Förfarande : 2019/2615(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0167/2019

Ingivna texter :

B8-0167/2019

Debatter :

PV 13/03/2019 - 27
CRE 13/03/2019 - 27

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.18
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0219

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0167/2019</NoDocSe>
PDF 138kWORD 53k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om situationen i Nicaragua</Titre>

<DocRef>(2019/2615(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Ernest Urtasun, Bodil Valero, Barbara Lochbihler, Jordi Solé, Josep‑Maria Terricabras, Florent Marcellesi, Tilly Metz, Molly Scott Cato, Bart Staes</Depute>

<Commission>{Verts/ALE}för Verts/ALE-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>


B8‑0167/2019

Europaparlamentets resolution om situationen i Nicaragua

(2019/2615(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt resolutionerna av den 18 december 2008[1], 26 november 2009[2], 16 februari 2017[3] och 31 maj 2018[4],

 med beaktande av uttalandet av den 2 oktober 2018 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på EU:s vägnar om situationen i Nicaragua,

 med beaktande av rådets slutsatser av den 21 januari 2019 om Nicaragua,

 med beaktande av uttalandet av den 1 mars 2019 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om återupptagandet av den nationella dialogen i Nicaragua,

 med beaktande av uppmaningen från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) den 28 februari 2019 att det ska skapas villkor som garanterar respekten för de mänskliga rättigheterna under dialogen i Nicaragua,

 med beaktande av tjänsteresan för Europaparlamentets ad hoc-delegation till Nicaragua den 23–26 januari 2019,

 med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika från 2012,

 med beaktande av EU:s landsstrategidokument och fleråriga vägledande program 2014‑2020 för Nicaragua,

 med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004, i dess lydelse från 2008,

 med beaktande av Nicaraguas konstitution,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den 18 april 2018 utbröt sociala protester mot de planerade reformerna av Nicaraguas sociala trygghetssystem och mot de tilltagande autokratiska tendenser som presidentparet Daniel Ortega och Rosario Murillos uppvisar. Sedan dess har situationen i Nicaragua förvärrats och utvecklats till en allvarlig och omfattande kris, eftersom Ortega-regimen har besvarat protesterna med våld och förtryck utan motstycke, och har använt sig av såväl paramilitära styrkor och antiupprorsstyrkor som reguljära säkerhetsstyrkor.

B. Andra orsaker till missnöje och öppen konflikt är den kraftiga ökningen av exportinriktad utvinningsverksamhet (”extractivismo”) inom gruv-, sockerrörs- och palmoljesektorerna samt boskapsuppfödning och projektet för byggandet av en kanal mellan Stillahavet och Atlanten, vilka medför omlokaliseringar och allvarliga bestående skador på miljön, liksom även det upprepade förtrycket av protester mot dessa verksamheter.

C. Som ett resultat av detta förtryck uppges över 400 personer ha dödats, mer än 3 000 personer ha sårats, ett oräkneligt antal personer ha försvunnit eller satts i fängelse, där de flesta av dem som fängslats fortfarande sitter frihetsberövade under fruktansvärda förhållanden. Många andra befinner sig i exil.

D. Forskare, bönder, före detta FSLN-medlemmar, miljöaktivister och andra aktivister sitter fortfarande fängslade anklagade för terrorism, hindrande av offentliga tjänster, grov skadegörelse och rån efter att ha deltagit i fredliga demonstrationer. Enligt planerna ska en rättegång hållas den 1 april 2019.

E. Kvinnor är särskilt utsatta i kristider. Enbart mellan januari och december 2018 mördades 55 kvinnor, enligt Nicaraguas avdelning av den icke-statliga organisationen Catholics for Choice. Dessa kvinnomord var enligt uppgift ännu brutalare än under tidigare år, och de flesta begicks av grupper.

F. I juni 2017 antog Nicaraguas nationalförsamling en ändring av den omfattande lagen mot våld mot kvinnor, som innebar att definitionen av kvinnomord flyttas över till den privata sfären, som ett brott mellan makar, trots att en stor del av kvinnomorden sker i den offentliga sfären.

G. Nicaragua är bland de amerikanska länder som har den högsta andelen ungdomsgraviditeter och dödsfall bland mödrar, enligt FN:s befolkningsfond. Abort är under alla omständigheter förbjudet i detta land.

H. Den 29 november 2018 godkände nationalförsamlingen genom dekret att den rättsliga ställningen upphävs för flera nationella icke-statliga organisationer. Enligt uppgift grundar sig dekretet på alltför vaga och oprecisa bestämmelser – utan garantier för ett korrekt rättsförfarande. Syftet med dekretet uppges vara att försvåra för dessa organisationer och människorättsförsvarare att utföra sitt legitima arbete med att försvara mänskliga rättigheter i Nicaragua.

I. Nicaraguas regering har tyvärr slutat samarbeta med den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) och dess organ, efter offentliggörandet av dess rapport om Nicaragua, samt även med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Regeringen har även beordrat att uppdraget för den tvärvetenskapliga gruppen av oberoende experter (GIEI) ska avbrytas.

J. Den 27 februari 2019 tillkännagav Nicaragua att 100 fångar, som varit frihetsberövade sedan den 18 april 2018, ska friges villkorligt. Dessa fångar hålls nu i husarrest. Att det kort därefter inrättades en nationell dialog mellan Nicaraguas regering och oppositionsmedlemmar, som gått samman i Alianza Cívica, är ett positivt steg mot en förhandlingslösning på krisen.

K. På kvällen den 4 mars 2019 avbröts denna nationella dialog. Båda sidor undertecknade en färdplan dagen därpå, i närvaro av den katolska kyrkan, och höll nya samtal den 6 mars, med tidsfristen den 28 mars för slutförandet av förhandlingarna.

1. Europaparlamentet fördömer skarpt alla former av förtryck och kriminalisering av det civila samhället, även av pressen, liksom användningen av lagar mot terrorism och antiupprorsstyrkor mot avvikande åsikter i Nicaragua, samt de pågående hot, trakasserier, fängslanden och kidnappningar som personer som har deltagit i oppositionens protester utsätts för.

2. Europaparlamentet ser med oro på de allt större inskränkningarna av utrymmet för det civila samhället och av oppositionsyttringar. Parlamentet påminner om rätten till föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster. Parlamentet insisterar på att människorättsförsvarare bör vara de första som skyddas och omfattas av rättsstatsprincipen, i enlighet med EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.

3. Europaparlamentet fördömer att Nicaraguas nationalförsamling har upphävt den rättsliga ställningen för flera nationella icke-statliga organisationer. Parlamentet anser att den rättsliga ställningen för de civilsamhällesorganisationer som berörs av dekretet snabbt måste återställas.

4. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och att utöka sitt skydd och stöd för människorättsförsvarare, särskilt kvinnliga människorättsförsvarare.

5. Europaparlamentet uppmanar med kraft till en fortsatt nationell dialog, som grundas på den färdplan som undertecknats av båda parter, och som genomförs på ett öppet, inkluderande och konstruktivt sätt, i syfte att bana väg för en förhandlingslösning med brett stöd på den mångfacetterade kris som råder.

6. Europaparlamentet anser att den nuvarande krisen endast kan hanteras och lösas genom en fredlig dialog mellan nicaraguanska medborgare och genom förhandlingar om institutionella reformer, däribland valinstitutioner. Parlamentet bekräftar att EU är berett att vid behov agera som medlare.

7. Europaparlamentet kräver att alla olagligt fängslade personer omedelbart ska friges. Parlamentet anser att misshandeln av fångar måste upphöra, att läkarvård och rättsliga garantier ska ges och att fängelseförhållandena för dem som alltjämt är frihetsberövade ska överensstämma med internationell humanitär rätt samt att korrekta och rättvisa rättsförfaranden ska säkerställas. Parlamentet påminner vidare om att fullständiga, öppna och oberoende utredningar av alla lagöverträdelser, brott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna måste genomföras, att de ansvariga måste straffas och offren få upprättelse.

8. Europaparlamentet anser att en nationell sanningskommission, eventuellt med stöd av internationella experter, skulle vara det bästa sättet att säkerställa ansvarsskyldighet för alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, få bukt med straffrihet och återupprätta förtroendet, så att försoning ska kunna uppnås.

9. Europaparlamentet insisterar på att internationella organisationer såsom den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (IACHR) och dess särskilda övervakningsmekanism för Nicaragua (MESENI), FN-organ och den tvärvetenskapliga gruppen av oberoende experter (GIEI) måste tillåtas att återvända till Nicaragua och återinrättas samt att villkoren måste fastställas för deras återvändande.

10. Europaparlamentet understryker att alla åtgärder som är inriktade på att stänga ned civilsamhällesorganisationer och oberoende medier, t.ex. beslagtagande av deras tillgångar, måste upphöra.

11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Nicaraguas regering, det centralamerikanska parlamentet, den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och ordförandena för den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika.

 

[1] EUT C 45E , 23.2.2010, s. 89.

[2] EUT C 285E , 21.10.2010, s. 74

[3] EUT C 252, 18.7.2018, s. 189.

[4] Antagna texter, P8_TA(2018)0238.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy