Förfarande : 2019/2580(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0180/2019

Ingivna texter :

B8-0180/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0215

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0180/2019</NoDocSe>
PDF 152kWORD 55k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna</Titre>

<DocRef>(2019/2580(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Marietje Schaake, Petras Auštrevičius, Beatriz Becerra Basterrechea, Izaskun Bilbao Barandica, Gérard Deprez, Marian Harkin, Ivan Jakovčić, Ilhan Kyuchyuk, Louis Michel, Javier Nart, Urmas Paet, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Carolina Punset, Jozo Radoš, Frédérique Ries, Jasenko Selimovic, Pavel Telička, Ivo Vajgl, Matthijs van Miltenburg, Hilde Vautmans</Depute>

<Commission>{ALDE}för ALDE-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0177/2019

B8‑0180/2019

Europaparlamentets resolution om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna

(2019/2580(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner med krav på en EU-omfattande mekanism för riktade sanktioner mot enskilda personer som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij[1],

 med beaktande av avdelning V kapitel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om antagande av sanktioner inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp),

 med beaktande av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om antagande av sanktioner mot såväl tredjeländer som enskilda personer, grupper och enheter som inte är stater,

 med beaktande av det uttalande som ordförande Jean-Claude Juncker gjorde i sitt tal om tillståndet i unionen den 12 september 2018, där han föreslog att medlemsstaterna skulle använda sig av befintliga EU-regler för att gå från enhällighet till omröstning med kvalificerad majoritet på vissa områden av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, såsom att reagera kollektivt på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och tillämpa verkningsfulla sanktioner,

 med beaktande av uttalandet av den 10 december 2018 från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik efter rådets (utrikes frågor) möte,

 med beaktande av resolutionen av den 22 januari 2019 från Europarådets parlamentariska församling om Sergej Magnitskij och fortsättningen – bekämpning av straffrihet genom riktade sanktioner,

 med beaktande av studien Targeted sanctions against individuals on grounds of grave human rights violations – impact, trends and prospects at EU level (”Riktade sanktioner mot enskilda personer på grund av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna – effekter, tendenser och utsikter på EU-nivå”), som offentliggjordes av parlamentets generaldirektorat för EU-extern politik den 26 april 2018[2],

 med beaktande av förslaget av den 14 november 2018 om en europeisk kommission för inreseförbud till följd av människorättskränkningar,

 med beaktande av mötet den 20 november 2018 i Nederländerna om EU:s globala ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. EU-sanktioner (även kallade restriktiva åtgärder) har under de senaste två årtiondena blivit en integrerad del av EU:s verktygslåda för yttre förbindelser, och för närvarande finns det över 40 olika restriktiva åtgärder som tillämpas mot 34 länder. Uppskattningsvis två tredjedelar av EU:s landsspecifika sanktioner har införts till stöd för målen för mänskliga rättigheter och demokrati.

B. Utöver landsspecifika sanktioner, som syftar till att få till stånd förändringar i staters uppträdande, har EU nyligen infört restriktiva åtgärder mot spridning och användning av kemiska vapen samt it-angrepp, liksom särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism.

C. EU:s befintliga sanktioner är inriktade på såväl statliga som icke-statliga aktörer, såsom terrorister och terroristgrupper.

D. Under de senaste månaderna har det förekommit flera fall där europeiska företag eller till och med EU-medlemsstater har brutit mot EU-sanktioner. Dessa överträdelser inbegriper ett besök i Italien av den syriske säkerhetstjänstemannen Ali Mamlouk, som är föremål för sanktioner, belgiska företag som fraktat komponenter som används för giftgas till Syrien, nederländska företag som hjälpt till att bygga den omtvistade bron över Kertjsundet, tysktillverkade propellrar som hamnat i ryska militära drönare och det nederländska företaget Damen, som levererat patrullbåtar till den libyska kustbevakningen.

E. Dessa exempel tydliggör behovet att ytterligare klargöra tillämpningsområdet och räckvidden för de sanktioner som för närvarande är i kraft, liksom behovet att förtydliga i vilken utsträckning länder och företag är ansvariga för att se till att slutanvändningen eller slutdestinationen för deras varor och tjänster inte omfattas av sanktioner.

F. De behöriga myndigheterna i EU:s medlemsstater är ansvariga för att verkställa sanktioner, även om åtgärderna som sådana beslutas på europeisk nivå. Ett ökat samarbete och informationsutbyte mellan dessa myndigheter, liksom en europeisk efterlevnadsmekanism, är avgörande för att säkerställa en enhetlig tillämpning och tolkning av EU:s restriktiva åtgärder som redan är i kraft och att europeiska företag kan verka på lika villkor.

G. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst inrättandet av en global EU-ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna vilken skulle säkerställa konsekvens och effektivitet när det gäller enskilda frysningar av tillgångar, visumförbud och andra sanktioner som föreläggs enskilda personer och enheter av medlemsstaterna och på EU-nivå.

H. Om en sanktionsordning införs måste man följa en transparent process för att ta upp personer som är föremål för sanktioner på förteckningar, gå igenom dessa och avföra personer från förteckningarna.

I. Lagstiftning av Magnitskijtyp som bygger på särskilda sanktionsordningar för mänskliga rättigheter har antagits i ett fåtal länder, bland annat USA, Kanada, Estland, Litauen och Storbritannien.

J. Ett antal aktivister från det civila samhället har aktivt bidragit till införandet av sådana ordningar, särskilt den amerikanskfödde affärsmannen William Browder, efter att hans advokat, Sergej Magnitskij, avled under frihetsberövande i Ryssland.

K. Den nederländska regeringen inledde i november 2018 en diskussion bland EU:s medlemsstater huruvida det är politiskt lämpligt med en ordning med riktade sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna på EU-nivå. Preliminära diskussioner fortsätter på arbetsgruppsnivå i rådet.

1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla brott mot de mänskliga rättigheterna i hela världen. Parlamentet uppmanar rådet att skyndsamt inrätta en självständig, flexibel och reaktiv EU-omfattande sanktionsordning som skulle göra det möjligt att rikta sanktioner mot alla personer, stater och icke-statliga aktörer som bär ansvaret för eller är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och strukturell korruption. Parlamentet är fast övertygat om att en sådan ordning är en väsentlig del av EU:s befintliga verktyg för mänskliga rättigheter och utrikespolitik och skulle stärka EU:s roll som global aktör på människorättsområdet, särskilt i unionens kamp mot straffrihet och dess stöd till offer för övergrepp och till människorättsförsvarare runt om i världen.

2. Europaparlamentet noterar den globala Magnitskijlagen, som antogs av den amerikanska kongressen 2016 som en fortsättning på Sergei Magnitsky Rule of Law Accountability Act från 2012, som syftade till att bestraffa de personer som bar ansvaret för att antikorruptionsaktivisten och advokaten Sergej Magnitskij avled under häktning i ett ryskt fängelse efter att ha utstått omänskliga förhållanden, avsiktlig försummelse och tortyr.

3. Europaparlamentet betonar att en EU-ordning för sanktioner för kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör bygga vidare på parlamentets resolution om Sergej Magnitskij av den 2 april 2014, där man uppmanade rådet att upprätta en gemensam EU-förteckning över tjänstemän som bär ansvar för Sergej Magnitskijs död och den efterföljande rättsliga mörkläggningen och trakasserierna mot hans familj. Det behövs en EU-ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna för att personer som är inblandade i kränkningar av de mänskliga rättigheterna ska kunna straffas var som helst i världen, och denna ordning bör uttryckligen och symboliskt bära Sergej Magnitskijs namn. Det är glädjande att liknande lagstiftning som är inriktad på förövare av människorättskränkningar i hela världen har införts på andra sidan Atlanten. Parlamentet betonar behovet av transatlantiskt samarbete för att ställa personer som kränker de mänskliga rättigheterna till svars. Parlamentet uppmuntrar andra demokratier att utveckla liknande instrument.

4. Europaparlamentet betonar att denna ordning bör göra det möjligt att vidta restriktiva åtgärder, särskilt frysning av tillgångar och förbud mot inresa i EU, mot en person eller enhet som bär ansvaret för, är inblandad i eller har bistått, finansierat eller bidragit till planeringen, ledningen eller begåendet av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, övergrepp och gärningar av strukturell korruption. Det behövs en tydlig definition av omfattningen av kränkningarna, som skulle kunna inbegripa bland annat inblandning i tortyr, påtvingade försvinnanden, människohandel, politiskt motiverat fängslande och korruption, liksom lämpliga rättsliga förfaranden genom vilka upptagandet på en förteckning kan bestridas.

5. Europaparlamentet är övertygat om den effekt som denna nya ordning kommer att ha på de berörda personernas och enheternas beteende samt dess avskräckande effekt. I detta syfte betonar parlamentet att alla EU-medlemsstater måste tolka, förklara och verkställa tillämpningen av sanktioner på samma konsekventa sätt. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas kraftfullt att öka samarbetet och informationsutbytet och att utarbeta en europeisk mekanism för tillsyn och efterlevnad i form av ett oberoende organ, såsom en sanktionsdomstol, som en lösning på den rådande situationen där sanktioner fortsätter att överträdas, vilket urholkar EU:s utrikespolitiska trovärdighet.

6. Europaparlamentet välkomnar det förslag som kommissionens ordförande lagt fram om att gå ifrån enhällighet för beslutsfattande i rådet på områden som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Rådet uppmanas eftertryckligen att anta detta nya sanktionsinstrument på ett sådant sätt att införandet av sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna kan antas med kvalificerad majoritet i rådet.

7. Europaparlamentet stöder de inledande diskussionerna inom rådet om inrättandet av ett sådant sanktionsinstrument. Den höga representanten och hennes avdelningar uppmanas kraftfullt att inta en konstruktiv och proaktiv hållning för att föra dessa diskussioner till ett framgångsrikt avslut. Parlamentet förväntar sig också en rapport från henne. Parlamentet understryker vikten av parlamentets granskande roll i samband med denna framtida ordning, särskilt när det gäller räckvidden för och definitionen av kriterierna för upptagande i förteckningar, liksom möjligheterna till rättslig prövning.

8. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att både deras myndigheter och de företag som är registrerade på deras territorier till fullo rättar sig efter rådets beslut om restriktiva åtgärder mot enskilda personer och enheter, i synnerhet frysningen av tillgångar för personer som finns upptagna på förteckningar och restriktionerna för inresa på staternas respektive territorier till följd av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet ser med oro på de senaste rapporterna om överträdelser av dessa beslut, och påminner medlemsstaterna om deras skyldighet enligt internationell rätt att se till att personer som misstänks för brott som innebär människorättskränkningar grips och kvarhålls på deras territorium.

9. Europaparlamentet efterlyser en mer konsekvent användning av sanktioner inom ramen för EU:s yttre förbindelser, däribland större transparens från rådets och kommissionens sida när det gäller den process som leder fram till antagandet av sanktioner, så att de sanktioner som införs blir mer trovärdiga.

10. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att den framtida EU-ordningen för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna är förenlig med och kompletterar befintlig EU-politik och befintliga landsspecifika och övergripande restriktiva åtgärder. Parlamentet insisterar i detta avseende på att den nya ordningen inte får ersätta de nuvarande landsspecifika åtgärdernas tillämpningsområde avseende de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser vidare att en framtida ordning till fullo måste komplettera och vara förenlig med de befintliga internationella sanktionsramarna, särskilt i förhållande till FN:s säkerhetsråd.

11. Europaparlamentet påpekar att den politiska legitimiteten för denna ordning till stor del kommer att vara beroende av rådets förmåga att anta förteckningar som strikt grundar sig på rättighetsbaserade överväganden.

12. Europaparlamentet understryker att ordningen måste vara juridiskt korrekt och i full överensstämmelse med högsta möjliga standard i fråga om skyddet och iakttagandet av de berörda personernas eller enheternas rättssäkerhetsgarantier. Parlamentet insisterar i detta avseende på att beslut om att förteckna och avföra personer eller enheter från förteckningar måste grundas på klara och tydliga kriterier och direkt kopplas till det begångna brottet, i syfte att garantera en grundlig rättslig prövning.

13. Europaparlamentet betonar att åtal av förövarna av grova människorättskränkningar inom nationella eller internationella jurisdiktioner även i fortsättningen bör vara det främsta målet för alla ansträngningar som EU och dess medlemsstater gör för att bekämpa straffrihet. I detta avseende upprepar parlamentet principen om universell jurisdiktion. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera gränsöverskridande överträdelser inom denna ordnings tillämpningsområde.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta tillräckliga resurser och lämplig sakkunskap för att genomföra och övervaka denna ordning när den väl är på plats och att ägna särskild uppmärksamhet åt information till allmänheten om förteckningarna, både i EU och i de berörda länderna.

15. Europaparlamentet hyllar de outtröttliga insatser som gjorts av aktivister inom det civila samhället till stöd för införandet av sanktioner riktade mot enskilda förövare. Parlamentet rekommenderar inrättandet av en rådgivande kommitté på EU-nivå som omfattar sakkunniga och företrädare för det civila samhället och som skulle bidra till de pågående diskussionerna i rådet om en framtida ordning för sanktioner avseende de mänskliga rättigheterna.

16. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Europarådets generalsekreterare.

 

[1] EUT C 408, 30.11.2017, s. 43.

[2] Studien Targeted sanctions against individuals on grounds of grave human rights violations – impact, trends and prospects at EU level, Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-extern politik, utredningsavdelningen för yttre förbindelser, 26 april 2018.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy