Förfarande : 2019/2580(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B8-0181/2019

Ingivna texter :

B8-0181/2019

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/03/2019 - 11.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0215

<Date>{11/03/2019}11.3.2019</Date>
<NoDocSe>B8‑0181/2019</NoDocSe>
PDF 140kWORD 52k

<TitreType>FÖRSLAG TILL RESOLUTION</TitreType>

<TitreSuite>till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik</TitreSuite>

<TitreRecueil>i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen</TitreRecueil>


<Titre>om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna </Titre>

<DocRef>(2019/2580(RSP))</DocRef>


<RepeatBlock-By><Depute>Elena Valenciano, Victor Boştinaru, Knut Fleckenstein, Soraya Post, Ana Gomes, Pier Antonio Panzeri</Depute>

<Commission>{S&D}för S&D-gruppen</Commission>

</RepeatBlock-By>

Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B8-0177/2019

B8‑0181/2019

Europaparlamentets resolution om en europeisk sanktionsordning för kränkningar av de mänskliga rättigheterna

(2019/2580(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av sina tidigare resolutioner enligt artikel 135 som uppmanar till införande av riktade sanktioner mot personer som är inblandade i allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat dem av den 19 januari 2017 om situationen i Burundi[1], av den 25 oktober 2018 om mordet på journalisten Jamal Khashoggi vid det saudiska konsulatet i Istanbul[2] och av den 14 februari 2019 om situationen i Tjetjenien och om fallet Ojub Titijev[3],

 med beaktande av sin resolution av den 13 september 2017 om korruption och mänskliga rättigheter i tredjeländer[4],

 med beaktande av sin resolution av den 12 december 2018 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2017 och Europeiska unionens politik på området[5],

 med beaktande av studien Targeted sanctions against individuals on grounds of grave human rights violations – impact, trends and prospects at EU level, som offentliggjordes av generaldirektoratet för EU-extern politik den 26 april 2018[6],

 med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2018/900 av den 25 juni 2018 om ändring av beslut 2013/184/Gusp om restriktiva åtgärder mot Myanmar/Burma[7],

 med beaktande av sin rekommendation av den 2 februari 2012 till rådet om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser[8],

 med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om utvärderingen av EU‑sanktioner som en del av EU:s åtgärder och politik inom området för mänskliga rättigheter[9],

 med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolutioner av den 27 januari 2014 om att förkasta straffrihet för Sergej Magnitskijs mördare och av den 22 januari 2019 om Sergej Magnitskij och fortsättningen – bekämpning av straffrihet genom riktade sanktioner,

 med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

 med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna samt protokollen till denna,

 med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionens åtgärder vägledas av principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

B. EU har åtagit sig att systematiskt genomföra sanktioner som FN:s säkerhetsråd har beslutat enligt kapitel VII i FN-stadgan, och ålägger samtidigt fristående påföljder i avsaknad av ett mandat från FN:s säkerhetsråd i fall där FN:s säkerhetsråd inte har befogenhet att vidta åtgärder eller hindras från att göra det för att medlemmarna inte kan enas.

C. Sanktioner har under de senaste två årtiondena blivit en integrerad del av EU:s verktygslåda för yttre förbindelser, och för närvarande finns det över 40 olika restriktiva åtgärder som tillämpas mot 34 länder. Uppskattningsvis två tredjedelar av EU:s landsspecifika sanktioner har införts till stöd för målen för mänskliga rättigheter och demokrati.

D. EU:s befintliga sanktioner är inriktade på såväl statliga som icke-statliga aktörer, såsom Islamiska staten och al-Qaida.

E. EU har kritiserats för att tillämpa sin sanktionspolitik på ett inkonsekvent sätt i tredjeländer där liknande kränkningar av de mänskliga rättigheterna har skett.

F. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst ett globalt EU-system för människorättsliga sanktioner.

G. Den nederländska regeringen inledde i november 2018 en diskussion bland EU:s medlemsstater om huruvida det är politiskt lämpligt med ett system med riktade människorättsliga sanktioner på EU-nivå. Preliminära diskussioner fortsätter på arbetsgruppsnivå i rådet.

H. Riktade sanktioner påstås vara bättre och effektivare än vanliga sanktioner, eftersom de negativa konsekvenserna och de humanitära kostnaderna för befolkningen i stort uteblir. De drabbar direkt de ansvariga och fungerar avskräckande.

1. Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla brott mot de mänskliga rättigheterna i hela världen. Parlamentet efterlyser ett flexibelt och lyhört globalt EU-system för människorättsliga sanktioner riktat mot alla personer i en given hierarki som bär ansvaret för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

2. Europaparlamentet anser att systemet bör kunna riktas mot såväl statliga som icke‑statliga personer.

3. Europaparlamentet betonar att denna mekanism kommer att stärka EU:s utrikespolitik och förbättra EU:s befintliga verktygslåda för mänskliga rättigheter när det gäller att ta itu med och förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att utan dröjsmål fortsätta sitt arbete i denna fråga.

4. Europaparlamentet kräver att detta system ska vara heltäckande och att det ska fungera konsekvent och komplettera den befintliga politiken för mänskliga rättigheter och andra restriktiva åtgärder.

5. Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater måste tolka tillämpningen av sanktioner på samma enhetliga sätt. Parlamentet anser att varje underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder i situationer som präglas av ihållande kränkningar av de mänskliga rättigheterna skulle undergräva EU:s människorättsstrategi, sanktionspolitik och trovärdighet. Parlamentet är övertygat om att ett enhetligt globalt EU-system för människorättsliga sanktioner kommer att utjämna de nuvarande skillnaderna inom EU:s sanktionspolitik, öka öppenheten och stärka EU:s roll som global aktör på människorättsområdet.

6. Europaparlamentet betonar att allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör utgöra en grund för individuella riktade sanktioner. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att identifiera och tydligt beskriva allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna när de fastställer systemets räckvidd, inte minst gränsöverskridande kränkningar och sådana som rör medvetna och oåterkalleliga miljöskador i stor skala. Parlamentet lyfter fram de människorättsfördrag som krävs för GSP+-status, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och de centrala Genèvekonventionerna i detta avseende.

7. Europaparlamentet betonar att riktade sanktioner bör inbegripa viseringsförbud och frysning av tillgångar för dem som gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, samt för varje inblandad anstiftare, uppviglare, medhjälpare och/eller medverkande, och deras närmaste familjemedlemmar, när så är nödvändigt.

8. Europaparlamentet understryker att kriterierna för svartlistning i syfte att införa riktade sanktioner bör vara rättsligt korrekta, tydliga och insynsvänliga och baserade på väldokumenterade och övertygande bevis, erkända fakta och kontrollerade uppgifter från välrenommerade och oberoende källor. Parlamentet understryker även att rätten till korrekt rättsförfarande och rättslig prövning bör säkerställas i högsta möjligast grad för alla dem mot vilka sanktionerna är riktade. Parlamentet efterlyser ett systematiskt införande av tydliga och specifika riktmärken och en metod för hävande av sanktionerna och avförande från svartlistningen.

9. Europaparlamentet betonar att riktade sanktioner måste syfta till att uppnå effektiva och varaktiga resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra regelbundna konsekvensbedömningar och översyner efter att systemet har införts samt att noga övervaka uppförande på och avförande från svartlistningen. Parlamentet insisterar på att parlamentet noggrant granskar detta.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta tillräckliga resurser och lämplig sakkunskap för att genomföra och övervaka denna ordning när den väl är på plats, och att ägna särskild uppmärksamhet åt information till allmänheten om förteckningarna, både i EU och i de berörda länderna.

11. Europaparlamentet stöder det arbete som utförs av civilsamhällets aktivister för att få till stånd en sådan ordning, och uppmanar till diskussion om förslaget att inrätta en eventuell oberoende rådgivande kommitté på EU-nivå.

12. Europaparlamentet noterar att flera av Europarådets medlemsstater, däribland Estland, Lettland, Litauen, Storbritannien, Kanada och USA, har antagit instrument som gör det möjligt för deras regeringar att införa riktade sanktioner där allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna har ägt rum.

13. Europaparlamentet begär att man överväger en utvidgning av EU-ombudsmannens mandat till att omfatta det globala EU-systemet för människorättsliga sanktioner.

14. Europaparlamentet betonar behovet av multilateralt samarbete och samordnade insatser tillsammans med FN för att förhindra att sanktioner kringgås och för att optimera genomförandet av systemet i linje med internationell rätt.

15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Europarådets generalsekreterare.

[1] EUT C 242 , 10.7.2018, s. 10.

[2] Antagna texter, P8_TA(2018)0434.

[3] Antagna texter, P8_TA(2019)0115.

[4] EUT C 337, 20.9.2018, s. 82.

[5] Antagna texter, P8_TA(2018)0515.

[6] Studien Targeted sanctions against individuals on grounds of grave human rights violations – impact, trends and prospects at EU level, Europaparlamentet, Generaldirektoratet för EU-extern politik, Utredningsavdelningen för yttre förbindelser, 26 April 2018.

[7] EUT L 160 I, 25.6.2018, s. 9.

[8] EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 11.

[9] EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 49.

Senaste uppdatering: 13 mars 2019Rättsligt meddelande - Integritetspolicy