FÖRSLAG TILL RESOLUTION om riktlinjer för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket
7.3.2018 - (2018/2573(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Raymond Finch för EFDD-gruppen
B8‑0134/2018
Europaparlamentets resolution om riktlinjer för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den anmälan som Förenade kungarikets premiärminister gjorde till Europeiska rådet den 29 mars 2017 i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),
– med beaktande av den brittiska premiärministerns anförande av den 2 mars 2018,
– med beaktande av det utkast till avtal om utträde som kommissionen offentliggjorde den 28 februari 2018,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 2625 (XXV) om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga,
– med beaktande av studien av den 22 november 2017 Smart Border 2.0 – Avoiding a hard border on the island of Ireland for customs control and the free movement of persons, vilken tagits fram för Europaparlamentets utskott för konstitutionella frågor,
– med beaktande av dokumentet Brexit and the EU budget, som offentliggjordes den 4 mars 2017 av överhusets särskilda utskott för Europeiska unionen,
– med beaktande av artikel XXIV.4 i Världshandelsorganisationens (WTO) regler, samt av WTO:s tolkning och tillämpning av den,
– med beaktande av de syften, principer och skyldigheter som anges i EU-fördraget, särskilt artiklarna 2, 3.1, 8 och 21,
– med beaktande av Belfastavtalet från 1998,
– med beaktande av Europeiska unionens domstols dom i mål 120/78, Rewe-Zentral AG/Bundesmonopolverwaltung für Branntwein, vanligen kallat Cassis de Dijon-målet,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den 23 juni 2016 röstade 51,8 % av britterna (17,4 miljoner invånare) för utträde ur Europeiska unionen. Deltagandet i denna folkomröstning var högre än i det senaste brittiska allmänna valet.
B. Förenade kungariket fastslog i sin anmälan om utträde av den 29 mars 2017 sin avsikt att inte omfattas av Europeiska unionens domstols (nedan kallad domstolen) behörighet.
C. Förenade kungarikets regering uppgav i samma anmälan att dess framtida förbindelser med Europeiska unionen inte skulle innefatta medlemskap i vare sig den inre marknaden eller tullunionen.
D. WTO säger i tolkningen och tillämpningen av sina regler att en tullunion är till för att underlätta handeln inom tullunionen, dock inte på ett sådant sätt att det uppställs hinder för handeln med tredjeländer.
E. I FN:s generalförsamlings resolution 2625 (XXV) konstateras det att varje stat ska avhålla sig från åtgärder som syftar till att delvis eller helt bli till förfång för någon annan stats eller något annat lands nationella enhet och territoriella integritet. I samma resolution konstateras det också att ingen stat får använda eller uppmuntra till användning av ekonomiska, politiska eller något annat slags åtgärder för att tvinga en annan stat att göra utövandet av sina suveräna rättigheter beroende av den förstnämnda staten.
F. I artikel 3.1 i EU-fördraget står det att ”[u]nionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd”, och i artikel 2 står det att unionen ska bygga på värdet om respekt för bland annat ”demokrati”.
G. Enligt artikel 8 i EU-fördraget ska Europeiska unionen utveckla ”särskilda förbindelser med närbelägna länder”, som bygger på ”välstånd” och ”samarbete”.
H. I artikel 21 i EU-fördraget står det att ”[u]nionen ska [...] verka för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser för att [...] b) konsolidera och stödja demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrätten, c) bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga [...], e) främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel”.
I. Unionen är redan redo att ingå bilaterala avtal med tredjeländer såsom Australien, Förenta staterna, Israel, Japan, Kanada, Nya Zeeland och Schweiz, där det också ingår ömsesidigt erkännande av standarder och tillsynsmyndigheter, något som på senaste tiden framgått i fråga om a) finansiella tjänster, i och med att parlamentet med stark majoritet godkänt det bilaterala avtalet mellan EU och Förenta staterna om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring, b) läkemedel, i och med avtalet mellan EU och Israel om bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter, och c) industrivaror, i och med det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta).
J. EU har inte undersökt, följt upp och tagit vara på de möjligheter till ömsesidigt erkännande som följer av Cassis de Dijon-målet.
1. Europaparlamentet vill att avtalet om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket ingås samtidigt som avtalet om utträde, och får innefattas i ett särskilt avtal. Parlamentet konstaterar här att man måste nå fram till samförstånd och överenskommelse om de framtida förbindelserna i enskilda drag, samtidigt som man i avtalet om utträde slår fast bestämmelserna för gränsen mellan Irland och Nordirland. Parlamentet betonar att om man inte, jämsides med avtalet om utträde, kommer överens om ett avtal av ovannämnda slag om de framtida förbindelserna, då bör alla bestämmelser i avtalet om utträde som gäller längre fram i tiden än övergångsperioden (också bestämmelserna om Nordirland), liksom också alla betalningar, bero av det slutliga avtalet om unionens framtida förbindelser med Förenade kungariket, och vara underställda detta slutliga avtal.
2. Europaparlamentet varnar för att om det i avtalet om utträde införs några som helst bestämmelser som handlar om varaktiga förbindelser och sträcker sig längre än till övergångsperioden, eller bestämmelser om frågor som faller, antingen under ”gemensam behörighet” eller under medlemsstaternas exklusiva behörighet, skulle detta kunna leda till att kommissionens handlande kom att bestridas inför domstolen, med åberopande av att kommissionen använt felaktigt förfarande enligt EU-fördraget för att ingå avtalet om utträde.
3. Europaparlamentet beklagar djupt kommissionens försök att splittra Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland genom att låta Nordirland kvarstanna för all framtid inom tullunionen efter dagen för utträdet. Parlamentet håller fast vid att kommissionen omedelbart måste inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Förenade kungariket, jämsides med de förhandlingar om utträde som pågår i dag.
4. Europaparlamentet påminner kommissionen om att förhandlingarna om, ingåendet av och texten till ramen för de framtida förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket måste stå i konsekvens med de principer som anges i FN:s generalförsamlings resolution 2625 (XXV) om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga.
5. Europaparlamentet anser att Förenade kungariket inte behöver någon övergångsperiod efter sitt formella utträde ur unionen. Parlamentet håller fast vid att om det skulle bli aktuellt med en sådan period, då måste den ta slut senast den 31 december 2020.
6. Europaparlamentet betonar att det i samband med kampanjerna för både ”Stanna kvar i EU!” och ”Lämna EU!” erkändes, godtogs och förespråkades att ett utträde ur Europeiska unionen också skulle medföra ett utträde ur tullunionen och från den inre marknaden.
7. Europaparlamentet yrkar på att ett avtal om de framtida förbindelserna med Förenade kungariket obetingat måste stå i konsekvens med de värden som heter demokrati, såsom det står i artiklarna 2, 8, 10 och 21 i EU-fördraget, samt god grannsämja, såsom det står i artikel 8 i EU-fördraget.
8. Europaparlamentet konstaterar att konsekvens med artiklarna 2, 10 och 21 i EU‑fördraget förutsätter att
a) allt deltagande i tullunionen måste ske med respekt för principen om ”ingen beskattning utan representation”,
b) det brittiska parlamentet måste ha rätt att kräva att unionslagstiftning som antagits under övergångsperioden eller efter den inte ska gälla för Förenade kungariket,
c) domstolens behörighet över Förenade kungariket måste upphöra från och med utträdesdagen,
d) efter utträdesdagen får Förenade kungariket inte åläggas några begränsningar av sin rätt att förhandla om, ingå och ratificera handelsavtal med andra tredjeländer (förutsatt att dessa avtal inte träder i kraft under övergångsperioden), eller att i övrig måtto sköta sina internationella förbindelser efter eget gottfinnande.
9. Europaparlamentet håller fast vid att kommissionen måste respektera det brittiska folkomröstningsresultatet genom att inte lägga hinder i vägen för Förenade kungarikets avsikt att följa de instruktioner som landet fått av sitt folk vid folkomröstningen och som handlar om att fri rörlighet för personer ska upphöra från och med utträdesdagen.
10. Europaparlamentet håller fast vid att kommissionen inte bör lägga sig i vilka immigrationskontroller eller administrativa förfaranden Förenade kungariket tänker införa efter utträdet. Parlamentet anser att det är berättigat och rimligt med administrativa avgifter för unionsmedborgare som ansöker om permanent rätt att kvarstanna i Förenade kungariket, förutsatt att det råder konsekvens mellan dessa avgifter och de avgifter som påförs andra tredjelandsmedborgare.
11. Europaparlamentet anser att skyldigheten om uppriktigt samarbete efter utträdesdagen bör gälla lika för bägge parter, både under övergångsperioden och efter den, och att den bör stå i konsekvens med att Förenade kungariket ska kunna sköta sina internationella förbindelser efter eget gottfinnande.
12. Europaparlamentet betonar att Förenade kungariket från och med utträdesdagen fritt måste få sköta sina internationella förbindelser efter eget gottfinnande, vilket också innefattar frihet att uttrycka sina egna åsikter i internationella organisationer och frihet att förhandla om handelsavtal med tredjeländer (förutsatt att avtalen inte träder i kraft under övergångsperioden). Parlamentet betonar att det skulle uppfattas som ett brott mot FN:s generalförsamlings resolution 2625 (XXV) ifall Förenade kungariket inte fick sköta sina internationella förbindelser efter eget gottfinnande under den tid då förhandlingarna om de framtida förbindelserna pågår, och framför allt mot dessa inslag i resolutionen
a) principen om staters suveräna likställdhet,
b) principen om att inte, vare sig direkt eller indirekt, av någon som helst orsak lägga sig i en annan stats inre eller yttre angelägenheter.
13. Europaparlamentet uppmuntrar EU-27 till att låta ömsesidighet råda i framtidens förbindelser mellan EU och Förenade kungariket, både i allmänhet och i fråga om försäkringar, återförsäkringar, finansiella tjänster, industri och läkemedel, utgående från ömsesidigt erkännande av standarder och tillsynsmyndigheter, till exempel av det slag som det nyligen överenskommits om i det bilaterala avtalet mellan EU och Förenta staterna om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring.
14. Europaparlamentet ber kommissionen att, med tanke på principen om ömsesidigt erkännande, i brådskande ordning se efter hur domen i Cassis de Dijon-målet tillämpats, så att vi får en ytterligare flexibel ordning, som löper jämsides med verklig frihandel och präglas av att både tullar och icke-tariffära hinder nedbringats till ett sannskyldigt minimum eller rentav avskaffats.
15. Europaparlamentet tillbakavisar varje försök från kommissionens sida att, antingen under övergångsperioden eller efter den, genomdriva domstolens behörighet i Förenade kungariket, särskilt när det gäller tillämpningen av domar som avkunnats efter utträdesdagen.
16. Europaparlamentet upprepar att Förenade kungariket efter utträdet inte har någon rättslig förpliktelse, vare sig att betala för en samlad ekonomisk uppgörelse eller att fortsätta betala in medlemsavgifter till den fleråriga budgetramen, i och med att fördragen om upprättandet av Europeiska unionen inte längre komma att gälla för landet efter den dagen. Parlamentet konstaterar att det brittiska överhusets särskilda utskott kommit fram till att all EU-lagstiftning – däribland bestämmelser om löpande ekonomiska bidrag och systemet för avkunnande av domar – kommer att upphöra att gälla och att Förenade kungariket inte skulle omfattas av några [juridiskt] verkställbara förpliktelser att ge några som helst ekonomiska bidrag.
17. Europaparlamentet betonar att om kommissionen vidhåller att Förenade kungariket, till följd av sina budgetåtaganden såsom nettobetalare till EU, är skyldigt att göra inbetalningar för återstoden av den fleråriga budgetramens löptid, då blir följden att skyldigheten att göra utbetalningar från den budgeten till nettomottagare också måste vara bindande. Parlamentet konstaterar att om så inte vore fallet, då skulle en eventuell upplösning av EU leda till att åtskilligt med pengar från nettobetalare kom att kvarstå som en pott som ingen gjorde anspråk på.
18. Europaparlamentet utdömer EU:s gemensamma fiskeripolitik och uppmanar EU-27 att hålla sig till folkrätten (Unclos) i frågor som berör tillämpningen efter Brexit av Förenade kungarikets hela exklusiva ekonomiska zon på 200 sjömil. Parlamentet kräver att EU ska försöka få till stånd trepartsförhandlingar (mellan EU, Förenade kungariket och Norge) för att fastställa en rättvis fördelning av maximalt hållbart uttag från och med mars 2019. Parlamentet tillbakavisar försöken att undergräva Förenade kungarikets suveränitet efter Brexit genom hot om orimliga handelshinder för fisk och fiskprodukter från Förenade kungariket, vilka skulle kunna bli till skada både för små och medelstora företag och för storföretag inom hela det europeiska blocket.
o
o o
19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.