Förslag till resolution - B8-0546/2018Förslag till resolution
B8-0546/2018

FÖRSLAG TILL RESOLUTION om den tyska barn- och ungdomsmyndighetens (Jugendamt) roll i gränsöverskridande familjetvister

14.11.2018 - (2018/2856(RSP))

till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

Cecilia Wikström för utskottet för framställningar


Förfarande : 2018/2856(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
B8-0546/2018
Ingivna texter :
B8-0546/2018
Debatter :
Antagna texter :

B8‑0546/2018

Europaparlamentets resolution om den tyska barn- och ungdomsmyndighetens (Jugendamt) roll i gränsöverskridande familjetvister

(2018/2856(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 81.3 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 24,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 20 i FN:s konvention om barnets rättigheter, där det betonas att konventionsstaterna är skyldiga att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, inklusive släktförhållanden,

–  med beaktande av Wienkonventionen om konsulära förbindelser från 1963, särskilt artikel 37 b,

–  med beaktande av Haagkonventionen av den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel IIa-förordningen)[1], särskilt artiklarna 8, 10, 15, 16, 21, 41, 55 och 57,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000[2],

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 februari 2011 En EU-agenda för barns rättigheter (COM(2011)0060),

–  med beaktande av rättspraxisen från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen), i synnerhet dess avgöranden av den 22 december 2010 i mål C-497/10 PPU, Mercredi mot Chaffe[3], och av den 2 april 2009 i mål C-523/07, förfarande som anhängiggjorts av A[4],

–  med beaktande av den kartläggning av systemen för skydd av barn som gjorts av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av de väldigt många framställningar som mottagits om den tyska barn- och ungdomsmyndighetens (Jugendamt) roll i gränsöverskridande familjetvister,

–  med beaktande av rekommendationerna i rapporten om undersökningsresan till Tyskland (den 23–24 november 2011) för att undersöka framställningarna i fråga om Jugendamts roll,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om att skydda barnets bästa i hela EU utgående från framställningar till Europaparlamentet[5],

–  med beaktande av rekommendationerna av den 3 maj 2017 från framställningsutskottets arbetsgrupp för frågor om barns välfärd,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets utskott för framställningar har under mer än tio års tid mottagit framställningar, i vilka väldigt många föräldrar som inte är tyska medborgare fördömer den systematiska diskriminering och de godtyckliga åtgärder som den tyska barn- och ungdomsmyndigheten (Jugendamt) vidtagit mot dem i familjetvister med gränsöverskridande verkningar som involverar barn, i ärenden om bland annat föräldraansvar och vårdnad av barn.

B.  Jugendamt spelar en central roll i det tyska familjerättsliga systemet, eftersom det är en av parterna i alla familjetvister som involverar barn.

C.  I familjetvister som involverar barn lämnar Jugendamt en rekommendation till domarna, som till sin natur är praktiskt taget bindande, och myndigheten kan vidta tillfälliga åtgärder i form av t.ex. ”Beistandschaft” (godmanskap), som inte kan ifrågasättas.

D.  Jugendamt ansvarar för genomförandet av de beslut som fattats av de tyska domstolarna. Den breda tolkningen av dessa beslut från Jugendamts sida har emellertid ofta varit till skada för det effektiva skyddet av rättigheter som innehas av föräldrar som inte är tyska medborgare.

E.  De behöriga tyska myndigheternas vägran att erkänna och verkställa domar och beslut som fattats av andra medlemsstaters rättsliga myndigheter i familjetvister med gränsöverskridande verkningar kan utgöra en överträdelse av principen om ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, och sålunda äventyra ett effektivt skydd av barnets bästa.

F.  Framställarna har framfört kritik mot att skyddet av barnets bästa i familjetvister med gränsöverskridande verkningar systematiskt tolkas av de behöriga tyska myndigheterna på ett sätt som säkerställer att barn stannar kvar på tyskt territorium, även i ärenden där övergrepp och våld i hemmet mot den förälder som inte är tysk medborgare har anmälts.

G.  Föräldrar som inte är tyska medborgare har i sina framställningar framfört kritik mot den otillräckliga rådgivning och det otillräckliga rättsliga stöd, eller bristen på sådan, som de nationella myndigheterna i deras ursprungsland ger i ärenden då tyska myndigheter, däribland Jugendamt, tillämpat diskriminerande eller missgynnande rättsliga och administrativa förfaranden mot dem i familjetvister som involverar barn.

H.  Samtliga EU-institutioner och medlemsstater måste till fullo garantera skyddet av barnets rättigheter i enlighet med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Barnets bästa är en grundläggande princip som i första hand och på bästa sätt kan förverkligas inom den egna familjen och bör vara vägledande för alla beslut som rör barnomsorgsfrågor på alla nivåer.

I.  Ökad rörlighet inom EU har lett till alltfler gränsöverskridande tvister om föräldraansvar och vårdnad om barn. Kommissionen måste öka sina ansträngningar för att i alla medlemsstater, inbegripet Tyskland, främja ett konsekvent och konkret genomförande av principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter, som alla EU‑medlemsstater har ratificerat.

J.  Bryssel IIa-förordningens tillämpningsområde och mål bygger på principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet mellan unionens medborgare och principen om ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaternas rättsordningar.

K.  Bestämmelserna i Bryssel IIa-förordningen bör inte på något sätt tillåta missbruk av dess underliggande mål, nämligen att säkerställa ömsesidig respekt och ömsesidigt erkännande, undvika diskriminering på grund av nationalitet och, framför allt, skydda barnets bästa på ett objektivt sätt.

L.  Avsaknaden av noggranna och detaljerade kontroller om huruvida de förfaranden och den praxis som tillämpas av de behöriga tyska myndigheterna i familjetvister med gränsöverskridande verkningar som involverar barn är icke-diskriminerande kan få negativa följder för barns välfärd och leda till fler kränkningar av de rättigheter som föräldrar som inte är tyska medborgare innehar.

M.  Den tyska författningsdomstolen har slagit fast att en domstol kan begära att få höra ett barn som vid tidpunkten för beslutet ännu inte är tre år gammalt. I andra EU-medlemsstater anses barn i denna ålder vara för unga och inte tillräckligt mogna för att rådfrågas i tvister som rör deras föräldrar.

N.  Barnets rätt till familjeliv bör inte hotas av utövandet av grundläggande rättigheter, till exempel rätten till fri rörlighet och vistelse.

O.  EU-domstolens rättspraxis fastställer det självständiga begreppet ”hemvist” för barnet och det stora antalet kriterier som ska användas av de nationella jurisdiktionerna för att fastställa hemvisten.

P.  Av artikel 24 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna följer att barn, utom då det strider mot barnets bästa, har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda sina föräldrar när dessa utövar sin rätt till fri rörlighet.

1.  Europaparlamentet noterar med stor oro att problem som rör det tyska familjerättsliga systemet, inbegripet Jugendamts kontroversiella roll, som kritiserats av föräldrar som inte är tyska medborgare, fortfarande är olösta. Parlamentet understryker att utskottet för framställningar ständigt mottar framställningar från föräldrar som inte är tyska medborgare, som rapporterar om allvarlig diskriminering till följd av de förfaranden och den praxis som konkret utövats av de behöriga tyska myndigheterna i gränsöverskridande familjetvister som involverar barn.

2.  Europaparlamentet fördömer all diskriminering från Jugendamts sida av föräldrar som inte är tyska medborgare.

3.  Europaparlamentet framhåller framställningsutskottets mångåriga arbete med att behandla framställningar om Jugendamts roll. Parlamentet noterar de svar som det behöriga tyska ministeriet lämnat om hur det tyska familjerättsliga systemet fungerar, men betonar att utskottet för framställningar ständigt mottar framställningar om påstådd diskriminering av den förälder som inte är tysk medborgare.

4.  Europaparlamentet understryker de nationella myndigheternas skyldighet enligt Bryssel IIa-förordningen att erkänna och verkställa domar som meddelats i en annan medlemsstat i barnrelaterade mål. Parlamentet är oroat över att de tyska myndigheterna vid familjetvister med gränsöverskridande verkningar systematiskt kan vägra att erkänna domstolsbeslut som fattats i andra medlemsstater i fall där barn som ännu inte är tre år gamla inte har hörts. Parlamentet understryker att denna aspekt undergräver principen om ömsesidigt förtroende för andra medlemsstater vars rättssystem fastställer olika åldersgränser för hörande av barn.

5.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen under flera år inte har genomfört noggranna kontroller av de förfaranden och den praxis som tillämpas av det tyska familjerättsliga systemet, inbegripet av Jugendamt, i samband med familjetvister som har gränsöverskridande verkningar, och att den därmed misslyckats med att på ett effektivt sätt skydda barnets bästa och alla andra närstående rättigheter.

6.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att medlemsstaterna samlar in statistiska uppgifter om de administrativa och rättsliga förfarandena om vårdnad av barn och involverar utländska föräldrar, särskilt om resultaten av domarna, för att möjliggöra en detaljerad analys av befintliga trender över tiden och tillhandahålla referensvärden.

7.  Europaparlamentet betonar, i enlighet med EU-domstolens rättspraxis, det självständiga begreppet ”hemvist” för barnet i EU:s lagstiftning och det stora antalet kriterier som ska användas av de nationella jurisdiktionerna för att fastställa hemvisten.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att barnets hemvist har fastställts i laga ordning av de tyska jurisdiktionerna i de fall som avses i de framställningar som utskottet för framställningar tagit emot.

9.  Europaparlamentet riktar skarp kritik mot att det saknas statistiska uppgifter om antalet fall i Tyskland där domstolsavgöranden inte överensstämde med Jugendamts rekommendationer och om resultatet av familjetvister som involverar barn till par av skilda nationaliteter, trots upprepade begäranden under många år om att sådana uppgifter ska samlas in och offentliggöras.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för dessa framställningar i fråga bedöma huruvida tyska jurisdiktioner i vederbörlig ordning har följt bestämmelserna i Bryssel IIa-förordningen när de fastställt sina befogenheter, och huruvida de har beaktat domar eller beslut som har utfärdats av jurisdiktioner i andra medlemsstater.

11.  Europaparlamentet fördömer att i fall av övervakat umgänge med en förälder har föräldrar, som inte är tyska medborgare, när de inte följt Jugendamts tjänstemäns förfarande att välja tyska som samtalsspråk med sina barn, upplevt att samtalen avslutats abrupt och lett till kontaktförbud mellan de föräldrar som inte är tyska medborgare och deras barn. Parlamentet anser att detta förfarande som tillämpas av Jugendamts tjänstemän utgör en tydlig diskriminering av föräldrar som inte är tyska medborgare på grund av ursprung och språk.

12.  Europaparlamentet är fast övertygat om att de tyska myndigheterna vid övervakat umgänge med en förälder måste tillåta alla föräldraspråk under samtal mellan föräldrarna och deras barn. Parlamentet efterlyser mekanismer för att garantera att föräldrar som inte är tyska medborgare och deras barn kan kommunicera på sitt gemensamma språk, eftersom användningen av detta språk spelar en avgörande roll för upprätthållandet av starka känslomässiga band mellan föräldrarna och deras barn och säkerställer ett effektivt skydd av barnets kulturella arv och välfärd.

13.  Europaparlamentet är fast övertygat om att rekommendationerna i den slutliga rapporten av den 3 maj 2017 från arbetsgruppen för frågor om barns välfärd måste följas upp på ett konsekvent och effektivt sätt, särskilt de rekommendationer som direkt eller indirekt rör Jugendamts roll och det tyska familjerättsliga systemet.

14.  Europaparlamentet påminner Tyskland om dess internationella skyldigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, inbegripet dess artikel 8. Parlamentet anser att stora förbättringar måste göras hos alla tyska behöriga myndigheter för att på ett tillfredsställande sätt tillvarata rättigheter för barn till par av skilda nationaliteter som har rätt att bevara sin identitet, inklusive släktförhållanden, såsom fastställs i lag utan olaglig inblandning.

15.  Europaparlamentet anser att kommissionen, mot bakgrund av artikel 81 i EUF-fördraget, kan och måste spela en aktiv roll för att säkerställa en rättvis och konsekvent icke-diskriminerande praxis gentemot föräldrar i fråga om hur gränsöverskridande vårdnadsärenden hanteras i hela unionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa noggranna kontroller av att de förfaranden och den praxis som tillämpas i det tyska familjerättsliga systemet inte är diskriminerande, däribland av Jugendamt, inom ramen för gränsöverskridande familjetvister.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka antalet kurser för och internationella utbyten mellan tjänstemän från sociala myndigheter för att öka medvetenheten om hur deras motsvarigheter i andra medlemsstater fungerar och utbyta god praxis.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av nära samarbete och effektiv kommunikation mellan de olika nationella och lokala myndigheter som är involverade i barnavårdsmål, alltifrån sociala myndigheter till rättsliga och centrala myndigheter.

19.  Europaparlamentet betonar behovet att förbättra det ömsesidiga rättsliga och administrativa samarbetet mellan de tyska myndigheterna och myndigheterna i de andra EU-medlemsstaterna för att säkerställa ömsesidigt förtroende i fall om erkännande och verkställande i Tyskland av beslut och domar från myndigheter i andra EU‑medlemsstater i samband med familjetvister med gränsöverskridande inslag som involverar barn.

20.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att utan dröjsmål tillhandahålla föräldrar som inte är tyska medborgare, redan från början och i varje skede av förfaranden som rör barn, fullständig och tydlig information om förfarandena och om de möjliga konsekvenserna av dem, på ett språk som föräldrarna förstår full ut, i syfte att undvika fall där föräldrarna ger sitt samtycke utan att de till fullo inser konsekvenserna av sina åtaganden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra riktade åtgärder som syftar till att förbättra rättsligt stöd och bistånd samt rättslig rådgivning och information till sina medborgare i fall då de rapporterar att tyska myndigheter tillämpat diskriminerande eller missgynnande rättsliga och administrativa förfaranden mot dem i gränsöverskridande familjetvister som involverar barn.

21.  Europaparlamentet betonar att de kritiserade fall där föräldrar som inte är tyska medborgare hindras från att kommunicera med sina barn på deras gemensamma modersmål under besök utgör diskriminering på grund av språk, och även strider mot målet att främja flerspråkighet och mångfald när det gäller kulturell bakgrund inom unionen och strider mot de grundläggande rättigheterna med avseende på tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

22.  Europaparlamentet uttrycker oro över de ärenden som framställarna tagit upp som rör de korta tidsfrister som de behöriga tyska myndigheterna fastställt och de handlingar som de behöriga tyska myndigheterna skickat och som inte tillhandahållits på det språk som framställaren, som inte är tysk medborgare, förstår. Parlamentet betonar att medborgare, i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1393/2007 om delgivning av handlingar, har rätt att vägra att ta emot handlingar som inte är avfattade på eller översatta till ett språk som de förstår. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig bedömning av tillämpningen av denna förordnings bestämmelser i Tyskland för att på ett korrekt sätt ta itu med alla eventuella överträdelser.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de fall som nämns i de framställningar som lagts fram för Europaparlamentet kontrollera efterlevnaden av språkkraven under förfarandet i de tyska jurisdiktionerna.

24.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen och medlemsstaterna att samfinansiera och främja inrättandet av en plattform som bistår EU-medborgare från andra medlemsstater i familjemål.

25.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om vikten av att systematiskt tillämpa bestämmelserna i Wienkonventionen från 1963 och att säkerställa att ambassader eller konsulära beskickningar informeras redan från början om alla barnavårdsmål som berör deras medborgare och att de har fullständig tillgång till relevanta handlingar. Parlamentet betonar vikten av ett tillförlitligt konsulärt samarbete på detta område och föreslår att de konsulära myndigheterna bör få närvara under alla etapper av förfarandena.

26.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om behovet av att förse barnet med all nödvändig och berättigad familjevård, i enlighet med ordalydelsen i artiklarna 8 och 20 i FN:s konvention om barnets rättigheter, och i synnerhet att möjliggöra kontinuerlig barnomsorg som tar hänsyn till barnets etniska, religiösa, språkliga och kulturella identitet.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

Senaste uppdatering: 26 november 2018
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy