FÖRSLAG TILL RESOLUTION om situationen i Nicaragua
28.5.2018 - (2018/2711(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Elena Valenciano, Ramón Jáuregui Atondo, Francisco Assis för S&D-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0244/2018
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, framför allt resolutionerna av den 18 december 2008[1], 26 november 2009[2] och 16 februari 2017[3] om situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Nicaragua – fallet med Francisca Ramirez,
– med beaktande av det uttalande som talespersonen för kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde på EU:s vägnar den 15 maj 2018 om inrättandet av en nationell dialog i Nicaragua,
– med beaktande av pressmeddelandet av den 22 april 2018 från Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekretariat, där våldet i Nicaragua fördömdes,
– med beaktande av uttalandet av den 23 april 2018 som tillskrivs talesmannen för FN:s generalsekreterare om den senaste tidens utveckling i Nicaragua,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet från det civila samhällets organisationer om det brutala våldet mot demonstrationerna i Nicaragua,
– med beaktande av rapporterna av den 4 och 17 maj 2018 från centrumet för mänskliga rättigheter i Nicaragua,
– med beaktande av de kommunikéer som utfärdats av biskopskonferensen i Nicaragua, särskilt den senaste av den 23 maj 2018,
– med beaktande av de preliminära iakttagelserna av den 21 maj 2018 från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012, som trädde i kraft i augusti 2013, inklusive människorättsklausulerna,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004, som ändrades 2008,
– med beaktande av den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1969,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Enligt den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har 76 personer dödats, 868 skadats, varav fem allvarligt, och 438 gripits under den senaste tidens protester i Nicaragua, som inleddes den 18 april sedan president Daniel Ortegas regering infört ändringar av landets socialförsäkringssystem, med ökade avgifter för anställda och arbetsgivare och minskade förmåner för pensionärer. Reformförslaget drogs tillbaka den 23 april.
B. Den 20 april 2018 angreps 600 studenter i katedralen i Managua av kravallpolisen. Den interamerikanska kommissionen har dokumenterat attacker vid fyra universitet (UCA, UPOLL, UNA och UNAN).
C. Yttrandefriheten och mediefriheten har allvarligt urholkats, med stängning och blockering av fyra tv-kanaler som sände nyheter om protesterna: Canal 12, Canal de Noticias de Nicaragua (CDNN23), Telenorte och Canal 51, där den sistnämnda tillhör biskopskonferensen i Nicaragua. Denna statliga censur fördömdes av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna den 24 april. Nyhetskanalen 100 % Noticias utsattes för störningar och kunde inte sända under sex dagar. Bland dem som dödades i samband med protesterna fanns journalisten Ángel Eduardo Gahona. Mordet skedde under en direktsändning, och ledde till ännu större protester och upplopp.
D. Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har också rapporterat fall av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, omänsklig behandling, censur, utbredda angrepp på medierna och hot mot journalister samt attacker som syftar till att hindra demonstranter från att utöva sin rätt till fredliga protester. Den interamerikanska kommissionen påpekar bristen på neutralitet och en överdriven användning av våld av de statliga säkerhetsstyrkorna.
E. Människorättsorganisationerna har fått många rapporter om att skadade demonstranter inte har fått hjälp och vård på offentliga sjukhus.
F. Den 6 maj inrättades en sanningskommission och den 19 maj inleddes även en nationell dialog, med Nicaraguas biskopar som medlare. Den 23 maj förklarade biskoparna att den nationella dialogen tills vidare avbrutits på grund av bristande samförstånd. De har föreslagit att man ska inrätta en gemensam kommitté bestående av sex personer, tre från regeringen och tre från plattformen ”Alianza Cívica por la Justicia y la Democracia” (medborgaralliansen för rättvisa och demokrati).
1. Europaparlamentet framför sina kondoleanser till offrens anhöriga. Parlamentet fördömer starkt det våld som utbrutit i Nicaragua och som har lett till att minst 76 människor avlidit. Parlamentet beklagar myndigheternas användning av övervåld för att slå ner protesterna. Regeringen uppmanas att omedelbart upphöra med alla repressiva åtgärder och godtyckliga frihetsberövanden samt avväpna och upplösa alla våldsamma grupper.
2. Europaparlamentet uppmanar regeringen att skydda demonstrationsrätten genom att garantera alla fredliga demonstranters säkerhet. Parlamentet uppmanar regeringen att tillämpa internationella normer avseende statliga säkerhetsstyrkors användning av våld, och att acceptera en internationell oberoende undersökningsmekanism för att utreda dödsfallen i samband med protesterna. Parlamentet uppmanar också de demonstranter och civilsamhällesorganisationer som lett protesterna att avstå från att använda våld när de utövar sina rättigheter.
3. Europaparlamentet uppmanar regeringen att göra sitt yttersta för att se till att de som begått brott inte går fria från straff, och att ge vittnen och visselblåsare bättre tillgång till skyddsmekanismer. Parlamentet begär att det ska inrättas ett offentligt register där de som tas in på sjukhus registreras, vilket krävts av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna.
4. Europaparlamentet beklagar kränkningarna av mediefriheten i Nicaragua, både före och under protesterna. Parlamentet anser att myndigheternas beslagtagande av mediernas resurser och egendom under protesterna är oacceptabelt. Parlamentet uppmanar regeringen att återupprätta full mediefrihet och yttrandefrihet i landet, och att upphöra med sina förföljelser av journalister.
5. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den försämrade människorättssituationen i Nicaragua och den ständiga urholkningen av den nicaraguanska demokratin och av invånarnas medborgerliga och politiska rättigheter. Demonstrationerna har visat att medborgarna inte känner sig väl till mods med den politiska makten i Nicaragua. Parlamentet påminner om att ytterligare frågor om hur demokratin och rättsstaten fungerar har tillkommit till de ursprungliga protesterna mot reformen av socialförsäkringssystemet. Parlamentet påpekar att den nationella dialogen även bör omfatta politiska reformer i landet, särskilt en reform av valsystemet och, eventuellt, en överenskommen tidsplan för valet.
6. Europaparlamentet välkomnar att man nyligen inrättat en nationell dialog och en sanningskommission. Den enda vägen ut ur krisen är genom dialog och förhandling. Parlamentet önskar att man snarast ska inrätta den gemensamma kommittén och att förhandlingarna ska återupptas. Parlamentet betonar att dialogen bör äga rum utan våld och förtryck, med respekt för lagen och konstitutionen samt principen att alla förändringar av lagstiftningen bör göras i enlighet med vad som stadgas i lag och konstitution.
7. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fortsätta samarbeta med Nicaragua för att få till stånd en fredlig förhandlingslösning på krisen, och att erbjuda medling och rådgivning om så önskas.
8. Europaparlamentet påpekar att Nicaragua, mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika, måste påminnas om nödvändigheten av att respektera rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, vilka EU värnar om och främjar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att övervaka situationen och att vid behov överväga vilka åtgärder som kan vidtas.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet samt Nicaraguas regering och parlament.
- [1] EUT C 45E, 23.2.2010, s. 89,
- [2] EUT C 285E, 21.10.2010, s. 74.
- [3] Antagna texter, P8_TA(2017)0043.