Förfarande : 2018/2527(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0095/2018

Ingivna texter :

B8-0095/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 08/02/2018 - 12.10
CRE 08/02/2018 - 12.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2018)0040

FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 186kWORD 55k
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0082/2018
5.2.2018
PE614.404v01-00
 
B8-0095/2018

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen


om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet (2018/2527(RSP))


Fabio Massimo Castaldo, Ignazio Corrao för EFDD-gruppen

Europaparlamentets resolution om den nuvarande människorättssituationen i Turkiet (2018/2527(RSP))  
B8‑0095/2018

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 24 november 2016 om förbindelserna mellan EU och Turkiet(1) och av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet(2),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 46 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen), enligt vilken de fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter och genomföra slutgiltiga domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen) i alla mål där de är parter,

–  med beaktande av att respekten för rättsstatsprincipen, inklusive framför allt maktfördelning, demokrati, yttrande- och mediefrihet, mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och religionsfrihet, föreningsfrihet och rätt till fredlig protest, är central i förhandlingsprocessen, i enlighet med Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap,

–  med beaktande av den rätt till yttrandefrihet som är förankrad i Europakonventionen och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Turkiet är part i,

–  med beaktande av uttalandet från utrikestjänstens talesperson den 26 oktober 2017 om pågående människorättsfall i Turkiet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Turkiets regering har förlängt undantagstillståndet för sjätte gången sedan juli 2016. Enligt Turkiets statsförfattning kan ett undantagstillstånd utlysas för en period på högst sex månader.

B.  Det fortsatta undantagstillståndet har dels skapat ett de facto presidentstyre, dels förstärkt president Erdoğans enmansvälde. Enligt oppositionen planerar det styrande rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) att upprätthålla undantagstillståndet fram till november 2019, när presidentval ska hållas.

C.  Sedan kuppförsöket har människorättssituationen försämrats kraftigt i och med att främst tre grupper av människor har utsatts för påtryckningar och rättsövergrepp, arresterats och förföljts: alla som misstänks tillhöra Gülenrörelsen, förtroendevalda från och anhängare av kurdiska rörelser och tongivande röster och aktivister från det civila samhällets organisationer som är kritiska till den nuvarande regeringen.

D.  Ingen har förskonats från president Erdoğans utrensningar, som – i form av trakasserier från polis och rättsväsende, godtyckliga frihetsberövanden, reseförbud och många andra restriktiva åtgärder – fortsätter att drabba ett stort antal människor, däribland statstjänstemän, akademiker, vanliga medborgare, journalister, advokater, författare, konstnärer med flera. Domare och åklagare har själva åtalats och frihetsberövats i en fortsatt urholkning av rättsstatsprincipen.

E.  Efter mer än 16 månader av undantagstillstånd är förtryckets siffror häpnadsväckande: enligt oppositionen uppgår antalet personer som har avstängts från offentliga tjänster till 125 000, 50 500 personer har gripits och 169 000 personer har varit föremål för rättsliga förfaranden.

F.  Enligt en rapport från Europadomstolen för år 2017 har Turkiet kränkt de mänskliga rättigheterna i 2 988 fall, och hör till de länder i Europa där kränkningar av mänskliga rättigheter är vanligast förekommande.

G.  Utrymmet för fria medier har stadigt minskat i Turkiet, som har blivit ett av de värsta länderna för journalister att arbeta i: sedan statskuppen har 6 nyhetsbyråer, 50 dagstidningar, 18 tv-kanaler, 29 förlag, 20 tidskrifter, 22 radiostationer och 1 520 föreningar förbjudits; 145 journalister har gripits och 2 500 har blivit arbetslösa på grund av att medieföretag har stängts.

H.  Den ad hoc-kommission som inrättades för att granska beslut som fattas under undantagstillståndet saknar inte bara en oberoende ställning, eftersom medlemmarna utses av samma myndigheter som ansvarar för att godkänna uppsägningar och nedläggningar; den har hittills inte heller kunnat producera några påtagliga resultat.

I.  Rättsstatsprincipen sviktar i landet: fyra separata brottmålsdomstolar i första instans har, efter politiska påtryckningar från regeringen, vägrat att verkställa en order från den turkiska författningsdomstolen om att frige Mehmet Altan och Sahin Alpay efter domstolens avgörande att dessa journalisters rättigheter hade kränkts; att en lägre domstol avvisar författningsdomstolens avgörande är rättsligt inkonsekvent, och juridiska experter är eniga om att detta agerande väcker allvarliga tvivel angående hela det turkiska rättssystemet.

J.  Turkiets politiska opposition utsätts för kraftigt förtryck, och förtroendevalda möter allt större svårigheter. Flera valda borgmästare har avskedats och ersatts av personer utnämnda av inrikesministern, och tjänstemän och parlamentsledamöter har utsatts för rättsövergrepp, gripits och dömts till långa straff. Oppositionen Folkens demokratiska parti (HDP) har drabbats hårt av kontinuerliga kraftåtgärder, och partiets medordförande, Figen Yüksekdağ och Selahattin Demirtaş, 9 lagstiftare, 80 borgmästare och tusentals medlemmar har fängslats.

K.  Enligt HDP:s talesperson Osman Baydemir har omkring 10 000 HDP-anhängare, däribland borgmästare och kommunala tjänstemän med anknytning till partiet, gripits efter det misslyckade kuppförsöket.

L.  Leyla Zana, Sacharovpristagare och den första kurdiska kvinnan som röstades in i det turkiska parlamentet, har fråntagits sin ställning som parlamentsledamot efter en omröstning i parlamentet på grund av att hon inte hade avlagt den parlamentariska eden i enlighet med artikel 81 i konstitutionen och inte deltagit i 212 plenarsessioner sedan hon valdes in i november 2015. De skäl som anges för hennes uppsägning förefaller vara felaktiga och omröstningen tycks ha varit starkt politiserad.

M.  Taner Kılıç, människorättsadvokat och ordförande i Amnesty Turkiet, hålls häktad sedan juni 2017 och åtalas för ”medlemskap i en terroristorganisation”. Om han befinns skyldig riskerar han upp till 15 års fängelse. Endast timmar efter det att Istanbuls behöriga domstol beslutat att Kılıç skulle friges villkorligt från häktet överklagade åklagaren beslutet och en andra domstol godtog överklagandet, vilket innebar att Kılıç återfördes till häktet trots avsaknaden av bevis till nackdel för honom.

N.  Vid en förhandling den 25 december 2017 beordrade en turkisk domare fyra journalister och personer i ledande ställning vid dagstidningen Cumhuriyet, av vilka vissa redan hade hållits fängslade i 14 månader, att stanna kvar i fängelse fram till nästa förhandling den 9 mars 2018. Hela rättegången har kantats av procedurfel och bristande respekt för rätten till försvar.

O.  Även flera EU-medborgare har åtalats eller frihetsberövats, däribland Deniz Yücel, som har suttit fängslad i nästan ett år, hittills utan åtal, och reportern Ayla Albayrak, anklagad för att ha framställt ”terroristpropaganda” i Turkiet och dömd i sin frånvaro till mer än två års fängelse.

P.  Nuriye Gülmen och Semih Özakça, två akademiker, inledde en hungerstrejk i protest mot de godtyckliga massuppsägningar av statstjänstemän, men tvingades avbryta den efter 320 dagar efter att deras hälsa hade tagit obotlig skada. Deras advokater har också åtalats och frihetsberövats.

Q.  Osman Kavala, grundare av International Peace and Reconciliation Initiative (det internationella initiativet för fred och försoning) och en av de mest framstående och respekterade personligheterna i Turkiets konst- och kulturliv, greps i oktober 2017 och åtalades för ”försök att avskaffa den konstitutionella ordningen”, trots att inga bevis lades fram för domstolen.

R.  Den turkiska regeringen slår ner på alla som motsätter sig eller kritiserar den turkiska militära kampanjen för att inta den kurdiska regionen Afrin i nordvästra Syrien. Mer än 300 personer har gripits i hela landet för att de har kritiserat Afrin-offensiven och åtalats för att sprida ”terroristpropaganda”, bland dem författare, journalister, studenter, lokala ledare och parlamentsledamöter från HDP. Webbsidor med nyheter från Afrin har blockerats.

S.  Den 30 januari 2018 tog den turkiska polisen 11 medlemmar i styrelsen för det turkiska läkarförbundet (TTB) i förvar och genomsökte deras hem och arbetsplatser, eftersom de misstänktes för ”spridande av propaganda för en terroristorganisation” och ”anstiftan till agg och fientlighet”. TTB hade begärt ett stopp för den turkiska militärens operation ”Olive Branch” i Afrin.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den fortsatta försämringen av de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen i Turkiet. Parlamentet kritiserar regeringen för dess beslut att förlänga undantagstillståndet – som har använts som en förevändning för att kuva oliktänkande och slå ner på motståndare, inklusive politiker, journalister, människorättsförsvarare och människorättsaktivister – och för att vid flera tillfällen ha kringgått parlamentarisk tillsyn och granskning av författningsdomstolen genom att styra genom dekret. Parlamentet uppmanar regeringen att inte förlänga undantagstillståndet ytterligare.

2.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att under alla omständigheter säkerställa respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i enlighet med internationella människorättsnormer och internationella instrument som har ratificerats av Turkiet.

3.  Europaparlamentet fördömer användningen av godtyckliga frihetsberövanden och rättsliga och administrativa trakasserier för att förfölja tusentals människorättsförsvarare, medlemmar av oberoende organisationer i det civila samhället, akademiker, journalister och alla som opponerar sig mot regeringen.

4.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att respektera principen om oskuldspresumtion, och betonar att användningen av häktning i avvaktan på rättegång måste ske i överensstämmelse med Europakonventionen. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att grundligt utreda anklagelser om allvarlig misshandel av fångar, vilket har rapporterats av flera människorättsorganisationer, och begär full ansvarsskyldighet för och bestraffning av personer som är skyldiga till människorättskränkningar. Parlamentet är djupt oroat över fängelseförhållandena i landet.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den turkiska regeringen att frige och dra tillbaka alla anklagelser mot alla lagstridigt gripna personer och alla de som har suttit häktade längre än den lagliga tidsfristen och på grundlösa bevis.

6.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att erbjuda alla personer som är föremål för restriktiva åtgärder lämpliga och effektiva rättsmedel och möjlighet till rättslig prövning i enlighet med rättsstatsprincipen. Parlamentet noterar att gripna medborgare under det rådande undantagstillståndet inte har rätt till rättshjälp under de första fem dagarna som de är frihetsberövade, och beklagar de hårda restriktioner som införts för häktade personers tillgång till advokat.

7.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att brådskande se över ”kommissionen för undersökning av verksamhet i samband med undantagstillstånd”, så att den blir en kraftfull och oberoende kommission med fullt mandat och kapacitet att göra en individuell utredning av varje fall, effektivt hantera det enorma antal ansökningar den kommer att få och säkerställa att rättslig prövning inte försenas i onödan.

8.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att upphöra med sin inblandning i rättssystemet i form av påtryckningar på domare och åklagare som avskedas eller grips och som får sina egendomar konfiskerade, och att återupprätta och införa alla rättsliga garantier i syfte att säkerställa full respekt för rättsväsendets oberoende.

9.  Europaparlamentet fördömer beslutet nyligen om att frånta Leyla Zana hennes ställning som parlamentsledamot. Parlamentet fördömer också tidigare beslut att göra detsamma med fem andra parlamentsledamöter från HDP. Parlamentet bekräftar sin solidaritet med de legitimt valda turkiska parlamentsledamöter som har frihetsberövats och trakasserats. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att respektera dessa parlamentsledamöters mandat och deras rätt till ett ordentligt försvar i domstol.

10.  Europaparlamentet fördömer det godtyckliga ersättandet av lokalt folkvalda företrädare, vilket underminerar Turkiets demokratiska struktur och strider mot väljarnas vilja. Parlamentet uppmanar regeringen att återinsätta lokalt folkvalda företrädare som har fråntagits den befattning som de lagligen har valts till.

11.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck den kraftiga tillbakagången för och kränkningarna av yttrandefriheten och de allvarliga inskränkningarna av mediefriheten, inklusive de oproportionella förbuden av mediers webbplatser och sociala medier, stängningarna av medieföretag och gripandet av journalister. Parlamentet påminner om att en fri och pluralistisk press, inklusive ett fritt och öppet internet, är en grundläggande del i alla demokratier, och uppmanar med kraft den turkiska regeringen att respektera detta.

12.  Europaparlamentet fördömer uttalandet från guvernörens kansli i Ankara den 19 november 2017 om beslutet att på obestämd tid förbjuda alla evenemang som anordnas av hbti-organisationer. Parlamentet är oroat över att detta kommer efter tre på varandra följande förbud av Prideparaden i Istanbul och andra prideparader i landet. Parlamentet beklagar att även andra regioner har förbjudit hbti-evenemang efter uttalandet. Parlamentet betonar att detta är en grov kränkning av rätten till yttrande- och mötesfrihet, som garanteras både i artiklarna 26, 33 och 34 i Turkiets statsförfattning och i artiklarna 19 och 21 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att omedelbart häva förbudet och återställa rätten till yttrandefrihet och mötesfrihet.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Ankara att, tillsammans med medlemsstaternas ambassader, gå i ledningen för att ge samordnat stöd och vid behov öppet stödja människorättsförsvarare, framför allt genom att kontrollera och övervaka rättegångar, begära tillstånd för fängelsebesök och utfärda uttalanden till de turkiska myndigheterna på alla nivåer.

14.  Europaparlamentet anser att stöd till Turkiets människorättsförsvarare och företrädare för det civila samhället (journalister, akademiker, konstnärer, författare osv.) är mycket viktigt för landets framtid och EU:s trovärdighet. Parlamentet uppmanar än en gång kommissionen att beakta utvecklingen i Turkiet i samband med översynen av medlen inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen, och att pröva hur det konkret skulle gå att utöka stödet till civilsamhället i Turkiet. Parlamentet understryker att inga medel bör gå till projekt som förvaltas direkt av turkiska ministerier som direkt medverkar till eller ansvarar för att rättsstatsprincipen har satts på undantag, till exempel justitieministeriet.

15.  Europaparlamentet upprepar att man behöver återupprätta en pålitlig, öppen och konstruktiv politisk dialog med Turkiet, men anser att en förutsättning för att en sådan dialog ska kunna ge resultat är att respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter förbättras. Parlamentet påminner om att parlamentets delegation till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet fortfarande är den viktigaste plattformen för en sådan dialog, inklusive för frågor om mänskliga rättigheter.

16.  Europaparlamentet påminner om sin begäran om att anslutningsförhandlingarna med Turkiet formellt ska ställas in om de reformer av statsförfattningen som har föreslagits av regeringen och godkänts vid en folkomröstning genomförs i oförändrad form, eftersom den nya statsförfattningen inte skulle respektera Köpenhamnskriterierna och skulle låta förstå att lagstiftarna i Turkiet inte längre strävade efter integration i Europeiska unionen.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Turkiets regering och parlament.

(1)

Antagna texter, P8_TA(2016)0450.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2016)0423.

Senaste uppdatering: 7 februari 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy