan resa fritt i delstaten Rakhine och resten av landet, samt i synnerhet att rätten till hälsovård, mat, utbildning och sysselsättning upprätthålls.
15. Europaparlamentet påminner om att Annan-kommissionen inrättades på begäran av statsrådgivaren och uppmanar Myanmars myndigheter att snarast möjligt utse ett genomförandeorgan som till fullo kan följa upp Annan-rekommendationerna, samt uppmanar EU och FN att stödja denna process.
16. Europaparlamentet understryker att man måste se till att EU:s investeringar, däribland utvecklingsbistånd, kan bidra till allmänna tjänster för hela befolkningen, och betonar att sådana investeringar inte får öka den segregation som redan har lett till institutionaliserad diskriminering och brott mot mänskligheten i Myanmar. Parlamentet uppmanar därför EU att utföra utvärderingar av alla projekt och stödinsatser för att se till att de genomförs i enlighet med detta, samt uppmanar EU att stödja aktörer och projekt som syftar till att motverka segregering och diskriminering samt för att skapa ett mer inkluderande och jämlikt samhälle.
17. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att snarast införa riktade ekonomiska sanktioner mot de personer inom militären och säkerhetstjänsten som är ansvariga för att de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna fortsätter i Myanmar.
18. Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att införa ett globalt, heltäckande vapenembargo mot Myanmar genom vilket man avbryter all direkt och indirekt leverans, försäljning och överföring – inklusive transit och omlastning – av vapen, ammunition och annan militär utrustning och säkerhetsutrustning, liksom tillhandahållande av militär utbildning och annat militärt och säkerhetsmässigt stöd.
19. Europaparlamentet uppmanar Myanmars regering att säkerställa att de ansvariga för brott mot mänskligheten och de mänskliga rättigheterna ställs till svars och att garantera rättvisa för offren. Parlamentet uppmanar FN och EU att övervaka och stödja de utredningar som Myanmar gör samt att undersöka möjligheterna att använda internationella eller utländska domstolar för utredning och lagföring, om myndigheterna i Myanmar inte säkerställer att ansvar utkrävs internt i landet.
20. Europaparlamentet uppmanar regeringen i Myanmar, inklusive statsrådgivaren, att fördöma hatpropaganda och trakasserier, att främja interkulturell och interreligiös dialog, samt att upprätthålla den universella rätten till religions- och trosfrihet.
21. Europaparlamentet uppmanar dessutom Asean och de regionala regeringarna att omedelbart vidta åtgärder för att öka trycket på Myanmars regering och militär för att få stopp på kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och skydda alla civila i delstaten Rakhine och övriga Myanmar.
22. Europaparlamentet uppmanar Sacharovpristagaren Aung San Suu Kyi att fördöma alla brott mot rohingyaminoritetens mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner om uttalandet av den 18 maj 2015 från talespersonen för Aung San Suu Kyis parti om att landets regering bör återge rohingyaminoriteten dess medborgarskap. Parlamentet påminner om att Sacharovpriset tilldelas dem som försvarar de mänskliga rättigheterna, slår vakt om minoriteters rättigheter och visar aktning för internationell rätt, för att nämna några av kriterierna. Parlamentet vill se att man överväger möjligheten att kunna dra in Sacharovpriset i sådana fall där pristagarna bryter mot de ovannämnda kriterierna, efter att ha blivit tilldelade priset.
23. Europaparlamentet uppmanar parternas internationella stödgivare, i synnerhet Kina och andra regionala aktörer, att använda alla diplomatiska kanaler för att kräva ett slut på våldet.
24. Europaparlamentet fördömer FN:s säkerhetsråds misslyckande att enas om beslutsamma åtgärder samt uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att öka trycket på dem som blockerar meningsfulla åtgärder, däribland Kina och Ryssland.
25. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden och den höga representanten samt medlemsstaterna att upprätthålla påtryckningarna på Myanmars myndigheter och säkerhetstjänster för att få ett stopp på våldet och den ihållande diskrimineringen mot rohingyafolket, samt att samarbeta med FN, Asean, regionala regeringar och Kina för att få ett slut på segregeringen i Myanmar.
26. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att informera parlamentet om de åtgärder som EU:s delegation vidtog vid utrikesministrarnas Asien-Europa-möte i Naypyidaw den 21 november 2017.
27. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja UNHCR:s globala handlingsplan för perioden 2014–2024 för att avskaffa statslöshet.
28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till regeringen och parlamentet i Myanmar/Burma, regeringen och parlamentet i Bangladesh, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater, generalsekreteraren för Asean, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN:s flyktingkommissarie samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.
- [1] Antagna texter, P8_TA(2017)0351.
- [2] Antagna texter, P8_TA(2016)0316.
- [3] Antagna texter, P8_TA(2016)0506.