FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet
5.2.2018 - (2018/2527(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Kati Piri, Victor Boştinaru, Elena Valenciano, Knut Fleckenstein för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0082/2018
B8‑0091/2018
Europaparlamentets resolution om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionen av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet[1],
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Turkiet[2],
– med beaktande av kommissionens rapport för 2016 om Turkiet,
– med beaktande av kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen den 13 september 2017,
– med beaktande av uttalandet av kommissionens vice ordförande/den höga representanten, Federica Mogherini, och kommissionsledamoten med ansvar för europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar, Johannes Hahn, av den 2 februari 2018 om den senaste utvecklingen i Turkiet, deras uttalande ett år efter kuppförsöket i Turkiet av den 14 juli 2017 och deras uttalande av den 13 mars 2017 om Venedigkommissionens yttrande om ändringarna av Turkiets konstitution och aktuella händelser,
– med beaktande av uttalandena av Europeiska utrikestjänstens talesperson av den 8 juni 2017 om det rapporterade frihetsberövandet av chefen för Amnesty International i Turkiet, Taner Kiliç, av den 8 juli 2017 om frihetsberövandet av människorättsförsvarare på ön Büyükada i Turkiet och av den 26 oktober 2017 om pågående människorättsfall i Turkiet,
– med beaktande av de skriftliga synpunkter från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter som lämnats in till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 2 november 2017 avseende en grupp av tolv ansökningar om yttrandefrihet och rätten till frihet och säkerhet för parlamentsledamöter i Turkiet och av den 10 oktober 2017 avseende en grupp av tio ansökningar om yttrandefrihet och rätten till frihet för journalister i Turkiet,
– med beaktande av att EU:s grundläggande värden inbegriper rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna och att ett korrekt fungerande rättsväsen och respekt för de grundläggande rättigheterna är av yttersta vikt och bör vara en prioritering för kandidatländer som Turkiet,
– med beaktande av den rätt till yttrandefrihet som är förankrad i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilka Turkiet är part i,
– med beaktande av FN:s samtliga principer om skydd av alla personer som på något sätt är frihetsberövade eller fängslade, som antogs genom generalförsamlingens resolution 43/173 av den 9 december 1988,
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Europaparlamentet fördömde i starka ordalag kuppförsöket den 15 juli 2016. Undantagstillståndet används för närvarande för att tysta ned oliktänkande och går långt bortom alla legitima åtgärder för att bekämpa hot mot den nationella säkerheten. Enligt folkrätten måste undantagsåtgärder vara nödvändiga och proportionerliga i omfattning och varaktighet och får endast användas för att motverka verkliga säkerhetshot mot nationen. De turkiska myndigheterna har missbrukat undantagsbestämmelserna för att införa generella förbud, godtyckliga frihetsberövanden och begränsningar av yttrande- och mötesfriheten. Dessa åtgärder har undergrävt skyddet mot misshandel och rätten till en rättvis rättegång och gjort det möjligt för regeringen att kringgå parlamentarisk och rättslig kontroll. Enligt Human Rights Watch vidtogs många rättsliga åtgärder trots att det saknades bevis för de anklagades delaktighet i det misslyckade kuppförsöket.
B. Människorättsförsvarare, politiska aktivister, advokater, journalister och andra intellektuella som frihetsberövas anklagas ofta felaktigt för att ”vara medlem i en väpnad terroristorganisation” eller ”stödja en väpnad terroristorganisation”. Enligt den officiella statistiken från det turkiska justitieministeriet för 2016 åtalades 4 187 personer för ”förolämpningar mot presidenten”, i enlighet med artikel 299 i den turkiska strafflagen. 482 rättsprocesser inleddes på grund av ”förolämpningar mot den turkiska nationen”, i enlighet med artikel 301 i samma lag, och 17 322 personer åtalades för att ha spridit propaganda för olagliga organisationer. 148 undertecknare av framställningen Academics for Peace riskerar åtal för spridning av ”terroristpropaganda” och inväntar domstolsförhandlingar i maj 2018.
C. De oproportionerliga åtgärder som vidtagits efter det att undantagstillståndet utlystes, i form av frihetsberövanden, avskedanden, gripanden och konfiskering av egendom, har riktat sig mot inte bara tusentals människor som är påstådda medlemmar/anhängare av Gülenrörelsen, som tros ha legat bakom kuppförsöket, däribland 50 000 som har suttit häktade i väntan på rättegång, utan också dissidenter i allmänhet och medlemmar av politiska oppositionspartier i synnerhet. Ytterligare tusentals har frihetsberövats på grund av påstådda kopplingar till terroristorganisationer såsom Kurdistans arbetarparti (PKK). De ärenden som granskats av Amnesty International innehöll inte några trovärdiga bevis för att de personligen varit inblandade i brottslig verksamhet, vilket tyder på att många eller de flesta av dem som sitter häktade i väntan på rättegång har hamnat där godtyckligt. Begäranden om frisläppande ur häkte avslås rutinmässigt, och domstolarna underlåter systematiskt att respektera principen om oskuldspresumtion.
D. Enligt Europeiska journalistfederationen sitter minst 148 journalister och författare fortfarande i fängelse sedan kuppförsöket den 15 juli 2016. De flesta av dem hålls i förvar utan att ha åtalats för någonting, och många av dem har ingen tillgång till advokat. Reportrar utan gränser klassade 2017 Turkiet som ”världens största fängelse för mediepersonal”. Den restriktiva och hotfulla miljön till följd av den ökande vågen av åtal mot journalister, författare, användare av sociala medier och andra medborgare, även ungdomar, för att ha ”förolämpat presidenten” leder till ökad självcensur. Vissa av de fängslade journalisterna har nekats rätten till en advokat, och de hålls under omänskliga förhållanden där de hotas och misshandlas.
E. Enligt Amnesty International har de turkiska myndigheterna efter kuppförsöket stängt lokalerna för över 160 radio- och tv-företag, tidningar, tidskrifter, förlag och distributionsföretag. Enligt Amnesty International har även hundratals civilsamhällesorganisationer upplösts i enlighet med dekretet om undantagstillstånd, bland dem ledande icke-statliga organisationer som hjälper internflyktingar och andra flyktingar samt icke-statliga organisationer för barns och kvinnors rättigheter. Tillslagen har haft en djupgående inverkan på det civila samhället.
F. Amnesty International rapporterar även att de turkiska myndigheterna har avskedat 107 000 personer från sina arbeten sedan i juli 2016. Sedan dess har över 100 000 rättsliga klagomål lämnats in till den turkiska författningsdomstolen, som har förklarat sig inte vara behörig i frågor som faller inom undantagsdekretets tillämpningsområde. ”Undersökningskommissionen för rutiner vid undantagstillstånd”, som inrättades på Europarådets rekommendation, hade den 18 januari 2018 tagit emot 104 789 ansökningar och har hittills endast fattat beslut i 3 110 fall, vilka inte har offentliggjorts. Till följd av detta har Turkiet hittills inte heller lyckats erbjuda några andra snabba och effektiva förfaranden för överklagande. De flesta av dem som avskedats kan inte fortsätta att arbeta inom sina yrken och inte heller lämna landet, eftersom deras pass har dragits in, vilket försätter dem och deras familjer i en desperat situation i väntan på en lösning.
G. Turkiska fackförbund har rapporterat allvarliga anklagelser om ett stort antal avskedanden, trakasserier, repressalier, gripanden och polisangrepp mot fackliga företrädare på grund av legitim facklig verksamhet. I efterdyningarna av kuppförsöket den 15 juli stängdes två fackförbund, bestående av 19 fackföreningar med totalt nästan 50 000 anslutna arbetstagare, ned med stöd av dekret för påstådda kopplingar till terroristorganisationer. Ett betydande antal fackliga protester och demonstrationer har hindrats, vilket oproportionerligt begränsat de fackliga rättigheterna.
H. Rättsväsendet brister i sitt oberoende och sin opartiskhet. På senare år har man sett en utvidgning av den exekutiva kontrollen över domstols- och åklagarväsendet, omfattande gripanden, avskedanden och godtyckliga överföringar av domare och åklagare samt ständiga attacker mot advokater. 47 advokater frihetsberövades under 2017. Ungefär en fjärdedel av alla domare och åklagare, närmare bestämt över 4 000, har avskedats, många av dem har gripits och vissa har fått sin egendom konfiskerad. Denna utveckling undergräver allvarligt oberoendet och integriteten i Turkiets rättsväsen.
I. Enligt uppgifter från Human Rights Association hade under de första elva månaderna 2017 sammanlagt 2 278 personer utsatts för tortyr och misshandel. 428 av dessa fall gällde personer som misshandlats eller utsatts för andra metoder när de hölls i förvar, medan 1 855 inträffade utanför förvarsanläggningarna när de deltog i möten och demonstrationer som säkerhetsstyrkor slog till mot.
J. Situationen i den sydöstra delen av landet är fortsatt ytterst oroande. Omkring 2 500 personer uppges ha dödats i samband med säkerhetsoperationer, och en halv miljon människor uppskattas vara på flykt sedan i juli 2015. Till följd av väpnade konflikter runtom i landet har sammanlagt 695 personer, däribland 183 soldater, poliser, byvakter, 460 militanta och 52 civila, mist livet under de första elva månaderna 2017. En rad lagar, bland annat lag nr 6722 om rättsligt skydd för säkerhetsstyrkor som deltar i kampen mot terroristorganisationer, som antogs 2016, har skapat ett klimat av ”systematisk straffrihet” för säkerhetsstyrkorna. Lokala åklagare har konsekvent vägrat att inleda utredningar om de dödsfall som har rapporterats, och oberoende observatörer har nekats tillträde till området. 68 kurdiska borgmästare sitter kvar i fängelse. Två dekret om undantagstillstånd offentliggjordes den 24 december 2017 i den officiella tidningen och införde bland annat en ”friskrivning från straffrättsligt ansvar för civila som agerar för att slå ned kuppförsök och terroristhandlingar”.
K. Bland de journalister och människorättsaktivister som sitter fängslade är exempelvis den tysk-turkiske journalisten Deniz Yücel, den finsk-turkiska reportern Ayla Albayrak, som dömdes i sin frånvaro, akademikern och kolumnisten Mehmet Altan och journalisten Şahin Alpay, liksom flertalet journalister och medarbetare på dagstidningen Cumhuriyet, däribland Ahmet Şık.
L. I efterdyningarna av den konstitutionella ändring som häver den parlamentariska immuniteten för ett stort antal parlamentsledamöter har många parlamentsledamöter från oppositionen ställts inför rätta och frihetsberövats, anklagade för terrorismrelaterade och andra brott, på grund av deras legitima utövande av rätten till yttrandefrihet. Tio parlamentsledamöter hålls fortfarande i förvar, däribland medordförandena för Folkets demokratiska parti (HDP), Figen Yuksekdag och Selahattin Demirtas, och en parlamentsledamot från det republikanska folkpartiet, Enis Berberoglu. Sex parlamentsledamöter har fråntagits sina parlamentariska mandat, inklusive Sacharovpristagaren Leyla Zana.
M. I juli 2017 grep de turkiska myndigheterna tio människorättsaktivister (”the Istanbul Ten”), varav två fortfarande sitter i fängelse och åtta släppts fria mot borgen. Domstolen i Istanbul upphävde sitt eget beslut att släppa Taner Kılıç, Amnesty Internationals ordförande i Turkiet, den 1 februari 2018 och höll honom i förvar under hela rättegången.
N. En av Turkiets främste ledare för det civila samhället, Osman Kavala, greps den 18 oktober 2017 och har sedan dess suttit i fängelse anklagad för att ha ”försökt störta regeringen” genom att stötta demonstrationerna i Geziparken i december 2013.
O. Tillslagen mot politiskt oliktänkande via sociala medier fortsätter. 573 personer, däribland aktivisten Nurcan Baysal och medlemmar av den verkställande kommittén för det turkiska läkarförbundet, frihetsberövades för att skrivit kommentarer på sociala medier där de riktade kritik mot den turkiska regeringens militära intrång i den syriska enklaven Afrin.
P. Minst 55 kvinnorättsorganisationer har stängts ned sedan i juli 2016. Guvernörskontoret i Ankara beslutade den 19 november 2017 att införa ett förbud på obestämd tid mot evenemang som anordnas av hbti-organisationer.
1. Europaparlamentet upprepar sitt kraftfulla fördömande av kuppförsöket den 16 juli 2016 och uttrycker sin solidaritet med Turkiets medborgare. Parlamentet erkänner den turkiska regeringens rätt och ansvar att vidta åtgärder för att ställa förövarna till svars, samtidigt som man garanterar respekten för rättsstatsprincipen och rätten till en rättvis rättegång. Parlamentet framhåller emellertid att det misslyckade försöket till militärkupp nu utnyttjas för att ytterligare kväva den legitima och fredliga oppositionen och för att, genom oproportionerliga och olagliga handlingar och åtgärder, neka medierna och det civila samhället deras fredliga utövande av yttrandefriheten.
2. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de fortsatta försämringarna av de grundläggande rättigheterna och friheterna och rättsstaten i Turkiet samt rättsväsendets bristande oberoende. Parlamentet fördömer användningen av godtyckliga frihetsberövanden och rättsliga och administrativa trakasserier för att förfölja tusentals människor, däribland människorättsförsvarare, medlemmar av oberoende organisationer i det civila samhället, advokater, domare, politiska aktivister, mediearbetare, fackliga företrädare och akademiker. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de turkiska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst släppa alla personer som frihetsberövats endast för att ha utfört sitt legitima arbete och utövat yttrande- och föreningsfriheten och som nu hålls i förvar utan övertygande bevis för brottslig verksamhet. Parlamentet kräver att undantagstillståndet i landet hävs och att undantagsdekreten upphävs.
3. Europaparlamentet understryker att journalister inte bör frihetsberövas för innehållet i deras journalistik eller deras påstådda kopplingar. Parlamentet understryker att frihetsberövande i väntan på rättegång endast får ske i undantagsfall. Parlamentet beklagar att undantagsbestämmelser även har använts för att trakassera anhöriga till journalister och människorättsförsvarare som har flytt utomlands eller gått under jorden, bland annat genom att dra in deras pass eller frihetsberöva dem tillfälligt.
4. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att erbjuda alla personer som är föremål för restriktiva åtgärder lämpliga och effektiva rättsmedel och möjlighet till rättslig prövning i enlighet med rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att oskuldspresumtion är en grundläggande princip i alla rättsstater. Parlamentet beklagar de hårda restriktioner som införts för häktade personers tillgång till advokat. Parlamentet uppmanar Turkiet att omedelbart se över karaktären hos ”undersökningskommissionen för rutiner vid undantagstillstånd” på ett sådant sätt att den blir en kraftfull och oberoende kommission som kan titta på alla fall individuellt, effektivt behandla det enorma antalet ansökningar som den tar emot och säkerställa att den rättsliga prövningen inte försenas i onödan. Parlamentet uppmanar eftertryckligen undersökningskommissionen att offentliggöra sina beslut. Fram tills dess uppmanas Turkiets myndigheter att återanställa avskedade personer och återupprätta deras sociala rättigheter samt att låta fackföreningarna utöva legitim facklig verksamhet. Parlamentet betonar sin solidaritet med alla som avskedats från sina positioner utan att ha haft möjlighet att försvara sig, till exempel Nuriye Gulmen och Semih Ozakca, som inledde en hungerstrejk efter det att de stängts av från sina akademiska befattningar och vars prövningsansökningar avslogs av undersökningskommissionen den 26 januari 2018.
5. Europaparlamentet understryker att terrorism fortsätter att utgöra ett direkt hot mot Turkiets befolkning, och betonar betydelsen av att öka det befintliga samarbetet mellan EU och Turkiet för att motverka hotet från terrorism på ett effektivt sätt. Parlamentet upprepar dock att den brett definierade turkiska lagstiftningen mot terrorism inte bör användas för att bestraffa medborgare och medier för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet. Parlamentet fördömer i detta avseende, frihetsberövandet av och rättegången mot minst 146 akademiker från offentliga och privata universitet i Istanbul som undertecknade framställningen Academics for Peace, och fördömer även de senaste gripandena av journalister, aktivister, läkare och vanliga medborgare för att ha opponerat sig mot den turkiska militära operationen i Afrin.
6. Europaparlamentet är djupt oroat över fängelseförhållandena, och uppmanar de turkiska myndigheterna att göra en grundlig utredning av anklagelserna om allvarlig misshandel av fångar, enligt rapporter från flera människorättsorganisationer. Parlamentet upprepar sin uppmaning om offentliggörande av rapporten från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr (CPT) och kräver full ansvarsskyldighet för och bestraffning av de personer som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de turkiska myndigheterna att ge nationella och internationella observatörer tillträde för att övervaka förvarsanläggningarna.
7. Europaparlamentet är allvarligt oroat över att mer än 160 medieföretag tvingats lägga ned till följd av regeringsdekret inom ramen för undantagstillståndet. Parlamentet fördömer de politiska påtryckningarna mot journalister och försöken från de turkiska myndigheternas sida att gripa, skrämma och utvisa utländska korrespondenter. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frisläppande av alla som frihetsberövats utan bevis, däribland EU-medborgare såsom den tyske journalisten Deniz Yücel, som har suttit fängslad i ett år, varav nio månader i isoleringscell, utan att något formellt åtal ännu väckts mot honom, och den finska journalisten på Wall Street Journal, Ayla Albayrak, som dömdes i sin frånvaro i oktober 2017, anklagad för terrorism, till 25 månaders fängelse för en artikel om situationen i sydöstra Turkiet. Parlamentet ser positivt på att en del av journalisterna och medarbetarna på den oppositionella tidningen Cumhuriyet har släppts efter flera månaders fängelse, och efterlyser ett omedelbart frisläppande av de fyra Cumhuriyet-journalister som fortfarande sitter fängslade – verkställande direktören Akin Atalay, chefredaktören Murat Sabuncu, den undersökande journalisten Ahmet Şık och revisorn Emre Iper – och alla andra journalister som sitter frihetsberövade i Turkiet av politiska skäl.
8. Europaparlamentet är mycket bekymrat över det massiva tillslaget mot Turkiets civilsamhällesorganisationer, varvid 1 125 föreningar och 41 stiftelser stängts ned med stöd av undantagsdekret, och i synnerhet gripandet av en av de främsta ledarna för icke-statliga organisationer, Osman Kavala. Parlamentet fördömer de uttalanden som gjorts av president Erdogan, som kallat Kavala för en ”agent” och ”Turkiets röde Soros” utan att något åtal ännu hade väckts mot honom. Parlamentet uppmanar eftertryckligen den turkiska regeringen att släppa Kavala eftersom gripandet av honom är politiserat och godtyckligt. Parlamentet är djupt oroat över att politiker har fortsatt att offentligt fördöma och trakassera journalister, förläggare, akademiker och människorättsförsvarare på grund av deras kritiska åsikter. Parlamentet är extremt oroat över den ökande användningen av hatpropaganda bland tjänstemän, däribland höga statliga företrädare.
9. Europaparlamentet fördömer uttalandet av guvernörskontoret i Ankara av den 19 november 2017 avseende beslutet att införa ett förbud på obestämd tid mot evenemang som anordnas av hbti-organisationer, efter det att Istanbul Pride och andra prideparader i landet förbjudits tre gånger på raken. Parlamentet beklagar att andra regioner i Turkiet har förbjudit hbti-evenemang efter detta uttalande. Parlamentet betonar att detta är en grov kränkning av rätten till yttrande- och mötesfrihet, vilka garanteras både i artiklarna 26, 33 och 34 i Turkiets konstitution och i artiklarna 19 och 21 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att omedelbart återkalla förbudet och släppa den ledande hbti-aktivisten Ali Erol, som nyligen greps.
10. Europaparlamentet är djupt oroat över att advokater, domare och åklagare fortsätter att utsättas för starka politiska påtryckningar, inbegripet avskedanden och gripanden. Parlamentet uppmanar Turkiet att återupprätta och genomföra alla rättsliga garantier för att säkerställa full respekt för rättsväsendets oberoende, och att skyndsamt genomföra Venedigkommissionens rekommendationer.
11. Europaparlamentet fördömer det turkiska parlamentets beslut att i strid med konstitutionen häva immuniteten för ett stort antal parlamentsledamöter och bana väg för den senaste tidens gripanden av tio parlamentsledamöter från oppositionen, bland annat medordförandena för Folkets demokratiska parti (HDP), Figen Yuksekdag och Selahattin Demirtas, och återkalla mandatet för sex parlamentsledamöter från oppositionen, bland annat, helt nyligen, Sacharovpristagaren Leyla Zana. Parlamentet uttrycker på nytt sin solidaritet med legitimt valda parlamentsledamöter som utsätts för frihetsberövanden och skrämseltaktik, och yrkar på respekt för deras mandat och deras rätt till vederbörligt försvar inför domstol, samt på att de ska släppas. Parlamentet fördömer fängslandet av 68 kurdiska borgmästare. Parlamentet fördömer att lokalvalda företrädare godtyckligen ersatts, något som ytterligare undergräver Turkiets demokratiska uppbyggnad.
12. Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över situationen i sydöstra Turkiet, särskilt i de områden där utegångsförbud införts, överdrivet våld används och kollektiv bestraffning tillämpas. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiet att lägga fram en plan för effektiv återintegrering av den halva miljonen människor som är internflyktingar. Parlamentet fördömer än en gång att PKK, som har stått på EU:s förteckning över terroristorganisationer sedan 2002, åter har börjat ta till våld och uppmanar det eftertryckligen att lägga ned sina vapen och använda fredliga och demokratiska metoder för att uttrycka sina förväntningar. Parlamentet påminner om den turkiska regeringens ansvar att skydda alla sina medborgare. Parlamentet beklagar den utbredda användningen av expropriering, inbegripet av egendom som tillhör kommunerna. Parlamentet är övertygat om att endast en rättvis politisk lösning på kurdfrågan kan leda till varaktig stabilitet och välstånd både i regionen och i Turkiet som helhet, och uppmanar därför båda sidor att återvända till förhandlingsbordet.
13. Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över hur Turkiets rättsväsen fungerar efter beslutet av Istanbuls brottmålsdomstol att kvarhålla två fängslade journalister, Mehmet Altan och Sahin Alpay, trots konstitutionsdomstolens begäran om att de skulle släppas på grund av att de hade fått sina rättigheter kränkta i förvar. Parlamentet stöder uttalandet av vice ordföranden/den höga representanten Mogherini och kommissionsledamot Hahn om att EU förväntar sig att de turkiska myndigheterna ska se till att författningsdomstolens beslut av den 11 januari 2018 genomförs och att journalisterna släpps fria utan dröjsmål. Parlamentet beklagar djupt att Amnesty Internationals ordförande i Turkiet, Taner Kılıç nyligen gripits på nytt, vilket allmänt anses vara en ren parodi på rättvisa, och kräver att åtalet mot honom och hans medåtalade (”the Istanbul Ten”) läggs ned, eftersom inga konkreta bevis har lagts fram mot dem.
14. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den höga representanten, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att ta upp situationen för människorättsförsvarare, politiska aktivister, advokater, journalister och akademiker som hålls i förvar, med sina turkiska motparter, och att ge diplomatiskt och politiskt stöd till dem, inklusive med övervakning av rättegångar och bevakning av ärenden.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Turkiets president, regering och parlament.
- [1] Antagna texter, P8_TA(2016)0423.
- [2] Antagna texter, P8_TA(2017)0306.