Förfarande : 2018/2763(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0474/2018

Ingivna texter :

B8-0474/2018

Debatter :

Omröstningar :

PV 04/10/2018 - 7.8
Röstförklaringar

Antagna texter :


FÖRSLAG TILL RESOLUTION
PDF 293kWORD 58k
2.10.2018
PE624.152v01-00
 
B8-0474/2018/REV.

till följd av frågorna för muntligt besvarande B8-0402/2018, B8-0404/2018 och B8-0403/2018

i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen


om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (2018/2763(RSP))


Linda McAvan, Elena Valenciano, Bernd Lange, Arne Lietz för S&D-gruppen
Louis Michel, Marietje Schaake för ALDE-gruppen
Lola Sánchez Caldentey, Helmut Scholz, Anne‑Marie Mineur, Miguel Urbán Crespo, Tania González Peñas, Estefanía Torres Martínez, Xabier Benito Ziluaga, Marie‑Pierre Vieu, Patrick Le Hyaric, Martina Anderson, Lynn Boylan, Matt Carthy, Liadh Ní Riada, Paloma López Bermejo, Luke Ming Flanagan, Dimitrios Papadimoulis, Kostadinka Kuneva, Stelios Kouloglou, Rina Ronja Kari, Younous Omarjee, Barbara Spinelli, Merja Kyllönen, Marie‑Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Judith Sargentini, Heidi Hautala för Verts/ALE-gruppen
Ignazio Corrao, Fabio Massimo Castaldo, Isabella Adinolfi för EFDD-gruppen

Europaparlamentets resolution om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (2018/2763(RSP))  
B8-0474/2018/REV.

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2018 om årsrapporten om den gemensamma handelspolitikens genomförande(2),

–  med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012, och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i dess resolution 17/4 av den 16 juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens strategi Handel för alla,

–  med beaktande av kommissionens sektorsspecifika riktlinjer för genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter(3),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 14 juli 2015 från kommissionens avdelningar Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights – State of Play (SWD(2015)0144),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) Improving access to remedy in the area of business and human rights at the EU level(4),

–  med beaktande av det icke-officiella dokumentet från kommissionens avdelningar av den 26 februari 2018 Feedback and way forward on improving the implementation and enforcement of Trade and Sustainable Development chapters in EU Free Trade Agreements,

–  med beaktande av alliansen för tortyrfri handel som lanserades vid FN:s generalförsamlings möte den 18 september 2017,

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 24 (2017) från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om staters skyldigheter enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inom ramen för kommersiell verksamhet (E/C.12/GC/24),

–  med beaktande av Maastrichtprinciperna om staters extraterritoriella skyldigheter avseende ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter(5),

–  med beaktande av FN:s initiativ ”Global Compact”(6),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik, reviderad 2017,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom beklädnads- och skosektorn,

–  med beaktande av de principer för barns rättigheter och företag som tagits fram av Unicef,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den vägledande standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom ansvarsfullt företagande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden(9),

–  med beaktande av Europarådets rekommendation till medlemsstaterna om mänskliga rättigheter och företagsamhet, som antogs den 2 mars 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2018 om jämställdhet i EU:s handelsavtal(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2017 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2016 och Europeiska unionens politik på området(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(14),

–  med beaktande av sitt betänkande om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om kampen mot människohandel i EU:s yttre förbindelser(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området(22),

–  med beaktande av den studie som beställts av dess underutskott för mänskliga rättigheter Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights(23),

–  med beaktande av frågorna till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till kommissionen och till rådet om EU:s bidrag till ett bindande FN-instrument för transnationella bolag och andra affärsrörelser med transnationella drag med avseende på mänskliga rättigheter (O‑000074/2018 – B8‑0402/2018, O‑000075/2018 – B8‑0403/2018 och O‑000078/2018 – B8‑0404/2018),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU:s åtgärder på den internationella arenan (inklusive dess utvecklings- och handelspolitik) måste vägledas av dessa principer och måste vara förenliga med principen om en konsekvent politik för utveckling, i enlighet med artikel 208 i Lissabonfördraget. Enligt artikel 208 i EUF-fördraget, måste principen om en konsekvent politik för utveckling respekteras i alla EU:s yttre åtgärder.

B.  EU är både en normativ och en ekonomisk makt. EU måste således inta en ledande ställning vad gäller spridning av bästa praxis och utveckling av globala standarder.

C.  Genomförandet av agenda 2030 innebär att ekonomisk utveckling bör åtföljas av social rättvisa, god förvaltning, respekt för mänskliga rättigheter, inklusive sociala rättigheter och rätten till mänsklig värdighet och frihet för alla, samt höga arbets- och miljöstandarder. Hållbar utveckling, handel och mänskliga rättigheter kan påverka och stärka varandra.

D.  Stater har en internationell skyldighet att förhindra människorättskränkningar inom sina territorier eller jurisdiktioner, oberoende av om de begås av enskilda individer, grupper eller privata organisationer, t.ex. företag, samt tillhandahålla ändamålsenliga rättsliga möjligheter att komma till rätta med sådana kränkningar.

E.  Tillbörlig aktsamhet (due diligence) är ett begrepp som det hänvisas till i OECD:s riktlinjer för multinationella företag(24).

F.  Stater bör fullgöra sina människorättsliga skyldigheter inom sina territorier och/eller sina jurisdiktioner. Stater bör klart ange förväntan om att skyldigheten att skydda förutsätter reglering för att säkerställa att alla företag med hemvist på deras territorium och/eller jurisdiktion respekterar de mänskliga rättigheterna i samtliga sina verksamheter, inklusive genom sina dotterbolag, kontrollerade företag och enheter i deras leveranskedja världen över.

G.  FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkänts enhälligt i rådet för mänskliga rättigheter, är fortsatt den auktoritativa ramen för att förebygga och hantera risken för negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna i samband med affärsverksamhet. Den studie som 2017 beställdes av parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, Implementation of the UN Guiding Principles on Business and Human Rights, visar tydligt att EU-medlemsstaterna är de mest avancerade globalt sett när det gäller att genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, med det största antalet nationella handlingsplaner som antagits eller är under behandling.

H.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller alla stater och alla företag, både transnationella och andra, oavsett deras storlek, sektor, geografiska belägenhet, ägande och struktur, och grundas på de tre pelarna inom FN:s ram för skydd, respekt och åtgärder, nämligen 1) statens skyldighet att skydda mot tredje parters – även företags – kränkningar av de mänskliga rättigheterna, 2) företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna och 3) större tillgång för offer till effektiva rättsmedel, både rättsliga och icke-rättsliga. Även om FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter inte är rättsligt bindande är de allmänt vedertagna och erkända och tjänar som grund för politiska förhållningssätt gentemot företag och mänskliga rättigheter internationellt, samt som erkännande av staters befintliga skyldigheter att respektera, skydda och förverkliga de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, av företags roll som specialiserade samhällsorgan som utövar specialiserade funktioner och är skyldiga att följa alla tillämpliga lagar och att respektera de mänskliga rättigheterna, samt av behovet att koppla rättigheter och skyldigheter till ändamålsenliga och adekvata rättsmedel när de överträds. Tillgängliga belägg pekar på att förekomsten av företagsrelaterade människorättsöverträdelser minskar på områden där FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter genomförts.

I.  I FN:s globala överenskommelse (Global Compact) uppmanas bolagen att inom sin inflytandesfär anamma, stödja och stadfästa en uppsättning grundläggande värden när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och korruptionsbekämpning för att av egen fri vilja förbinda sig att engagera sig i dessa värden och göra dem till en del av sin verksamhet.

J.  Bolag tillhör de största aktörerna inom ekonomisk globalisering, finansiella tjänster och internationell handel, och de är skyldiga att följa alla gällande lagar och internationella fördrag och respektera de mänskliga rättigheterna. Dessa bolag samt nationella företag kan emellertid ibland orsaka eller medverka till brott mot eller kränkningar av de mänskliga rättigheterna och påverka rättigheterna för utsatta grupper som t.ex. minoriteter, ursprungsbefolkningar, kvinnor och barn, eller medverka till miljöproblem. De kan även ha en viktig roll att spela i att erbjuda positiva incitament i termer av att främja de mänskliga rättigheterna, demokrati, miljöstandarder och företagens sociala ansvar.

K.  Det råder en asymmetri mellan transnationella företags rättigheter och skyldigheter, särskilt inom avtal om skydd av investeringar, där investerare beviljas omfattande rättigheter, såsom rättvis och skälig behandling, som inte nödvändigtvis matchas av bindande och verkställbara skyldigheter i termer av respekt för de mänskliga rättigheterna och arbets- och miljölagstiftning genom hela leveranskedjan.

L.  Europeiska företag som verkar globalt och fungerar som förebild genom en icke‑diskriminerande företagskultur har en långsiktig positiv inverkan på de mänskliga rättigheterna.

M.  Genom intern och extern koherens i sin politik har EU spelat en ledande roll i förhandlingar om och genomförande av att antal initiativ för globalt ansvarstagande som går hand i hand med främjande av och respekt för internationella normer för företag och mänskliga rättigheter. EU och medlemsstaterna har också anslutit sig till ett antal instrument, särskilt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter från 2011 och Europarådets rekommendation från 2016 om mänskliga rättigheter och företag.

N.  De senaste åren har EU och medlemsstaterna börjat anta lagstiftning för att öka företagens ansvar och i lagstiftningen införliva element av principen om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter. Dessa åtgärder bidrar nu till upprättandet av globala normer, men de kan utvecklas ytterligare. Några exempel är EU:s förordning om konfliktmineraler och EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering samt timmerförordningen. Parlamentet har efterlyst vidareutveckling av sådan lagstiftning för fler sektorer, t.ex. klädsektorn. Internationella initiativ på detta område skulle kunna befästa nationella och regionala initiativ och medföra lika villkor.

O.  Offer för brott mot de mänskliga rättigheterna i fall där EU-företag är involverade kan enligt förordning (EU) nr 1215/2012 begära ersättning i nationella domstolar i EU. Bestämmelserna i den förordningen behöver sättas i en starkare internationell ram om de ska bli mer verkningsfulla gentemot berörda parter, samtidigt som man säkerställer lika villkor mellan företag inom och utanför EU.

P.  Det saknas fortfarande ett globalt helhetsgrepp i fråga om företagens ansvarsskyldighet vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som involverar transnationella företag stöter på flera hinder för att få upprättelse, bland annat tillgång till rättsmedel och garantier för att kränkningarna inte kommer att upprepas. Dessa hinder utgör i sig ytterligare en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Ett helhetsgrepp skulle ge rättssäkerhet för både företag och enskilda, med hänvisning till den stora mängden nationella initiativ för tillbörlig aktsamhet.

Q.  Bristande jämställdhet innebär att kvinnor ofta är särskilt utsatta för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att de möter särskilda svårigheter när de säker upprättelse.

R.  Enligt ett yttrande från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) 2017 kan mer göras för att säkerställa verklig tillgång till rättsmedel och andra former av upprättelse för företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom och utanför EU. Till exempel kan de drabbade ges mer stöd för att väcka talan i domstol och möjlighet till grupptalan, man kan lätta på bevisbördan och skapa incitament för företagens skyldigheter att visa tillbörlig aktsamhet, inbegripet moderföretag med koppling till situationen för mänskliga rättigheter i dotterbolag eller hos underleverantörer.

S.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställer både inhemska och extraterritoriella skyldigheter för stater när det gäller deras skyldigheter att ge offer för människorättskränkningar tillgång till rättsmedel.

T.  Ett system med företagsansvar för kränkningar av de mänskliga rättigheterna är just nu under förhandling i FN:s råd för mänskliga rättigheter, i en mellanstatlig arbetsgrupp, med öppet mandat, om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, som inrättades av FN:s generalförsamling 2014. Både EU och medlemsstaterna agerar inom arbetsgruppen. Kommissionen har inte fått något mandat av rådet att förhandla på EU:s vägnar beträffande deltagandet i arbetsgruppen.

1.  Europaparlamentet noterar att globaliseringen och den ökande internationaliseringen av företagsverksamhet och leveranskedjor leder till att företagens roll när det gäller att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna blir allt mer betydelsefull. Det har redan skapat en situation där internationella normer, regler och samarbeten är avgörande för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer.

2.  Europaparlamentet anser att transnationella bolag bör avstå från att finansiera eller engagera sig i verksamhet, kommersiell eller icke-kommersiell, som riskerar att underblåsa radikalism eller extremism, särskilt när det medför manipulering av religiös övertygelse, och avstå från att ge direkt eller indirekt stöd till någon grupp som befrämjar, förespråkar eller rättfärdigar användande av våld.

3.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den privata sektorn bör medverka nära för att målen för hållbar utveckling ska uppnås och för att ytterligare utvecklingsresurser ska kunna mobiliseras. Parlamentet betonar att en sådan roll inbegriper en anpassning till principerna för utvecklingseffektivitet och principerna för företagens ansvarsskyldighet under projektens hela livscykel.

4.  Europaparlamentet påminner om att tillbörlig aktsamhet är en nyckelfaktor i FN:s vägledande principer och deras andra pelare om företagens ansvarsskyldighet och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att fungerande metoder för tillbörlig aktsamhet också kan stärka möjligheterna att få upprättelse. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att fortsätta att föra ett nära samarbete med företag och andra aktörer, bland annat organisationer i det civila samhället och fackföreningar, för att få till stånd ett antagande av en enhetlig ram som fastställer krav på tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter för företag.

5.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingsprocessen för nationella handlingsplaner – på villkor att de är väl utformade och anpassade till det lokala sammanhanget – kan bidra inte bara till att säkerställa verkligt genomförande av FN:s vägledande principer utan också till att stärka de nationella mekanismerna för människorättsskydd.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare i människorättsdialoger med tredjeländer att konsekvent lyfta fram FN:s vägledande principer och andra internationella normer för företagens ansvarsskyldighet.

7.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till ett fullständigt genomförande, inom och utanför EU, av FN:s vägledande principer, som rådet enhälligt ställde sig bakom i juni 2011, och uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta åtgärder i detta avseende, inbegripet genom att fastställa tydliga förväntningar på att statliga myndigheter och alla typer av affärsverksamheter snabbt genomför dessa principer på ett verkningsfullt och heltäckande sätt. FN:s vägledande principer kan kompletteras med parallella bindande initiativ för att täppa till eventuella luckor.

8.  Europaparlamentet upprepar att transnationella företag bör ställas till svars för direkta och indirekta kränkningar av mänskliga rättigheter, inbegripet överträdelser av sanktioner. FN:s vägledande principer kan bidra till att få ett slut på strafflösheten. Det bristfälliga genomförandet av FN:s vägledande principer, liksom av andra internationellt erkända normer, anses delvis bero på att de inte är rättsligt bindande.

9.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det fortfarande finns många hinder för tillgång till rättsmedel, särskilt i fall där transnationella bolag är inblandade, på grund av exempelvis svårigheter för drabbade att få klarhet i vilken domstol som är behörig, brist på kodifiering av vissa brott mot de mänskliga rättigheterna i brottslagstiftning samt korruption, som kan undergräva rättsliga förhandlingar i utvecklingsländer. Lämplig upprättelse utanför det rättsliga systemet är också av stor betydelse, men sådana möjligheter saknas ofta. Parlamentet uppmanar nationella regeringar att öka sina insatser för att se till att personer vars mänskliga rättigheter kränks på deras territorium eller inom deras jurisdiktion har tillgång till ändamålsenlig upprättelse, genom rättsmedel, administrativa förfaranden, lagstiftning eller på annat sätt.

10.  Europaparlamentet bekräftar det brådskande behovet av att agera effektivt och enhetligt på alla nivåer – nationellt, inom EU och internationellt – för att verkligen åtgärda problemet med transnationella bolags människorättskränkningar, skapa möjligheter till upprättelse, ta itu med rättsliga problem som beror på affärsverksamheters och transnationella bolags gränsöverskridande natur, den allt större komplexiteten i de globala värdekedjorna och de transnationella bolagens extraterritoriella dimension, samt den därmed sammanhängande oklarheten angående var ansvaret för människorättskränkningarna ligger. Parlamentet bekräftar att man till fullo behöver införa extraterritoriella skyldigheter för stater, i enlighet med Maastrichtprinciperna och på grundval av Europarådets olika instrument, särskilt den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen). Mer allmänt uppmanar parlamentet EU att ta initiativ för att förbättra möjligheterna till upprättelse i extraterritoriella fall, i linje med rekommendationerna i FRA:s yttrande från 2017.

11.  Europaparlamentet bekräftar att de mänskliga rättigheterna har företräde i internationell rätt, i enlighet med artikel 103 i FN:s stadga, och att detta behöver konsolideras genom ett tydligt system där skyldigheterna på området för mänskliga rättigheter uttryckligen ges företräde framför andra skyldigheter som står i konflikt med dessa. Lämpliga mekanismer bör finnas för att genomdriva och övervaka lagstiftning om mänskliga rättigheter och ge möjlighet till upprättelse, i kombination med lämpliga påföljder och kompensation vid kränkningar. Parlamentet anser att detta är avgörande för att korrigera orättvisor som beror på globaliseringen och sätta människors rättigheter och vår planet först. Parlamentet betonar att samordning och utbyte av information och god praxis kommer att bidra positivt till initiativ som tas av företag som har beslutat att respektera mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer.

12.  Europaparlamentet framhåller på nytt att företag som agerar enligt normerna för företagens sociala ansvar gör så efter eget gottfinnande, med beaktande av såväl de ekonomiska kostnaderna som de positiva effekterna på allmänhetens syn på deras verksamhet, och att detta ansvar på frivillig basis riskerar att snedvrida konkurrensen för de som väljer att följa internationella normer. Vad gäller skyldigheten att visa tillbörlig aktsamhet räcker det inte med frivillighet för att säkerställa full respekt för internationella normer och skyldigheter.

13.  I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet varmt det arbete som påbörjats i FN genom den öppna mellanstatliga arbetsgruppen för att skapa ett bindande FN‑instrument för transnationella företag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, och anser detta vara ett nödvändigt steg framåt för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet betonar att förhandlingar om det bindande fördraget skulle kunna beakta FN:s vägledande principer och om möjligt omfatta följande: en definition av obligatoriska skyldigheter för transnationella bolag och andra företag, inbegripet deras dotterbolag, att agera med tillbörlig aktsamhet; ett erkännande av staters extraterritoriella skyldigheter avseende mänskliga rättigheter; ett erkännande av företags straffrättsliga ansvar; mekanismer för samordning och samarbete mellan stater om förundersökningar, lagföring och verkställighet i gränsöverskridande fall, och inrättandet av internationella rättsliga och icke-rättsliga mekanismer för övervakning och efterlevnad. Parlamentet anser att det nya instrumentet bör föreskriva att stater ska anta lagstiftningsåtgärder enligt vilka företag är skyldiga att tillämpa strategier och förfaranden för tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter, och föreslår att denna skyldighet bör verkställas genom att företag ställs till svars antingen i det forum där skadan orsakades eller i det forum som moderbolaget är anslutet till eller där det har en väsentlig närvaro.

15.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att skydda förhandlingarna från kommersiella intressen och andra egenintressen genom att följa Världshälsoorganisationens (WHO) exempel, bland annat artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll, inkludera stränga etiska regler för att förebygga intressekonflikter och oetisk lobbyverksamhet, och kräva fullständig insyn i hur industrin interagerar med parterna i förhandlingarna.

16.  Europaparlamentet påminner om att ett jämställdhetsperspektiv behöver tillämpas under hela processen, och att utsatta grupper såsom ursprungsbefolkningar och barn bör ägnas särskild uppmärksamhet.

17.  Europaparlamentet påminner om att det i åtta olika resolutioner har gett uttryck för sitt otvetydiga stöd till denna multilaterala process inom den mellanstatliga arbetsgruppen.

18.  Europaparlamentet framhåller att EU och dess medlemsstater behöver delta aktivt i denna mellanstatliga process genom att inrätta en arbetsgrupp med företrädare för alla relevanta enheter inom kommissionen, utrikestjänsten, rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (COHOM) och relevanta utskott i parlamentet, på grundval av principen om en konsekvent politik för utveckling.

19.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och medlemsstaterna att delta på ett genuint och konstruktivt sätt i dessa förhandlingar och i den mellanstatliga processen som syftar till att slutföra mandatet för FN:s mellanstatliga arbetsgrupp. Parlamentet påpekar att det är enormt viktigt att EU bidrar konstruktivt till arbetet med att ta fram ett bindande fördrag som på ett verkningsfullt sätt kan åtgärda problem med företagens ansvarsskyldighet vid människorättskränkningar och liknande utmaningar.

20.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att säkerställa att förhandlingarna om fördraget förs på ett insynsvänligt sätt, och att samråd hålls med många olika rättsinnehavare som kan komma att påverkas av föredraget, inbegripet organisationer i det civila samhället och plattformar för offer. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att integrera ett meningsfullt jämställdhetsperspektiv i sin förhandlingsposition.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att en eventuell översyn eller ett framtida strategidokument med koppling till EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati innehåller en hänvisning till tydliga mål för EU:s deltagande i förhandlingarna om FN-fördraget.

22.  Europaparlamentet beslutar att fortsätta att noggrant följa förhandlingsprocessen i FN:s mellanstatliga arbetsgrupp.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1)

EUT C 101, 16.3.2018, s. 19.

(2)

Antagna texter, P8_TA(2018)0230.

(3)

https://ec.europa.eu/anti-trafficking/publications/european-commission-sector-guides-implementing-un-guiding-principles-business-and-hum-0_en

(4)

Yttrande från FRA – 1/2017 [B-HR].

(5)

http://www.etoconsortium.org/nc/en/main-navigation/library/maastricht-principles/?tx_drblob_pi1%5BdownloadUid%5D=23

(6)

https://www.unglobalcompact.org/

(7)

EUT L 351, 20.12.2012, s. 1.

(8)

EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.

(9)

EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.

(10)

Antagna texter, P8_TA(2018)0066.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2017)0494.

(12)

Antagna texter, P8_TA(2017)0448.

(13)

Antagna texter, P8_TA(2017)0196.

(14)

Antagna texter, P8_TA(2017)0026.

(15)

EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.

(16)

EUT C 99E, 3.4.2012, s. 101.

(17)

EUT C 238, 6.7.2018, s. 57.

(18)

EUT C 224, 27.6.2018, s. 36.

(19)

EUT C 215, 19.6.2018, s. 125.

(20)

EUT C 101, 16.3.2018, s. 47.

(21)

EUT C 58, 15.2.2018, s. 209.

(22)

Antagna texter, P8_TA(2015)0470.

(23)

 http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/578031/EXPO_STU(2017)578031_EN.pdforhttp://www.europarl.europa.eu/thinktank/en/document.html?reference=EXPO_STU%282017%29578031

(24)

http://www.oecd.org/corporate/mne/48004323.pdf.

Senaste uppdatering: 3 oktober 2018Rättsligt meddelande - Integritetspolicy