Förfarande : 2019/2580(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0178/2019

Ingivna texter :

B8-0178/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0215

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0178/2019</NoDocSe>
PDF 146kWORD 49k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna</Titre>

<DocRef>(2019/2580(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Laima Liucija Andrikienė, Sandra Kalniete, Esther de Lange, Cristian Dan Preda, David McAllister, José Ignacio Salafranca Sánchez‑Neyra, Dubravka Šuica, Elmar Brok, Lorenzo Cesa, Michael Gahler, Tunne Kelam, Eduard Kukan, Jaromír Štětina, Fernando Ruas</Depute>

<Commission>{PPE}för PPE-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0177/2019

B8‑0178/2019

Europaparlamentets resolution om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna

(2019/2580(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner med krav på en EU-omfattande mekanism för riktade sanktioner mot enskilda personer som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt rekommendationen till rådet av den 2 april 2014 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij[1],

 med beaktande av uttalandet av den 14 februari 2019 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och sin resolution av den 14 februari 2019 om situationen i Tjetjenien och fallet Ojub Titijev[2],

 med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2019 om läget i de politiska förbindelserna mellan EU och Ryssland[3],

 med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området[4],

 med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer[5],

 med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter[6],

 med beaktande av betänkandet av den 30 oktober 2018 från utskottet för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter i Europarådets parlamentariska församling om Sergej Magnitskij och fortsättningen – bekämpning av straffrihet genom riktade sanktioner,

 med beaktande av de riktlinjer för genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder som antogs av rådet 2003 och som sågs över och uppdaterades 2005, 2009, 2012 och 2017,

 med beaktande av det uttalande som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde på EU:s vägnar den 10 december 2018 på Internationella dagen för mänskliga rättigheter,

 med beaktande av det uttalande som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker gjorde i sitt tal om tillståndet i unionen den 12 september 2018, där det föreslogs att medlemsstaterna skulle använda sig av omröstning med kvalificerad majoritet inom vissa områden av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, till exempel när det gäller att kollektivt reagera på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och tillämpa effektiva sanktioner,

 med beaktande av sin studie från april 2018 om riktade sanktioner mot enskilda personer med anledning av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av förslaget av den 14 november 2018 om en europeisk kommission för inreseförbud till följd av människorättskränkningar,

 med beaktande av den nederländska regeringens förslag om en sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna på EU-nivå,

 med beaktande av kapitel 2 i avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) om antagande av sanktioner inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp),

 med beaktande av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) om antagande av sanktioner mot såväl tredjeländer som enskilda personer och mot grupper och enheter som inte är stater,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Sanktioner är ett viktigt verktyg i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Sanktioner har under de senaste två årtiondena blivit en integrerad del av EU:s verktygslåda för yttre förbindelser, och för närvarande finns det över 40 olika restriktiva åtgärder som tillämpas mot 34 länder. Uppskattningsvis två tredjedelar av EU:s landsspecifika sanktioner har införts till stöd för målen för mänskliga rättigheter och demokrati.

B. Syftet är att de som sanktionerna riktas mot ska förändra sin politik eller sitt beteende, så att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens mål främjas. Ett av huvudmålen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

C. Sanktioner utformas för att minimera de negativa konsekvenserna för dem som inte är ansvariga för den politik eller de åtgärder som lett till att sanktionerna antagits, i synnerhet för den lokala civilbefolkningen och för legitim verksamhet i eller med det berörda landet.

D. Alla sanktioner som EU antar är i full överensstämmelse med åtagandena enligt folkrätten, även dem som rör mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Sanktioner bör ses över regelbundet för att säkerställa att de bidrar till att de angivna målen uppnås.

E. Utöver landsspecifika sanktioner, som syftar till att få till stånd förändringar i staters uppträdande, har EU nyligen infört restriktiva åtgärder mot spridning och användning av kemiska vapen samt it-angrepp, liksom särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism.

F. Estland, Lettland, Litauen, Förenade kungariket, Kanada och Förenta staterna har antagit så kallade Magnitskijlagar som gör det möjligt för deras regeringar att införa riktade sanktioner, såsom viseringsförbud och frysning av tillgångar avseende förövarna och de personer som dragit nytta av att allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna begåtts. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst inrättande av en global sanktionsordning för EU med utgångspunkt i fallet Magnitskij och mänskliga rättigheter (inledningsvis även kallad EU:s globala Magnitskij-lista).

G. De befintliga ”Magnitskijlagarna” är inte begränsade till personer från vissa länder eller personer som visats vara inblandade i särskilda brott, utan omfattar alla förövare av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som åtnjuter straffrihet.

H. Vissa nationella brottsbekämpande organ har misslyckats med att ställa dem som begått brott till svars. I sådana fall skulle en Magnitskijlag för EU, med riktade sanktioner och korrekt administrerad, vara mycket effektiv.

I. Den nederländska regeringen inledde i november 2018 en diskussion bland EU:s medlemsstater om huruvida det är politiskt lämpligt med en ordning med riktade sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna på EU-nivå. Preliminära diskussioner fortsätter på arbetsgruppsnivå i rådet.

1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla brott mot de mänskliga rättigheterna i hela världen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att före slutet av innevarande valperiod utarbeta ett lagstiftningsförslag till en Magnitskijlag för EU, som skulle möjliggöra visumförbud och riktade sanktioner, t.ex. blockering av egendom och intressen i egendom inom EU:s jurisdiktion, för enskilda offentliga tjänstemän eller personer som agerar i tjänsten och för statliga och icke-statliga aktörer samt enheter som är ansvariga för allvarliga människorättskränkningar.

2. Europaparlamentet anser att förföljelse, grymheter och internationella brott mot religiösa och etniska minoriteter utgör krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet understryker att personer som avsiktligt, av etniska eller religiösa skäl, konspirerar om, planerar, uppviglar till, begår eller försöker begå, är delaktiga i eller stöder sådana grymheter bör ställas inför rätta.

3. Europaparlamentet betonar att det snabbt behövs en sanktionsförteckning för att säkerställa att en Magnitskijlag verkligen genomförs. Parlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål fortsätta sitt arbete i denna fråga. Parlamentet understryker sin egen roll vad gäller att noggrant franska denna framtida ordning, särskilt när det gäller att definiera kriterierna för uppförande på förteckningen och att göra ändringar i förteckningen.

4. Europaparlamentet är fast övertygat om att en sådan ordning skulle vara ett värdefullt tillägg till EU:s befintliga verktyg för mänskliga rättigheter och utrikespolitik, och skulle stärka EU:s roll som global aktör på människorättsområdet, särskilt i unionens kamp mot straffrihet och i dess stöd till offer för övergrepp och människorättsförsvarare runt om i världen.

5. Europaparlamentet betonar att ordningen bör göra det möjligt att vidta restriktiva åtgärder, särskilt frysning av tillgångar och inreseförbud till EU, mot fysiska personer eller enheter som bär ansvaret för, är inblandade i eller bistår, finansierar eller bidrar till att planera, leda eller begå grova kränkningar av eller brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet yrkar i detta avseende på fastställande av en tydlig definition av överträdelsernas omfattning för att åtgärda den nuvarande situationen.

6. Europaparlamentet insisterar på att beslut om att förteckna och avföra personer eller enheter från förteckningar måste grundas på klara och tydliga kriterier och direkt kopplas till det begångna brottet, i syfte att garantera en grundlig rättslig prövning.

7. Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater måste tolka tillämpningen av sanktioner på samma enhetliga sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med varandra för att identifiera lämpliga personer som sanktionerna ska riktas mot, bland annat genom att använda relevanta unionsmekanismer och genom att dela information om personer som finns med på sanktionsförteckningar och om anledningen till att de skäligen misstänker att dessa personer är ansvariga för allvarliga människorättsbrott. Parlamentet betonar att människohandlare som utnyttjar migrationsströmmar bör bli föremål för sanktioner i enlighet med en sådan ordning.

8. Europaparlamentet välkomnar förslaget från kommissionens ordförande om att släppa kravet på enhällighet i rådet när det gäller beslut på Gusp-specifika områden, inklusive människorättsfrågor. Parlamentet anser att ett sådant beslutsförfarande skulle kunna tillämpas på denna nya sanktionsordning.

9. Europaparlamentet uppmanar enträget alla medlemsstater att säkerställa full efterlevnad av rådets beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda personer och enheter, i synnerhet frysningen av tillgångar för de personer som finns upptagna i förteckningen och restriktionerna avseende inresa till staternas respektive territorium till följd av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

10. Europaparlamentet betonar att lagföring genom nationella eller internationella domstolar av dem som begått grova människorättskränkningar bör förbli det främsta målet för alla ansträngningar som EU och medlemsstaterna gör för att bekämpa straffrihet. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera gränsöverskridande överträdelser inom sanktionsordningens tillämpningsområde.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta tillräckliga resurser och lämplig sakkunskap för att genomföra och övervaka denna ordning när den väl är på plats, och att ägna särskild uppmärksamhet åt information till allmänheten om förteckningarna, både i EU och i de berörda länderna.

12. Europaparlamentet stöder det arbete som utförs av civilsamhällets aktivister för att få till stånd en sådan ordning, och uppmanar till diskussion om förslaget att inrätta en eventuell oberoende rådgivande kommitté på EU-nivå.

13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Europarådets generalsekreterare.

 

[1]EUT C 408, 30.11.2017, s. 43.

[2] Antagna texter, P8_TA(2019)0115.

[3] Antagna texter, P8_TA(2019)0157.

[4] Antagna texter, P8_TA(2018)0515.

[5] EUT C 337, 20.9.2018, s. 82.

[6]EUT C 35, 31.1.2018, s. 77.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy