FÖRSLAG TILL RESOLUTION om strategin för långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen i EU i enlighet med Parisavtalet

11.3.2019 - (2019/2582(RSP))

till följd av uttalanden av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

Peter Liese, Jytte Guteland, Nils Torvalds, Bas Eickhout, Lynn Boylan, Eleonora Eviför utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

B8‑0188/2019

Europaparlamentets resolution om strategin för långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen i EU i enlighet med Parisavtalet

(2019/2582(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2018 En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi (COM(2018)0773),

–  med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21, av den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris, Frankrike, den 30 november–11 december 2015,

–  med beaktande av den tjugofjärde partskonferensen (COP 24) inom ramen för UNFCCC, av den fjortonde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 14), samt av den tredje delen av den första sessionen i partskonferensen i dess funktion som partsmöte för Parisavtalet (CMA 1.3), som hölls i Katowice, Polen, den 2‑14 december 2018,

–  med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om FN:s klimatkonferens 2018 i Katowice, Polen (COP 24)[1],

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 22 mars 2018,

–  med beaktande av den särskilda rapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) om global uppvärmning på 1,5°C, dess femte utvärderingsrapport (AR 5) och dess sammanfattande rapport,

–  med beaktande av den nionde utgåvan av rapporten från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, som antogs den 27 november 2018,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  COP 24 i Katowice ledde till antagandet av Katowiceregelboken, som ger rättslig klarhet för genomförandet av Parisavtalet.

1.  Europaparlamentet framhåller att EU-medborgarna redan upplever direkta konsekvenser av klimatförändringarna. Enligt Europeiska miljöbyrån uppgick de genomsnittliga årliga förlusterna till följd av extrema väder- och klimatförhållanden i unionen till cirka 12,8 miljarder euro mellan 2010 och 2016. Parlamentet understryker att – om inga ytterligare åtgärder vidtas – skulle klimatskadorna i EU kunna uppgå till minst 190 miljarder euro 2080, vilket motsvarar en nettovälfärdsförlust på 1,8 % av dess nuvarande BNP. Parlamentet betonar att EU:s årliga kostnader för översvämningar i ett scenario med höga utsläpp skulle kunna öka till 1 biljon euro fram till 2100, och att väderrelaterade katastrofer skulle kunna drabba omkring två tredjedelar av EU:s befolkning omkring 2100, jämfört med 5 % i dag. Parlamentet framhåller även att enligt Europeiska miljöbyrån kommer 50 % av de befolkade områdena i EU att lida av svår vattenbrist senast 2030.

2.  Europaparlamentet påminner om resultaten i Eurobarometerundersökningen från november 2018, som visar att 93 % av européerna anser att klimatförändringarna orsakas av mänsklig verksamhet och att 85 % håller med om att kampen mot klimatförändringarna och för en mer effektiv energianvändning kan skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen i Europa. Parlamentet noterar att klimatförändringarna är en fråga som har hög prioritet för Europas invånare.

3.  Europaparlamentet understryker att IPCC:s särskilda rapport om global uppvärmning på 1,5 °C utgör den mest omfattande och aktuella vetenskapliga bedömningen av minskningsvägar i linje med Parisavtalet.

4.  Europaparlamentet betonar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5°C innebär en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5°C – utan eller med begränsat överskridande – att vi globalt måste uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2067, och att vi måste minska de årliga globala växthusgasutsläppen till högst 27,4 gigaton koldioxidekvivalenter (GtCO2eq) per år senast 2030. Parlamentet betonar, mot bakgrund av dessa resultat, att om vi ska ha en säker chans att hålla den globala temperaturökningen under 1,5°C fram till 2100 måste unionen som en global ledare sträva efter att nå nettonollutsläpp av växthusgaser så snart som möjligt och allra senast 2050.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för 2018 års rapport från FN:s miljöprogram om utsläppsklyftan, Emissions Gap Report, enligt vilken de nuvarande ovillkorliga nationellt fastställda bidragen betydligt överstiger Parisavtalets uppvärmningsgräns på långt under 2°C och i stället leder till en uppskattad temperaturökning på 3,2°C[2] fram till 2100. Parlamentet betonar det brådskande behovet att alla parter till UNFCCC blir mera ambitiösa i sin klimatpolitik fram till 2020.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi. Parlamentet stöder målet om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att göra likadant, som en del av debatten om Europas framtid vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019.

Vägar för EU-strategin för nollutsläpp till mitten av århundradet

7.  Europaparlamentet noterar att strategin presenterar åtta vägar för den ekonomiska, tekniska och sociala omvandling som krävs för att unionen ska kunna uppnå Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet noterar att endast två av dem skulle göra det möjligt för unionen att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet betonar att detta kräver snabba åtgärder och betydande insatser på såväl lokal och regional nivå som nationell och europeisk nivå, inbegripet deltagande av alla icke-offentliga aktörer. Parlamentet erkänner att regionalt och lokalt fastställda bidrag kan vara viktiga verktyg för att överbrygga utsläppsklyftan. Parlamentet påminner om medlemsstaternas skyldighet att anta nationella långsiktiga strategier i enlighet med förordningen om styrning[3]. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att införa tydliga kort- och långsiktiga mål och strategier som är förenliga med målen i Parisavtalet och att tillhandahålla investeringsstöd för vägar till nettonollutsläpp.

8.  Europaparlamentet framhåller att den första kategorin av vägar som presenteras i strategin syftar till att minska växthusgasutsläppen med endast omkring 80 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet noterar med oro att denna ambition ligger i den lägre änden av skalan när det gäller att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C och att den därför inte är i linje med Parisavtalets mål om att hålla den långt under 2 °C, och inte heller med det ytterligare målet att hålla den under 1,5°C.

9.  Europaparlamentet påpekar att EU:s BNP förväntas öka mer i scenarier med nollutsläpp än i scenarier med mindre utsläppsminskningar, och att effekterna i båda fallen kommer att vara ojämnt fördelade i EU på grund av skillnader mellan medlemsstaterna, bland annat när det gäller deras BNP per capita och koldioxidintensitet i energimixen. Parlamentet anser att det absolut dyraste scenariot vore att man inte vidtog några åtgärder. Detta skulle inte bara leda till en enorm BNP-förlust i Europa, utan också ytterligare öka de ekonomiska ojämlikheterna mellan och inom medlemsstaterna och regionerna, eftersom vissa förväntas drabbas hårdare än andra av konsekvenserna av att inte vidta några åtgärder.

10.  Europaparlamentet noterar med oro att EU:s beroende av energiimport för närvarande ligger på omkring 55 %, och framhåller att detta i ett scenario med nettonollutsläpp skulle minska till 20 % senast 2050, vilket skulle ha en positiv inverkan på EU:s handelsbalans och geopolitiska ställning. Parlamentet noterar att den kumulativa besparingen i importkostnader för fossila bränslen 2031–2050 skulle vara runt 2‑3 biljoner euro, som skulle kunna läggas på andra prioriteringar för EU-medborgarna.

11.  Europaparlamentet framhåller att minskade luftföroreningar i ett nettonollutsläppsscenario skulle minska antalet förtida dödsfall på grund av fina partiklar med över 40 %. Parlamentet noterar att de hälsoskadliga effekterna skulle minskas med omkring 200 miljarder euro per år i ett sådant scenario.

12.  Europaparlamentet ser positivt på att två vägar inbegrips som syftar till att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050, liksom kommissionens stöd till detta, och anser att målet till mitten av århundradet är det enda som är förenligt med unionens åtaganden enligt Parisavtalet. Parlamentet beklagar att inga vägar för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser före 2050 övervägts i strategin.

13.  Europaparlamentet noterar att dessa vägar inbegriper användning av ett antal olika typer av teknik för koldioxidupptag, bland annat genom avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) eller avskiljning och användning av koldioxid (CCU) och direkt luftavskiljning, vilka ännu inte lanserats i stor skala. Parlamentet anser dock att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör prioritera direkta utsläppsminskningar och åtgärder som bevarar och förbättrar EU:s naturliga sänkor och reservoarer och att teknik för koldioxidupptag bör eftersträvas endast om det inte finns några möjligheter till direkta utsläppsminskningar. Parlamentet anser också att det behövs ytterligare åtgärder senast 2030 om unionen ska kunna undvika att förlita sig på teknik för koldioxidupptag som skulle medföra betydande risker för ekosystemen, den biologiska mångfalden och livsmedelstryggheten, vilket även bekräftats i IPCC:s rapport om 1,5°C.

14.  Europaparlamentet betonar att till dess att man har kunnat bevisa att dessa tekniker är genomförbara bör alla vägar inriktade på 2050 bygga på en kommersiell tillgång till centrala omställningstekniker samtidigt som hänsyn tas till medlemsstaternas olika utgångspunkter genom att man stöder en rättvis omställning i de mest koldioxidintensiva regionerna och minskar utsläppen i alla utsläppssektorer.

Sociala aspekter av klimatförändringarna och en rättvis omställning

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bedömning att nettonollutsläpp inte behöver innebära någon nettoförlust av arbetstillfällen, och ser positivt på den detaljerade bedömningen av omställningen inom de energiintensiva industrierna. Om den hanteras väl och med lämpligt stöd till de mest sårbara regionerna, sektorerna och medborgarna har en rättvis omställning till nettonollutsläpp av växthusgaser potentialen att skapa en nettoökning av arbetstillfällen i unionen – sysselsättningen i hela ekonomin kommer att öka med 2,1 miljoner nya arbetstillfällen fram till 2050 i ett scenario med nettonollutsläpp, jämfört med en sysselsättningsökning på 1,3 miljoner nya arbetstillfällen i scenariot med 80 % utsläppsminskning. Parlamentet anser därför att kommissionen bör ta fram en ny kompetenskartläggning inom ramen för kompetenskartan för EU, med regionala uppgifter om kompetensbehoven för ett klimatneutralt Europa för att stödja de mest sårbara regionerna, sektorerna och människorna med omskolning till framtidssäkra högkvalitativa arbetstillfällen i dessa regioner.

16.  Europaparlamentet framhåller att omställningen måste vara rättvis för alla delar av samhället. Parlamentet noterar att detta kräver en förståelse av rättvis omställning som inbegriper negativa och positiva effekter som förknippas med påskyndade klimatåtgärder, såsom att arbetstillfällen går förlorade och nya anställningsmöjligheter tillkommer, såväl som av följderna av att fördröja klimatåtgärderna.

17.  Europaparlamentet betonar de många sidovinster som ett klimatneutralt samhälle kommer att ha på folkhälsan, både i form av inbesparade vårdkostnader och mindre börda på försäkringssystemen och de offentliga sjukvårdssystemen, såväl som på EU‑medborgarnas allmänna välmående tack vare förbättrad biologisk mångfald, minskade luftföroreningar och en minskad exponering för föroreningar.

18.  Europaparlamentet anser att klimatomställningen i Europa måste vara miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar. Parlamentet betonar att det, för att säkerställa politisk acceptans från alla medborgare, är viktigt att ta hänsyn till de fördelningsmässiga effekterna av den klimatrelaterade politiken och politiken för minskade koldioxidutsläpp, särskilt för låginkomsttagare. Parlamentet anser därför att man till fullo bör beakta de sociala konsekvenserna i all klimatrelaterad EU-politik och nationell politik i syfte att säkerställa en social och ekologisk omvandling i Europa. Parlamentet betonar här att det – för att garantera att alla EU-medborgare erbjuds rättvisa och lika möjligheter i denna omställning – behövs skräddarsydda strategier på alla nivåer med tillräcklig finansiering, vilka måste utformas på grundval av inkluderande förfaranden och i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, fackföreningar, utbildningsinstitutioner, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn.

19.  Europaparlamentet påminner om att ungefär 50–125 miljoner EU-medborgare för närvarande riskerar energifattigdom[4]. Parlamentet framhåller att energiomställningen i oproportionerligt hög grad kan drabba låginkomsttagare och ytterligare öka energifattigdomen. Parlamentet erkänner att energipolitiken måste inbegripa den sociala dimensionen och se till att ingen lämnas på efterkälken, och uppmanar medlemsstaterna att vidta framtidsmedvetna åtgärder för att säkerställa en rättvis energiomställning och tillgång till energi för alla EU-medborgare.

20.  Europaparlamentet anser att ungdomar blir alltmer socialt medvetna och miljömedvetna, något som kan omvandla våra samhällen i riktning mot en klimattålig framtid, och att ungdomars utbildning utgör ett av de mest effektiva verktygen för att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet betonar behovet av att de yngre generationerna deltar i att bygga upp relationer mellan nationer, kulturer och generationer, något som underbygger den kulturella omvandling som ska främja det globala arbetet för en mer hållbar framtid.

21.  Europaparlamentet välkomnar att människor över hela Europa håller på att bli alltmer aktiva när det gäller att demonstrera för klimaträttvisa, i synnerhet genom skolstrejker. Parlamentet välkomnar dessa aktivisters krav på större ambitioner och anser att nationella, regionala och lokala myndigheter såväl som EU bör hörsamma dem.

22.  Europaparlamentet betonar att inkluderingen och deltagandet av EU-medborgare är av största betydelse för att EU ska kunna nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Parlamentet uppmanar alla styresnivåer på nationell, regional och lokal nivå att vidta konkreta åtgärder för att uppmuntra och underlätta medborgarnas deltagande i omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle.

Etappmålen

23.  Europaparlamentet erkänner att årtiondet mellan 2020 och 2030 är det viktigaste om EU ska kunna nå nettonollutsläpp senast 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja ett kraftfullt mål på medellång sikt för att skapa tillräcklig investeringsstabilitet på marknaden och till fullo utnyttja potentialen i teknisk innovation samt öka möjligheterna för EU:s företag att bli världsledande på marknaden i fråga om produktion med låga utsläpp.

24.  Europaparlamentet betonar att man, för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser 2050 på det mest kostnadseffektiva sättet, måste höja och anpassa ambitionsnivån för 2030 till scenarierna med nettonollutsläpp till 2050. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att unionen sänder ett tydligt budskap, senast vid FN:s klimattoppmöte i New York i september 2019, att den är redo att se över sitt bidrag till Parisavtalet.

25.  Europaparlamentet stöder unionens nationellt fastställda bidrag med ett ekonomiskt övergripande mål om en 55 % minskning av inhemska växthusgasutsläpp senast 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet uppmanar därför EU:s ledare att stödja en höjning av ambitionsnivån för unionens nationellt fastställda bidrag vid det särskilda EU-toppmötet i Sibiu i maj 2019, inför FN:s klimattoppmöte i september 2019.

26.  Europaparlamentet pekar på den inverkan som reformen av utsläppshandelssystemet har haft på priserna på EU:s utsläppsrätter och att förtroendet för systemet har återupprättats.

27.  Europaparlamentet anser därför att kommissionen, senast vid de översyner av klimatpaketet för 2030 och annan relevant lagstiftning som ska göras under perioden 2022–2024, bör lägga fram lagstiftningsförslag för att höja ambitionsnivån i linje med de uppdaterade nationellt fastställda bidragen och målet om nettonollutsläpp. Parlamentet anser att en för låg ambitionsnivå för 2030 skulle begränsa framtida alternativ, möjligen även tillgången till vissa alternativ för en kostnadseffektiv utfasning av fossila bränslen. Parlamentet anser att dessa översyner är en viktig milstolpe för att säkra EU:s klimatåtaganden.

28.  Europaparlamentet anser att det – som ett sätt att ytterligare säkerställa ökad stabilitet för marknaderna – även vore fördelaktigt om EU fastställde ett ytterligare etappmål för utsläppsminskning fram till 2040 som kan skapa ytterligare stabilitet och säkerställa att det långsiktiga målet för 2050 uppnås.

29.  Europaparlamentet anser att EU:s strategi för nettonollutsläpp regelbundet måste ses över, och att faktaunderlaget för en sådan översyn bör utgöras av den femåriga globala inventeringen, enligt vad som fastställs i Parisavtalet, jämte att man vid översynen bör ta hänsyn till den tekniska och sociala utvecklingen såväl som till synpunkter från icke-statliga aktörer och från Europaparlamentet.

Sektoriella bidrag

30.  Europaparlamentet betonar att nettoutsläppen måste minskas till nära noll i alla ekonomiska sektorer, som alla bör bidra till de gemensamma ansträngningarna för att minska utsläppen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta vägar till klimatneutralitet för alla sektorer. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av principen om att förorenaren betalar.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av att det antas en integrerad sektorsövergripande strategi för att underlätta utfasningen av fossila bränslen i hela energisystemet och andra därmed förknippade sektorer, och för att effektivitetsökningarna ska få komma till sin rätt. Parlamentet erkänner att integreringen av energisystemen kan ge större flexibilitet, ökad energieffektivitet, en mer utbredd användning av förnybar energi för alla energibärare, och i slutändan en kostnadseffektiv energiomställning.

32.  Europaparlamentet framhåller de energiintensiva industriernas roll för att EU på lång sikt ska kunna minska sina växthusgasutsläpp. Parlamentet anser att det behövs smarta och målinriktade politiska ramar för att EU ska kunna förbli ledande på den utsläppssnåla industrins område, ha kvar sin industriproduktion, bevara den europeiska industrins konkurrenskraft och undgå risken för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny och integrerad klimatstrategi för energiintensiva industrier i EU:s industri, till stöd för en konkurrenskraftig omställning till nettonollutsläpp för den tunga industrin.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en industristrategi med åtgärder som gör det möjligt för EU:s industri att konkurrera i global skala på lika villkor. Som ett led i denna strategi bör kommissionen undersöka om det vore ändamålsenligt och förenligt med WTO:s bestämmelser med ytterligare åtgärder som skulle skydda industrier som löper risk för koldioxidläckage i form av importerade produkter och ersätta, anpassa eller komplettera eventuella befintliga åtgärder mot koldioxidläckage.

34.  Europaparlamentet påminner om att EU:s företag, tack vare att EU är den första större ekonomi som satsar på klimatneutralitet, kommer att kunna erhålla initiativtagarfördelar på de internationella marknaderna och bli världsetta inom hållbar och resurseffektiv produktion. Parlamentet påpekar att försenade eller otillräckliga åtgärder för att uppnå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 kommer att leda till ekologiska, ekonomiska och sociala kostnader som inte är försvarbara och faktiskt hindra den framtida konkurrenskraften hos Europas industrisektor.

35.  Europaparlamentet noterar att ett antal framväxande marknader förbereder sig på att spela en viktig roll när det gäller att tillgodose behoven på den globala marknaden under omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, till exempel med avseende på nollutsläpp inom transport och förnybar energi. Parlamentet betonar att EU måste förbli den ledande ekonomin inom grön innovation och investeringar i grön teknik.

36.  Europaparlamentet noterar att det i kommissionens rapport från 2018 om energipriser och energikostnader i Europa framhålls att EU för närvarande är utsatt för instabila och ökande priser på fossila bränslen, och att framtida elproduktionskostnader förväntas öka för el som produceras från fossila bränslen och minska för förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s kostnader för energiimport under 2017 ökade med 26 % till 266 miljarder euro, huvudsakligen på grund av ökande oljepriser. Enligt rapporten uppskattas oljeprisökningarna ha haft en negativ effekt på EU:s tillväxt (–0,4 % av BNP under 2017) och på inflationen (+0,6).

37.  Europaparlamentet framhåller vikten av, och uppmuntrar, innovation inom många olika typer av teknik för att fasa ut fossila bränslen i ekonomin, såsom transporter med nollutsläpp, den cirkulära ekonomin och bioekonomin.

38.  Europaparlamentet påminner om att 71 % av all energi används enbart för rumsuppvärmning. Parlamentet håller med kommissionen om att energieffektiva bostäder kommer att utgöra normen i ett klimatneutralt EU, och att de kommer att erbjuda bättre hälsa och komfort för alla européer.

39.  Europaparlamentet efterlyser en harmonisering av koldioxid- och energiprissättningen i EU till stöd för omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp, i synnerhet för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem.

40.  Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som förnybara energikällor spelar i omställningen till en ekonomi med nettonollutsläpp av växthusgaser, eftersom energisektorn för närvarande är orsak till 75 % av EU:s utsläpp av växthusgaser.

41.  Europaparlamentet anser att teknisk utveckling och tekniska lösningar, energieffektivitet i samband med både tillgång och efterfrågan och hållbar förnybar energi i sektorerna för transporter, fastigheter, värme och kyla samt energi, tillsammans med den cirkulära ekonomins principer, alla kommer att vara avgörande för minskningen av växthusgasutsläppen. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av teknikspecifika strategier.

42.  Europaparlamentet betonar att utsläppen från industriprocesser måste åtgärdas i mycket större skala. Parlamentet påpekar att enligt IPCC:s särskilda rapport om 1,5°C måste minskningen av koldioxidutsläppen från industrin vara 65–90 % lägre 2050 i jämförelse med 2010, och sådana minskningar kan endast uppnås genom att kombinera ny och befintlig teknik, inklusive avskiljning och användning av koldioxid (CCU) samt avskiljning och lagring av koldioxid (CCS).

43.  Europaparlamentet efterlyser ett ytterst energieffektivt energisystem baserat på förnybar energi, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder i detta avseende, eftersom det kommer att få spridningseffekter inom alla ekonomiska sektorer. Parlamentet framhåller att alla vägar åtar sig en fullständig utfasning av fossila bränslen inom energisektorn senast 2050, en drastisk minskning av fossila bränslen och en kraftig ökning av förnybar energi.

44.  Europaparlamentet framhåller energieffektivitetens bidrag till försörjningstrygghet, ekonomisk konkurrenskraft, miljöskydd, lägre energifakturor och bättre bostadskvalitet. Parlamentet bekräftar att energieffektiviteten är viktig för affärsmöjligheter och sysselsättning, och att den är till både global och regional nytta. Parlamentet påminner därför om att principen om ”energieffektivitet först” har införts genom förordningen om styrning av energiunionen och bör tillämpas fullständigt utmed hela energikedjan och betraktas som grundval för alla vägar i riktning mot ett nettonollutsläppsmål senast 2050.

45.  Europaparlamentet erkänner den roll som i IPCC:s särskilda rapport om 1,5°C tillmäts avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) i de flesta 1,5°C-scenarier, och betonar att EU behöver visa större ambitioner på detta område. Parlamentet noterar vidare de mål som medlemsstaterna fastställt inom ramen för den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) för att genomföra kommersiell avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) i den europeiska energi- och industrisektorn under 2020-talet. Det är nödvändigt att öka användningen i industriprocesser av miljösäker avskiljning och användning av koldioxid (CCU) samt avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) som leder till en nettominskning av utsläppen genom undvikande av utsläpp eller slutlagring av koldioxid.Parlamentet konstaterar med oro att många av dagens tekniker för avskiljning och användning av koldioxid (CCU) inte leder till några permanenta utsläppsminskningar, och uppmanar därför kommissionen att ta fram tekniska kriterier som säkerställer att stöd ges endast till sådan teknik som ger verifierbara resultat.

46.  Europaparlamentet understryker att ekodesigndirektivet[5] har bidragit betydligt till EU:s klimatmål genom att minska utsläppen av växthusgaser med 320 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen och att direktivet fram till 2020 kommer att leda till besparingar för EU:s konsumenter på uppskattningsvis 112 miljarder euro sammanlagt, eller omkring 490 euro per år och hushåll. Parlamentet anser att ytterligare produkter bör regleras inom ramen för ekodesigndirektivet, inklusive surfplattor och smarttelefoner, och att de befintliga standarderna kontinuerligt bör uppdateras så att de avspeglar den tekniska utvecklingen.

47.  Europaparlamentet påpekar att elektrifieringen av byggnads-, industri- och transportsektorerna kommer att vara centralt för att minska utsläppen från dessa sektorer och kommer att kräva en ytterst stor tillgång på elektricitet. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av politik som gör det möjligt för energiindustrin att leverera tillräckliga mängder av tillförlitlig och konkurrenskraftigt prissatt koldioxidneutral elektricitet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att sammanföra alla intressenter för att möjliggöra denna omställning.

48.  Europaparlamentet betonar att energiunionen och paketet för ren energi måste genomföras utan dröjsmål och att man måste säkerställa en ytterligare integration av den europeiska energimarknaden för att så effektivt som möjligt fasa ut fossila bränslen i energisektorn, underlätta investeringar där mest förnybar energi kan produceras, och uppmuntra medborgarna till aktivt deltagande för att påskynda energiomställningen i riktning mot en koldioxidneutral och hållbar ekonomi och samtidigt minska energifattigdomen. Det är mycket viktigt att öka graden av sammanlänkning mellan medlemsstaterna, inklusive genom att främja fler system för stöd över gränserna.

49.  Europaparlamentet påpekar att strategin bekräftar att växthusgasutsläppen från transportsektorn fortfarande ökar och att det inte kommer att räcka med den politik som bedrivs i dag för att fasa ut fossila bränslen i transportsektorn till 2050. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en trafikomställning från luft- till järnvägstransporter, och i riktning mot kollektivtrafik och delad rörlighet. Parlamentet noterar att vägtransporter bidrar med omkring en femtedel av EU:s totala koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att vidta resoluta åtgärder för att konsumenterna i alla medlemsstater ska kunna få tag på utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, varvid det samtidigt bör undvikas att allt fler gamla och starkt förorenande fordon tas i trafik i låginkomstmedlemsstater. Parlamentet understryker vidare vikten av smart teknik, såsom smart laddningsinfrastruktur, för att skapa synergier mellan elektrifieringen av transporter och spridningen av förnybara energikällor.

50.  Europaparlamentet understryker att alla sektorer, däribland internationell luftfart och sjöfart, måste dra sitt strå till stacken för att vi ska uppnå klimatneutralitet för EU:s ekonomi som helhet. Kommissionens analys visar att de nuvarande globala målen och de åtgärder som planeras av Internationella sjöfartsorganisationen respektive Internationella civila luftfartsorganisationen skulle bli otillräckliga för att åstadkomma de nödvändiga utsläppsminskningarna, även om de genomfördes fullt ut, och det behövs rejält med ytterligare åtgärder som är förenliga med det ekonomiövergripande målet om nettonollutsläpp. Parlamentet framhåller behovet av investeringar i teknik och bränslen med inga eller låga koldioxidutsläpp i dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i praktiken börja tillämpa principen om att förorenaren betalar i dessa sektorer, i synnerhet med avseende på beskattningen av flygfotogen och priserna på flygbiljetter. Parlamentet påminner om att den internationella sjöfartens växthusgasutsläpp beräknas öka med hela 250 % fram till 2050. Parlamentet välkomnar att den internationella sjöfartssektorn har uppställt ett absolut minskningsmål för de egna växthusgasutsläppen, men noterar med oro bristen på framsteg med att omsätta detta mål i form av åtgärder på kort och medellång sikt och andra konkreta insatser.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt föreslå en europeisk järnvägsagenda, inklusive en ram för att avlägsna hindren mot ett skyndsamt förverkligande av ett driftskompatibelt höghastighetsjärnvägsnät inom EU och för att uppbringa ökade investeringar i höghastighetsjärnvägsförbindelser.

52.  Europaparlamentet noterar att omkring 60 % av världens metan släpps ut av källor såsom jordbruk, deponier och avloppsvatten, samt produktion och rörledningstransport av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att metan är en kraftigt verkande växthusgas med en hundraårig uppvärmningspotential som är 28 gånger högre än koldioxidens[6], och att minskningar av metanutsläppen kan spela en viktig roll i att minska koncentrationerna av marknära ozon och deras negativa följder för luftkvaliteten och människors hälsa. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att minska metanutsläppen i de berörda sektorerna, vilket skulle kunna leda till en ytterligare minskning av ozonkoncentrationerna i EU, och främja minskning av metan internationellt.

53.  Europaparlamentet noterar att byggsektorn står för 40 % av EU:s slutliga energianvändning och 36 % av koldioxidutsläppen[7]. Parlamentet vill att sektorns potential för energibesparingar och minskat koldioxidavtryck ska frigöras, i enlighet med målet i direktivet om byggnaders energiprestanda[8] om att senast 2050 uppnå ett byggnadsbestånd med en hög grad av energieffektivitet där fossila bränslen fasats ut. Parlamentet betonar att en mer effektiv energiförbrukning i byggnader har betydande potential att ytterligare minska EU:s utsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser vidare att uppnåendet av lågenergibyggnader, som fullt ut försörjs med förnybar energi, är ett oeftergivligt krav för Parisavtalet och för en EU-agenda för tillväxt, lokala arbetstillfällen och förbättrade levnadsförhållanden för människor i hela EU.

54.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att så snart som möjligt undersöka vilka politiska alternativ som finns för att snabbt ta itu med metanutsläppen, som en del av en strategisk plan för unionen när det gäller metan, och att lägga fram lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet i detta syfte. Parlamentet understryker att jordbruket kommer att bli en av de största kvarvarande källorna till växthusgasutsläpp i EU 2050, särskilt på grund av metan- och dikväveoxidutsläppen.Parlamentet understryker jordbrukssektorns potential för att ta itu med klimatförändringarna, till exempel genom ekologiska och tekniska innovationer samt genom koldioxidavskiljning i marken.

55.  Europaparlamentet betonar de energiintensiva industriernas roll både som aktörer i och möjliggörare till omställningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en ram för industriomvandling inom EU som kan locka till investeringar i koldioxidsnål teknik och produktutveckling och underlätta nödvändiga industripilotprojekt för banbrytande teknik i kommersiell skala.

56.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som bidrar till minskningarna av växthusgasutsläppen i linje med omställningen till en klimatneutral ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att jordbrukspolitiken, i synnerhet EU-fonderna och de nationella fonderna, följer Parisavtalets syften och mål.

57.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera klimatambitionerna i all EU-politik, inklusive handelspolitiken. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att alla handelsavtal som undertecknas av EU är fullt förenliga med Parisavtalet, eftersom detta inte endast skulle förbättra det globala arbetet mot klimatförändringarna men även garantera lika villkor för de berörda sektorerna.

58.  Europaparlamentet understryker att EU bör föra fram regioners, städers och småstäders roll och insatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på arbetet inom ramen för EU:s borgmästaravtal som representerar 200 miljoner EU-medborgare och låta dem få spela en pådrivande roll för den fortsatta omställningen.

59.  Europaparlamentet beklagar att möjligheten att stärka EU:s arbete med fluorerade växthusgaser inte har tagits upp i kommissionens strategi. Parlamentet betonar att förhindrandet av olaglig handel med fluorkolväten (HFC) genom ett licenssystem för HFC, ett förbud mot användning av HFC i sektorer där de inte längre behövs, tilldelning av kvoter för HFC genom ett utauktioneringssystem, och ett fullständigt genomförande av F-gasförordningen[9] genom att förbjuda all onödig användning av svavelhexafluorid (SF₆) är uppenbara möjligheter att hjälpa EU att uppnå sina mål i Parisavtalet.

Att maximera skogarnas klimatpotential inom ramen för en hållbar bioekonomi

60.  Europaparlamentet stöder ett aktivt och hållbart skogsbruk på nationell nivå, tillsammans med konkreta åtgärder för att stimulera en effektiv och hållbar bioekonomi i EU, med tanke på skogarnas stora potential att bidra till att stärka EU:s klimatinsatser (genom bindnings-, lagrings- och ersättningseffekter) och uppnå målet om nollutsläpp senast 2050. Parlamentet erkänner behovet av anpassning till klimatförändringarna och av att stoppa förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänster i EU senast 2020. Parlamentet betonar att det måste utvecklas en evidensbaserad politik som bidrar till att genomföra och finansiera EU:s åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden.

61.  Europaparlamentet framhåller behovet av att göra hållbart skogsbruk mer kommersiellt konkurrenskraftigt och att stödja praktiska åtgärder med betydande lagrings- och bindningseffekter, såsom användning av timmer som byggmaterial både i städer och på landsbygden, som ersättning för fossila bränslen och som ett verktyg för bättre vattenhållning.

62.  Europaparlamentet rekommenderar att en omfattande insats inriktas på skogsjordbruk och på de högst reella vinster som kan göras – ekologiskt sett och för den biologiska mångfalden – genom att inlemma träd och olika typer av vegetation i aktiv jordbruksmark.

63.  Europaparlamentet erkänner den positiva men i slutändan begränsade potentialen för beskogning i Europa. Parlamentet anser därför att beskogningsinitiativ måste kompletteras med konkreta initiativ och incitament som syftar till att förbättra potentialen för koldioxidbindning, samtidigt som den befintliga skogsmarkens tillstånd säkerställs och förbättras för att gynna klimatet, den hållbara bioekonomin och den biologiska mångfalden. Parlamentet stöder därför beskogning av övergiven och marginellt produktiv jordbruksmark jämte skogsjordbruket och en begränsning till ett minimum av omvandlingen av skogsområden till andra typer av markanvändning.

64.  Europaparlamentet påpekar att EU:s åtgärder och politik också påverkar naturliga sänkor, mark och skogar utanför Europa och att EU:s strategi för nettonollutsläpp bör säkerställa att EU:s åtgärder inte blir till skada för klimatet i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i detta avseende förespråka kraftfulla internationella regler inom ramen för Parisregelboken, i synnerhet rörande artikel 6 i Parisavtalet, för att förhindra kryphål i redovisningen såväl som dubbelräkning av beskogningsåtgärder som kan urvattna de globala klimatåtgärderna.

65.  Europaparlamentet anser att den långsiktiga strategin inte tar tillräcklig hänsyn till de primära produktionssektorerna i ekonomin, och att skogsbruks- och jordbrukssektorerna samt respektive samhällsgrupper står inför en oproportionerligt högre risk för negativa följder av klimatförändringarna. Parlamentet rekommenderar att strategin ger en tydlig fingervisning om den väg som dessa sektorer behöver gå för att öka sin motståndskraft, förbättra riskförebyggandet och understödja ekosystemen och ekosystemtjänsterna, av vilka ekonomin är beroende.

66.  Europaparlamentet betonar att skogsmarker och våtmarker i egenskap av naturliga koldioxidfällor måste skyddas och återställas så gott det bara går.

67.  Europaparlamentet framhåller att det finns mer koldioxid bunden i marken än i biosfären och atmosfären tillsammans. Parlamentet understryker därför vikten av att sätta stopp för markförsämringen i EU, och av att säkerställa gemensamma EU-åtgärder för att bevara och förbättra markkvaliteten och dess förmåga att binda koldioxid.

68.  Europaparlamentet betonar att av den totala tekniska potentialen hos metoderna för förbättrad koldioxidbindning i EU:s jordbruksområde, har skogsjordbruket den största potentialen[10].

69.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av avverkade träprodukter med lång livslängd och deras betydelse inom sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) fram till 2030. Parlamentet betonar att den framtida ramen bör beakta dessa produkters bidrag, även om de kommer från jordbruksmark och inte bara från förvaltad skog och beskogad mark.

70.  Europaparlamentet betonar vikten av att effektivisera de jordbruksmodeller som stöder jordbrukssystem som är motståndskraftiga mot extremt väder och skadedjursangrepp, och som förbättrar markens koldioxidbindning, vattenhållning och jordbrukets biologiska mångfald.

Finansiering och forskning

71.  Europaparlamentet uppmanar till ett snabbt genomförande av EU:s innovationsfond för utsläppshandelssystemet och inledande av den första ansökningsomgången 2019, för att främja investeringar i demonstrationen av banbrytande industriteknik med låga koldioxidutsläpp inom en lång rad olika sektorer, inte bara elproduktionen utan även fjärrvärme och industriprocesser. Parlamentet vill att den fleråriga budgetramen 2021‑2027 och dess program ska stå i full överensstämmelse med Parisavtalet.

72.  Europaparlamentet anser att för att unionen ska kunna uppnå nettonollutsläpp senast till 2050 måste betydande privata investeringar mobiliseras. Detta kommer att kräva långsiktig planering och ett stabilt och förutsägbart regelverk för investerarna, och följaktligen måste detta vederbörligen beaktas i framtida EU-rättsakter. Parlamentet betonar därför att man bör prioritera genomförandet av den handlingsplan för hållbar finansiering som antogs i mars 2018, och där låta ingå en kalibrering av kapitalkraven för banker och tillsynsbehandling av tillgångar med höga koldioxidutsläpp, jämte tillsynsregler för försäkringsbolag och en uppdatering av institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldigheter.

73.  Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen 2021–2027, innan den antas, bör utvärderas mot bakgrund av målet att nå en klimatneutral ekonomi senast 2050 och att ett standardtest för att klimatsäkra utgifterna i EU:s budget måste införas.

74.  Europaparlamentet noterar att den gemensamma jordbrukspolitikens politik för landsbygdsutveckling enligt EU:s skogsstrategi är den huvudsakliga källan till stöd för skyddet och den hållbara förvaltningen av EU:s skogar, och att strategin för bioekonomi framhåller den gemensamma jordbrukspolitikens uppgift att stödja bioekonomin både finansiellt och genom att tillhandahålla råvaror.

75.  Europaparlamentet beklagar att subventionerna till fossila bränslen fortfarande ökar och uppgår till runt 55 miljarder euro per år. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna[11] att omedelbart fasa ut alla europeiska och nationella subventioner till fossila bränslen.

76.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta en fond för en rättvis omställning, särskilt för de regioner som drabbats hårdast av utfasningen av fossila bränslen, till exempel regioner med kolgruvor, tillsammans med ett allmänt beaktande av de sociala effekterna av den befintliga klimatfinansieringen. Parlamentet framhåller här att den långsiktiga strategin måste bli allmänt accepterad på bred bas, mot bakgrund av de omvandlingar som krävs i vissa sektorer.

77.  Europaparlamentet understryker att klimatåtgärder måste integreras helt i forsknings- och innovationsinnehållet och beaktas i alla skeden av forskningscykeln som en av principerna i EU-finansieringen.

Konsumenternas och den cirkulära ekonomins roll

78.  Europaparlamentet framhåller de betydande effekterna av en beteendeförändring för att minska växthusgasutsläppen, bland annat i hela livsmedelsförsörjningskedjan, transportsektorn och framför allt inom luftfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt undersöka möjliga politiska alternativ för att uppmuntra beteendeförändringar. Parlamentet understryker vikten av nedifrån-och-upp-initiativ såsom borgmästaravtalet, för att främja beteendeförändringar.

79.  Europaparlamentet konstaterar att statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation visar att den totala konsumtionen av kött och animalieprodukter per invånare i EU-28 har minskat sedan 1990-talet och att en stöttning av denna pågående trend – i kombination med begränsningsåtgärder på den tekniska tillgångssidan – avsevärt skulle kunna minska utsläppen från jordbruksproduktionen.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU uppnår inte bara en ersättning av energi utan även, i lika hög grad, en ersättning av produkter/material, dvs. att produkter och material som grundar sig på fossila bränslen eller orsakar höga utsläpp under produktionen ersätts med produkter som grundar sig på förnybara källor.

81.  Europaparlamentet understryker att en betydande del av energianvändningen och därmed växthusgasutsläppen är direkt kopplad till förvärv, bearbetning, transport, konvertering, användning och bortskaffande av resurser. Parlamentet betonar att mycket stora besparingar kan göras i vart och ett skede av resurshanteringskedjan. Parlamentet framhåller därför att ökad resursproduktivitet tack vare ökad effektivitet och minskat resursslöseri, genom åtgärder såsom återanvändning, materialåtervinning och återtillverkning, avsevärt kan minska både resursförbrukningen och växthusgasutsläppen, samtidigt som konkurrenskraften förbättras och affärsmöjligheter och arbetstillfällen skapas. Parlamentet framhåller kostnadseffektiviteten i åtgärderna för den cirkulära ekonomin. Parlamentet framhåller att bättre resurseffektivitet tillsammans med den cirkulära ekonomins metoder och cirkulär produktdesign kommer att bidra till en omläggning av produktions- och konsumtionsmönster och minska mängden avfall.

82.  Europaparlamentet betonar vikten av en produktpolitik, såsom miljöanpassad offentlig upphandling och ekodesign, som kan bidra avsevärt till energibesparingar och till att minska produkternas koldioxidavtryck, samtidigt som den förbättrar deras råvaruavtryck och övergripande miljöeffekter. Parlamentet framhåller behovet av att fastställa krav med avseende på den cirkulära ekonomin som en del av EU:s ekodesignstandarder och att utvidga den nuvarande ekodesignmetoden till andra produktkategorier utöver energirelaterade produkter.

83.  Europaparlamentet konstaterar att hur framgångsrik omställningen till ett klimatneutralt Europa blir, kommer att bero på medborgarnas medverkan och engagemang, som kan främjas genom energieffektivitet och förnybar energi på plats eller av förnybar teknik i närheten.

84.  Europaparlamentet anser att arbetet med en tillförlitlig modell för mätning av klimatpåverkan som grundar sig på konsumtion bör fortsätta. Parlamentet noterar att djupanalysen, på grundval av de befintliga modellerna, konstaterar att EU:s insatser för att minska utsläppen från sin produktion i viss mån motverkas av att det importeras varor med ett högre koldioxidavtryck. Parlamentet framhåller slutsatsen att EU fram till 2016 redan hade bidragit avsevärt till en minskning av utsläppen i andra länder till följd av det ökade handelsflödet och den förbättrade koldioxideffektiviteten i unionens export.

EU och globala klimatåtgärder

85.  Europaparlamentet understryker dels vikten av ökade initiativ och en fortsatt dialog i relevanta internationella forum, dels vikten av en effektiv klimatdiplomati för att stimulera liknande politiska beslut som ökar klimatambitionerna i andra regioner och tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU att öka sin egen klimatfinansiering och arbeta aktivt för att uppmuntra medlemsstaterna att öka sitt klimatstöd (utvecklingsbistånd snarare än lån) till tredjeländer, vilket bör komplettera det utomeuropeiska utvecklingsbiståndet och inte dubbelräknas som både utvecklingsbistånd och ekonomiskt klimatstöd.

86.  Europaparlamentet beklagar att många andra större ekonomier ännu inte utarbetar strategier för 2050 och att det nästan inte förekommer några diskussioner i andra större ekonomier om att öka de nationellt fastställda bidragen för att bringa dem i linje med det globala målet enligt Parisavtalet. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att öka klimatdiplomatin och vidta andra lämpliga åtgärder för att uppmuntra andra större ekonomier så att vi tillsammans kan nå de långsiktiga målen i Parisavtalet.

87.  Europaparlamentet framhåller vikten av att EU visar prov på stark klimat- och energidiplomati och ett starkt ledarskap för att stärka ett globalt och multilateralt samarbete och globala multilaterala ambitioner i kampen mot klimatförändringar och för en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förorda gemensamma ramar och åtgärder inom FN-forumen.

88.  Europaparlamentet framhåller att FN:s klimattoppmöte i september 2019 är det idealiska tillfället för ledare att tillkännage större ambitioner när det gäller nationellt fastställda bidrag. Parlamentet anser att EU bör anta en ståndpunkt om uppdatering av sina nationellt fastställda bidrag för att infinna sig välförberedd till toppmötet, och att ståndpunkten bör antas i god tid på förhand och i nära samarbete med en internationell koalition av parter som stöder ökade klimatambitioner.

89.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med att stärka interoperabiliteten mellan EU:s politiska instrument och tredjeländers motsvarigheter, särskilt när det gäller koldioxidprissättningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och intensifiera samarbetet kring och stödet till utvecklingen av koldioxidprissättningsmekanismer utanför EU, i syfte att eftersträva ökade utsläppsminskningar och bättre likvärdiga förutsättningar globalt. Parlamentet framhåller att det måste införas miljömässiga skyddsåtgärder för att säkerställa en faktisk och ytterligare växthusgasminskning, och uppmanar därför kommissionen att förespråka strikta och kraftfulla internationella regler, framför allt med anknytning till artikel 6 i Parisavtalet, för att förhindra kryphål i redovisningen såväl som dubbelräkning av utsläppsminskningarna.

°

°  °

90.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

 

• [1] Antagna texter, P8_TA(2018)0430.
• [2] FN:s miljöprogram, The Emissions Gap Report 2018, s. 10.
• [3]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).
• [4] http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/563472/IPOL_STU(2015)563472_EN.pdf
• [5]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).
• [6] Van Dingenen, R., Crippa, M., Maenhout, G., Guizzardi, D., Dentener, F., Global trends of methane emissions and their impacts on ozone concentrations, EUR 29394 EN, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018, ISBN 978-92-79-96550-0, doi:10.2760/820175, JRC113210.
• [7] https://ec.europa.eu/energy/en/topics/energy-efficiency/buildings
• [8]  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75.)
• [9]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).
• [10] Joris Aertsens, Leo De Nocker, Anne Gobin, 2011: Valuing the carbon sequestration potential for European agriculture.
• [11] Energipriser och energikostnader i Europa, COM(2019)0001, s. 10.